Skönt med helg

Igår försköt jag min arbetstid så att jag var hemma under förmiddagen och kom till jobbet först vid 11-tiden. Anledningen var ett externt möte på eftermiddagen, som drog ut på tiden längre än jag hade räknat med. Det tog på krafterna ska jag säga! Att arbetsdagen dels blev lite längre än vanligt och att jag kom hem först på kvällen. Jag brukar ju vara hemma halv ett på dagarna, och har hela eftermiddagen att återhämta mig på.

Vår arbetsgrupp skulle på visning på nyrenoverade Nationalmuseum idag på eftermiddagen, men jag bestämde mig redan på hemvägen igår för att hoppa över den. Jag har verkligen sett fram emot att se museet, men jag visste hur mycket det skulle kosta. Det visade sig vara helt rätt, för jag har varit väldigt trött sedan jag kom hem idag. Jag la mig direkt att sova med en av katterna i knävecket.

Det känns bra med två lediga dagar nu, utan något inbokat. Jag ska arbeta lite i trädgården, spika upp några spaljéer, och förhoppningsvis få tag på en planta vildvin. Jag har ett roligt broderi på gång också så det kan nog bli en del tid i verkstan också.

Godkänt läkarintyg

Igår loggade jag in på Försäkringskassans hemsida och såg att de godkänt det senaste läkarintyget. Väldigt skönt att veta. Oron kommer och går över att jag aldrig kommer att orka mer än så här, och idag har den varit starkare än vanligt. Det känns lite jobbigt att det blir semestertider så att mina läkare är lediga, men min nya psykiater sa att hon skulle se till att de läkare som är i tjänst finns tillgängliga om jag behöver. Och jag ska prata med min husläkare om sjukskrivningen veckan innan han går på semester. Däremot har neurologen inte hört av sig. Han sa att vi skulle utvärdera förändringen i medicineringen i början av juni. Jag kanske minns fel, och att det är jag som ska ringa? RLS/WED är bättre med den här kombinationen av Gabapentin och Sifrol, men det kan förhoppningsvis bli ännu bättre.

Jag är hemma igen från min lillsemester i Söderhamns skärgård. Idag har jag jobbat, och sedan åkt hem och vilat. Jag har också ägnat mig åt min trädgårdsterapi och tittat över mina täppor. Rensat lite ogräs och vattnat där det behövdes. Dragit med handen över kryddväxterna och känt doften av salvia, mejram, rosmarin, citronmeliss, dragon, oregano och lavendel. Salvian, ja – den blommar som allra ståtligast nu!

Jag fick så vackra vita rosor av min man på vår silverbröllopsdag i förra veckan. De har blivit lite omilt behandlade av en av våra katter så jag hängde upp två av dem på tork. De andra tre skar jag ner ordentligt och så plockade jag rosa blommor i trädgården och satte allt i samma vas: stjärnflocka, akleja och rödklöver. Visst blev det fint! 

Potatisen och morötterna har börjat komma upp under odlingsduken (som skyddar dem mot katterna som tror att odlingslådorna är deras toalett!).

Och vildvinet har äntligen kommit igång efter att jag klippte ner det helt i våras! Jag blev lite orolig att det hade dött, men nu så klättrar det igen. Jag måste skynda mig att sätta upp en ny spaljé så de har något att klänga fast vid.

Arbete och vila

Det blev en riktigt fin helg det här. Vi har arbetat mycket – målat hela uthuset med grundolja och med hälsingeröd färg. Det återstår dörrfoder, vindskivor och en hel del annat, men mycket är klart.Jag har vilat mycket också. Framför allt på torsdagen och fredagen då jag låg mycket och även sov en del på dagen. Mest har jag legat och blundat eller tittat i taket, inte orkat läsa eller lyssna på något. Det är så tyst och rofyllt här. Man hör fåglar sjunga. Bofinken sjunger i skogen, men man hör förstås också sjöfåglar som måsar, strandskator och tärnor. Ett måspar ligger på ägg uppe på skorstenen!

Det har varit precis lagom varmt, och det har hänt en del i naturen medan vi varit här. Liljekonvaljerna har slagit ut, och den gamla fina aspens löv darrar knallgröna. 

Jag har gjort en liten insats i den lilla trädgårdstäppan, och rensat bort en del ogräs. Annars är det mest blåbärsris här, och det är ju verkligen vackert!

Jag har med mig två broderier, men har bara sytt några kortare stunder. Det är inte utan att jag längtar hem till verkstan!

På lillsemester

I onsdags åkte jag med min syster och hennes man upp till deras stuga i Söderhamns skärgård, något jag längtat till i flera veckor. Om du följt bloggen länge vet du kanske att det är en av mina favoritplatser på jorden. Här är lugnt och stilla, och eftersom det varken finns vatten, avlopp eller el så får saker ta den tid de tar. Man hamnar i en annan rytm här.

Det började lite tokigt. På vägen hit stannade vi för att äta middag, och jag skulle ta kvällsdosen av medicinen mot WED/RLS. De lugnande och antidepressiva medicinerna skulle jag spara tills vi kom fram, så att jag inte skulle klubbas och somna innan vi kommit fram. Men jag tänkte fel och tog även Mirtazapin då, vilket fick till följd att jag somnade i bilen och var lite groggy när vi skulle åka med båten över till ön. Väl framme bäddade jag snabbt, borstade tänderna och somnade.

Jag vaknade tidigt, som vanligt, och gick ner och satte mig på bryggan.

Sedan broderade jag en stund innan jag somnade om.

Min syster och hennes man hade helgen innan byggt ett nytt uthus, och den här helgen skulle det målas. Jag ville gärna hjälpa till men jag var så trött att jag mest låg och vilade till långt fram på eftermiddagen, medan jag lyssnade på fåglarna utanför. Det fanns inte mycket energi i kroppen alls, och det var förstås frustrerande men samtidigt försökte jag (och dom) intala mig att det var helt ok. Som tur var piggade jag på mig, och orkade komma ut och hjälpa till med grundmålningen.

Vi fick en sån där fantastisk kväll vid bryggan med god mat och kvällssol. En fin avslutning på en bra arbetsdag.

Trädgårdsterapi

Jag fick lite mer energi i kroppen igår kväll. Det är en obeskrivligt skön känsla efter att ha varit helt orkeslös. Jag har jobbat hemma även idag och kanske är det en del av förbättringen – att slippa åka in till jobbet. Jag stortrivs där men resan dit och hem tar på krafterna med alla intryck. Energin satt kvar idag och jag kände att jag skulle kunna bli lite övertänd om jag inte tänkte till! Jag har alltså varvat aktivitet med vila för att spara mig.

Jag läste en artikel om en man med utmattningssyndrom som gjort trädgårdsarbete till sin terapi, och det blev jag jättepepp på! Vi har en mycket liten trädgård, en atriumgård med huset i vinkel runt om. Det krävs inte alltför mycket arbete för att den ska vara hyfsat prydlig. Så idag började på min trädgårdsterapi! Jag satte fem potatisar i en av odlingslådorna på höjden (med täckduk över eftersom katterna tror att odlingslådorna är deras toalett!) och planterade en tobaksblomma i en kruka. Några frön av ringblomma som jag hade kvar från ifjol petade jag ner bland kryddväxterna. Jag grävde upp några ruskor av kantnepeta som härstammar från vår gamla rabatt och som letat sig ut här och där, och satte ner dem inne i rabatten. De är ju fina marktäckare. Visst låter jag redan proffsig! ? Jag klippte till och med vår minimala gräsmatta – ett kort men intensivt träningspass.

Jag klippte ner vårt vildvin tidigare i våras men sparade några pinnar som jag satte i en vas med vatten. Nu har det kommit rötter på dem och även växt ut långa slingor av vildvinet! De satte jag i en stor kruka vid en spaljé på väggen. Vildvin är så vackert och frodigt, och blir helt fantastiskt på hösten. Jag ska köpa ett också, och sätta vid vårt svarta plank.

Kryddlandet har fullkomligt exploderat efter värmen och regnet.

Jag tror på det här. Blommor, jord, potatis och bäst av allt – jag behöver inte ta mig någonstans utan det är hemma!

Skört

Häromkvällen hade jag känningar av WED/RLS i vänster smalben på ett ställe som var svårt att stretcha eller spänna. Till slut hittade jag en ställning som mildrade obehaget, och jag såg nog rätt så knasig ut där jag låg i soffan! Idag fick jag plötsligt, från ett steg till ett annat, liksom kramp i vaden. Den enda förklaringen jag kan komma på är just det där hävandet av eländet! Jag linkade hemåt och fick ta hissen vid pendeltågsstationen eftersom det gjorde så ont att gå i trappor. Det är lite mildare nu ikväll. Ja, är det inte det ena så är det det andra!

Jag åkte hem tidigare idag eftersom jag drabbades av akut hjärntrötthet. Det var riktigt hemskt! Det började på fikapausen då det var skrattigt och stimmigt, och jag la mig i vilrummet. Sedan åkte jag hem och jobbade lite hemma på eftermiddagen. Men direkt när jag kom hem gick jag och la mig att sova en god stund. Jag kände mig lite bättre efter att ha sovit men senare på eftermiddagen gick jag och la mig igen, och sov en halvtimme till. Tur att det är helg, och sedan två korta arbetsveckor!

Semlan i favoritposition!

Jag lyssnade på HSP-podden och ett avsnitt om utmattning. De två terapeuterna som har podden pratade om vikten av att vila, och att inte känna skam och skuld för att man blivit utmattad och att man verkligen behöver vila. Kroppen har sagt ifrån att nu är det dags att vila och det ska man lyssna på. De sa detta med emfas och många gånger, men det enda jag tänkte på var att visst, man måste vila men Försäkringskassan kanske säger något annat. Det är inte alls säkert att man får den där tiden att bara koppla av och vila utan tankar på en morgondag. Det vore intressant om det gick att mäta hur mycket skada som rädslan för Försäkringskassans bedömning gör för sjukdomsbilden och för sjukdomens varaktighet!

Ny läkare

Psykiatern lämnade återbud på grund av sjukdom i förra veckan och idag fick jag kallelse till nytt besök, men till en annan läkare. Jag vet inte varför men hoppas att det bara beror på att han fortfarande är sjuk och att jag inte ska behöva vänta så länge på att få komma, och inte på att min doktor har slutat på mottagningen. Det känns lite oroligt att behöva byta läkare. Det är så viktigt att det är en bra kontakt, inte minst inom psykiatrin. Men det är tur att det i alla fall inte är han som sjukskriver mig – då hade det känts värre.

Det var en dålig dag som jag fick den här kallelsen. Jag har haft en riktigt tung dag idag, med stark känsla av meningslöshet som lagt sig som en blöt filt över allting.

För säkerhets skull tog jag hem datorn, ifall jag skulle behöva jobba hemifrån. Men jag hoppas att jag vaknar med lite mer energi i morgon.

 

Backar lite

Jag fick tag på min husläkare igår och bokade in en tid nästa måndag. Som jag skrivit flera gånger tidigare så känns det tryggt att ha honom som känner till min historia och som lyssnar. Sen kanske han inte är bäst på att skriva sjukintyg men man kan ju inte få allt! 🙂

Det blev en konstig dag igår som började med att jag följde dottern till vårdcentralen. Därefter åkte jag till jobbet för att upptäcka att jag glömt mitt tjänstekort hemma. Det är en slags id-kort som jag måste sticka in i datorn för att den ska fungera. Det var bara att ta datorn under armen och åka hem igen. Jag jobbade hemma under eftermiddagen och la mig att sova i en och en halv timme på kvällen. Jag var så trött och funderade över hur jag ska göra nu. Svaret var ganska enkelt: jag får jobba hemifrån i morgon igen och så avstå konferensen på torsdag och fredag som jag skulle gå på. Det är bara att tugga i sig det bittra att jag faktiskt inte orkar mer än det nödvändigaste just nu. Sedan höll jag mig vaken till 21.30 då jag somnade igen.

Jag vaknade klockan 4 nu på morgonen. Jag släppte ut den ena katten och in den andra, och gick ut ett slag i trädgården. Det var en väldigt skön morgon, och det är verkligen härligt att se hur det växer i våra odlingslådor!

Jag har suttit och broderat och lyssnar på Naturmorgon i P1 från i lördags, som mest handlat om fåglar. Det är ett rofyllt program som jag lyssnar på när jag inte orkar annat.

Här är en glimt att mitt nya broderi.

 

Sjukskrivningen

Nu är det bara en vecka kvar av min sjukskrivning. Jag ska ringa husläkaren i morgon och be om förlängning på 50 %. Jag tänkte att jag skulle kunna vara redo för att jobba 75 % nu, men det är jag inte även om jag känner mig ok. Reaktionen på förra helgens museibesök är ju inte så övertygande!

Den här helgen har varit ganska lugn. Jag avstod stadsvandringen igår och hade en skön dag hemma. Sov middag i en och en halv timme i utomhussoffan. Det är en sån fantastiskt känsla att sova utomhus!

Alltså dessa magnolior! Jag har en känsla av att de blir allt vanligare och inte mig emot.

Jag har påbörjat ett nytt broderi, ännu en kudde. Bottentyget är i en djupt röd färg och det blir ännu ett träd fast i annan form. Det har tagit sin tid för jag har delvis repat upp trädstammen eftersom den blev för grov. Men nu har jag bestämt mig för att repa upp alltihop och göra stammen som en applikation istället. Den här långsamheten är en del av processen: att tänka, skissa, brodera, repa upp, testa igen.

Äntligen beslut!

Igår fick jag äntligen beslut från Försäkringskassan: de godkände mitt läkarintyg och idag får jag pengar från 4 mars fram till nu! Det är tur att jag inte är ensam försörjare för familjen. Det finns människor som inte har möjlighet att spara några pengar alls. Hur ska de klara dessa handläggningstider? Nu ska det i rättvisans namn sägas att det till en början berodde på att min arbetsgivare inte sjukanmälde mig till FK, så allt är inte deras fel. Men åååh så skönt det känns!

Jag vill också tacka för alla fina ord om min trädkudde! Jag blev väldigt glad.

När jag gick hem från jobbet igår kände jag en annan spänst i benen. Solen sken, jag hade fått beslut från FK och haft en bra förmiddag på jobbet. Dagen fortsatte tyvärr inte lika bra, med storbråk i familjen. Det varade nästan hela eftermiddagen och gjorde mig rätt slak. Det är inte lätt att leva i en familj där olika hänsyn ska tas. Till exempel till en mamma som inte orkar så mycket, och som försöker prioritera det viktigaste. Till slut pyser det över och exploderar.

Jag ropade in dessa fina band på Tradera häromdagen, och de låg i brevlådan igår.