Etikettarkiv: gastric bypass

Frisk och lite trött

Publicerat av
1

I förra inlägget skrev jag om alla undersökningar och sjukvårdskontakter jag hade haft och skulle ha, och hur tröttande det var. Nu när jag genomlevt dem alla kan jag konstatera att jag i alla fall är relativt frisk. Min tjocktarm är undersökt och befunnen finfin, jag har inte bröstcancer, mina värden efter gastric bypassoperationen såg bra ut, tandläkaren var mycket nöjd med mig och jag har kunnat ta bort en av mina blodtrycksmediciner. Dessutom är min sjukskrivning förlängd ett halvår till och godkänd av försäkringskassan.

Men jag känner fortfarande att det frestat på. Jag har inte varit orolig att jag har någon allvarlig sjukdom, men bara att gå på alla undersökningar och framför allt förbereda sig inför dem (koloskopi med fasta och vidrig dryck att få i sig innan!) har tagit på krafterna. Jag har avbokat två saker jag tänkt göra i vår. Jag kände tydligt hur kroppen satte sig på bakhasorna bara jag tänkte på en resa jag hade tänkt göra i Kristi himmelfärds-helgen. Det var en fysisk förnimmelse i kroppen, och sådana lyssnar jag på numera.

En annan sådan är att jag sedan ett par månader lätt får ont i övre delen av kroppen, mitt emellan skulderbladen. Ibland är musklerna domnade också, och jag gissade att det är en muskelspänning. Det är så pass mycket att jag kan behöva sätta mig en stund och slappna av efter att jag lagat mat innan jag kan sätta mig till bords.

Jag bokade tid hos den naprapat jag gick hos för drygt ett år sedan, och hon bekräftade mitt antagande om muskelspänning. Det gäller hela ryggen, och hennes massage var inte att leka med. Det brukar göra skönt ont att få massage tycker jag, men det här var verkligen inte skönt! Hon körde med laser över ryggen också för att försöka mjuka upp den. Jag fick ett par övningar att göra för att öka blodgenomströmningen i musklerna, och rekommenderade mig att köra roddmaskinen på gymmet. Jag har bokat en tid hos henne i nästa vecka för uppföljning. Jag vet inte om det blivit så mycket bättre.

Något som försvårar avslappningsövningar för mig är RLS. Jag spänner och stretchar olika delar av kroppen mest jämt, utan att jag tänker på det, för att häva de värsta symtomen. Jag sitter numera med i RLS-förbundets redaktion för tidskriften Rastlös. Min uppgift är främst att korrläsa texterna. I senaste numret finns flera patientberättelser, och jag är intervjuad.

Jag har inte gjort så mycket i verkstan men i huvudet händer desto mer! Jag tänker väldigt mycket på sådant jag vill göra och det är härligt! Sonen har fått låna ett av mina arbetsbord till bygge av radiostyrd båt, men sedan han fick flickvän har han inte tid att vara där, så nu har jag packat ihop hans saker. Jag behöver platsen till framtida projekt! Jag har flera plagg som jag ska sy in och ändra så att de passar min nya kropp. Dessutom ska jag ge mig på att sy sommarklänningar. Mina nära vän Å har lånat mig ett enkelt mönster och jag har flera tyger som passar bra. Mest först ska jag sy en toile — ett provplagg — i lakansväv för att se så att storleken blir rätt. Det ska bli så kul! Jag har flera tyger som passar bra att sy klänning av.

Det tar på krafterna

Publicerat av
Svara

Helgen efter min vistelse på Danderyds sjukhus med tarmvred, trodde jag att det kommit tillbaka. 112 skickade ambulans igen, men efter ännu en skiktröntgen visade det sig inte vara tarmvred denna gång, och jag kunde åka hem mitt i natten med förhållningsregler om flytande kost i några dagar. Så skönt att det var falskt alarm! Jag blev inbokad på uppföljning på tisdagen, och då såg blodproverna bra ut. Läkaren konsulterade en kirurg som bestämde sig för att avvakta med eventuell operation. Det visade sig nämligen att jag har ett ovanligt tillstånd som kallas Chilaiditis syndrom: tjocktarmen har hamnat mellan levern och diafragman. Det är förmodligen detta som ställer till det för mig, och gör att jag lätt blir förstoppad. De har också remitterat mig till koloskopi för att fotografera tarmen inifrån.

