Kategoriarkiv: Återhämtning

Om stavgång

Postat av
1

Jag fick en fråga om det är något särskilt man ska tänka på när man går med stavar, och tänkte att jag skriver ett inlägg om det. Som jag skrev förut så fick jag ont i armarna när jag gick med stavar för några år sedan, men då hade jag nog fel teknik.

Stavarna ska vara så långa att du har armen i lite mer än 90 graders vinkel, och händerna ska sitta fast i öglan längst upp. Sätt i staven i jämnhöjd med din främre fots häl, och släpp staven med handen lite när armen förs bakåt. Staven följer med genom att den sitter fast i din hand. Hållningen är förstås också viktig, så att man inte går framåtböjd vilket man ser en del som gör. Gå i en sådan takt att du njuter av promenaden.

Det bästa för att öka på konditionen är intervallträning, med kortare stunder i hög hastighet och längre stunder i rask promenadtakt.

Idag blev det en tur utan stavar i skogen. Det är så skönt att gå omkring över stock och sten, över rötter och lövhögar. Och det är bra för kroppen med det där ojämna underlaget.

Jag måste ju titta till mina blåsippor också, nu när det blivit varmare. Och mycket riktigt så hade de tagit fart!

Ny vecka

Postat av
2

Jag tycker att det är skönt när det är dags för en ny vecka. Visst är det trevligt när hela familjen är hemma men ganska tröttande. Under arbetsveckan har jag mer tid i ensamhet som jag behöver.

De senaste dagarna har jag jobbat lite randigt i verkstan. Det vill säga jag har inte jobbat så långa stunder i taget, men ändå åstadkommit lite nytt.

I morgon ska vi gå stavgång på Stressmottagningen, eller rättare sagt i Kronobergsparken i närheten. Det ska regna på förmiddagen men bli soligt på eftermiddagen då vi ska ut och traska så det blir nog fint. Jag har ett par stavar som jag köpte för en del år sedan. Jag använde dem en del men tyckte att det gjorde ont i underarmen Läs mer →

Fundering om orken

Postat av
2

Jag har de sista dagarna känt en lust att göra saker, men att orken försvunnit direkt när jag ska sätta igång. Dels sådant jag vill göra och dels sådant som behöver göras här hemma. Vad är nytt med detta? undrar du kanske. Det jag funderat på är om jag börjat känna mig själv bättre, eller rättare sagt känna när jag är för trött? Att jag inte bara ångar på och tar ut mig. I så fall är det någonting bra samtidigt som det är jättetråkigt!

Idag jobbar jag hemifrån, och har en del utrymme både i tid och ork eftersom jag slipper resvägen. Kanske förväntningarna på allt jag skulle kunna göra sätter krokben för mig?

Det här är någon som kan vila!

Igår körde fysioterapeuten på Stressmottagningen hårt med oss! Vi har använt en slags långa rullar som vi legat på när vi gjort avslappningsövningar tidigare. Nu blev det ett styrketräningspass på rullen! Först en timme där vi gick igenom muskler i hela kroppen, och efter en kort paus masserade vi oss själva genom att ligga på rullen på olika sätt och rulla fram och tillbaka. På somliga ställen gjorde det riktigt ont, så det var verkligen effektivt! Sonen har en liknande rulle som jag ska testa här hemma.

På hemvägen kände jag mig lätt och mjuk i kroppen – en riktigt bra känsla.

Fin helg

Postat av
Svara

Min syster och jag har varit hos vår pappa i Jämtland i helgen. Vi umgicks och hjälpte honom med en del saker, tittade på skidtävlingar på tv och led tillsammans av den, i vårt tycke, dåliga musiken framför Mello.

Jag var ganska trött och låg och vilade med öronproppar en hel del. Till slut kom jag på varför. Jag är inte van vid att umgås så mycket under en dag, utan brukar ha mycket mer tid I ensamhet. Ljudet från tv:n under dagen blev också tröttande. Vi gick och handlade några få saker i en liten mataffär, och då märkte jag hur liten marginal jag hade. Jag blev trög i skallen, lite yr och toktrött. Men jag har ju lärt mig nu att inte pressa mig utan går undan och vilar, så det gick bra. En skillnad mot hemma var ju att det inte fanns några förväntningar eller krav på mig!

Jag blev lite förkyld i helgen och har rejält ont i halsen nu. Sonen hade en dunderförkylning förra veckan och det kanske är den som huggit tag i mig nu. Förhoppningsvis blir jag inte sjuk utan bara förkyld.

Den här duken känner jag så starkt ihåg från min barndom. Jag antar att det är min farmor eller faster som broderat den. Visst är den fin!

Det går i vågor

Postat av
Svara

Tillfrisknandet från utmattningssyndrom går i vågor. Det blir lite bättre och så kommer dagar med trötthet, och så pendlar det fram och tillbaka. Men om man tittar på helheten så går kurvan ändå stadigt uppåt. Den är inte rak men entydig i rätt riktning. Så säger de på Stressmottagningen att det fungerar när förutsättningarna är de rätta. Det är den kurvan jag får tänka på när jag har dagar med större mått av trötthet än vanligt. Det är så det ska vara. Lite svårt att förklara för en del personer i min närhet som blir frustrerade av oro.

Igår glömde jag randigheten och tog ingen paus under arbetet. Jag hade en sak som ”måste” bli klart, och jobbade snabbt för att hinna. Det straffade sig direkt. Jag kunde inte tänka till slut. Eftersom jag skulle på Stressmottagningen på eftermiddagen hade jag planerat in att vara i min systers lägenhet efter jobbet. Jag vacklade dit och la mig att sova direkt.

Idag har jag jobbat lite mer randigt, men med en lite väl kort paus. Skärpning!

Det viktiga samtalet

Postat av
2

Finns det något viktigare än att samtala? Det gör det kanske men ni fattar! Så många bra och hjälpsamma samtal jag haft genom åren! Ibland är det inte förrän jag säger saker högt till en annan person som jag kan komma till rätta med problemet. Bloggen har fungerat på liknande sätt. Genom att formulera mig i skrift blir det tydligt även för mig själv vad det är jag funderar på.

Här på Stressmottagningen är det så lyxigt att jag får ett antal enskilda samtal med en psykolog om jag behöver. Det erbjudandet har jag tagit fasta på och idag träffade jag en av de psykologer som vi haft under gruppbehandlingen. Vi samtalade om det svåra som jag av hänsyn till andra inte kan skriva om här på bloggen. Det är lite av en mörk klump inom mig, som jag helst inte går nära. Det är också något jag tagit upp i den del av behandlingen som handlat om exponering. Och det märktes redan – det var inte lika svårt att prata om som det tidigare varit! Så skönt!

Efter samtalet har jag nu en och en halv timme innan fysioterapisessionen börjar och jag tänkte sitta i väntrummet. Men då frågade en som jobbar här om jag inte ville ha ett rum med en fåtölj, och bokade det åt mig! Och på väg dit träffade jag på fysioterapeuten som erbjöd mig sitt rum att vara i! Sådana är de här på Stressmottagningen! Nu ska jag köra hälsoandning.

Asahi

Postat av
Svara

Som jag skrev förut så lärde vi oss ett qigong-liknande program i fysioterapin. Jag har kört det programmet mest varje dag sedan dess och gillar det verkligen. Jag tror att det kan hjälpa mig med långsamheten. Här är programmet: https://m.youtube.com/watch?v=vwy7IXVYeD4

Här är min senaste ring – cool va? Min mobiltelefon speglas i den stora kulan!

 

Det är mycket nu

Postat av
Svara

Så här långt uppehåll mellan två inlägg har jag nog aldrig haft under de fyra år som bloggen funnits. Tänk va – bloggen fyller 4 år om några dagar! Då, 2016, trodde jag att jag var på väg uppåt. Skönt att jag inte visste att färden med berg-och-dalbanan var långt ifrån över.

Det har varit alldeles för mycket kaos på hemmafronten den senaste veckan, och tillfällena till återhämtning har inte blivit optimala.

Idag gick jag på en annan grupps session med arbetsterapeuten, eftersom jag missade när min grupp hade den. Jag övervägde att inte gå alls eftersom jag inte hade så mycket energi sedan gårdagens turbulens. Men jag är glad att jag gick dit.

Arbetsterapeuten pratade om att innan man går upp i arbetstid, till exempel från att jobba 25 % till 50 %, så ska hela ens tillvaro fungera. Det vill säga att jag ska orka jobba, sköta hemarbete med allt vad det innebär och även fritidssysselsättningar på 25 %. DÅ kan man överväga en ökning av arbetstiden, och då kan man också få lov att acceptera en kortare tid utan att orka mer än att jobba på 50 %. Men efter ett par veckor ska man även orka med fritiden på 50 %.

Det här är något jag funderat på under åren. Är det bra om jag orkar jobba mina timmar men ingenting mer? Att jag rasar ihop när jag kommer hem? Det har inte känts så bra men jag har inte vetat förrän nu! Inte konstigt att jag aldrig blivit riktigt stadigvarande frisk!

Ännu inget ljud från Försäkringskassan …

Första fysioterapisessionen

Postat av
3

Igår ägnade jag många timmar på Stressmottagningen. Jag träffade först arbetsterapeuten en kort stund då hon berättade hur hon tänkt lägga upp mötet med min chef, och undrade om jag hade något jag ville ta upp. Därefter en kort paus, och sedan kom min chef. Arbetsterapeuten berättade om behandlingen och om utmattningssyndrom, och därefter om hur vi kan tänka på arbetet. Hur vi kan lägga upp arbetstiden och innehållet i arbetet så att jag med små små steg utmanar mig att göra allt mer. Vi enades om att jag och min chef ska ha korta avstämningar varje fredag. Det kändes bra.

Sedan åt jag min medhavda lunch och så vilade jag, djupt nedsjunken i en soffa i deras väntrum. De spelar lugnande musik på låg volym och det kändes skönt.

Så var det dags för nästa session! Det första passet med fysioterapeuten som vi ska träffa åtta gånger. Vi höll till i ett rum med yogamattor på golvet, och jag hade satt på mig lite ledigare kläder eftersom vi skulle röra på oss. Och SOM i rörde på oss! Vi fick göra många olika fysiska övningar för att få musklerna att slappna av, och det var verkligen verksamt. Jag har inte känt mig så avslappnad i axlar och nacke på flera år! Vi fick skratta en del också, och om vi till en början var lite blyga och försiktiga så blev vi mer lössläppta mot slutet! Svettiga och med bultande hjärtan fick vi lägga oss ner för att slappna av, innan en välbehövlig vattenpaus.

Avslutningsvis pratade hon om att göra saker i långsammare takt, och vi fick även öva på det. Min värsta gren! Men jag har verkligen börjat förstå att mitt hetsiga sätt att göra saker på hänger ihop med det här. Jag har inte insett det förut. Inte tyckt att jag är stressad. Men jag har haft fel. Jag undrar när jag började bli så här, för jag tror inte att jag alltid varit så.

Lyssnar på Pia Dellson

Postat av
2

Jag har skrivit många inlägg om Pia Delssons bok Väggen som jag varmt rekommenderar till alla. Den är skriven på kortprosa och kräver mycket lite ork att läsa, men är väldigt mitt i prick. Författaren är psykiater som blev sjuk i utmattningssyndrom vilket gör hennes reflektioner ännu intressantare.

Nu har jag lyssnat på ett poddavsnitt där hon samtalar med en programledare om utmattningssyndrom. Poddcasten heter Allt du velat veta och är min senaste källa till lycka – massor av avsnitt om allt mellan himmel och jord med mycket intressanta personer. Jag har till exempel lyssnat på avsnitt om rymden med astronomen Marie Rådbo, om romarriket med historikern Eva Queckfeldt, om adeln med journalisten Björn af Kleen och om TV-drama med författaren Hans Rosenfeldt.

Men åter till Pia Dellson. Ett ungefärligt citat: Personer som drabbas av utmattningssyndrom är ofta väldigt stabila vad gäller stress. De kan pressa sig mycket, mycket länge, och allt längre in i en utmattning eftersom de inte känner av några larmsignaler. Inga larm slår till om att nu orkar jag inte mer eller det här går inte, utan man kör sig själv i botten helt enkelt. Det här beteendet är ett av dem som jag måste arbeta med. Det handlar om flera saker: jag måste släppa på prestationskravet från mig själv, jag måste lära mig att göra saker långsamt, jag måste lära mig att göra tillvaron randig med pauser för återhämtning mitt i aktiviteterna – inte köra på tills allt är klart.

På Stressmottagningen pratar vi mycket om värderad riktning. Jag måste vara uppmärksam på när jag tar steg bort från värderad riktning, och hur jag kan ändra mina val av handlingar till en annan gång.

Jag skrev måste ovan – vi har också lärt oss att ersätta måste med jag vill, jag väljer. Alltså: jag väljer att släppa på mina egna prestationskrav och att göra saker långsamt. Heja mig!