Semestern lider mot sitt slut

På måndag är det dags att jobba igen, och det känns bra. Jag har haft en lång och bra semester i fem veckor. Gjort några kortare resor men varit mycket hemma. Målat väggar, anlagt rabatter och läst, läst läst.

Det som förmörkar min himmel är framför allt att jag haft ökande besvär av WED/RLS. Vissa dagar har det varit riktigt jävligt, och jag kanske får kontakta neurologen efter sommaren och fråga om vi kan skruva på medicineringen. Det påverkar mig så mycket: drar ner mig, och Hopplösheten ligger på lur.

Jag hade en dröm i natt som jag funderat på under dagen. Jag är på en arbetsplats och det börjar brinna. Jag vill hämta mina saker men inser att det är försent. Elden skjuter som en pil genom korridorerna, med en fart som överraskar och förvånar mig. Jag klarar mig med en hårsmån, och tänker med oro på att ingen kommer att förstå att jag inte kunde rädda mina saker om jag inte väldigt tydligt kan beskriva eldens snabba framfart. Mina viktiga saker brinner upp: mobiltelefon, körkort, handväska, vinterstövlar och kappa.

Det jag tänker att drömmen står för är mitt behov av att förklara varför jag mår som jag gör, vad jag varit med om i livet och hur det påverkar mig fortfarande. Jag vill bli förstådd och inte ses som … ja, vadå? Behöver jag legitimera mitt sjukdomstillstånd inför andra? Varför då?

De saker som brinner upp är sådant som är nödvändigt för att kunna komma åt mina pengar, komma in i mitt hus och ta mig därifrån utan att frysa. Det allra viktigaste med andra ord. Kanske en rädsla att stå där utan någonting? Att allt viktigt kan tas ifrån mig.

Jag hade återigen glömt att ta den sista medicindosen igår, den som gör att jag sover hela natten. Kanske var det därför jag drömde så oroligt? Jag vaknade många gånger och fick sova middag idag. I morgon fyller jag 56 år. Det ska bli roligt, jag tycker om att fylla år!

Femtiofem år

Idag fyller jag år, 55 år. Jag tycker mycket om att fylla år och det brukar vara fint väder den här dagen. Jag kan inte säga att jag har något problem med att bli äldre. Det finns så många fördelar som jag njuter av. Även om jag fortfarande är alldeles för upptagen med att tänka på vad andra tycker och tänker om mig, så är det betydligt mindre än när jag var yngre. Den ängsligheten är mindre hindrande nu.

Men det har ju sina nackdelar också förstås, något jag framför allt inser när jag ser bilder på mig själv. Jag känner inte igen mig och vill tro att det är ett dåligt foto, men det är bara att inse att jag ser äldre ut och att utseendet falnat.

Det är galet varmt dessa dagar och jag har svårt att tåla värmen, inte minst nu under klimakteriet. Vi har en luftvärmepump i huset som går att använda som luftkonditionering, och den satte vi igång igår – skönt! Och värmeböljan ska visst ta slut om några dagar, och det känns extra skönt med tanke på min kurs i nästa vecka. Jag kan tänka mig att det kommer att alstras en del värme vid silversmide! Jag ska nog ta med mig en fläkt för säkerhets skull, så att jag kan sova.

Idag blev jag bjuden på underbara scones till frukost av sonen, och jag fick en fantastisk bild av dottern som hon målat. Det kändes fint!