Mod och tålamod, och så tillit.

Igår kväll pratade jag en stund med min mammas man Daniel om det jag skriver på bloggen. Han gav mig orden MOD och TÅLAMOD som en slags handtag att hålla mig i när det svajar. Det är väldigt bra, och jag vill lägga till TILLIT. Alla tre måste komma från mig själv, men tilliten handlar även om andra. Att hysa tillit till att saker ordnar sig, att jag kan få hjälp av andra och inte behöver göra allt själv – det kan ordna sig även om jag inte orkar göra allt. Men också tillit till mig själv. Att jag fixar det! Och här kommer modet in. Likväl som jag slagit fast att det inte stämmer att jag inte är så stark (som jag skrev om här), så slår jag nu fast att jag är modig. En känd devis säger att det inte är någon konst att vara modig om man inte är rädd. Men jag är rädd för många saker, men har jobbat med mina rädslor och de har blivit betydligt mindre och påverkar inte mitt dagliga liv på samma sätt som längre tillbaka. Det krävdes mod att konfrontera rädslor och svarta tankar och känslor! Jag hade det modet och jag känner en styrka inom mig när jag tänker på det.

Tålamod. Det är svårt. Det handlar väl om att låta saker ta sin tid. Jag är till naturen snabb, jag gör saker snabbt och jag får saker gjorda som jag föresätter mig. Det betyder inte att jag inte har tålamod att jobba långsiktigt. Och kanske kan jag jobba upp tålamodet än mer genom mitt handarbete. En del av sakerna jag gör går snabbt och det är kul, men många saker tar verkligen sin tid och det är en tillfredsställelse i sig att se arbetet växa fram.

Igår kväll tittade vi på den här tavlan. Den fick vår son av sin mormor och Daniel på namngivningen.

image”Jag gillar verkligen den här” sa Daniel ”det liksom svajar och försöker balansera och så finns de där röda punkterna där som stadig botten”.

”Mod och tålamod” sa jag.

”Exakt!” sa Daniel.

”Jag vill lägga till en röd prick” sa jag. ”Tillit.”

2 reaktion på “Mod och tålamod, och så tillit.

  1. Hej Pia.
    Sinnesrobönen, som är central inom AA och väldigt klok påminner om ditt och Daniels samtal. Den går så här.

    Gud, ge mig sinnesro
    att acceptera det jag inte kan förändra
    Mod att förändra det jag kan
    Och förstånd att inse skillnaden

    Den har varit och är ledstjärna för många som tagit sig genom elände, inte minst alkohol. T.ex. mig…

    Fungerar utmärkt även om man inte är religiös

    Jag tycker den uttrycker ert samtal, lite andra ord men i grunden samma betydelse.

    Kram
    Kusin Pär

    • Ja så rätt Pär! Jag känner till sinnesrobönen och är glad att bli påmind om den! Jag håller med om att den passar väldigt bra in i det här sammanhanget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *