Stadstur och märkligt i rabatten

Jag åkte in och jobbade på kontoret idag, på Söder i Stockholm. Det är ingen konst att hålla avstånd på pendeltåget. Det är glest mellan resenärerna nu mitt i sommaren. Jag drack kaffe med mamma och hennes man på deras bakgård först, och sedan gick jag till jobbet. Där såg jag inte en kotte till en början, men strax innan jag skulle bege mig hemåt träffade jag på en person från en annan enhet. Märkligt men ganska skönt att det var så stilla.

Utanför jobbet finns så fina träd som jag njuter av året runt. På vintern har pilarna sånt fantastiskt vackert grenverk och nu på sommaren lyser de gröna i solen!

Jag var hungrig när jag gick till pendeltåget så det var lätt att stanna till vid bärförsäljaren utanför stationen. Jag köpte hallon och jordgubbar som jag smällde i mig på hemvägen! (Ja, jag tvättade händerna med savett som är både bakterie- och virusdödande innan!) Supergott och fräscht, och jag klarade mig från hungern tills jag kom hem. Jag köpte också lite kantareller som jag stekte till spagetti till lunch.

Men först var det sängen som gällde – oj så trött jag var! Men det hade jag räknat med att jag skulle bli, och jag är fortfarande ganska mör nu på kvällen.

Jag tittade till rabatterna efter hällregnet, och löste gåtan med ett par växter som egentligen borde vara av samma sort. Det vi köpte var anisisop men det visar sig nu att båda är av släktet anisiop och att den ena också heter det, men att den andra heter mexikansk kolibrimynta! De är inte alls lika varandra heller.

Mexikansk kolibrimynta

Anisisop

 

Men de ska nog passa med båda två ihop med allt annat i rabatten. De har inte börjat blomma helt ännu så jag får väl se om det blir snyggt.

En annan lustig sak var en planta som flyttades över från den gamla odlingslådan till den nya rabatten. Den såg bra skruttig ut på försommaren men jag tänkte att den nog skulle ta sig. Tänkte att det kanske vara astilbe som jag visste att vi haft där. Men nu när den sträckt på sig och blommar visar det sig vara en höstanemon som jag inte ens minns att vi haft! Men inte mig emot, de är ju helt underbara!

Boklycka

Jag har under de åren jag inte kunnat läsa sett en del boktips som vänner lagt upp på Facebook. Nu när jag kommit igång igen så skulle jag vilja liksom läsa ikapp sådant som varit riktigt bra. Jag skickade ut en fråga till mina vänner på Facebook och fick många intressanta tips. Jag har lagt allt jag vill läsa i min minneslista på mitt lokala bibliotek – en så finurlig funktion på bibliotekets hemsida!

I tisdags åkte jag in till stan för att fika med min mamma och hennes man på deras bakgård. Jag passade också på att gå på Stadsmissionen som ligger i nästa kvarter, och jag höll knappt på att ta mig därifrån! Böckerna var riktigt välordnade där, och jag letade runt efter titlar jag har på min lista, men också efter böcker jag läst som jag vill ha i bokhyllan hemma. Även om jag inte tror att jag kommer att läsa om dem, så tycker jag mycket om att se dem och minnas känslan jag hade när jag läste dem! Jag utlovade en bild på bokhyllan efter målning och här kommer den. Vi har en hel del böcker på andra ställen också, men det mesta av skönlitteraturen finns här i alla fall. Det blev väldigt bra med den antracitgrå färgen bakom böckerna.

Jag gick ut från Stadsmissionen med tolv böcker: fem inbundna och sju pocket för 290 kr! Vilket fynd! Tre hade jag läst och ville äga själv, resten är ser jag fram emot med spänning att läsa. Och när jag gick trottoaren fram med min tunga kasse så fylldes jag av en stark lyckokänsla, starkare än jag känt på mycket länge! Det var en rent fysisk upplevelse i kroppen, en boklycka!


Ny dosett

Jag har börjat använda en ny dosett för medicinerna, och den borde hjälpa mig att ta rätt dos vid rätt tillfälle. 

Jag tar medicin vid fyra tillfällen per dag och den är uppdelad precis så. Det borde funka!

Min syster och jag hälsade på vår pappa i Jämtland i månadsskiftet februari/mars, precis innan coronapandemin gjorde resor svårare och resor till personer i riskgrupp omöjliga. Vi hade tänkt åka dit igen i vår eller i sommar, men det får bli senare.

