En svacka söker sin lösning

Jag har känt av stressreaktioner i kroppen de sista veckorna, och jobbat extra på att planera tillvaron så att den är så randig som möjlig. Breda ränder av återhämtning, och smala av aktiviteter. Den här veckan blev det mer akut och jag sjukskrev mig helt onsdag och torsdag. På tisdagen orkade jag bara jobba en av mina två arbetstimmar. Kroppen var urlakad och matt, och huvudet var inte med. En tydlig signal.

Det är en ganska intensiv arbetsperiod just nu, och det jag måste intala mig själv är att ingenting är bråttom — det finns ingen kort deadline. Men jag tror att själva det faktum att jag har en att-göra-lista gör mig stressad. Det spelar ingen roll vad där står eller huruvida det är något som ska bli klart inom en viss tid. Min hjärna UPPLEVER det som bråttom, och reagerar genom att sparka bakut. En reaktion jag i och för sig tacksamt tar emot.

Nu är det två veckor tills jag går på ledighet. Nio arbetsdagar eftersom jag ska ta ut en dag som kompensation för att nationaldagen inföll på en lördag i år. Det är knappt någonting inbokat dessa två veckor så jag har tid att i lugn och ro bena ut hur jag ska hantera min lista så att jag inte kroknar igen.

Idag är det midsommarafton och vi ska fira den i Stockholms skärgård som vi brukar. Det ska bli väldigt trevligt! Jag ska nog lägga mig att vila (kanske sova) under femkampen. Det behöver jag nog detta år.

Något betydligt roligare — jag har äntligen sytt en klänning! Jag fick låna ett mönster av min sykunniga vän Å, och efter att jag gjort ett provplagg i lakansväv vågade jag till slut sätta saxen i det underbara påslakan som jag ropade in på Tradera för flera år sedan, i akt och mening att sy just en klänning av det. Jag har haft den två gånger redan, och gjort succé. I synnerhet sedan jag skrutit om att jag sytt den själv!


Mönstret är svårt att få fram men det är en orange bottenfärg med bland annat cerise bladformer. Det är ett enkelt mönster men ändå med fina (och för mig avancerade) detaljer såsom fodrat ok och ringning av tyg klippt på skrå. Jag är redan på gång med fler klänningar!

Glad midsommar!


Nu går mina tyger åt!

Jag har många vackra tyger som jag mestadels köpt på Tradera. Min man har nog undrat både en och två gånger vad jag ska ha dem till, men jag tänker att det kommer en tid då de kommer till användning. Och under tiden tjänar de som ögonfröjd där de ligger; fint ihopvikta i det gamla skåpet som mina svärföräldrar köpte när de kom från Estland som flyktingar 1943.

Men nu ska ni höra – det är dags! Jag har lånat ett enkelt klänningsmönster av min vän Å, och ska vilken dag som helst göra en toile (ett provplagg) av lakansväv, för att sedan sätta saxen i några av de underbara tyger som legat och bidat sin tid i sagda skåp. Det har känts lite nervöst och jag har gruvat mig i några veckor, men så kom jag på att jag kan börja lite smått, gjorde en toile till en kjol och vips så har jag snart förfärdigat inte en utan TVÅ kjolar! Med proffsiga veck framtill och resår baktill. Jag är så imponerad av mig själv! Innan jag satte igång pratade jag med Å och hon tipsade om hur jag kunde sy vecken framtill.

Här är den första kjolen, i ett tunt och lite glesvävt bomullstyg som jag tycker mycket om.

Den andra ser just nu ut så här, men den är som sagt inte helt klar ännu.