Regnplask och hjärnspöken

Nu är jag och min syster tillbaka i hennes stuga i Söderhamns skärgård där vi var förra helgen. När vi kom fram igår eftermiddag var det varmt och soligt och bland det första vi gjorde var att bada – ljuvligt skönt!
Vi dukade upp vår middag vid bryggan: goda ostar, levainbröd och prosciutto. Förutom en och annan båt och vattenskoter var det nästan helt tyst. Lite sus från den stora fina aspen som darrade lite i brisen, en häger som skrek på hög höjd – annars skön tystnad.

Solen gick ner i säck, men strax innan speglades den i mina solglasögon!

Idag njuter vi av att sitta inomhus, kura med tända ljus och lyssna på regnet utanför.  Jag broderar på mina skröfslappar. Här är en som börjar bli klar:

Jag känner mig väldigt stolt och glad över att jag utmanat en del av mina rädslor i sommar. Jag har bestämt mig för att träna bort en del av rädslan för spindlar genom att tvinga mig att gå i närkamp med dem. När jag sett en spindel har jag försökt röra vid den, men oftast springer de iväg. Det har varit nästan märkligt enkelt, även om jag fortfarande inte gillar spindlar alls.

En annan rädsla som jag dragit på mig på senare år är att köra på motorväg. Det är något med den höga farten och att jag liksom inte riktigt litat på mig själv. Jag vet att det är orimligt och helt taget ur luften, men det har ändå hindrat mig. Förra året när jag körde upp hit till Söderhamn så valde vi att delar av sträckan ta den långsammare (och vackrare) kustvägen innanför E4:an, men i år kändes det helt lugnt att ta motorvägen. Jag bestämde mig bara. Intalade mig själv att det bara sitter i mitt huvud. Att jag kört åtskilliga år och åtskilliga mil utan incidenter. Då gick det finfint!

 

Världsbroderidagen

Igår (när jag påbörjade detta inlägg, men somnade ifrån det!) var det Världsbroderidagen och jag sydde en del stygn på kvällskvisten. Jag har gjort två lappar av skröfset jag tog hem från kursen, det vill säga de spillbitar som blev över. De är inte så märkvärdiga i sig men jag tänker brodera lite på dem och se vad det blir. Här är en bit av den ena:

Kanske det blir en fågel?

Jag syr inte stygnen igenom till andra sidan utifall jag skulle vilja använda baksidan också, den ser helt annorlunda ut. Det är spännande med den slumpen! Här har jag inte haft något motiv i åtanke utan bara fogat samman bitar jag tycker passar ihop färgmässigt. Jag syr med sytråd som är tunn och jämn i strukturen. En del garn, som till exempel lin, är mer ojämnt i strukturen och ger en annan effekt.

Slappar och tänker

De två första veckorna på min semester blev ganska intensiva då jag var på resande fot. Nu känns det väldigt skönt att inte ha så mycket inplanerat utan hinna slappa ordentligt.

Rätt som jag slappar så tänker jag lite också. Till exempel på min kommande utställning på Blackebergs bibliotek, det är inte långt kvar nu! Bara fem veckor tills jag ska hänga den, och söndag 2 september kl 13 är det vernissage! Jag ska ta med de två filtade bilderna jag gjorde på kursen som liksom hänger ihop, men jag har inte bestämt mig ännu om de ska sitta tillsammans eller om jag ska montera dem var för sig. Kanske jag hinner göra något nytt i den här tekniken också.

Jag har också tänkt en del på betydelsen av händerna. När jag jobbar med handarbete av olika slag så är det ju händerna som utför arbetet som hjärnan tänker ut. Men mycket av det kommer till i händerna, eller åtminstone i kroppen snarare än i hjärnan. Att arbeta med våt ull är så sinnligt – det både doftar gott, ser vackert ut och känns underbart under händerna! Det finns också en långsamhet i arbetet som är vilsam.