Som om detta inte vore nog med vårdkontakter så är det dags för ettårsuppföljning efter min gastric bypass-operation. Det innebär att vårdcentralen har tagit en hel del prover för att se att alla värden ser bra ut avseende bland annat protein, folat, järn och B12. Sådant jag tar tillskott för att tillgodogöra mig. Igår var jag på vårdcentralen för att prata med en läkare om det. Till detta har Ersta sjukhus, där operationen ägde rum, kallat till uppföljning med dietist. Inför det mötet ska jag ta ytterligare rör med blod.

En narkosläkare på Ersta ringde i förra veckan och sa att han också vill att jag tar ett blodprov för en uppföljning efter operationen. Under operationen hade nämligen mitt blodtryck behövt ovanligt mycket push, vilken KAN tyda på en slags allergisk reaktion som de vill undersöka närmare.

Så varför inte fylla på med ännu mer när jag ändå är igång? Min sjukskrivning går ut 1 april så jag har också en läkartid inbokad för förlängning av sjukskrivningen. Och så var det visst dags att kontrollera sköldkörteln så att den medicinering jag tar för hypotyreos fortfarande ligger bra. Och jag ska mäta blodtrycket hemma två gånger om dagen i sju dagar för att se om den medicineringen kanske bör dras ner. Och …

Jag har lärt mig ett nytt sätt att virka.

Igår blev jag plötsligt trött. Benen blev sega på ett bekant sätt, och jag kom strax på vad det berodde på. Tarmvred, sjukhus, prover, behandling, uppföljning, läkarbesök … Inte konstigt att jag är trött! De två senaste helgerna har jag varit på sjukhus istället för att stillsamt återhämta mig hemmavid.

Jag gjorde som jag numera brukar — tog ett steg tillbaka. Bestämde mig för att inte åka in till kontoret idag, och att eventuellt sjukskriva mig torsdag och fredag. När jag vaknade i morse kände jag mig fortfarande trött, men inte värre än att jag kunde jobba hemifrån. Ta ett djupt andetag och ta alla vårdinsatser som jag fortfarande har framför mig en tugga i taget. Som när man ska äta en elefant.

1 år!

Publicerat av
Svara

Jubileerna duggar tätt, idag är det ett år sedan jag opererades på Ersta sjukhus! Gastric bypass – en omkoppling av tarmar och minimering av magsäcken. Förutom den första månaden har jag bara mått utmärkt. Jag har till dags dato gått ner 39,3 kg, vilket är mer än jag vågade hoppas på. Operationen gav mig dessutom en skjuts i att börja träna, och sedan fem månader tränar jag på gym. Musklerna är påtagligt starkare – ibland går jag här hemma med händerna på låren för att känna på dem! Behöver jag säga att jag är oerhört nöjd med mitt beslut?

Något jag fruktat efter operationen är att få tarmvred. Risken för det ökar påtagligt efter operationen. I slutet av förra veckan började jag få ont i magen på ett sätt jag känner igen. Det hänger ihop med en evig följeslagare i mitt liv: förstoppning. Jag ska låta dig slippa detaljer, men när jag ringde 1177 i fredagskväll började jag ana att det inte bara var det. Sjuksköterskan kopplade över mig till 112 som skickade en ambulans. Den ganska stöddiga ambulanssjuksköterskan som förde ordet var skeptisk till min teori om tarmvred. Men eftersom det var för sent för närakuten så skjutsade de mig till Danderyds sjukhus kirurgakut.

Där placerades jag på en bår i korridoren där jag låg i 18 timmar, med avbrott för undersökningar och behandling, innan jag blev inskriven på en avdelning. Så skönt att ligga i en säng med mjuk madrass och en KUDDE! Där låg jag för observation för att se så att den behandling jag fått skulle få tarmen att räta ut sig själv. Annars väntade operation. Det innebar också att jag under hela den här tiden hade dropp och endast fick dricka lite vatten. Jag fick dock en liten kopp svart kaffe på morgonkvisten för att få bort abstinensens huvudvärk!

När ronden kom på söndag förmiddag sa doktorn att han skulle skicka remiss till vårdcentralen så att de följer upp med koloskopi för att se så att allt fungerat som det ska. Sen sa han det: ”du får åka hem idag”!

Konst i taket

Väl hemma har jag bara mått utmärkt och kunnat äta som vanligt. Jag var till och med på gymmet dagen efter, men tog det mycket lugnt. Det känns att tarmarna varit med om något, även om det inte gör ont. Men de gillar att jag rör på mig – det är viktigt. Apropå det så kände jag ett stort behov av att röra på mig efter att ha legat stilla så länge på britsen. Jag gav mig ut på avdelningen och gick runt runt i korridorerna, påhejad av personalen!

Att ha en tarmsjukdom får en att bli ödmjuk och släppa på värdigheten. Men som min kompis A, som jag lärde känna i och med operationen för ett år sedan, sa: ”värdighet är för fegisar!”

På en bra plats i livet

Publicerat av
Svara

På den första informationsträffen inför gastric bypassoperationen, i september förra året, sa sjuksköterskan som höll i träffen att det var viktigt att vi var ”på en bra plats i livet” när vi fattade ett så här stort beslut. Jag tolkade det som att vi skulle känna oss balanserade, framför allt psykiskt, och det var en av de saker som togs upp i de enskilda samtalen alla hade med kirurg och sjuksköterska. Efter år av att befinna mig på en betydligt mer svajig plats än ”bra”, så var jag där. På en bra plats i livet.

Det är en fras som säkert kommer att kännas sliten (om den inte redan gör det) såsom många före den. Fraser och ord som är pregnanta och på pricken, men som överanvänds. Tänk bara på carpe diem – fånga dagen – som hamnade helt rätt i samtiden, präglad av ett ältande av dåtid och trängtande efter framtid. Men just nu går det bra att säga det: jag är på en bra plats i livet.

Det var ett tag sedan jag gjorde en ny kudde. Det var så kul att hitta den lusten igen!

Jag tror att det viktigaste för min del är att jag accepterat att livet blev så här. Att jag efter år som praktiskt tagit präglats av en kamp för överlevnad dels kommit ut på andra sidan, dels kommit till rätta med att jag får leva med vad det gjorde med mig. Jag har kämpat som ett djur för att bli frisk, för att bli densamma som innan. Kunna jobba heltid. Träffa vänner i plural och sitta en kväll och prata, prata, prata. Det blev nu inte så, men det blev bra. Jag mår bra.

När jag nu kan känna mig ledsen över att mitt arbetsliv inte blev som jag tänkt, så kan du förstå att det kändes alldeles särdeles bra att få den fina utmärkelsen Bengt Hjelmqvists pris ”för framstående insatser inom folkbiblioteksområdet”. Prisutdelningen ägde rum för två veckor sedan, och jag njöt i fulla drag. Om du vill se den så finns inspelningen här och ca 35 minuter in är det min tur. Jag bars av gratulationer från olika håll under minglet före och efter ceremonin, och kunde verkligen vara i nuet (carpe diem!). Så många som sa och även skrev till mig att priset var ”välförtjänt” – om ni visste hur bra det ordet landade i mig! Jag kanske inte enbart varit sjuk, och jag var inte bortglömd ändå.

Goda cirklar

Publicerat av
Svara

Nu när det är svalare ute går min man och jag på promenader i skogen var och varannan dag. Vi går snabbt och jag bli både svettig och andfådd. Det blir 45 minuter varje gång, och det känns jättebra att ha kommit igång. Min man har till och med fått mig att hänga på i snabbare takt i uppförsbackarna!

I morgon ska jag träffa en instruktör på ett gym, där jag tänkt börja. Även här är det min man som inspirerat, han har precis börjat där. Gymmet ligger på gångavstånd hemifrån oss så det är enkelt att ta sig dit. Jag ska skaffa ett medlemskap där jag får gå innan klockan 15 på dagarna, och det passar mig utmärkt. Om man har RLS ska man inte träna på kvällar, då det kan trigga eländet.

Jag känner verkligen att jag är inne i en positiv spiral, i goda cirklar. Det ena ger det andra. Att jag mår bättre psykiskt efter den långa terapin, och så gastric bypass-operationen gör att jag orkar mer även fysiskt. Det gör i sin tur att jag orkar ännu mer, och så är spiralen i spinn! Jag har haft så många dåliga spiraler under åren, så det är en fantastisk känsla att det går åt rätt håll! Det är precis det här jag trodde skulle hända. Nu gäller det bara att dels hålla i det, men framför allt att inte lägga på mig för mycket. Ta det lugnt och sansat.

Jag har lärt mig att hela tiden planera och parera. Det sitter i ryggmärgen nu, och jag behöver inte påminnas om det. När saker som jag blir tillfrågad om dyker upp, oavsett om det gäller jobbet eller roliga saker på fritiden, så kollar jag kalendern hur det kan gå ihop så att jag ska orka på både kort och lång sikt. Behöver jag ta bort något, flytta till en annan vecka? Vad är måsten och vad vill jag absolut inte avstå ifrån?

En sak som jag behöver bli bättre på är att inte vränga mig ut och in för att saker ska passa. De flesta saker går att flytta på, och det måste inte alltid vara jag som ska ändra allt för att få det att funka! Svårt men det går allt bättre. Jag har ju turen att ha både vänner och arbetskamrater som påminner mig!

Jag påbörjade de här örhängena på sommarkursen, och glömde bort dem ett tag. Men i helgen blev de klara! Jag hade tänkt att de skulle hänga mer som kvadrater, men glömde att räkna med tyngdlagen!

Jag har nu gått ner nästan 32 kg, och hittar alltfler plagg i garderoben att plocka fram. Jag har också köpt en del second hand på Sellpy. Det är jättekul! Mina mjukisbyxor som jag har på mig hemma, har jag sytt in i midjan många gånger nu! Viktnedgången går inte lika snabbt som i början. Jag har räknat ut att jag i genomsnitt gått ner åtta hekto i veckan. Det är nog en bra takt ändå.

Läget så här långt

Publicerat av
Svara

Nu har det gått lite mer än tre månader sedan operationen. Efter den första ganska jobbiga månaden då jag var illamående och inte tyckte om att äta, så har det gått utmärkt. Jag mår jättebra! Jag har verkligen kommit igång med träningen, och lägger märke till en helt annan styrka i benen när jag går i trappor till exempel. Träningscykeln var ett mycket bra köp, och jag har också ett träningsprogram med gummiband som jag fått av fysioterapeuten på sjukhuset.

En ny ring som jag kom på! Den är inte helt klar ännu, men jag är väldigt nöjd!

Till detta läggs också att jag mår bättre psykiskt nu, och att utmattningen inte gör kroppen så tung lika ofta. Sammantaget bildar allt en mycket fin spiral åt rätt håll: det ena hjälper det andra och så vidare. Hjärntröttheten är dock densamma. Igår var jag på kontoret i två timmar för veckans enhetsmöte, och väl hemma fick jag lägga mig att sova en stund.

Men frågan alla ställer sig är väl HUR HAR DET GÅTT MED VIKTEN? Tackar som frågar, jag har gått ner 20 kg allt som allt, 15 kg sedan operationen, vilket innebär att jag går ner drygt ett kilo i veckan. Jag har gått igenom mina kläder och hittat några plagg som jag växt i. Jag fotograferade mig innan operationen, både i underkläder och med kläder på. Jag gjorde om det nu och där ser jag verkligen skillnad!

Hittade det här örngottet hemma hos mamma. Det gjorde jag på fritt valt arbete på högstadiet — färg och form. Batik med vax.

Idag åker jag till min kära vän T uppe i Roslagen, där jag stannar över helgen. Tidigare var det ett andningshål i vardagen att åka dit och vila. Numera har jag inte det behovet, så nu kan jag njuta av sällskapet och tystnaden på ett annat sätt.

Fortsatt bättre

Publicerat av
Svara

Illamåendet höll i i tre och en halv vecka, men är nu verkligen borta. Ni vet hur det när man haft ont eller något annat obehagligt, och det försvinner — man blir nästan hög av lycka! Nästan som om att det vore värt det jobbiga för att få känna av kontrasten! Men bara nästan. Det är i alla fall helt ljuvligt, och jag mår toppen!

Jag försöker få till en halvtimme på träningscykeln varje dag, och känner mig så nöjd med det. Jag blir svettig och andfådd, så det är nog rätt nivå för tillfället. Jag brukar titta på något tv-program på iPaden samtidigt, gärna Husdrömmar. Kortare promenader har det också blivit. Äntligen har blåsipporna tittat upp ur de vissna fjolårslöven!

Så vackra färger ihop, löven och blåsipporna.

Jag har också varit en del i verkstan och bland annat gjort om ett halsband som jag köpt på loppis. Det bestod av sex delar, men de vände sig bakochfram hela tiden, så jag funderade på hur jag kunde använda delarna till ett nytt smycke. Efter ett försök som jag inte blev så nöjd med, ändrade jag det till detta. Jag tycker att det är så häftigt med delarna i olika nyanser! Jag har tre delar kvar och får se hur de kan komma till användning en annan gång.

En sak jag funderat en hel del på är att kombinera plexiglas med silver. Två material som jag är extra förtjust i. Jag har några mindre plexiglasbitar i olika färger, och skulle vilja borra igenom dem på kortsidan, eller hur jag ska beskriva det. Det är plättlätt att borra igenom plexi med med min borr, men på den andra ledden så är de aningen för tunna, och mina borrstål aningen för korta. Jag får leta vidare efter tjockare plexi helt enkelt. Men det var väldigt kul att testa, och resultatet kanske kan användas ändå. Det blev ganska snyggt med borrningarna i den genomskinliga plexi.

”Det blir bättre och bättre”

Publicerat av
Svara

Så brukade min mormor säga på ålderns höst. Positivt och förhoppningsfullt i lika dos. Nu kan jag säga detsamma. Jag är fortfarande illamående, men med hjälp av medicinen känner jag i stort sett inte av det. Jag har undvikit att röra på mig mer än jag behöver, eftersom jag mår mer illa då. Idag har jag emellertid vågat mig på att cykla på motionscykeln, och det gick bra! 15 minuter blev det, så nu är jag på gång igen!

På måndag är det fyra veckor sedan operationen, och det är dags att äta vanlig mat. Det innebär att jag inte behöver mosa den. Men jag ska fortsatt tänka på att äta mycket protein och små portioner. Jag har börjat bli äcklad av protein! Även det vegetariska även om det är lättare att äta. Jag vill ha mycket mer grönsaker, och så vill jag dricka vatten till maten. Det är inte förrän nu när jag inte ska dricka i samband med måltider som det slår mig hur gott det är! Anledningen till att man inte ska göra det är att det kan göra att man inte får plats för maten. Man ska dricka en stund innan och efter måltiden. Det kommer att ändras tydligen, och bli lättare längre fram. Jag dricker mini-mini-klunkar till maten ändå, och så har jag försiktigt börja äta päron och skalat äpple nu, och det är så gott och fräscht!

Om en vecka ska jag träffa en sjuksköterska och dietist för att prata om hur det går för mig, stämma av och få tillfälle att ställa frågor. De är fantastiska på Ersta sjukhus med uppföljning och snabba svar när man har frågor efter operationen. Jag ska också på föreläsning om fysisk aktivitet där i april.

Jag har ropat in en del fina tyger på Tradera på sistone.

Det här blev jättesnyggt som draperi. 1940~50~tal gissar jag.
Surt sa räven heter det här fina tyget, som jag fick tag i två stora bitar av. Kanske det blir ett köksförkläde?
Först köpte jag tyget i form av ett litet kuddvar, men nu hittade jag en större bit. Så härligt tyg!
Jag är svag för de här tygunderläggen, jag har flera som jag tror är från 1950~talet.
Även detta är ett underlägg.
Här är mitt tygskåp! Ett gammalt fint träskåp från Edsbyn, som mina svärföräldrar hade.
Mindre tygbitar, all lakansväv och linnetyger har jag på andra ställen.
Det lustiga är att hyllpappret som fanns i skåpet när jag tog över det, är detsamma som jag hade i skolbänken och runt skolböckerna när jag gick i 2:an!

Illamående med konsekvenser

Publicerat av
Svara

Jag har varit lätt illamående de flesta dagar sedan operationen, men det var inte förrän det blev värre i helgen som jag hörde av mig till Ersta. Jag hoppades att de skulle skriva ut någon medicin som dämpar illamående. Jag fick en akuttid på måndag morgon, och träffade en kirurg som sa att illamåendet kan hålla i sig ett tag om man har otur. Han skrev ut en medicin som jag skulle ta, och en som jag skulle lägga till ifall den första inte räckte.

När jag en stund senare hämtade ut medicinen sa apotekaren att min ena medicin mot restless legs inte funkar ihop med den. De tar ut varandra ömsesidigt. Men jag min dåre tänkte att jag får väl prova. Det skulle jag inte ha gjort kan jag säga så här efter en sömnlös natt! Jag sov sammanlagt omkring en halvtimme under hela natten! En gång somnade jag stående till och med, men vaknade innan jag dråsade i golvet. Jag ömsom låg på golvet och kravlade, ömsom stod och stretchade allt vad jag kunde. Det är inte helt enkelt att stretcha knävecket, det liksom ligger i knäets natur att gå åt ett håll, men jag ville böja det åt andra hållet. Det var där, i underbenet och fötterna det satt.

Jag har en kruskavel avsedd för Kritiska Situationer, och den rullade jag hårt över knäveck och vader, och jag slog mig med den emellanåt. Det är ett sådant fruktansvärt SKIT med RLS! Jag är så tacksam för de mediciner jag har! Intensiteten går i vågor men jag är aldrig symptomfri. De senaste veckorna har det varit sämre. En del patienter med RLS tycker att de mår bättre utan socker, kaffe och alkohol. Men socker och alkohol har jag försakat de fyra veckorna innan operationen, och jag drack betydligt mindre kaffe än jag brukar också. Det verkar inte gälla mig med andra ord, snarare tvärtom, även om jag inte alls tror att det beror på det förstås.

Jag har försökt sova på förmiddagen idag. Till slut somnade jag och vaknade efter en timme. Mer har det inte blivit. Som tur var hade jag inga möten idag, utan kunde jobba mina två timmar under eftermiddagen. Jag känner mig lite konstig men det är ju inte att undra på.

För övrigt har allt gått bra. Jag har tagit bort agrafferna (hämtklamrarna som höll ihop såren) på vårdcentralen, och börjat äta mosad mat. Det är riktigt härligt för det blir som riktiga måltider! Jag har gjort asiatiska laxbiffar (mixade ingredienser) och potatismos med blomkålspuré hittills, serverat på en assiett. Det låter väl inte så dumt!

Börjar jobba

Publicerat av
Svara

Allt flyter på efter operationen och jag mår bra. De första dagarna var jag lite illamående, men det har gått över. Jag har fått rutin på ätandet också, men det är ganska tjatigt och tar lång tid så här i början. Magsäcken och de omkopplade tarmarna måste vänja sig så sakteliga, så det är flytande mat som ska intas lååångsamt nu i början. Jag ser verkligen fram emot nästa vecka då jag får äta mosad mat!

Jag blev sjukskriven i två veckor, men eftersom jag arbetar hemifrån hela veckan och enbart två timmar som jag kan fördela som jag vill, så har jag börjat jobba redan nu. Jag var så uttråkad av att bara vara. Jag vågade inte göra så mycket, eftersom det triggade illamåendet. Det märkte jag när jag var hos psykolog-J och därefter ett snabbt ärende på Ica i fredags.

Jag har köpt en jättestor dosett till medicinerna. De gick inte att få in allt annars. Men nu blev det väldigt bra!

Min förra till höger, där jag fyllt på morgondosen för flera veckor i förväg för att spara tid. Förutom den jättestora tuggtabletten som stjälpte hela rasket!

Jag har också en idé om broderi på gång, och har börjat med att måla med akvarellfärg på ett gammalt örngott i lin efter min mormor. Förmodligen kommer det att hänga ihop med ett annat broderi jag gjort för ett par år sedan, jag får se.