Goda cirklar

Nu när det är svalare ute går min man och jag på promenader i skogen var och varannan dag. Vi går snabbt och jag bli både svettig och andfådd. Det blir 45 minuter varje gång, och det känns jättebra att ha kommit igång. Min man har till och med fått mig att hänga på i snabbare takt i uppförsbackarna!

I morgon ska jag träffa en instruktör på ett gym, där jag tänkt börja. Även här är det min man som inspirerat, han har precis börjat där. Gymmet ligger på gångavstånd hemifrån oss så det är enkelt att ta sig dit. Jag ska skaffa ett medlemskap där jag får gå innan klockan 15 på dagarna, och det passar mig utmärkt. Om man har RLS ska man inte träna på kvällar, då det kan trigga eländet.

Jag känner verkligen att jag är inne i en positiv spiral, i goda cirklar. Det ena ger det andra. Att jag mår bättre psykiskt efter den långa terapin, och så gastric bypass-operationen gör att jag orkar mer även fysiskt. Det gör i sin tur att jag orkar ännu mer, och så är spiralen i spinn! Jag har haft så många dåliga spiraler under åren, så det är en fantastisk känsla att det går åt rätt håll! Det är precis det här jag trodde skulle hända. Nu gäller det bara att dels hålla i det, men framför allt att inte lägga på mig för mycket. Ta det lugnt och sansat.

Jag har lärt mig att hela tiden planera och parera. Det sitter i ryggmärgen nu, och jag behöver inte påminnas om det. När saker som jag blir tillfrågad om dyker upp, oavsett om det gäller jobbet eller roliga saker på fritiden, så kollar jag kalendern hur det kan gå ihop så att jag ska orka på både kort och lång sikt. Behöver jag ta bort något, flytta till en annan vecka? Vad är måsten och vad vill jag absolut inte avstå ifrån?

En sak som jag behöver bli bättre på är att inte vränga mig ut och in för att saker ska passa. De flesta saker går att flytta på, och det måste inte alltid vara jag som ska ändra allt för att få det att funka! Svårt men det går allt bättre. Jag har ju turen att ha både vänner och arbetskamrater som påminner mig!

Jag påbörjade de här örhängena på sommarkursen, och glömde bort dem ett tag. Men i helgen blev de klara! Jag hade tänkt att de skulle hänga mer som kvadrater, men glömde att räkna med tyngdlagen!

Jag har nu gått ner nästan 32 kg, och hittar alltfler plagg i garderoben att plocka fram. Jag har också köpt en del second hand på Sellpy. Det är jättekul! Mina mjukisbyxor som jag har på mig hemma, har jag sytt in i midjan många gånger nu! Viktnedgången går inte lika snabbt som i början. Jag har räknat ut att jag i genomsnitt gått ner åtta hekto i veckan. Det är nog en bra takt ändå.

Nu är det klart, men ändå oklart

Sedan några dagar är det klart hur vår nya arbetsgrupp ska se ut. Ända tills nu har alltså i synnerhet några av oss svävat i ovisshet om vår anställning. Det har varit en slitig tid, och även om vi har klarhet i detta så är det ännu inte riktigt klart hur vi ska arbeta framöver. Just nu är direktivet att köra på som vanligt, men vi är samtidigt en halverad arbetsgrupp så något måste ändras.

För min egen del har jag inte påverkats lika mycket som en del andra, men visst sätter det spår. En dag i förra veckan tänjde jag på mig för mycket. Möte på förmiddagen, lunch och vila hemma hos mamma och så ett möte till (som blev längre än jag trott) på eftermiddagen. Det blev en sjukdag dagen därpå, och det är inte förrän efter fem sex dagar som jag känner mig helt återhämtad. Annars har ju återhämtningstiden kortats betydligt sedan förr. Men kanske det här hänger ihop med hur den här tiden har varit?

En börs jag gjorde för en del år sedan.

Vi är väldigt noga med att påtala för våra chefer att vi farit illa och att de måste jobba med det under hösten. Vi ska ta fram den riskanalys vi gjorde i våras och följa upp den, och där finns detta givetvis med. Jag är inte så orolig för min dipp; jag gjorde som jag brukar och strök i kalendern.

Idag fick jag höra att jag beskrivits som ”hon som strålar” av en på kontoret! Det gjorde min dag!