Första fysioterapisessionen

Igår ägnade jag många timmar på Stressmottagningen. Jag träffade först arbetsterapeuten en kort stund då hon berättade hur hon tänkt lägga upp mötet med min chef, och undrade om jag hade något jag ville ta upp. Därefter en kort paus, och sedan kom min chef. Arbetsterapeuten berättade om behandlingen och om utmattningssyndrom, och därefter om hur vi kan tänka på arbetet. Hur vi kan lägga upp arbetstiden och innehållet i arbetet så att jag med små små steg utmanar mig att göra allt mer. Vi enades om att jag och min chef ska ha korta avstämningar varje fredag. Det kändes bra.

Sedan åt jag min medhavda lunch och så vilade jag, djupt nedsjunken i en soffa i deras väntrum. De spelar lugnande musik på låg volym och det kändes skönt.

Så var det dags för nästa session! Det första passet med fysioterapeuten som vi ska träffa åtta gånger. Vi höll till i ett rum med yogamattor på golvet, och jag hade satt på mig lite ledigare kläder eftersom vi skulle röra på oss. Och SOM i rörde på oss! Vi fick göra många olika fysiska övningar för att få musklerna att slappna av, och det var verkligen verksamt. Jag har inte känt mig så avslappnad i axlar och nacke på flera år! Vi fick skratta en del också, och om vi till en början var lite blyga och försiktiga så blev vi mer lössläppta mot slutet! Svettiga och med bultande hjärtan fick vi lägga oss ner för att slappna av, innan en välbehövlig vattenpaus.

Avslutningsvis pratade hon om att göra saker i långsammare takt, och vi fick även öva på det. Min värsta gren! Men jag har verkligen börjat förstå att mitt hetsiga sätt att göra saker på hänger ihop med det här. Jag har inte insett det förut. Inte tyckt att jag är stressad. Men jag har haft fel. Jag undrar när jag började bli så här, för jag tror inte att jag alltid varit så.

3 reaktion på “Första fysioterapisessionen

  1. Tack för du delar med dg där jag bor ändå en stor stad finns det ingen stressmottagning.
    Idag fick jag panikångest, kanske blir jag helt sjukskriven igen hjärnan känns belastad. Men ska försöka korta ner mina tankar….
    Vi tar myrstig och ibland bakåt men kanske ändå framåt

  2. Har du också ångest? Jag får det när jag är trött. Har du några bra verktyg? Jag försöker bara vara och göra lugna saker

    • Hej Lotta!
      Ursäkta sent svar. Jag har haft mycket ångest i mitt liv, men inte så mycket numera. Den antidepressiva medicinen jag tar, Venlafaxin och Mirtazapin hjälper bra. Jag har nog inga verktyg förutom medicinering. Om ångesten styr ens liv tycker jag att det kan vara en bra sak att prova.
      Panikångest hade jag bara när jag var i 25-årsåldern – det är fruktansvärt! Jag trodde att jag höll på att passera gränsen för total galenskap.
      Kram!

Lämna ett svar till Lotta Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *