En dikt

När jag röjde bland böckerna hittade jag en tunn diktsamling av Siv Arb, Dikter i mörker och ljus. Jag blev så glad, jag minns att jag läste hennes dikter för många år sedan med behållning. Just den här köpte jag 2002 – för 15 år sedan. Här är en som beskriver mig på ett sätt:

Men det är inte mig den riktar sig till utan det är något jag skulle kunna säga till andra. Jag har haft stor hjälp av att öppna mina knutna händer, att bjuda in och byta verkligheter med andra – att inte gömma för insyn. Av någon anledning griper orden ”Vänta tomhänt” mig alldeles särskilt. Det är något med att stå vidöppen för andra och andras erfarenheter, utan förutfattade meningar eller färdigtänkta lösningar. Att vara generös med sig själv och låta andra vara generösa mot mig. Visst är det vackert! Jag tror inte på någon särskild mening med livet i stort, men vi kan alla göra mening i varandras liv.

 

2 reaktion på “En dikt

  1. Så vackert beskrivande dikt om att inte sluta sig utan istället öppna sig. Att just prata om känslorna som finns inombords har hjälp mig mer än jag någonsin kunnat ana. Fastnade för ”Byt verkligheter med varandra”, så talande för egen del. Tack för bra inlägg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *