Lite bättre idag!

Jag känner mig lite piggare, härligt! Jag var för första gången på taktil massage idag. Det var väldigt skönt. I 75 minuter låg jag inbäddad i filtar och enbart den kroppsdel som massören arbetade med för stunden var utanför. Hon drog sina inoljade händer med lätt tryck över rygg, ansikte, mage, armar, händer, ben och fötter. Jag somnade säkert 20-25 gånger!

Akupunkturen har gett resultat och jag har inte lika ont i axlar och nacke längre. Den behandlingen fortsätter ett tag till. Jag är så glad att jag kom på att söka upp en sjukgymnast!

Jag har suttit mer i verkstan idag igen. Det blev fler fåglar på mitt Stygn-varje-dag-broderi och även en del på min nya idé.

IMG_1444 IMG_1443

Känns bättre

Dagarna strax innan jul var tunga. Minsta ansträngning blev övermäktig. Jag påbörjade saker jag fick ge upp, blev tung och trött i kroppen och fick stillestånd i huvudet. Min förhoppning var att det handlade om just julen, inte en egentlig försämring av mitt tillstånd. Och det visade sig stämma. Min kropp och knopp minns kaotiska jular, och protesterar med varje cell.

Men julen avlöpte väl, jag la upp en strategi för att orka. Jag låg i sovrummet när gästerna kom eftersom det brukar vara en bullrig och högljudd stund då all mat som mamma och syster har med sig ska lassas in i kylen, alla ska kramas God jul och min man slutför tillagningen av julgröten. När bullret lagt sig klev jag upp. Jag gick undan för att vila kortare stunder under dagen, och det funkade bra.

Jag struntade också i att det stod tomma mjölkförpackningar uppochner på tork i köket när vi dukade upp julmaten. Alla har bara ögon för maten i alla fall! Jag släppte lite på perfektionen helt enkelt, det gick bra!

Nu, några dagar efter julhelgen, känner jag hur krafterna är tillbaka där de var innan sista veckan före jul. Det känns väldigt bra! Jag har varit ute och gått några gånger, och igår var jag på akupunktur på morgonen och yoga på kvällen. Jag somnade visserligen några gånger under yogan, men det kanske är ett gott tecken?

Jag skrev tidigare om utmaningen Stygn varje dag 2017 och nu har jag bestämt mig för vad jag ska göra. Igår duttade jag textilfärg på ett av mormors gamla linneörngott. Jag ska brodera fåglar av duttarna, det ska bli jättekul!

img_1404

Sjukgymnastik

Igår var jag på ett första besök hos en sjukgymnast, eller fysioterapeut som de heter. Där fick jag berätta allt om bakgrunden till mina spänningar i rygg, axlar och nacke. Sedan undersökte hon olika delar av kroppen och såg snabbt att jag har ett ben som är kortare än det andra, och rekommenderade ett inlägg under hälen! Tänk att man ska leva med ett för kort ben i 52 år innan det uppdagas! Kommer min längd att ändras nu? Jag som mätt 173 cm i hela mitt vuxna liv, nu kanske jag blir en cm längre?

img_1364

Det var inte det enda hon gjorde. Hon justerade något högt upp i nacken, tryckte till bäckenet och bände upp en låsning i ryggen (aj!). Hon konstaterade att jag är extremt spänd i övre delen av ryggen och i nacken. Det är därför jag har ont och får spänningshuvudvärk, och det visste jag ju. Hon tycker att det är toppen att jag går på medicinsk yoga och att jag får massage med regelbundenhet, så det är bara att fortsätta med det. Jag ska dit igen nästa måndag.

Återigen en skön känsla av att jag tar hand om mig själv!







Medicinsk yoga

Psykologen tipsade mig om medicinsk yoga som är mer fokuserad på andning och avslappning. På gångavstånd hemifrån mig hittade jag ett yogaställe som erbjuder just det, så redan ikväll var jag där för första gången. Det kändes väldigt bra, det här passar mig bra just nu. Jag fick en känsla av att jag tar hand om mig själv när jag var där i den ombonade atmosfären. Det är en fin känsla som jag försöker satsa mer på. Vara snäll mot mig, göra saker som är bra för mig, avstå saker som inte är bra för mig. Säga nej eller rent av strunta i att göra saker rent reflexmässigt. Se om någon annan gör dem, de kanske inte behöver utföras? Förmå mig att be om hjälp, vara besvärlig. Ligga till last, ja det ska jag göra – jag ska ligga till last! Nej, det är ju förskräckligt! Det är ju den känslan jag får från Försäkringskassan redan, att jag ligger dem till last. På Studio Ett idag intervjuades socialförsäkringsministern Annika Strandhäll om att så många läkarintyg får i retur till de sjukskrivande läkarna för komplettering. Allt merarbete för läkarna och Försäkringskassan men framför allt all oro för oss sjukskrivna! Det är ingen framgångsfaktor för tillfrisknande, det kan jag försäkra. Nu pratade ministern om att det är tänkt att läkare och Försäkringskassan ska arbeta tillsammans för allas bästa, att det är där det brister. Till slut klämde de ur henne att regeringen har något på gång kring detta. ”Redan i år?” frågade  journalisten. ”Ja” svarade ministern och journalisten kom helt av sig. Det ska bli intressant att se vad de har tänkt sig för åtgärd.

Inlägget började med yoga, passerade att ta hand om mig själv och slutade på ministernivå – så kan det gå!

Här är två små tovade börsar som två personer ska få i julklapp.

img_1338 img_1337

Många tankar som trängs

Idag var jag hos massören på jobbet igen. I en timme bearbetande hon armar, rygg, nacke och axlar med sina starka händer, och min hjärna med sina tankar om min fysiska och psykiska hälsa. Avslutningsvis masserade hon mitt ansikte, det var riktigt skönt.

Jag måste sortera i de tankar och känslor jag fick. På samma sätt som förra gången sa hon saker om mig som om hon visste. Kanske var det därför som det hon sa gick rätt in. Jag började nästan gråta vilket är mycket sällsynt numera när jag tar antidepressiv medicin. Hon pratade om att jag inte bara behöver samtalsterapi utan att kroppen behöver göra sig av med alla spänningar som jag byggt upp under alla år. Hon föreslog flera saker att prova, som att träffa en homeopat som kan titta in i mitt iris och därefter bedöma behandling. Eller hypnos och akupunktur. Hon förstod om jag inte var riktigt mottaglig för det alternativa men att det kunde vara värt att prova.

Nu när jag skriver detta kommer jag på att anledningen till att jag nästan grät var när hon pratade om att jag måste ta hand om mig själv. Att hon kände en sorg i mig. Utan att jag berättat speciellt mycket. Jag tänkte på hur jag utropade detta år till mitt år. Hur det var tid för mig, men att det inte blev så. Att jag får kämpa på med tilliten, tålamodet och modet. Tron och hoppet att min tid kommer. Att jag kommer att bli frisk. Men att det är skitsvårt.

Här är en brosch jag broderade igår. Vitt linnetyg med vit lintråd.

img_1310

Nu jädrar!

Jag skrev häromdagen om hur peppad jag blev av massören som gick lös på min rygg. Hon tipsade mig om spikmatta och pratade om att jag borde träna främst axlarna.

Jag hittade till slut vår spikmatta högst upp i ett skåp och har legat på den en stund varje dag sedan dess. Först var det inte helt skönt ska erkännas, men jag visste att jag måste vänja mig lite innan det skulle bli en omistlig del av min dag så jag härdade ut. Och redan andra gången kände jag att det var skönt!

Jag blir alldeles varm och jag känner pulsen. Allt blod som cirkulerar gör huden knallröd och prickig blir jag en lång stund efteråt. Idag låg jag i 25 minuter!

Jag köpte också ett gummiband för att träna med, och har letat upp några bra rehab-övningar för axlar på nätet. Jag ska komma igång med mina hantlar också, jag har såna små på 1kg. Så nu är jag igång! Det känns riktigt bra! Och redan innan hade axel/arm-smärtan minskat, och den utveckligen har fortsatt. Jag är så tacksam för det!

img_1248

Spikmatta och gummiband

Tre goda ting, eller fyra

Sonen ringde i morse när jag nästan var framme vid jobbet och frågade var allt bröd tagit vägen. Igår låg en stor påse med rågkakor på köksbänken och nu var de borta. Jag svarade att jag fryst in bröden i flera påsar och ätit upp dem som jag lämnade framme. Han missförstod och utbrast ”Har du ätit upp allt jävla bröd?!” Det kanske inte låter så roligt, men för mig blev det en väldigt rolig situation och jag skrattade i flera minuter. Först tänkte jag att de som mötte mig förhoppningsvis trodde att att jag pratade med någon i telefon – jag hade ju lurar i öronen – men sen tänkte jag att det spelar ingen roll. Kanske det glädjer någon att jag går och skrattar högt för mig själv! En fin start på arbetsdagen blev det hursomhelst!


img_1231Vi kan boka massage till subventionerat pris på det kontor där jag jobbar. Jag har inte gjort det tidigare men till idag hade jag bokat ett dubbelpass på 50 minuter. Det var himmelskt! Jag är i stort behov av massage och hon var väldigt duktig. Dessutom fick jag mängder med råd om min hälsa, träning jag borde göra och en del annat på köpet. Hon var uppriktig och jag uppskattade det. Så nu ska jag prova spikmatta! Vi har en hemma men jag tyckte att den gjorde så ont när jag provade förut. Massören sa att man måste vänja sig, och att det skulle vara perfekt för min spända nacke och rygg.

Den tredje fina saken idag var att en god vän dök upp för en pratstund. Sånt man lever ett tag på!

img_1232Egentligen var det ännu en riktigt bra sak som hände. Det blev strömavbrott hemma och jag fjärrstyrde sonen att slå på jordfelsbrytaren som slagit ifrån. Det hjälpte bara till en del. Vissa delar av huset var fortfarande strömlösa. Jag gruvade mig för att åka hem och behöva ta itu med detta, vad det nu var som var fel, och mötas av upphetsade tonåringar. Men så kom jag på att jag kan be om hjälp. Jag smsade min man att jag inte riktigt pallar med ännu en utryckning (jag har fixat ett par andra grejer i veckan) och han cyklade hem och bytte proppen som gått så att allt var lugnt när jag kom hem. Det var snällt av honom och bra av mig att ha självmedkänsla som jag skrev om i somras. Jag mår bra av att ta hand om mig och känna att jag prioriterar mig själv.

Egoboost!

Idag kom Karolin och Erja hem till mig. De arbetar med en bok på lätt svenska som ska handla om textilt handarbete: stickning, virkning och broderi. I tre timmar pratade vi om MIG och mitt broderande! Vilken boost för egot! Erja är fotograf och arrangerade bilder med mina broderier och de verktyg jag använder. Jag berättade om hur läkande mitt handarbete fungerar för mig. Hur bra jag mår av det, och hur avstressande det är. Just det att jag gör vad jag själv vill – följer min egen lust att testa material, former och färger. Att få höra att andra tycker att det är fint betyder också mycket, det ska erkännas. Det är mycket möjligt att den uppskattningen har del i att jag fortsätter göra en del saker.

image

Här är två av de dockor lingarn jag fick i brevlådan idag, köpt på Tradera för liten peng.

Avstämning

Jagvhar en påminnelse i telefonen som plingar till kl 16 varje fredag. Där står Avstämning och tanken är att jag då ska utvärdera veckan. Hur gick det? Har jag kunnat jobba på i lagom lunk och inte försökt göra ett heltidsjobb på halvtid? Har jag sagt nej till mig själv och andra som velat att jag ska göra mer än jag orkar? Det handlar egentligen om jobbet men nu inser jag att jag måste tänka in hela veckan i avstämningen. Har jag sett till att återhämta mig? Jag tror jag måste ta tag i det. Numera är jag i stort sett aldrig ensam hemma, och det har jag behov av. Om jag nu inte kan vara det måste jag se till att det är SOM OM ATT jag vore ensam hemma. Be om att få ostörd tid.

image

Här är ännu ett tovat fodral jag broderat. Jag älskar den här färgkombinationen!

Ingen fara på taket

Efter nästan två timmars väntan på vårdcentralen fick jag träffa en doktor som lyssnade noggrant på hjärta och lungor, varpå jag fick gå till två sjuksköterskor som hjälptes åt att ta puls, blodtryck och snabbsänka. Tillbaks in till doktorn som kunde meddela att allt såg bra ut. Han skrev ut hostmedicin och konstaterande att jag har tid hos min ordinarie husläkare i slutet av månaden, som kan följa upp.

Det var ju det jag trodde, att det var en långdragen virusinfektion, luftrörskatarr. Skönt, men de lyckades skrämma mig lite på Vårdguiden så ett uns osäkerhet fanns i alla fall!

Jag har provat att brodera på vadmalen jag köpte häromdagen. Här har jag gjort en applikation på en tovad avlång börs med dragkedja. Den är 20 cm lång och fodrad.

image