Det finns forskning som visar att vi minns bättre det vi skrivit för hand än det vi skrivit på tangentbord. Det är inte alls överraskande tycker jag, och även om jag känner mig lockad av att ha alla dokument i datorn på jobbet så antecknar jag det mesta för hand ändå. Jag har ibland tänkt att enbart använda till exempel min iPad för anteckningar men nu ska jag hålla fast vid anteckningar på papper. Jag tror till och med att jag ska återvända till papperskalender. Jag har sparat alla mina papperskalendrar eftersom de är en slags dagbok. Sedan några år tillbaka har jag kalendern i datorn och telefonen, men allt det försvann vid en verksamhetsövergång! Jag har en så fin filofax-pärm så kanske det blir en sån kalender igen!

Lustigt nog, men inte så förvånande egentligen, har den ett mönster som jag återkommit till i broderierna!

Nej, nu ska jag ta och vila mig i form för att laga middag. Den består bland annat av den första skörden egen potatis – upptagen med HÄNDERNA förstås!

Femte och sista kursdagen

Nu har jag klivit på tåget i Insjön och hoppas att det inte blir några förseningar. Om allt går som det ska kommer jag hem vid 17.30-tiden.

Under veckan har vi haft egna arbetsbord med plast på för att tova, men idag satte vi oss runt en grupp vanliga bord för att stafettbrodera. Var och en började med sin egen skröfslapp och broderade i 8 minuter. Då lämnade vi broderiet till den som satt till vänster och fick ett nytt broderi från den som satt till höger, och så broderade vi på den lappen i 8 minuter. Så höll vi på tills vi fick tillbaka vår egen lapp igen, och vi gått laget runt. Vi fick göra hur vi ville: antingen fortsätta på stygn som någon annan gjort eller börja med ny tråd i något annat hörn.

Här är allas lappar när vi var klara, visst är dom fina! Min är i mitten i översta raden, men jag har alltså broderat på alla.

Det har varit en mycket bra kursvecka och det enda som inte varit helt underbart är värmen, men jag vet inte om ösregn hade varit bättre heller. Dessutom lägger alla bränder sordin på all klagan, eller borde i alla fall göra det. Vad är mitt lidande i värmen mot det som alla dom som bekämpar bränderna och alla dom som oroar sig för sina hus och skogar får utstå? Jag tänker också på personer som har extra svårt att tåla värmen och som kanske inte kan välja ett svalt dopp i en sjö – till exempel äldre personer. Idag låg brandröken som ett dis över den vackra utsikten.

Men åter till kursen: när jag lämnade över vår avskedsgåva till vår kursledare igår sa jag att hon har den där förmågan att handleda som varje sann pedagog har. Att kunna ställa rätt frågor till oss elever och ge några vinkar som för oss åt rätt håll, men låta oss själva fatta besluten. Hon har också förmågan att inte bara lära ut hantverket på ett bra sätt utan också stötta vår kreativa process. Till alla dessa förtjänster läggs att hon en väldigt trevlig, rolig och behaglig person, och jag hoppas kunna gå någon av hennes kurser igen.

 

Fjärde kursdagen

Jag sydde inga stygn, vare sig igår kväll eller i morse. Jag har inget riktigt bra ställe att sitta på i härbret, och ingen bra belysning för broderi heller. Det har varit väldigt mysigt att bo så här, men om jag går på kurs här igen så tror jag att jag vill bo i ett vanligt rum istället.

Vi inledde den fjärde kursdagen med att vi ägnade säkert en och en halv timme med att gå runt till var och en som fick berätta och visa sina alster. Det var väldigt roligt, och även lärande att få höra allas berättelser och lärprocesser. En del bad om råd om de kört fast och vi kunde hjälpas åt med det. Jag tyckte också att det var roligt att visa det jag gjort, och få respons på det. Sedan broderade jag lite på mina små lappar, och kanske blir det något mer i morgon. Jag får se.

Vi gjorde också filtade bitar av ”skröfset”, det vill säga allt spill som blivit över när vi filtat och klippt. Jag är väldigt förtjust i att spara sånt även när jag arbetar med någonting hemma. Jag har till exempel en liten låda med garnstumpar och en annan med små bitar organza. Ofta är det bara så lite jag behöver. Dessa bitar ska vi använda i morgon då vi ska brodera en bit på allas ”skröfs”-lappar. Vi ska skicka runt lapparna så att vi får ett minne från kursen – kul idé! Så här ser några av mina lappar ut. Helt slumpmässigt ihopfogade och filtade, men ändå vackra tycker jag:

På eftermiddagen hade alla kurser öppen ateljé och vi gick runt och tittade på varandras alster. Det är fem kurser samtidigt: tälja köksredskap, två olika broderikurser, sy korsett och så vår kurs. Det var kul att gå runt och titta! Jag blev särskilt förtjust i träkursen. Här är ett skåp från deras lokal:

Efter middagen gick jag inte upp till lokalen igen, utan gick till härbret och packade ihop mina saker. I morgon kväll är jag hemma igen, som jag har längtat!

Tredje kursdagen – nu lossnar det!

Denna tredje dag gick Yvonne runt till var och en för ett kortare samtal om våra arbeten, vad vi undrade över och om vi fastnat någonstans. Det var kursens viktigaste ögonblick för mig, åtminstone hittills! Jag visste inte riktigt hur jag skulle gå vidare med de bitar jag tovat, och tvivlade på min förmåga. Flera andra på kursen gjorde så fina saker, i synnerhet en som också gått kursen tidigare. Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle fortsätta att tova den bit jag hade, eller om jag skulle klippa isär och sätta ihop på nytt, eller var det kanske rentav dags att brodera några stygn?

Men Yvonne kunde handleda mig till egna bra beslut om vart och en av mina bitar! Så välsignat att ha en sådan lärare!

På eftermiddagen höll hon ett föredrag för oss om hennes egen historia med filtning, som började med en lång resa i Sibirien. Mycket intressant, hon är en mycket god berättare.

I morgon ska alla vi som går kurs på Sätergläntan denna vecka gå runt i varandras kurslokaler och se vad alla gjort. Det innebar att vi fick lite extra energi och körde lite hårdare än vanligt tror jag. Kursen slutar egentligen klockan 16 men de flesta av oss stannade tills det var middag och fortsatte ett tag efter maten också! Jag tog med några bitar och en del garn till mitt lilla härbre, så får jag se om jag jobbar lite mer här – ikväll eller i morgon bitti.

Här är några av de saker jag gjort. Ingenting är helt klart men det börjar närma sig tror jag.

Först de röda husen som min vän A fotograferat:

Här är två bilder som hör ihop, och jag måste säga att det är lustigt hur jag till slut hamnar i samma färgskala som jag brukar!

Dom är jag riktigt nöjd med!

Här är en som inte är klar, men som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med ännu (kanske inget):

När jag ser den så här på bild så liknar den verkligen de nålfiltade bilder jag brukar göra!

Jag har ju förresten glömt att visa min jättenyckel till härbret! Detta åbäke kånkar jag omkring med här, men mina grannar har en ännu större!

Ikväll kom det en regnskur, men ingen lång tyvärr. Luften blev i alla fall betydligt svalare och det är underbart. Något annat som är underbart är att jag inte sett till en enda mygga! Jag har båda fönstren och dörren öppen just nu för att släppa in den svala luften men inga flygfän kommer in.

Idag var en oerhört rolig dag då vi också började känna att vi känner varandra lite mer. Det var så jag tänkte i alla fall. Ni vet, när man börjar skämta med varandra och tramsa lite mer. Det är en jättefin grupp kvinnor och även om jag vill åka hem på fredag så känns det också lite synd att kursen bara är en vecka.

Andra kursdagen

Igår filtade vi förfiltar och idag var det dags att arbeta vidare med dem. Yvonne gick igenom hur man kan tänka när man sätter ihop delar av de olika förfiltarna till nya bitar som ska tovas ihop, och som också kan klippas isär för att kombinera på ännu ett nytt sätt. Kanske göra en bild efter de inspirationsbilder vi tagit med oss till kursen?

Det kändes bra att vi skulle sätta saxen i de förfiltar vi gjorde igår för jag tyckte att mina blev så tråkiga. Men nu fick jag chansen att göra något bättre av dem. Det var verkligen inte lätt! Ibland var det svårt att få två bitar att tova ihop sig med varandra, men svårast var att få till en fin bild tycker jag.

Jag insåg också att jag saknade en del jordfärger så jag gjorde en sådan förfilt som jag kan klippa ifrån.

En av bilderna jag tagit med är tagen av min gamla goda vän A, och jag missuppfattade Yvonne igår och satte igång att göra den bilden direkt som en förfilt. Det blev inget vidare men jag gick lös lite med saxen på den och fick i alla fall den hyfsat. Men jag ska göra ett nytt försök med detta motiv senare – bilden är fantastisk! Typiskt nog hittar jag inte den bilden i telefonen nu men jag ska lägga upp den senare. Här är i alla fall min skiss:

Vi gick också till Sätergläntans bibliotek idag, och Yvonne visade oss en del fina tovningsböcker. Lokalen var fantastiskt vacker med gröna snickrade bokhyllor och individuellt målade stolar i fina mönster.

Bara de stolarna skulle räcka länge som inspiration!

Yvonne visade oss en makalös klänning som hon nunotovat i ett enda stycke med en björk som ”förlaga” – helt sensationellt vacker!

Det är så fint här på Sätergläntan med alla väl uttänkta detaljer, som till exempel vackra och mycket funktionella träskedar som vi tar allt från yoghurt och flingor till potatis och salladsdressing med. En kurs som går samtidigt som vår går ut på att plastsanera köket och tälja sådana skedar. Jag blir riktigt sugen, trots de alltmer frekventa plåstren på kursdeltagarnas fingrar!

De här vackra bänkarna går jag förbi flera gånger varje dag:

Efter middagen tog jag det lugnt. Duschade och höll mig i mitt lilla härbre. Jag är faktiskt förvånad över hur väl jag orkar ändå. Det är skönt, och det känns väldigt bra att veta att jag har tre veckor kvar av ledighet när jag kommer hem!

Första kursdagen

Så blev det äntligen dags för kursen att börja! Vi är elva kvinnor i våra bästa år med varierande grad av textil bakgrund. Nästan alla har provat på att tova och en del har tovat mycket. Vår lärare Yvonne Habbe inledde med att prata lite om kursen och vi fick presentera oss och våra förväntningar.

Det vi skulle göra denna första dag kallade hon förfiltning. Vi skulle göra tunna filtade bitar som vi ska använda senare och göra en slags collage med. Det fanns massor av merinoull i olika färger som vi skulle använda.

Här är en bild på min inplastade hand som tovar/filtar ihop några färgsprakande bitar ull. 

Det är en väldigt skön och rent sensuell känsla att dra handen över den såpade ullen! Vi skulle göra tunna bitar som inte behöver ha någon vidare hållfasthet, så det var lätt hand som gällde. Ändå kände jag av i högerhanden i slutet av dagen.

Vi gjorde så många bitar vi hann, och la även in andra fibrer: lin, hampa, silke, bambu med mera. Sent på eftermiddagen visade Yvonne hur man nunotovar. Det är när man tovar ihop glesvävt tyg med ullen. Det är alltså ullens fibrer som hakar i tygets, och när man är klar har ullen krympt ihop. Tyget däremot har bara dragit ihop sig och blivit lite bubbligt. En väldigt fin effekt. Jag hann göra en sådan bit också innan det var dags att vila en halvtimme innan middagen. Kursen slutar egentligen klockan 16 men vi kan vara där så mycket vi vill, så jag gick dit en timme till på kvällen. Då broderade jag lite på några av de bitar som såg tristast ut! Det ska bli väldig spännande att se vad vi ska göra av allt det här!

Här är några av mina bitar. Fortsättning följer!

Tovningskurs!

Igår kväll var jag så äntligen på tovningskurs. Catrine som har den fina lilla butiken Fingerborg höll i kursen, och hon inledde med att bjuda på fika och berätta lite om tovning och ull.

Sedan fick vi våra startkit och satte igång. Det vi skulle göra var dynor att ta med ut att sitta på en kall dag. Ull isolerar ju väldigt bra. Det var ett fysiskt tämligen ansträngande arbete i nästan tre timmar och jag tror att vi var ganska nöjda med resultatet allihop.

Kardfloret delas upp i mindre bitar.

Kardfloret läggs ut lite omlott i tunna bitar.

Dags att blöta ner ullen!

En sak jag fått med mig efter de kurser jag gått är en väldig respekt för hantverket. För skickligheten, för materialets kvalitet och inte minst tidsåtgången! Det är nästan omöjligt att prissätta hantverk på ett vettigt sätt. Timpenningen blir löjligt låg, och många är inte alls beredda att betala. En tidigare kurskamrat som säljer egengjorda trasmattor sa att hon hellre ger bort sina mattor till dem som verkligen tycker om dem, än att sälja dem till underpris.

Här är själva dynan nästan klar, och jag har lagt på mönstret som nu ska arbetas in.

Voilà! Min sittdyna är mer eller mindre klar. Jag kan arbeta den lite mer om jag vill. Den är lite småbucklig och ojämn i kanterna, men den kanske får vara så.

Men åter till kurskvällen! Som vanligt var det härligt att tillbringa några timmar med likasinnade. Som går igång på stygn, ull och färger! Jag köpte ett startpaket med grejer att sätta igång med, och en packe kardflor (kardad ull som är redo att tovas).

Skadad hand – igen!

Jag köper gamla fina ramar på loppisar att ha till inramning av broderier. Eftersom jag inte vill ha tavelglaset slänger jag det på återvinningsstationen. Igår stod några glasskivor på en stol för vidare befordran ut i förrådet, när jag fick brått ut i köket där äggkastrullen börjat koka. Jag sprang förbi glasskivorna och rände vänster (tack!) hand in i den högsta glasskivan som nästan osynligt stack upp sin vassa kant. Knogen där hand möter ringfinger skars upp i ett djupt gapande hack. Jag ställe mig med handen högt och hoppades på det bästa.

En stund senare kom min svåger som är läkare och han menade att det egentligen skulle behöva sys, men satte en bit kirurgtejp för att hålla ihop sårkanterna. Jag hade lite annat för mig än att sitta på akuten i flera timmar!

Jag satte en gummisnodd runt fingrarna så att jag skulle komma ihåg att inte spreta med fingrarna eller använda handen, för då gapade såret. Nu ser det ut att ha läkt ihop bra, men jag behåller både tejp och gummisnodd på för att det inte ska spricka upp igen. Jag ska bespara er bild på eländet, men visst är det lite väl många olyckor med mina händer nu! Jag behöver mina händer!!

Jag har anmält mig till en tovningskurs en kväll om knappt tre veckor, på den mysiga butiken Fingerborg på Åsögatan i Stockholm. Jag ska tova på kursen på Sätergläntan i sommar och behöver egentligen inga förkunskaper, men tycker att det vore roligt att kunna grunderna i förväg. Jag har tovat lite, men det var för många år sedan. Jättekul med en kurskväll!

Påsken är ju så fantastisk med alla lediga dagar utan en massa måsten. Jag har kommit på ett nytt armband och då bär det ju som bekant iväg med mig! Jag gör inte bara ett utan plötsligt har jag gjort fyra olika! Det var så härligt att lägga ut alla mina trådrullar och kombinera olika färger med varandra, för att välja ut tre att maskinbrodera med. Jag broderade på vadmal från de gamla beredskapsrockarna som jag gjort armband av tidigare. Nästa steg var att välja en knapp som passade bra till. Kul och jag tycker att de blev snygga! Jag ÄLSKAR min symaskin!