En dag att glömma

Igår var ingen bra dag. Den börjadevisserligen bra. Jag satt i verkstan en god stund och experimenterade med en slags necessär som jag sett en reklamfilm för. Tänkte att jag kunde göra en likadan, och det kunde jag även om den behöver förfinas lite. Den blev inte helt bra första gången och inte heller den andra. Men jag är glad att jag inte hunnit göra mig av med vårt gamla duschdraperi för det passar jättebra som foder i necessären där man ju gärna har ett tyg som går att torka av.

Jag rensade klart i vår lilla trädgård också, och nu är rabatterna redo för perennerna att växa upp igen. Jag hittade en fin planta akleja som frösått sig utanför rabatten, grävde upp den och planterade den bredvid de andra aklejorna.

Allt detta gick bra, men direkt efter lunchen – när jag i stort sett skulle vara ensam hemma i ett par timmar – blev jag helt tokslut i kroppen och orkade ingenting. Ingenting. Det höll i sig hela eftermiddagen men lättade lite till kvällen.

Vad värre var så hade jag superjobbiga krypningar i fötterna, underbenen och låren, och stundtals även högre upp. När det känns i musklerna kan jag ofta lindra med att stretcha, till exempel genom att sitta på foten. Den brukar till slut mer eller mindre domna bort, och det känns bättre. Ibland tröttar jag ut fötterna så att det gör ont, men det är en så väldigt mycket mer behaglig känsla än krypningarna. Det värsta igår var tårna, känslan ligger nära obehaget när någonting kliar. Det går inte att stretcha bort den känslan och det hjälper föga att klia dem heller.

Summa summarum: en dålig kombo av krypningar och matthet i kroppen under större delen av dagen. Men till slut så somnade jag gott i alla fall.

Citrontimjan blommar, det har jag aldrig sett förut

2 reaktion på “En dag att glömma

  1. Att det kan vara sådär. Man känner sig bra och så bom är man sjukligt trött både i kroppen och knoppen. Vad gör du då? Några råd från stressmottagningen?
    Bra att det på det hela taget går framåt ändå. Kram

    • En sak de pratat om en del är att vägen tillbaka från ett utmattningssyndrom inte är spikrak uppåt. Den går stadigt uppåt men med små dippar på vägen. Så en dålig dag är just bara en dålig dag, och inget att stressa upp sig över. Det är en bra tanke att ha med sig, men lätt att glömma när det händer. Kram
      (Jag beklagar mitt sena svar, jag får av någon anledning inte längre något mejl när jag får kommentarer.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *