Omedvetet medvetet motstånd

Jag har gått och funderat över det här med läsning. Långa tider har jag inte orkat hålla koncentrationen uppe för att läsa på grund av hjärntröttheten. Andra perioder under min sjukdomstid har jag plöjt lättlästa dystopier och fantasy – ett effektivt sätt att fly in i fantasin. Och även om det sägs att den här typen av böcker är mer än äventyrsberättelser, att de har djup och budskap, så är det verklighetsflykten jag varit ute efter.

Jag har också ägnat oerhört många timmar åt att titta på filmer och tv-serier, med samma syfte – för att bli underhållen och glömma tid och rum. Även om det är hög kvalitet på det jag tittat på så är det inte den mer seriösa delen av filmutbudet jag valt.

Varför? Är det för att jag inte vill bli berörd på riktigt? Att jag inte riktigt orkar med det? Den litteratur jag älskat är inte alltid lättillgänglig men har berört mig på ett sätt som de banala berättelserna aldrig gjort. Banaliteten i språket, det slitna formuleringarna med uttjatade metaforer, som inte gestaltar utan där jag skrivs allting på näsan. Så ointressant!!

Mina mediciner hjälper mig att hålla känslorna avtrubbade, det är skönt. Hjälper till att orka. Jag har inte utrymme för så starka känslor nu. För att bli berörd, tagen. Känna igen mig. Men jag längtar samtidigt efter det! Kanske kan det vara dags så småningom, att sänka garden och släppa in.

Jag hittade en bok på jobbet som jag lånade hem. Den låg vid kopieringsmaskinen i en bunt med allehanda broschyrer, och jag tog upp den och bläddrade lite. Den är skriven av människor som lever med psykisk ohälsa och jag ryggade bokstavligen när jag insåg vad den handlade om. Ett obehag drog förbi, men ändå fastnade jag för den. Kanske skriver jag om den i morgon.

Idag funderade jag på om det inte enbart är koncentrationssvårigheter. Kanske är det ett omedvetet medvetet motstånd? Att mitt undermedvetna vet precis vad det gör: håller tillbaka när det behövs och släpper på när jag är redo. Jag hoppas att det är snart!

Jag fick ett brev till jobbet idag från en fin vän som skickade en rapport jag bett om. I kuvertet hade hon lagt med en kopia ur vår gemensamma favoritbok Doktor Murkes samlade tystnad av Heinrich Böll. Jag blev så himla glad över hälsningen, och nu ligger boken här – det är dags för omläsning för vilken gång i ordningen, tack Herr Bur-Malottke!

För övrigt går jag och väntar på att smultronschersminen ska slå ut.

2 reaktion på “Omedvetet medvetet motstånd

  1. Åh vad jag känner igen det du skriver om läsandet. Jag har ju till o från lidit av depression som när jag var ung o innan klimakteriet handlade om hanterbara svackor främst på våren men som eskalerade under klimakteriet till ohanterbart mörker i perioder som medförde en lite längre sjukskrivning å allt det här med ljudkänslighet, stresskänslighet att inte klara av att handla ja du vet ju… Ledde också till att vi flyttade från Stockholm. Numera är det hanterbar svacka som brukar inträffa i slutet av november. Jag har också lärt mig strategier för att hantera denna höstblues. Men varför kommer jag inte till saken,🤣 det var ju min läsning detta skulle handla om…📚 Jo när mörktet var som tätast kunde jag inte lkoncentrera mig på läsning alls o när höstbluesen slog till har jag läst en o samma bok nämlugen Astrid Lindgrens ”Kerstin och jag”. Så den har jag läst rätt många ggr vid det här laget. Den är så idyllisk o för mig är den att återvända till mitt barndomslandskap och att Kerstin o tvillingsyrran Barbro har lite olika tonårsbekymmer överträffas av idyllen o när jag är låg är det skönt att ”krypa in” i deras värld o jag vet att inget inträffar i berättelsen som jag inte kan hantera dvs säker läsning. Har under åren läst väldigt mycket populärvetenskapliga böcker isom handlar om hjärnan ur olika aspekter o böcker inom fältet beteendevetenskap o kommunikation allt för att försöka förstå mig själv och andra. Just nu läser jag ”Själen är ett verb” av Philip Bäckmo – intressant👍📚📚 Ha det gott Pia o jag håller tummar o tår för att du får fortsätta må bra o ännu bättre . Kramar Gunvor

    • Vilken bra idé att återvända till läsning som man vet att man klarar av och som är precis lagom i stil och stämning! Tack Gunvor! ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *