Likheter

God fortsättning! Hoppas julen varit vilsam. Jag har haft en fin julhelg med samvaro som varit ovanligt lite tröttande, långpromenad i det vackra vintervädret och mycket tid att inte göra någonting alls.

Jag lyssnar på boken Autisterna – om kvinnorna på spektrat av Clara Törnvall. Jag har personer i min närhet med autismdiagnoser, och har slagits av hur vissa av de svårigheter jag har när jag mår som sämst i utmattningssyndrom, har likheter med några av de svårigheter personer med autism har. Det jag tänker på har mest att göra med perception. Ljud, ljus och andra sinnesintryck. Här spelar min högkänsliga sida in också. Det som är njutbart när jag mår bra – att påverkas fysiskt av en vacker färgkombination eller stämsång – är samma fenomen som förstärks ju sämre jag mår, men då är det obehagligt gränsande till panikartat. Många människor som rör sig omkring mig skapar sinnesintryck i form av ljud och bilder som jag inte kan stänga ute, vilket jag kan när jag mår bra.

För att inte vara helt dränerad på energi redan innan jag kommer fram till jobbet, brukar jag se till att sätta mig med öronproppar på en plats i pendeltåget där jag enbart har en medpassagerare och en vägg framför mig. Numera åker jag sällan till jobbet och har det lugnt och skönt på min arbetsplats hemma. Det passar mig utmärkt, och det måste vara många med liknande problematik som jag som upplever samma sak, och även många med autism.

Ett annat exempel (som jag kanske redan skrivit om här) är när flera personer pratar med mig samtidigt. Det gör att jag kan få stillestånd i hjärnan som direkt följs av panik, gelé i knäna och att jag kan behöva gå och lägga mig att vila. Jag vet inte varför just det är så fruktansvärt men så är det.

Clara Törnvall beskriver hur trött hon blir av att umgås och kan behöva vila i ett par dagar efter en social sammankomst. Så brukar en nära vän som fått autismdiagnos som vuxen säga, och jag känner igen det hos mig själv från de tider jag mått som sämst. Författaren tipsar också om det här klippet för att få en bild av hur det kan vara att åka buss om man har autism: https://youtu.be/Paf82OiEoqg

Hon beskriver så bra hur vi utan autism har så många saker automatiserade att vi inte behöver tänka på hur vi knyter skorna, brygger kaffe eller borstar tänderna. För en person med autism blir dessa sysslor en intellektuell övning: ”jaha, hur gör man det här nu då?” Även om det knappast märks för någon annan, så tar det på energireserven och är tröttande. Och, vilket jag märkt mycket på personer runt mig, det är väldigt olika från dag till dag. Det som gått bra en dag, är väldigt svårt en annan. Det gör det ännu svårare för utomstående att begripa.

Jag behöver väl inte säga att jag verkligen inte menar att jag är autistisk! Jag menar bara att det finns likheter i hur jag kan uppleva saker ibland, och att det är bra att ha ett hum om hur tillvaron kan te sig för de personer som har autism och som inte alltid möts med förståelse.

4 reaktion på “Likheter

  1. Hög igenkänning på det du skriver. Jag har också tänkt på det att när utmattningssymptomen är som värst för mig är det som en liten inblick i en autistisk vardag.

  2. Så likt mig angående intrycken. Sedan jag upptäckte hörselkåpor nivå 2 (för hantverkare) kan jag åka bil när barnen sitter och pratar eller vara mer hemma när de springer runt och leker, även småbråkar ibland. Fått en idé om att prova mer solglasögon i vardagen. Har samma som du angående intrycken som stannar kvar i huvudet länge… och tar lång tid bearbeta tills de är ute ur huvudet. Ett trevligt samtal med en bekant eller granne kan sitta kvar i några dagar. Puuh. Och när flera pratar samtidigt, eller när tv eller radio är på och någon pratar… det blir kortslutning för mig. Så fin blogg du har <3

    • Tack för att du delar med dig om din vardag! Det är alltid skönt att se att andra har det på liknande sätt, även om det låter hemskt! Jag tror att du förstår vad jag menar, att någon annan förstår hur det är helt enkelt.
      Det låter som att du har hittat strategier för att stänga ute intryck för att orka lite bättre. En av de svåraste sakerna är att inte känna sig tillräcklig som förälder tycker jag. Även om mina är vuxna (till åldern!) så behöver de föräldrarna mycket. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *