Dag 4

Om jag kände mig lätt stressad igår så infann sig ett lugn hos mig idag. Framför allt beror det på att jag inser att jag hunnit en hel del, men också på att jag sett att jag kan köpa mycket av utrustningen utan att ruinera mig så att jag kan fortsätta hemma.

Jag gjorde ett par örhängen som jag sett på en kvinna i en tv-serie och blivit förtjust i. Jag hann också påbörja ett halsband som nog passar bra ihop med dem, men jag får se om jag hinner göra klart det här.

Det blev en lång dag idag också så nu ska det blir skönt att krypa i säng. Godnatt från Mullsjö!

Typisk tredje kursdag

Känner ni igen? Första kursdagen: jag fattar ingenting. Andra dagen: det lossnar och det känns som att jag behärskar det nya – det här är min grej! Tredje dagen: ingenting går som jag vill, jag fattar ingenting, men det blir nog bättre i morgon …

Idag sken solen men det är fortfarande svalare än i början av veckan. Så här vackert är det utanför min port.

Idag har jag slitit vidare med två ringar som jag påbörjade igår. Jag undrar hur många timmar jag jobbat med dem! Det har varit mycket muskelkraft inblandat eftersom de är så grova och därmed bångstyriga att tämja. Till detta kan jag lägga att jag slagit mig själv med en (förvisso gummi-)hammare på vänster tumme två gånger, och misslyckats med lödningen tusen gånger. Men nu är de i alla fall klara till formen. Mycket ytbehandling återstår, men jag är ganska nöjd. De är medvetet skeva för att sitta lite organiskt nonchalant på fingret.

Här är ytterligare en ring jag gjort idag.

Jag glömde att berätta om Stenmannen som kom igår! Det är en man som säljer stenar att användas till smycken, och som brukar komma till kursen och sälja. Jag köpte några små fina turmaliner utan att ha någon riktig plan för dem.

Nu när jag provat på att göra några grejer så ska jag under resten av kursen koncentrera mig på nya saker och saker jag inte kan göra hemma med mindre än att jag köper en hel maskinpark. Därför gav jag mig på att göra en infattning till en av de små turmalinerna. Det är ett pillgöra utan dess like, i synnerhet som stenen är så liten. Men jag fick till den! I morgon ska jag slipa ner kanterna och lägga in stenen i den, för att sedan sätta den på en ring.

När jag ser det så här så inser jag att jag faktiskt hunnit en del ändå! Men då har jag ju jobbat i smedjan från kl 8.30 till 21.00 med avbrott för mat och fika förstås. Dessutom en paus i stillhet i mitt rum mitt på dagen. Men det blir en del timmar!

Två av kursdeltagarna har gått kursen flera gånger, och har som tradition att köpa vaniljbullar till alla på kursen, på det kända konditoriet Lantz i Mullsjö. De sa att de bara gör det om det är ett bra gäng, och det är det sannerligen i år! Med andra ord blev det en enorm vaniljbulle till eftermiddagsfikat idag – mysigt!

Andra dagen – det lossnar

Dagen inleddes med en kort promenad i den närbelägna skogen. Det var betydligt svalare idag vilken var himmelskt! Dessutom regnade det en stor del av dagen och det var så välkommet.

Jag mådde inte alls bra på förmiddagen. Jag hade lite ångest och kände mig trög i både skallen och kroppen. Det var som att jag måste vänta in mina tankar hela tiden. Om någon sa något till mig så måste jag processa det i några sekunder innan jag förstod. Men jag tog det väldigt lugnt, och förklarade för kursledaren varför jag inte var med kvällen innan. Hon tyckte givetvis att det är helt ok att jag gör allt i min takt, men det känns ändå bra att berätta att jag är deltids sjukskriven och kanske inte är med hela tiden. Det är den femte sommarkursen som jag går då jag inte orkat fullt ut. Då jag gått till mitt rum eller ett vilrum emellanåt. Men det går ju det också, även om det skulle kännas kul att sitta uppe sent på kvällen med den andra kursdeltagarna för att hinna så mycket som möjligt.

Igår kväll kände jag mig ganska förvirrad. Jag hade inte förmått ta in all information och alla instruktioner. Det kändes inte så bra när jag märkte att de andra nybörjarna verkade ha hängt med. Men idag lossnade det lite. Jag behöver få veta varför jag ska göra på ett visst sätt eller i en viss ordning. Då är det mycket lättare att förstå och att komma ihåg.

Idag har jag hunnit med en hel del. Den stora ringen med den skålade ”parabolen” är nästan helt klar. Jag har gjort en ring till min tumme, och kämpat som en gnu med skålade örhängen med en silverkula i. Jag har fått göra om flera moment, och det ena örhänget råkade jag löda för länge så det krullade ihop sig till en kula! Suck – bara att börja om från början med att stansa ut en bit, skåla den och löda fast en ny silverkula.

Det syns inte riktigt men det är en guldgula och en silverkula i skålen. I de små skålarna är det en silverkula, de ska bli örhängen.

Så kom nästa svårighet: att löda fast den lilla pinnen som ska stickas in i örsnibben. På det ena örhänget lyckades jag nästan direkt men den andra har jag slitit med och gjort om säkert tio gånger! Jag gav upp klockan 9 i kväll och hoppas kunna få till det i morgon.

Första kursdagen i silversmide

Efter en del vedermödor kom jag fram till Mullsjö folkhögskola på förmiddagen. Tåget mellan Skövde och Falköping var så försenat att jag missade anslutningen där, men jag lyckades hitta två andra kvinnor som också skulle till skolan så vi delade på en taxi. Om jag inte varit förväntansfull innan så blev jag det då! De hade båda två gått på silversmideskurs här tidigare och hade idel lovord om kursledaren och folkhögskolan. Jag blev alldeles pirrig i kroppen!

Vi kom i så god tid att jag hann installera mig i mitt rum och tvätta av mig innan vi skulle samlas i aulan. Efter ett välkomsttal av rektorn hann vi bekanta oss med vår grupp och kursledare innan det var dags för lunch. Kursledaren heter Anna Neudorf och är särdeles väl skickad att hålla kurs. Vi är tre deltagare som aldrig smitt silver tidigare, och sju som gjort det varav flera på just denna kurs.

Det är ett väldigt trevligt gäng och en fin energi i gruppen. Vi tre nybörjare har jobbat med varsin ring idag. Jag valde den krångliga vägen och fick såga och böja och löda och fila och smärjla en lite väl tjock bit silver för att vara första gången. Men till slut fick jag till den någorlunda. Jag ska fortsätta med den i morgon.

Egentligen är det kurstid även ikväll, men jag har redan fått min dos av intryck och ansträngning idag så jag tog med en kaffekopp till rummet istället.

Femtiofem år

Idag fyller jag år, 55 år. Jag tycker mycket om att fylla år och det brukar vara fint väder den här dagen. Jag kan inte säga att jag har något problem med att bli äldre. Det finns så många fördelar som jag njuter av. Även om jag fortfarande är alldeles för upptagen med att tänka på vad andra tycker och tänker om mig, så är det betydligt mindre än när jag var yngre. Den ängsligheten är mindre hindrande nu.

Men det har ju sina nackdelar också förstås, något jag framför allt inser när jag ser bilder på mig själv. Jag känner inte igen mig och vill tro att det är ett dåligt foto, men det är bara att inse att jag ser äldre ut och att utseendet falnat.

Det är galet varmt dessa dagar och jag har svårt att tåla värmen, inte minst nu under klimakteriet. Vi har en luftvärmepump i huset som går att använda som luftkonditionering, och den satte vi igång igår – skönt! Och värmeböljan ska visst ta slut om några dagar, och det känns extra skönt med tanke på min kurs i nästa vecka. Jag kan tänka mig att det kommer att alstras en del värme vid silversmide! Jag ska nog ta med mig en fläkt för säkerhets skull, så att jag kan sova.

Idag blev jag bjuden på underbara scones till frukost av sonen, och jag fick en fantastisk bild av dottern som hon målat. Det kändes fint!

 

Nytt läkarintyg

Idag var jag hos min husläkare för att få ett nytt läkarintyg. Jag hade ju en hälsning från Försäkringskassan om att de vill se ett mer utförligt intyg som läkaren ska ändra från gång till gång, och inte bara lägga till nya saker i det gamla. Det var inte helt lätt att föra fram denna kritik, och jag fick verkligen stålsätta mig och intala mig att det är viktigt för Försäkringskassans bedömning av MITT intyg. Det är jag som drabbas om det inte blir bra. Han lyssnade och skrev ett nytt intyg, men hade lite svårt att förstå kritiken.

Jag hade skrivit ner allt jag kunde tänka på som han kunde ha användning för:
  • WED/RLS: lite sämre på grund av medicinändring, se nedan. Bättre under våren sedan Sifrol återinsatts.
  • Självskattningstester:
 MADRS – S = 20
 KEDS = 26
 HAD ångest = 18, depression = 9
 SMBQ = snitt 5,5
  • Mediciner

Provar sedan några veckor tillbaka ny stämningshöjande: Venlafaxin och tar fortfarande Mirtazapin till kvällen samt Oxascand.

Samtal med neurologen på DS i början av juli. Drog ner Gabapentin till 1 kapsel 3 ggr per dag, fortsätter med Sifrol till kvällen.

  • Sömnen
Sämre sedan ett par veckor tillbaka. Svårare att somna, vaknar på natten, viss svårighet att somna om. Sover middag på dagen liksom tidigare.
  • Läkarkontakter
Psykiatrin telefonkontakt under sommaren och återbesök i augusti.
Neurologen DS telefonkontakt under sommaren för ändring av medicindos. Ny kontakt efter sommaren.
  • Hur det påverkar mig
Jag är trött både mentalt och fysiskt. Svårt att koncentrera mig om jag inte har helt lugnt omkring mig. Simultankapaciteten påtagligt sämre än vanligt. Håglöshet, känsla av hopplöshet, trög och splittrad i tanken, försämrat arbetsminne, känner mig spänd i kroppen och slappnar sällan av. Har haft betydligt mer ångest den sista månaden.
  • Hur det gör att jag inte kan jobba heltid
Jag orkar göra enklare uppgifter i några timmar men efter ca 3,5 timme är det som att jag tar slut. På morgonen är jag som piggast och brukar passa på att göra sådant som kräver lite mer tankemöda. Jag känner tydligt när det inte funkar längre, och byter då till enklare arbetsuppgifter. Ibland behöver jag lägga mig i vilrummet ett tag, och somnar ofta där.
Fikarummet på jobbet upplever jag ofta som för stimmigt och ser till att sitta i ett hörn för minimalt med intryck. Vissa dagar går jag någonstans där det är tyst och fikar.
Jag jobbar fem dagar i veckan, ca 3,5 h på fm och en halvtimme hemma på em. En dag i veckan arbetar jag helt hemifrån.
  • Motionerar med promenader, ofta i skogen. Ägnar mig åt handarbete och trädgårdsarbete i liten skala som ger energi.
Jag föreslog att han skulle sjukskriva mig på halvtid under två månader, och det gjorde han. Förhoppningsvis kan jag jobba 75 % från oktober. Så nu är det bara att vänta och se vad Försäkringskassan beslutar.

Förbereder inför läkarbesök

På torsdag ska jag till min husläkare för att få fortsatt sjukskrivning. Som jag skrev häromveckan har jag en hälsning från Försäkringskassan till honom om att skriva mer utförliga intyg, och inte bara kopiera det gamla.

Jag håller på att förbereda mig inför samtalet med doktorn så att han får med allt som kan behövas. Jag har gjort de fyra testerna KEDS, HAD, MADRS-S och SMBQ vilka alla indikerar måttlig depression, hög ”burnout” och ångeststörning. Jag har också skrivit ner hur jag mår och på vilket sätt jag har svårt att arbeta mer än halvtid. Även de andra läkarkontakter jag har samt de mediciner jag tar för att försöka komma tillrätta med min hälsa.

Jag skulle önska att bli sjukskriven på halvtid i två månader till och sedan trappa upp till att arbeta 75 %. Jag får väl se vad doktorn tror om det.

De senaste dagarna har inte varit så bra. Jag har varit trött och orolig, och igår blev jag väldigt yr så jag låg mest hela eftermiddagen och kvällen. Kanske en oro inför läkarbesöket och även inför kursen i nästa vecka. Jag känner inte samma glada förväntan inför den som jag gjort tidigare, och det hänger väl ihop med en mer allmän känsla av håglöshet.

Här kommer de utlovade bilderna på luktärter och höstanemon.

