Jag gjorde det!

Det har tagit emot att komma igång med silversmidet, men till slut gick det. I onsdags visste jag att jag skulle vara helt ensam hemma i några timmar, och då tänkte jag ta tillfället i akt. Jag vet inte riktigt varför det var så viktigt att vara ensam, men kanske för att beslutsamheten krävde fullt fokus.

Min arbetsplats för själva smidet är i tvättstugan, och även om allt står framme så har jag tagit undan flussmedel och vätskan som silvret ska ligga i. Den senare ska värmas och jag har en avdankad kaffebryggare som jag köpt för ett par tior på loppis till det. Jag behövde också komma underfund med ordningen allt ska göras i. Efter en stund var jag redo, och började med en väldigt enkel övning för att göra ett örhänge som jag tidigare tappat. Det gick hyfsat och framför allt vet jag vad jag gjorde för fel. Jag gav mig också på att laga ett halsband som jag gjort tidigare och som behövde en ny lödning. Det gick också ganska bra, även om själva kedjan smälte ihop lite på kuppen. 
Så nu kan jag börja kursen utan att vara helt ringrostig i alla fall, det känns bra! Och framför allt känns det bra att jag tog itu med det trots motståndet.
Jag har funderat lite på vad jag vill göra på kursen, och har några vaga idéer. Jag har bytt frisyr så att mina öron syns, så några örhängen vore roligt att göra. Jag har också en idé till ett stelt armband och ett halsband. Vi får se.

Här är en del av det jag gjorde på förra kursen, 2019:

På måndag morgon går tåget till Mullsjö i ottan. Baddräkten är också packad ifall vädret tillåter ett dopp i sjön med samma namn som ligger alldeles i närheten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *