Etikettarkiv: artikel

Frisk och lite trött

Publicerat av
1

I förra inlägget skrev jag om alla undersökningar och sjukvårdskontakter jag hade haft och skulle ha, och hur tröttande det var. Nu när jag genomlevt dem alla kan jag konstatera att jag i alla fall är relativt frisk. Min tjocktarm är undersökt och befunnen finfin, jag har inte bröstcancer, mina värden efter gastric bypassoperationen såg bra ut, tandläkaren var mycket nöjd med mig och jag har kunnat ta bort en av mina blodtrycksmediciner. Dessutom är min sjukskrivning förlängd ett halvår till och godkänd av försäkringskassan.

Men jag känner fortfarande att det frestat på. Jag har inte varit orolig att jag har någon allvarlig sjukdom, men bara att gå på alla undersökningar och framför allt förbereda sig inför dem (koloskopi med fasta och vidrig dryck att få i sig innan!) har tagit på krafterna. Jag har avbokat två saker jag tänkt göra i vår. Jag kände tydligt hur kroppen satte sig på bakhasorna bara jag tänkte på en resa jag hade tänkt göra i Kristi himmelfärds-helgen. Det var en fysisk förnimmelse i kroppen, och sådana lyssnar jag på numera.

En annan sådan är att jag sedan ett par månader lätt får ont i övre delen av kroppen, mitt emellan skulderbladen. Ibland är musklerna domnade också, och jag gissade att det är en muskelspänning. Det är så pass mycket att jag kan behöva sätta mig en stund och slappna av efter att jag lagat mat innan jag kan sätta mig till bords.

Jag bokade tid hos den naprapat jag gick hos för drygt ett år sedan, och hon bekräftade mitt antagande om muskelspänning. Det gäller hela ryggen, och hennes massage var inte att leka med. Det brukar göra skönt ont att få massage tycker jag, men det här var verkligen inte skönt! Hon körde med laser över ryggen också för att försöka mjuka upp den. Jag fick ett par övningar att göra för att öka blodgenomströmningen i musklerna, och rekommenderade mig att köra roddmaskinen på gymmet. Jag har bokat en tid hos henne i nästa vecka för uppföljning. Jag vet inte om det blivit så mycket bättre.

Något som försvårar avslappningsövningar för mig är RLS. Jag spänner och stretchar olika delar av kroppen mest jämt, utan att jag tänker på det, för att häva de värsta symtomen. Jag sitter numera med i RLS-förbundets redaktion för tidskriften Rastlös. Min uppgift är främst att korrläsa texterna. I senaste numret finns flera patientberättelser, och jag är intervjuad.

Jag har inte gjort så mycket i verkstan men i huvudet händer desto mer! Jag tänker väldigt mycket på sådant jag vill göra och det är härligt! Sonen har fått låna ett av mina arbetsbord till bygge av radiostyrd båt, men sedan han fick flickvän har han inte tid att vara där, så nu har jag packat ihop hans saker. Jag behöver platsen till framtida projekt! Jag har flera plagg som jag ska sy in och ändra så att de passar min nya kropp. Dessutom ska jag ge mig på att sy sommarklänningar. Mina nära vän Å har lånat mig ett enkelt mönster och jag har flera tyger som passar bra. Mest först ska jag sy en toile — ett provplagg — i lakansväv för att se så att storleken blir rätt. Det ska bli så kul! Jag har flera tyger som passar bra att sy klänning av.

Mera om artikeln

Publicerat av
Svara

Jag blev också bekymrad över det som stod i den artikel som Hanne Kjöller hänvisade till. Där står att det inte finns belägg för att multimodal rehabilitering fungerar.

Vad vet vi då om behandling vid utmattningssyndrom? Vår slutsats av de behandlingsstudier som publicerats är att det saknas evidens för att tydligt rekommendera en särskild behandling i dag. En av de vanligaste insatserna – multimodal rehabilitering – saknar i stort sett forskningsstöd. Samtidigt rekommenderas den av regeringens rehabiliteringsråd och ingår i vårdval i Region Stockholm. Även om det inte går att utesluta att multimodal rehabilitering är verksamt för vissa innebär den bristfälliga kunskapen om insatserna en risk för patienters hälsa som i värsta fall kan förlänga sjukdomsförloppet.


Multimodal rehabilitering innebär att ett team arbetar med patienten under en viss tid. I mitt fall hade jag turen att den läkare jag gick hos på öppenpsykiatrin remitterade mig till Stressmottagningen. Vi var åtta patienter med samma diagnos som under tre-fyra månader fick träffa läkare, psykologer, arbetsterapeut och fysioterapeut. Det var väldigt givande och hjälpsamt för mig i alla fall.

Det var precis innan pandemin, hösten 2019, jag var sjukskriven på 50 % men kände att jag höll på att krascha. När jag träffade läkaren på Stressmottagningen sa hon direkt att hon ville sjukskriva mig på 75 %. Det var oerhört skönt! (Som vanligt hade jag inte kunnat föreslå det själv, men det har jag faktiskt blivit bättre på!) Med hjälp av det jag lärde mig under dessa veckor, kunde jag gå upp i arbetstid till först 50 %, och sedan 75 % när jag enbart jobbade hemma under pandemin.

Jag tror inte att jag kommer att bli frisk, men det är inte på grund av att rehabiliteringen var dålig! Tack vare den kom jag på fötter igen och fick många viktiga tankar och redskap som jag använder dagligen.

Från och med nästa år kommer inte multimodal rehabilitering ingå i Region Stockholms vårdval, det vill säga det kommer inte att gå under högkostnadsskyddet och patienterna ska istället hänvisas till vårdcentralen och öppenpsykiatrin! Detta är så galet, och jag är ju inte läkare eller expert inom området, men som patient blir jag mörkrädd!

Hur vore det om man istället för att misstänkliggöra en stor och skör patientgrupp, samt ta bort rehabiliteringen som många haft nytta av, satte igång att forska mer inom området utmattningssyndrom? Det skulle vara till gagn för både individ och samhälle. För jag vet att det allra flesta VILL arbeta! Även de som huvudsakligen blivit sjuka av en dåligt fungerande arbetsplats, vill tillbaka till ett normalt liv! Med arbete och bättre inkomst, och ork för familj och vänner.