Min syster och hennes man är i Jämtland nu och besökte pappa idag, på coronasäkert sätt. De ringde upp mig på FaceTime så att jag kunde vara med, och kunde visa pappa vår trädgård. Det kändes fint och lite mer än att prata på telefon. Men att komma och bo hos honom i ett par dagar får vänta som sagt.

Jag har de senaste dagarna ägnat ett ansenligt antal timmar åt att måla om vardagsrummet hemma. Det sista gjorde jag nu ikväll, och det avslutades med sanningens ögonblick: skulle den vita och den antracitgrå färgen mötas utan att flyta in i varandra i hörnet där de olikfärgade väggarna möts? Och jag hade lyckats! Nu ska alla konsoler och hyllor upp igen, och sedan alla böcker. Bild kommer!

Det känns som att jag varit ledig i evigheter och jag har ändå en och en halv vecka kvar! Den sista veckan ska jag slappa mer och förhoppningsvis ägna mig åt verkstan en del.

Tröttsam dag

I morse bakade jag en kardemummakaka, och med den i en påse åkte min man och jag in till stan och fikade på min mammas och hennes mans bakgård. Det är så mysigt att kunna ses trots konstiga omständigheter. Vi köpte fyra liter jordgubbar för 100:- vid Södra station när vi åkte hem. Det är en sån härlig lyx att kunna frossa i jordgubbar medan de fortfarande finns! De här var ovanligt stora, några nästan som ett pyttelitet äpple!

Den här vackra klätterrosen växer på mammas bakgård. Jag tror att det är New dawn som jag drömt om att ha i min trädgård. Någon gång …

Jag har haft stora känningar av WED/RLS nästan hela dagen, i synnerhet på eftermiddagen och kvällen. Det var ett tag sedan jag hade så mycket. Jag försökte vila lite, och ville helst ta en tupplur eftersom jag vaknade tidigt i morse, men kroppen var allt annat än avslappnad så det gick inte. Jag spänner mig för att häva det värsta av symptomen, delvis medvetet – jag spänner och stretchar olika delar av kroppen – och delvis gör kroppen det automatiskt. Och jäklars vad jobbigt det är! När jag lagat middag var jag helt slut och fick gå och lägga mig utan att äta. Symptomen hade mildrats så pass att jag kunde slumra lite tillsammans med en av våra katter. Nu håller jag tummarna för att det var tillfälligt för annars vet jag inte vad jag gör!

 

 

Första halvåret av 2020

Så har ett halvår av 2020 gått, ett halvår som inte liknar något vi varit med om tidigare. För min del började det med att jag var mitt uppe i behandlingen på Stressmottagningen. En behandling som gav mig många redskap för tillfrisknande som jag tror är hållbar över tid. Det gav mig hopp som jag knappt vågat hoppats förr. Jag märker nu att det är lätt att glömma en del redskap när jag inte använder dem hela tiden, men återvänder till mina sammanfattande anteckningar då och då för att påminna mig. En av de saker jag skrev upp efter ett enskilt samtal jag hade med psykologen var att JAG bestämmer när jag ska vara PÅ respektive AV. När jag finns tillgänglig för andra och när jag har behov av att inte vara det. För mig är det en väldigt hjälpsam tanke eftersom jag lätt släpper allt för att finnas till för andra, även om jag inte vill, åtminstone inte just då. Om jag bestämmer mig för att ”ja, det här gör jag gärna” eller ”just nu tänker jag inte göra det här” så är det jag själv som bestämt – jag VÄLJER. Jag ska ”inte bara vara reaktiv utan vara proaktiv, och styra och välja själv” som psykologen sa.

Dotterns jordgubbar har fått flytta på sig i år, och kommer väl inte att hämta sig riktigt förrän nästa år men några små bär blir det i alla fall.

Det andra stora som hänt detta halvår är givetvis coronapandemin. För mig har inte vardagen påverkats så mycket som för en del andra, men jag har jobbat hemma hela tiden förutom två gånger då jag åkt in till jobbet för att ordna med saker där. Det har fungerat väl, men jag saknar verkligen att träffa arbetskamraterna.

Jag saknar också att kunna åka till min pappa i Jämtland som var tänkt under sommaren, men är glad över att min syster och jag åkte till honom precis innan pandemin gjorde det omöjligt. Jag saknar också att kunna krama om min mamma, även om jag i alla fall kunnat träffa henne utomhus.

Min sommarkurs i silversmide blev inställd men det är inte hela världen. Jag ska prova på att dreja hos en god vän som är keramiker istället.

Nu när värmeböljan är över för den här gången och det blivit svalare har jag återupptagit mina morgonpromenader. Det känns bra. Igår plockade jag en bukett rosa och vita blommor: rödklöver, rölleka, älggräs och rallarros. Jag hittade ett gräs jag aldrig sett förut och med hjälp av en app i telefonen (Picture this) såg jag att det heter silverfryle och är en tågväxtart som förekommer tillfälligt i vårt land men inte förökar sig.

Nu närmar sig klockan 7 och jag varit uppe i ett par timmar. Jag ska strax gå ut på morgonpromenad men först frukost!  

Trädgårdsterapi

Idag har jag planerat klart våra nya rabatter. Det återstå att se hur det blir när det växer till sig. Om det blir några glipor eller om något står för tätt. Om färgerna passar ihop eller om någon växt måste flyttas på. Jag känner mig väldigt nöjd i alla fall. Växtvalet är något av en kompromiss mellan dottern och mig, men till slut lyckades jag få igenom en ros (supersöta The fairy) och en buske (brokschersmin). Jag hade tänkt mig en vit ros också, Schneewittchen, men det kanske får bli ett annat år.

Pionen till vänster på den andra bilden fanns i trädgården när vi köpte huset för nästan 17 år sedan. Vi har flyttat den en gång, men den fortsätter att komma år efter år med sina vackra blommor!

Det som återstår är att plantera dotterns jordgubbsplantor i kryddrabatten. De har tillfälligt omplanterats i krukor, under tiden som vi gjort om vår lilla trädgård. Vi ska inte ha så många krukor nu, vilket också är en kompromiss. Men vi har en stor kruka med engelmannsvin som är tänkt att klättra någonstans. Jag får väl sätta mig vid förhandlingsbordet igen!

The fairy

Broderiet är klart

Jag har sytt på ett broderi ganska länge. Det har varit skönt att bara låta det växa fram, och ta tid. Det är bottensömmar på ett kuddfodral i det linneliknande materialet rami som jag köpt på Ikea för länge sedan.

Här är en detalj.

Som den bottensömskunnige ser så har jag gjort några tillägg och även försökt mig på att låta de grundläggande trådarna vara på olika avstånd från varandra i en del cirklar. Det senare tycker jag mer ser ut som att jag oavsiktligt sytt ojämnt, och det blev kanske inte så bra. Men jag är ändå nöjd och tycker att färgerna blev bra.

Ny cirkus i familjen de senaste dagarna, något min trötthet inte behövde men nu har det nog lugnat sig. Idag hoppas jag kunna plantera en del i de nya rabatterna. Så här ser den ut just nu. Plattorna ligger där för att vi behövde kunna gå där under byggtiden, men de ska bort. Rabatten inleds med vår fina pion och avslutas med vildvinet med rödklöver vid fötterna.

Chokladblomma

De här två blommorna köpte jag igår, och kommer nog att ha i en kruka på soffbordet ute. Bordet byggde sonen häromåret och eftersom den avtagbara bordsskivan har slagit sig, så vi har lagt klinkerplattor som blev över när vi la in golv i hallen på det, och det blev ett tåligt och snyggt bord! 

Fina dagar, och hemska

Veckan som gick bjöd på omväxling kan jag säga. Ett par dagar var helt fantastiska och framför allt en var helt hemsk.

Vi har en väldigt liten trädgård. Huset är L-format och i vinkeln finns en ca 60 kvm stor ruta omgärdad av plank. Hälften av den har varit trädäck, delvis under tak. Resten har varit skruttig gräsmatta med tidvis ganska dåligt skötta rabatter, de senaste åren utbytta mot pallkragar med jordgubbar, potatis och blommor, men vi har aldrig riktigt fått till det. Men de senaste veckorna har även denna del täckts av trätrall förutom två rabatter som jag håller på att planera. Det är här det fantastiska hänt. Sonen har byggt så det stått härliga till, och min man som trodde att ha skulle ägna några kvällar åt bygget, kom hem en dag efter jobbet och allt var klart! Vilken fin överraskning!

