Ur Pia Dellsons bok Väggen

Jag har ofta fått höra att ”du är ju inte så stark du”. Det har sagts med omsorg och ömhet, och blev en sanning för mig. Tills jag helt nyligen insåg att det är helt fel. Jag är väldigt stark. Känslig ja, men stark. Jag har haft flera kriser i mitt liv. När jag var i 25-årsåldern hade jag så stark ångest att jag inte trodde att jag skulle orka leva. Jag såg det som en utväg, att jag kunde slippa ifrån alltihop. Det kändes som en tröst. Jag var sjukskriven då också och hade den oerhörda turen att få terapi genom vårdcentralen. Annars tror jag inte att jag överlevt. Men just det faktum att jag gjorde det visar på min styrka. Jag tänkte efteråt, när jag kommit upp ur det svarta hålet, att klarade jag det här – då klarar jag vad som helst.

I citatet ovan om emotionell radar känner jag igen mig mycket. I somras gick jag på några få samtal med en psykolog som är specialist på utmattningssyndrom. Hon sa att om en länge levt med en person med oberäkneligt beteende så får man ett slags radar för andra människors känslolägen och stämningar. En lär sig att ligga i ständig beredskap, att vara beredd, att anpassa sig. Det innebar förstås att jag sällan eller aldrig slappnade av och återhämtade mig. Det är just möjligheten till återhämtning som är avgörande. En kan inte leva hur länge som helst utan. Då blir en sjuk.
Psykologen sa att det kan liknas vid att leva i en krigszon. Skadorna är desamma. Jag har också läst om precis detta i en amerikansk studie.
Beredskapsläget ligger också bakom min spända rygg och nacke. Jag har gått och fått massage på Naprapathögskolans klinik. ”Det är som att massera en vägg” sa naprapatstudenten. En massör jag gick hos sa att jag har ”den värsta sortens stressrygg man kan se”. Jag har också gått på thaimassage här i Väsby. Den späda men förvånansvärt starka massören kunde knappt någon svenska men kände på ryggen och sa ”ont”. Nacken är så spänd att händerna domnar flera gånger varje dag. Jag har haft mycket spänningshuvudvärk, men det är mer sällan nu tack och lov.

Denna radar för andras sinnesstämningar gör också att jag STÄNDIGT tänker på vad andra tycker och tänker om mig, och anpassar mig efter det. Det har blivit allt tydligare för mig. Medvetenheten gör ändå att jag försöker arbeta på det.

Det jag jobbar på nu är TILLIT. Mer om det i ett annat inlägg.