Med armen till doktorn

Vårdguiden tyckte alltså att jag borde visa upp min onda arm och axel på vårdcentralen så jag åkte dit i morse. Till denna gång hade jag lärt mig att åka dit när de öppnar, skriva in mig och sedan åka hem till dropin-tiden börjar. På så vis slapp jag sitta i väntrummet i flera timmar. Jag hade dessutom tur att råka hamna hos min kära husläkare som konstaterade att det troligen är början till en frusen axel. Han skrev ut starkare värktabletter och föreskrev vila så får vi se vart det tar vägen. Eventuellt kan jag behöva sjukgymnastik och kortisonspruta men det är för tidigt att säga.

Kan man vägra? Eller byta mot något annat, nåt i ett ben eller så? Jag BEHÖVER mina armar och händer! Hör ni det?

image

 

Mera garn!

Jag har som sagt ropat in en del garn på Tradera, och i morse hämtade jag ut ett paket med det här vackra lingarnet som jag betalade 120:- för inklusive frakt! Det är 1,6 kg garn så det kommer att räcka länge.

image

Jag fick frågan häromdagen om vad det är med lin som jag tycker om. Lin har en alldeles speciell lyster, det är ibland lite stelt och inte helt slätt i strukturen. Det lever sitt eget liv. Dessutom har jag en ju en anknytning via min mormor som en del av min historia.

Fler broderade bilder

Här är två bilder jag broderade innan jag fick ont i armen. Det är en ren njutning att prova mig fram med färger och strukturer, testa nya kombinationer och se hur det blir. Saknas något i bilden? Hitta vad det kan vara, lägga till och så är den klar!

image

Näver, gasbinda och lintråd på tovad ull.

 

image

Gammal spets och slitet lintyg från mormors örngott, gasbinda och lintråd på tovad ull. Jag är väldigt förtjust i den här senapsgula lintråden mot det lätt gulnande lintyget.

Nerv i kläm?

Att det aldrig tar slut! Sedan i somras har jag känt hur spänningen i axlar och nacke tilltagit igen. Framför allt är det den högra axeln som smärtat och varit spänd. Jag avslutade min naprapatbehandling av tennisarmbågen i somras och de sista gångerna masserade hon nacken också eftersom jag fått ondare där. Kanske jag får återuppta besöken på Naprapathögskolans elevklinik.

I några dagar nu har jag undvikit att sova på höger sida eftersom det gör ont, och sedan i går morse har jag fått väldigt ont i höger arm. Det är inte ont i musklerna utan det känns som en nerv. Inte alls osannolikt att en nerv kommit i kläm i nacken eller axeln och orsakar smärtan. Jag har tagit drygt maxdos av Ipren och Alvedon sedan igår och det lindrar lite i alla fall, men bra är det inte. Det skär till i armen när jag rör den i sidled framför allt. Jag ringde till Vårdguiden och sjuksköterskan där tyckte att jag skulle åka till vårdcentralen. Så det blir ännu en förmiddag i väntrummet i morgon! 🙁

Håll nu alla tummar (igen) för att jag får snabb hjälp, för jag kan nästan inte använda armen som det är nu.

image

Vår fina katt Marina

Egoboost!

Idag kom Karolin och Erja hem till mig. De arbetar med en bok på lätt svenska som ska handla om textilt handarbete: stickning, virkning och broderi. I tre timmar pratade vi om MIG och mitt broderande! Vilken boost för egot! Erja är fotograf och arrangerade bilder med mina broderier och de verktyg jag använder. Jag berättade om hur läkande mitt handarbete fungerar för mig. Hur bra jag mår av det, och hur avstressande det är. Just det att jag gör vad jag själv vill – följer min egen lust att testa material, former och färger. Att få höra att andra tycker att det är fint betyder också mycket, det ska erkännas. Det är mycket möjligt att den uppskattningen har del i att jag fortsätter göra en del saker.

image

Här är två av de dockor lingarn jag fick i brevlådan idag, köpt på Tradera för liten peng.

Försäkringskassan igen

När jag skrev förra inlägget kom en nyhetsblänkare från Dagens nyheter om att Försäkringskassan fått nya regler som kan stoppa sjukpenningen omedelbart i ett fall som mitt. Ni minns kanske att jag inte fick mitt förra läkarintyg godkänt utan min husläkare fick skriva om det, och att det då godkändes. (Puh!) Med de nya reglerna stoppas pengarna medan under den tid som läkaren skriver nytt intyg och ärendet behandlas. Men FK tror inte att vi sjukskrivna kommer att märka något eftersom man kommer att fatta interimistiska beslut så att pengarna ändå ska kunna betalas ut. Med andra ord händer ingenting förutom juridiska hårklyverier, men resultatet kommer att bli tusentals oroliga människor som är sjukskrivna. En del som är beroende av att få sina pengar i tid, och inte har marginaler att vänta. Det är ju inte alla som har en årslön på banken …

image

Artikel om tillit

Jag fick tips om en artikel av Tomas Sjödin där han skriver om tillit. Att lita på att det ljusnar när tillvaron ter sig mörk, även om det tar en stund ibland. Han citerar Tomas Tranströmer: ”Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret”. Kanske är det Gud som avses hos Tomas och Tomas, men det kan också vara tilliten till att det ordnar sig. Att det alltid gjort det förut, att det är en erfarenhet man har och är trygg med. Eller som Tomas Sjödin skriver, det kan vara en annan människas erfarenhet som är ledstången. Det är väl därför vi gärna läser om andras erfarenheter av till exempel utmattningssyndrom. Vi kan lära av varandra, inte minst om att det KAN bli bra även om det ser mörkt ut.

Men om erfarenheten är att det ibland inte alls går så bra då? Ska man våga lita på den blinda ledstången då? Den som inte hittat i mörkret alla gånger? Och NÄR ska man summera om det gått på plus, om det gått bra? Och vad är detta det? Är det hela livet som ska ha gått bra? Eller kan det delas upp i olika delar av livet?

Det blir rörigt det här för mig. Kanske för att jag är trött och less – tålamodet är det inte mycket med. Jag vill må bra. Jag vill att de mest basala sakerna i mitt och mina näras liv ska fall på plats. Är det för mycket begärt? Tyvärr är dessa två beroende av varandra. Om saker fungerar mår jag bättre, och saker kan måhända fungera bättre om jag mår bra och orkar ta tag i det. Men det har jag gjort alldeles för mycket. Jag har inte mer att ge.

I natt drömde jag en hel massa saker som bleknat bort ur minnet, men jag minns att jag sitter i en slags fordon på ett slags nöjespark. Jag vet att det kommer att vara lite för läskigt för mig men att jag kan blunda så att jag slipper se. Jag VET det, jag vet att det är en erfarenhet jag har. Troligen har jag åkt med detta fordon förut, och vet att det räckte med att blunda. Och att det är vänner eller åtminstone vänliga människor som satt mig här. Jag har tillit till att det ska gå bra. Intressant! Jag har skrivit om några drömmar som betytt mycket för mig i tidigare inlägg.

Tomas Sjödin igen: ”Öva oss i det som är tillvarons läskigaste och vackraste palindrom: Tillit. Likadant om man läser det framlänges som baklänges.”

Ännu ett fodral i ull med broderi på.

Ännu ett fodral i ull med broderi på.

Fin inramning!

Titta så snyggt min vän Annika låtit rama in tre av de bilder jag gjort! Så fina de blev tillsammans i ramen!

image

Jag har lite svårt att komma på hur jag ska montera och/eller rama in de bilder jag ska ställa ut på Klappsalongen på Väsby konsthall. Den ena består av åtta små bilder som hänger ihop så det blir ett motiv. Den är i grått, svart och lite rött. Jag tror det blir en slags platta som jag ska klä med svart lintyg. Bilderna ska jag sätta fast på tjock papp så de står ut lite från underlaget.

Den andra bilden är de tre grå bilder jag lagt upp här tidigare med björknäver, spets, snöre och broderi. De kanske får en liknande montering. Det börjar dra ihop sig nu, det är inlämning om fyra veckor. Man får lämna in tre bilder var, och jag ska nog få till en tredje också.

Avstämning

Jagvhar en påminnelse i telefonen som plingar till kl 16 varje fredag. Där står Avstämning och tanken är att jag då ska utvärdera veckan. Hur gick det? Har jag kunnat jobba på i lagom lunk och inte försökt göra ett heltidsjobb på halvtid? Har jag sagt nej till mig själv och andra som velat att jag ska göra mer än jag orkar? Det handlar egentligen om jobbet men nu inser jag att jag måste tänka in hela veckan i avstämningen. Har jag sett till att återhämta mig? Jag tror jag måste ta tag i det. Numera är jag i stort sett aldrig ensam hemma, och det har jag behov av. Om jag nu inte kan vara det måste jag se till att det är SOM OM ATT jag vore ensam hemma. Be om att få ostörd tid.

image

Här är ännu ett tovat fodral jag broderat. Jag älskar den här färgkombinationen!

Förtydligande av förra inlägget

Jag glömde att skriva att när jag med ens iklädde mig rollen som Pippi Långstrump så upptäckte jag en sida hos mig själv som jag inte vågade släppa fram förrän 40 år senare: jag upptäckte att jag är stark och en ledare. Men just då, när jag sprang ut på dagisgården med de alla Tommys och Annikor efter mig – då var jag stark! En euforisk känsla som jag minns väl.