Sitter på tåget …

… som nyss lämnade Söderhamn – på väg hemåt. Jag har haft två fina dagar i sakta mak. Jag har varit trött, vilat mycket och sovit en del. Jag mår så bra av att bara vara här med allt välkänt: den stora roten utanför dasset, stenarna i form av en döskalle på stigen upp från bryggan, den enorma gamla aspen, ljudet när man går in i köket, den branta stegen upp till övervåningen och så mycket som minner om mormor och morfar. Och så den vackra vyn över Bottenhavet förstås – den är svårslagen och den tröttnar jag aldrig på. Ibland syns Hällgrundets fyr långt ut i havsbandet och ibland är den som osynlig. De två stora grunden därute ser ibland ut att sväva i luften och ibland som två stora båtar långt ut. Dimman kan ligga tung och mystisk, och dölja skogen på andra sidan fjärden. Men framför allt är det den långa obrutna horisontlinjen som fascinerar.

Jag hade med ett pågående yllebroderi och satt en stund med det, men blev inte nöjd med garnet jag hade med mig så jag repade upp allt.

Ångesten jag hade på kvällarna under senaste veckan har inte dykt upp dessa dagar – skönt. Nu har två veckor av min semester gått och jag har fortfarande kvar tre. Det känns bra att komma hem igen!

Lite bättre idag

Ångesten är lättare idag, det är mest nu ikväll som den lägger sitt tunga järnband runt bröstkorgen. Jag var och handlade lite mat idag och fick verkligen pressa mig igenom affären. Varje vara som jag läste på inköpslistan fick jag mumla tyst för mig själv för att kunna fokusera på vad jag skulle ha. Ingenting kändes automatiserat. Jag var yr och bet verkligen ihop för att det skulle funka. Jag pratade med mig själv i tankarna: ”det är snart över, det kommer att gå bra, ta det bara lugnt och håll i kundvagnen så gör det inget att du är yr”. Och det gick bra. Jag fick med mig det jag skulle köpa. Men jag är oerhört glad över att det är sällan jag behöver handla mat! Inte för att det är så här varje gång men det händer.

Jag gick runt en sväng i trädgården och tittade till växtligheten. Höstanemonen har börjat blomma – den som jag trodde skulle blomma först i höst! Men det är många knoppar på den. Och luktärterna har börjat blomma i purpur! Bloggen krånglar tyvärr med bilderna, så de får jag lägga upp en annan dag.

För ett par år sedan köpte jag en planta temynta. Den överraskade med sin växtkraft och sina djupröda blommor. I år är den mer blygsam och försvinner nästan under den sturska dragonen. Men nu blommar den i alla fall. Den här bilden är från 2017, men den ser likadan ut nu!

Lägger patiens för att lugna

Dottern och jag var på Ikea igår – något jag vanligtvis tycker är trevligt om det inte blir alltför länge. Vi hade bara några få saker på ärendelistan så det blev ett kort besök med flera genvägar genom varuhuset. Delvis berodde det på att jag inte mådde så bra, vilket började strax efter att vi kommit dit. Jag blev yr och trögtänkt, fick tunnelseende och blev långsam i kroppen. Jag bad att få hålla dottern i handen och då kändes det bättre.

När vi kommit hem hade jag tänkt äta lunch men jag gick raka vägen i säng och sov istället – helt slut. När jag vaknade efter ett par timmar hade jag så stark ångest att jag hade svårt att äta. Jag låg i soffan resten av eftermiddagen och kvällen, med ett hårt tryck över bröstet. Jag tänkte på de där järnbanden runt trätunnor – så hårt och obevekligt kändes det. Andningen var grund. Jag kunde knappt äta något men till slut fick jag i mig ett par kokta ägg. Ångesten släppte det värsta greppet senare på kvällen, innan jag skulle sova.

Något jag tycker är hjälpsamt när jag inte mår så bra är att lägga patiens på iPaden. Det är lugnande och tar också tankarna bort från hur jag mår utan att för den skull vara för ansträngande. Jag brukar även lösa korsord, men det är ibland för svårt när jag är så här trögtänkt. Patiens passar mig väldigt bra.

Idag vaknade jag strax innan klockan 4, och kände mig spänd i kroppen. Jag ska ta det lugnt idag, och göra avslappnings- och andningsövningar. Det brukar vara hjälpsamt. I morgon åker jag upp till min systers och svågers stuga i Söderhamns skärgård i ett par dagar. Det ser jag fram emot!