Helgen efter min vistelse på Danderyds sjukhus med tarmvred, trodde jag att det kommit tillbaka. 112 skickade ambulans igen, men efter ännu en skiktröntgen visade det sig inte vara tarmvred denna gång, och jag kunde åka hem mitt i natten med förhållningsregler om flytande kost i några dagar. Så skönt att det var falskt alarm! Jag blev inbokad på uppföljning på tisdagen, och då såg blodproverna bra ut. Läkaren konsulterade en kirurg som bestämde sig för att avvakta med eventuell operation. Det visade sig nämligen att jag har ett ovanligt tillstånd som kallas Chilaiditis syndrom: tjocktarmen har hamnat mellan levern och diafragman. Det är förmodligen detta som ställer till det för mig, och gör att jag lätt blir förstoppad. De har också remitterat mig till koloskopi för att fotografera tarmen inifrån.
Som om detta inte vore nog med vårdkontakter så är det dags för ettårsuppföljning efter min gastric bypass-operation. Det innebär att vårdcentralen har tagit en hel del prover för att se att alla värden ser bra ut avseende bland annat protein, folat, järn och B12. Sådant jag tar tillskott för att tillgodogöra mig. Igår var jag på vårdcentralen för att prata med en läkare om det. Till detta har Ersta sjukhus, där operationen ägde rum, kallat till uppföljning med dietist. Inför det mötet ska jag ta ytterligare rör med blod.
En narkosläkare på Ersta ringde i förra veckan och sa att han också vill att jag tar ett blodprov för en uppföljning efter operationen. Under operationen hade nämligen mitt blodtryck behövt ovanligt mycket push, vilken KAN tyda på en slags allergisk reaktion som de vill undersöka närmare.
Så varför inte fylla på med ännu mer när jag ändå är igång? Min sjukskrivning går ut 1 april så jag har också en läkartid inbokad för förlängning av sjukskrivningen. Och så var det visst dags att kontrollera sköldkörteln så att den medicinering jag tar för hypotyreos fortfarande ligger bra. Och jag ska mäta blodtrycket hemma två gånger om dagen i sju dagar för att se om den medicineringen kanske bör dras ner. Och …
Igår blev jag plötsligt trött. Benen blev sega på ett bekant sätt, och jag kom strax på vad det berodde på. Tarmvred, sjukhus, prover, behandling, uppföljning, läkarbesök … Inte konstigt att jag är trött! De två senaste helgerna har jag varit på sjukhus istället för att stillsamt återhämta mig hemmavid.
Jag gjorde som jag numera brukar – tog ett steg tillbaka. Bestämde mig för att inte åka in till kontoret idag, och att eventuellt sjukskriva mig torsdag och fredag. När jag vaknade i morse kände jag mig fortfarande trött, men inte värre än att jag kunde jobba hemifrån. Ta ett djupt andetag och ta alla vårdinsatser som jag fortfarande har framför mig en tugga i taget. Som när man ska äta en elefant.