Men dagen därpå blev allt upp och ner, och jag fick starka vibbar av gamla tiders kaos i familjen. Jag försökte mig på tankarna från Stressmottagningen: ”just nu har jag en tanke om att …” och ”det här är inte farligt, det är inget hot mot mig, utan det kommer att gå över”. Jag lyckades så där, det gick över och jag var en trasa.

Så vände det igen och igår var hela familjen igång med att bygga en ramp till förrådet, röja på uteplatsen och göra den klar för sommaren respektive städa inomhus. Alla igång samtidigt, sida vid sida. Det kanske inte låter så speciellt men för oss är mer eller mindre unikt. ”Tänk att ha det så här ”normalt” jämt” sa jag till min man. ”Men då hade vi inte förstått att uppskatta det” svarade han och det stämmer nog.

Lördagsmorgonens promenad gick mest i skogen och jag plockade blommor. Liljekonvaljerna har nästan slagit ut, och jag hittade den underbara lilla skogsstjärnan och lilla söta ekorrbäret.

 

Idag fyller min man år och vi ska ha ett litet kalas med min syster, hennes man och en nära vän. Det ska bli fint att ses!

Ledighetens baksida

I maj är det många extra lediga dagar i almanackan och det är ju skönt. Men baksidan är att det kan bli lite väl intensivt när hela familjen är ledig och allt ska hända. När ambitionsnivåer inte är i synk och viljor krockar. Igår hamnade jag i ett tillstånd av stopp i maskineriet. Jag var lite trött innan och så hade jag glömt att dottern skulle på ridning och behövde tidig middag. Stressen det utlöste gjorde mig oförmögen att tänka och att handla. Jag kunde bara stå och försöka hålla ihop mig. Inte röra mig, inte säga någonting – bara stå. Till slut kunde jag ta mig samman för att gå och lägga mig med en kudde över huvudet.

Jag skrev förut om uttrycket att ”vara mitt i byxan” som några vänner har i sin familj. Det betyder bokstavligt tolkat att ens ben inte nuddar byxans kalla tyg, och bildligt talat att befinna sig under radarn. Om man tänker på de klassiska beteendena fly, kämpa eller frysa så handlar detta om att frysa. Inte provocera, inte gör nånting värre utan bara stå. Kusligt.

Jag fortsätter med mina morgonpromenader, och i morse var det tystare tack vare att folk var lediga. Jag såg flera blommor som jag inte kunde låta bli att fotografera. Här är några exempel:

Häggen doftar ljuvligt!

Bergklint

Kirskål är faktiskt vackert!

Viktväktar

Jag har stått stilla i vikten väldigt länge nu och tog beslutet att gå med i Viktväktarna från och med i måndags. Det kanske är så att jag bara kan gå ner tio kilo utan att ha en metod? En stor fördel med Viktväktarna är att man skriver ner allt man äter, och på så sätt lurar man inte sig själv att det man stoppar i sig sammantaget blir för mycket, även om det känns lite i stunden. Om dessa stunder blir för många så blir det för mycket för att jag ska kunna gå ner mer helt enkelt.

Jag har viktväktat förut med framgång och vet både att metoden passar mig och att det funkar. Skillnaden mot den gången är att nu har jag en app som jag antecknar i, och tillgång till recept, tips och pepp.

Som sagt, jag började i måndags och när jag vägde mig nu på morgonen fem dagar senare har jag gått ner 4 hekto. Det känns bra! Jag har också tagit en halvtimmes promenad i stort sett varje morgon de senaste två veckorna, helt eller delvis i skogen, och det känns verkligen som en bra start på dagen! Jag gläds åt känslan av att orka rent fysiskt. Det är inte så länge sedan som jag inte hade den orken.

Som om inte detta vore nog har jag också börjat styrketräna med ett gummiband, framför allt armar och rygg. Det är riktigt roligt och väldigt enkelt att göra. Det finns alltid tid till det, till skillnad från om jag skulle ta mig iväg till ett gym eller simhall. Helt oberoende av vädret dessutom! Låter det inte bra?! Ett nytt hälsosammare liv, med syfte att orka mer och må bättre både fysiskt och psykiskt.

Vid sidan av detta positiva har det varit en tuff vecka här hemma. Jag har varit extra trött sedan stadsturen i början av veckan, och det har varit en del incidenter i familjen också så jag har inte orkat göra en del som jag tänkt. Men det är bara att försöka hålla huvudet kallt (som en favoritfigur bland barnböckerna sa: Viveca Sundvalls Eddie) och ta ett steg tillbaka.