Adventstiden är en lustig tid på flera sätt. Det är några veckor när vi inbillar oss att vi myser vid våra ljusstakar, går på julmarknader och sjunger med i julkonserter. Kanske går vi och lyssnar på våra barns körer eller konserter. Kliver upp tidigt för att rörda se våra små gå luciatåg på dagis. Hela familjen samlade kring pepparkaksbak och knäckkok. Skinkgriljering på kvällen dan före dan.
Det är den bilden som finns i snart sagt alla tidningar den här tiden på året. I hur många familjer ser det ut så? Vilka bilder visar svettiga människor i hetsen efter julklappar i överfyllda affärer? På trötta mammor och pappor som kanske till och med arbetar i julhandeln som också vill göra alla de där sakerna? Tillsammans med barnen. Och pengarna som inte räcker till.
Och det lurigaste av allt: det är bara några år sedan som jag kom på att tiden mellan första och fjärde advent bara är tre veckor! Inte konstigt att det blev stressigt! Vi har också ett barn som fyller år en dryg vecka innan julafton. Jag säger inte mer.
Advent har under stor del av mitt liv varit en riktig favorittid, kanske den bästa på året. Det är alla ljusen och känslan av värme oavsett hur kallt, blött eller snöigt det är utomhus som jag älskar. Julmusiken och så lite glögg tillsammans med dem jag tycker om. Men nu skulle jag gärna somna och vakna typ 15 januari. Och ändå drar vi ner på allt vi kan. Min man och jag kommer att skicka en rejäl slant till hjälparbetet i Haiti som julklapp till varandra. Sonen får en julklapp som också är en 17-årspresent så den är också avklarad. Återstår dottern, fler ger vi inte julklappar till. Julmaten har vi delat upp mellan oss, min mamma, syster och jag. De lagar den mest tidskrävande julmaten så det är inte heller någon stor sak. Vi brukar göra ganska mycket julgodis, men det kan också dras ned på. Pepparkaksbaket kan jag kanske dra mig ur (alla är entusiastiska men det slutar med att jag står och helt maniskt gör en massa hjärtan för att få slut på degen när alla andra tröttnat) eller åtminstone göra en mindre deg. Ja, jag vet att det går att köpa pepparkakor också!
Första julen som jag var sjukskriven för utmattningssyndrom, 2005, gjorde vi ingenting själva. Vi köpte pepparkakor, skinka, sill och så vidare. Det gick alldeles utmärkt det också. Förstås.
Igår satte dottern och jag upp adventsljusstakarna och julstjärnorna inomhus, och ljusslingor utomhus. Det vill jag inte vara utan, det är nästan det viktigaste. Och när jag klev upp tidigt i morse och möttes av det mjuka skenet trots mörkret utanför, fick jag en känsla av det där jag tycker så mycket om med den här tiden. Kanske är det också en symbol för ljus i mörker? Det jag måste tro på.