Ringar

Jag har gjort flera ringar de senaste dagarna. Här är några resultat.

De är inte helt klara ännu, de ska putsas då snart min nya maskin kommer – en trumlare!

Just nu längtar jag till fredag då jag och min syster ska åka med mamma och hennes man upp till systers stuga i Söderhamns skärgård över helgen – så härligt! Där ska jag inte just göra någonting. Titta på horisonten över havet. Sova. Tanka lugn och ro.

Lugn dag med mer ork

Jag har mått betydligt bättre idag. Även om jag sett till att vila mycket så har jag kunnat vara igång lite också – kört ett par tvättmaskiner och röjt lite i verkstan. Det är obeskrivligt skönt att det förhoppningsvis bara var en kortvarig svacka i form av en störtdykning.

I morgon ska jag jobba efter fem veckors semester. Jag funderade först på om jag bara skulle ta fyra veckor, men är glad att jag tog fem. Det känns som evigheter sedan jag jobbade, och det ska bli rolig att träffa arbetskamraterna igen!

Jag trodde att jag de silversmidesgrejer jag beställde från Sargenta förra helgen skulle komma under veckan som var, men det gjorde de inte. Jag börjar bli väldigt otålig! Om jag orkar ska jag gå till Silververket efter jobbet i morgon där jag beställt några saker också.

Jag tror att jag ska hålla till med lödningen i tvättstugan där det är lite mer oömma material – diskbänk och så kakel på väggen. Där finns närhet till vatten också. Resten kan jag göra i verkstan.

Ja, som ni hör så har jag inte tid att vara trött, men jag lovar – jag prioriterar hälsan, jag kommer att lyssna på kroppen och vara tålmodig.

 

 

Som tillbakaflyttad i tiden

Som ett resultat av det som hände i torsdags är jag nu helt energilös. Kroppen rör sig i ultrarapid och tankarna är mestadels tröga. Jag har sovit en hel del, och slumrat däremellan. Ingenting har jag fått gjort och nu börjar oron för hur länge detta tillstånd ska vara. Jag ska börja jobba på måndag, och mår jag så här i morgon kan jag inte det.

Det är som att jag är tillbakaflyttad i tiden till i början av mars då jag blev helt sjukskriven senast. Jag har sagt till om att jag måste ha det helt lugnt omkring mig nu, och det verkar ha tagit skruv. Förhoppningsvis räcker det med en dags vila till, och så får jag ta det lugnt under arbetsveckan.

Femte kursdagen = vernissagedag

Idag föll ytterligare några lärdomar in på rätt ställe i hjärnan. Jag tycker att jag orkat mer än jag väntade mig den här veckan. Det som varit svårast är koncentrationen och arbetsminnet. Jag glömmer vad jag ska göra härnäst, och när jag tror att det är dags att att göra de avslutande momenten med ett smycke så har jag hoppat över något viktigt. Men ingenting har gått riktigt åt skogen av den anledningen. Det är mer att jag känner mig korkad.

Jag har oxiderat en ring och ett par örhängen idag. Det blev riktigt snyggt, men jag har ingen riktigt bra bild på örhängena så de får jag lägga upp senare. Här är ringen.

Alla sommarkurserna hade gemensam vernissage nu ikväll, för att visa upp alla alster. Jätteroligt att visa upp allt vi gjort, och så roligt att se mina egna smycken presenterade så här! Det är inte riktigt allt jag gjort men det mesta. Väldigt roligt att se alla hattar, teckningar, screentryckt kalligrafi, texter, gipsformar och fotografier som de andra kursdeltagarna gjort också.

Jag gick ifrån vernissagen för att vila i mitt rum innan den sena middagen, men strax ska jag gå och äta tillsammans med mina fina kurskamrater.

Nu är det mer än en vecka sedan Försäkringskassan fick mitt senaste läkarintyg. Jag hoppas att det inte innebär ett negativt beslut. Det senaste intyget godkände de på en dag. Jag har kollat om beslut kommit ett par gånger om dagen, så det ligger där och gnager.

Förbereder inför läkarbesök

På torsdag ska jag till min husläkare för att få fortsatt sjukskrivning. Som jag skrev häromveckan har jag en hälsning från Försäkringskassan till honom om att skriva mer utförliga intyg, och inte bara kopiera det gamla.

Jag håller på att förbereda mig inför samtalet med doktorn så att han får med allt som kan behövas. Jag har gjort de fyra testerna KEDS, HAD, MADRS-S och SMBQ vilka alla indikerar måttlig depression, hög ”burnout” och ångeststörning. Jag har också skrivit ner hur jag mår och på vilket sätt jag har svårt att arbeta mer än halvtid. Även de andra läkarkontakter jag har samt de mediciner jag tar för att försöka komma tillrätta med min hälsa.

Jag skulle önska att bli sjukskriven på halvtid i två månader till och sedan trappa upp till att arbeta 75 %. Jag får väl se vad doktorn tror om det.

De senaste dagarna har inte varit så bra. Jag har varit trött och orolig, och igår blev jag väldigt yr så jag låg mest hela eftermiddagen och kvällen. Kanske en oro inför läkarbesöket och även inför kursen i nästa vecka. Jag känner inte samma glada förväntan inför den som jag gjort tidigare, och det hänger väl ihop med en mer allmän känsla av håglöshet.

Här kommer de utlovade bilderna på luktärter och höstanemon.

Sitter på tåget …

… som nyss lämnade Söderhamn – på väg hemåt. Jag har haft två fina dagar i sakta mak. Jag har varit trött, vilat mycket och sovit en del. Jag mår så bra av att bara vara här med allt välkänt: den stora roten utanför dasset, stenarna i form av en döskalle på stigen upp från bryggan, den enorma gamla aspen, ljudet när man går in i köket, den branta stegen upp till övervåningen och så mycket som minner om mormor och morfar. Och så den vackra vyn över Bottenhavet förstås – den är svårslagen och den tröttnar jag aldrig på. Ibland syns Hällgrundets fyr långt ut i havsbandet och ibland är den som osynlig. De två stora grunden därute ser ibland ut att sväva i luften och ibland som två stora båtar långt ut. Dimman kan ligga tung och mystisk, och dölja skogen på andra sidan fjärden. Men framför allt är det den långa obrutna horisontlinjen som fascinerar.

Jag hade med ett pågående yllebroderi och satt en stund med det, men blev inte nöjd med garnet jag hade med mig så jag repade upp allt.

Ångesten jag hade på kvällarna under senaste veckan har inte dykt upp dessa dagar – skönt. Nu har två veckor av min semester gått och jag har fortfarande kvar tre. Det känns bra att komma hem igen!

Lägger patiens för att lugna

Dottern och jag var på Ikea igår – något jag vanligtvis tycker är trevligt om det inte blir alltför länge. Vi hade bara några få saker på ärendelistan så det blev ett kort besök med flera genvägar genom varuhuset. Delvis berodde det på att jag inte mådde så bra, vilket började strax efter att vi kommit dit. Jag blev yr och trögtänkt, fick tunnelseende och blev långsam i kroppen. Jag bad att få hålla dottern i handen och då kändes det bättre.

När vi kommit hem hade jag tänkt äta lunch men jag gick raka vägen i säng och sov istället – helt slut. När jag vaknade efter ett par timmar hade jag så stark ångest att jag hade svårt att äta. Jag låg i soffan resten av eftermiddagen och kvällen, med ett hårt tryck över bröstet. Jag tänkte på de där järnbanden runt trätunnor – så hårt och obevekligt kändes det. Andningen var grund. Jag kunde knappt äta något men till slut fick jag i mig ett par kokta ägg. Ångesten släppte det värsta greppet senare på kvällen, innan jag skulle sova.

Något jag tycker är hjälpsamt när jag inte mår så bra är att lägga patiens på iPaden. Det är lugnande och tar också tankarna bort från hur jag mår utan att för den skull vara för ansträngande. Jag brukar även lösa korsord, men det är ibland för svårt när jag är så här trögtänkt. Patiens passar mig väldigt bra.

Idag vaknade jag strax innan klockan 4, och kände mig spänd i kroppen. Jag ska ta det lugnt idag, och göra avslappnings- och andningsövningar. Det brukar vara hjälpsamt. I morgon åker jag upp till min systers och svågers stuga i Söderhamns skärgård i ett par dagar. Det ser jag fram emot!

 

Ser om min trädgård

Det är skönt att vara hemma igen. Även om det är ett ständigt lågt bakgrundsbrus från E4:an när vi är utomhus så är det ändå mycket tystare och lugnare än i stan. Jag såg över trädgården igår. Plockade bort lite visset, vattnade solrosorna som slokade betänkligt, planterade de inköpta plantorna av mynta och basilika, gallrade morötterna och ledde upp några avsigkomna rankor av vildvinet till spaljén. Senare på kvällen vattnade jag allting ordentligt. Det ska vara uppehållsväder i några dagar nu så det behövs lite vatten.

Luktärterna har växt ordentligt och har knoppar. Men potatisblasten är så hög att de knappt syns bakom den! Solrosorna har också tydliga knoppar där det skymtar lite gult.

 

Däremot är pionernas blomning snart all. Tyvärr gick de i blom precis innan ett ösregn som gick hårt åt dem. Men en kort tid kunde vi njuta av dess starka färg, och de vackra bladen är ju kvar.

Varje år kommer de här gula blommorna mellan husväggen och trätrallen. Jag vet inte vad de heter men de är ganska söta, så de får vara kvar.

Tobaksblomman blommar med limegula blommor och doftar gott. Men resten av plantan är inte så vacker att se på och alldeles svartprickig av någon ohyra. Så länge den blommar får den väl stå där – längst bak av krukorna.

I morse vaknade jag tidigt som vanligt och vid 6-tiden gick jag ut och la mig i utesoffan och somnade om i ett par timmar under en filt. Jag vaknade till koltrastens sång, som vi också hörde hela kvällen igår.

I ensamhet

Det var fint att träffa min vän A igår, det var väldigt längesedan sist. Och så skönt att inte behöva träffas på någon stimmig restaurang, utan att vi kunde sitta och prata här i lägenheten!

Idag hade jag tänkt gå till det nyrenoverade Stadsmuseet som ligger på promenadavstånd. Jag gav mig iväg vid 14-tiden men hann inte långt förrän jag drabbades av ganska stark ångest, och vände på klacken. Kanske det förra museibesöket spökade? Jag gick tillbaka igen och provade att lyssna på en intressant podd om historia samtidigt som jag broderade. Men jag var för uppjagad och ångestfylld, så jag satte på en tv-serie som jag följer och den fick mig lugn igen.

Nu längtar jag hem. Till familjen, katterna, trädgården, verkstan och hela huset. Jag åker hem efter frukosten i morgon.

Jag har fortsatt på mitt linnebroderi med bottensöm. Frågan är vad det så att säga ”ska bli”?

 

Egentid

I morse åkte jag till min systers och svågers lägenhet och ska bo här för mig själv i ett par dagar. Igår kväll var jag lite fundersam om jag verkligen skulle åka hit, eftersom jag hade ganska stark ångest. Men det känns bra att vara ensam. Ikväll kommer en god vän förbi på en enkel middag.

När jag sov middag väcktes jag av att en handläggare på Försäkringskassan ringde. Det var ett trevligt samtal där hon ville få lite mer information om hur jag jobbar och hur jag, läkarna och arbetsgivaren ser på framtiden. Jag berättade om hela min situation: mina sjukdomar och de läkarkontakter jag har, och också om stödet av chef och arbetskamrater samt om anpassningen av arbetsuppgifter. Hon sa det inte rakt ut men det var underförstått att det senaste läkarintyget kommer att godkännas, och det känns förstås bra. Jag loggade in på Försäkringskassans hemsida senast i morse för att se om något hänt i mitt ärende, men då syntes inget. Handläggaren bad mig hälsa min husläkare att han ska skriva om intyget från grunden och inte bara lägga till en del och dra ifrån annat. Det blir för otydligt och jag har verkligen full förståelse för det! Jag ska förbereda mig noga inför nästa läkarbesök så att han skriver ett så bra intyg som möjligt.

Jag har med mig en påse med broderigrejer också. Ett påbörjat som från början var en provlapp där jag testar bottensöm med lintråd på linnetyg. Jag har bara sett bottensöm i yllebroderi, men det går förstås med andra material också. Så här ser det ut ännu så länge. Jag ska fundera på vad jag kan använda det till.

Jag har också med material till en kudde med yllebroderi inspirerat av en heltäckningsmatta jag såg på ett hotell i Varberg där jag var på konferens i vintras.