Äntligen yoga!

Medicinska yogan började i förra veckan, men då kunde jag inte delta. Förväntningen på kvällens yogapass var därför stort! Roligt att jag nu också går tillsammans med en nära vän. Passet var skönt men ovant. De rörelser som återkommer i många pass hade jag delvis glömt. Tyvärr hade jag svårt att slappna av i liggande ställning eftersom jag är så spänd i nacke och axlar.

Ett tyg jag ropat in på Tradera – 1950-tal?

Idag skulle jag jobba lite hemma, men också ta kompledigt för förra veckans konferens. Jag hade sett fram emot den här dagen, men den blev inte riktigt som jag tänkt. Av olika anledningar som jag inte rådde över blev den alltför intensiv, så jag känner mig allt annat än utvilad (men det gör jag väl aldrig).

Jag var hos nya doktorn idag också, men det ska jag skriva om i morgon tror jag. Nu hoppas jag på en god natts sömn.

Återhämtning

Jag ägnar helgen åt återhämtning, mer än vanligt. Veckans eskapader har satt sina spår. Jag känner mig också missmodig och lite orolig över Försäkringskassans samtal, och det brev som kom igår med önskan om komplettering av läkarintyget. Som jag skrev häromdagen vill FK att min nya läkare ska skriva den kompletteringen, och jag ska träffa honom på onsdag så det passar i och för sig bra. Jag försöker intala mig att det bara är ett dåligt skrivet intyg Som är anledningen till att FK vill ha komplettering, men kommer inte ifrån tanken att FK drar åt snaran nu. De vill ha en prognos för återgång i heltidsarbete i intyget. Det vill jag också. Det vore fantastiskt att se ett slut på detta elände och återfå krafterna!

”Vad är det som gör att patienten inte klarar de sista fyra timmarna på arbetet?” är en annan fråga som FK ställer. Jag kan berätta att efter 3,5 timmes arbete, då jag åker hem de allra flesta dagar, är jag så trött att det känns som att jag gett allt. Att det inte finns mer att pressa fram ur mig. Huvudet känns överfullt av intryck och jag måste bort. När jag vilat hemma i ett par timmar arbetar jag en halvtimme till – svarar på e-post och en del annat.

Nu ska jag sova middag. Här ett tyg jag är väldigt nöjd med. Det är tryck av vårt vildvin på linne. Skal och kärnor av avokado samt lite rödlöksskal i vattnet. Den första bilden är hela tyget, och sedan kommer detaljbilder.

Ingen bra dag

Jag mår inget vidare idag. Kroppen och hjärnan orkar bara korta stunder innan jag behöver lägga mig att vila. Jag hade tänkt åtminstone sortera lite bland de tyger jag färgat och kanske till och med sy lite, men jag gjorde hela tiden någonting annat först (jag ska bara …) så att jag inte orkade. Till slut kom jag på att gå direkt till verkstan efter vilostunden och då orkade jag sitta där en stund. Jag hade sett för mig hur jag skulle sitta där och greja medan jag lyssnade på Godmorgon världen, men hjärnan orkade inte med ljud.

Jag har också ganska mycket känningar av pirrningarna i framför allt benen. Jag läste häromdagen att 100 % av oss som har RLS/WED har det i benen, 42 % har det dessutom i armarna och ett okänt antal har det i ben, armar, bål och huvud. Dit hör jag, även om benen är värst. Det hjälper att spänna och tänja på musklerna, men det är inte så lätt med bålen!

Mitt psykiska allmäntillstånd är inte på topp heller, men det hänger nog mest ihop med att jag är så trött idag. Det är så frustrerande och om det beror på att jag var så igång med färgningen igår så blir jag ledsen. Att inte orka med det roliga blir ganska demoraliserande. Jag försakar redan massor av saker jag vill göra, i synnerhet att träffa vänner – gå ut och äta en kväll med några kompisar, åka in till stan och se någon utställning och så vidare. Det är ju inte alltför stora krav på tillvaron tycker jag. Jag har såna också – önskningar om att resa till exempel. Men det här har jag nyligen skrivit om. Det bara kommer över mig idag när livet känns lite mörkare.

Ibland, men sällan, befinner jag mig i ett tillstånd som jag försökt beskriva för mig själv, och det närmast jag kommit är att befinna mig i stormens öga. Allt är stilla i mig och där jag är, men jag känner att det är skört. Jag har ett tillfälligt lugn i kroppen men om jag bara rör mig lite eller rubbas på annat sätt är jag ute i stormen igen. Stormen symboliserar då ångesten, obehaget i kroppen, utmattningen och hopplösheten. Idag hade jag en sån stund. Jag låg i sången och vilade och insåg att jag nästan inte kände någonting av någonting. Jag försökte att inte tänka på någonting heller så att stunden inte skulle brytas. Rörde mig inte. Försökte bara vara. Det gick en stund.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Radiopsykologen idag

Det händer att jag lyssnar på Radiopsykologen i P1 men inte så ofta. Idag råkade jag börja lyssna på P1 judt när programmet började, och det var ett väldigt fint samtal.

Hon som ringde in hade drabbats av hjärntrötthet efter att ha varit mycket sjuk i TBE. Hon beskrev det så bra om hur hon fick liksom gröt i hjärnan, om hennes behov av avskildhet och att inte kunna säga nej. Att inte VILJA säga nej. Man vill ju leva ett vanligt liv! Orka göra de mest basala saker för och tillsammans med sin familj. När man inte orkar så gör man det ändå, och får betala dyrt för det. Hon tog att ordna barnkalas som exempel. Det måste man väl – eller hur?

Samtalet snuddade vid Den Stora Sorgen som jag förstod att även hon känner. Sorgen över att det blivit så här och allt vad det för med sig. Att inte vara sitt vanliga snabba, glada, pigga och effektiva jag. Kommer hon tillbaka? Kommer livet någonsin mer att innehålla mer än den lilla beskurna tillvaro jag har nu?

Till skillnad från mig så är hon som ringde till programmet ganska förtegen om hur hon mår, och vad som händer med henne i vissa situationer. De flesta märker ingenting menade hon, och verkar vilja ha det så. För mig är det viktigt och väldigt hjälpsamt att vara öppen med hur jag mår. Jag får förståelse och hjälp, och andra öppnar sig för mig. Radiopsykologen tyckte att hon skulle be om hjälp mer.

Lyssna gärna på samtalet i Radiopsykologen! (Om inte annat så lyssna för att få höra hans röst!)

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3637

Jag har skrivit om sorg och acceptans flera gånger tidigare. Om du vill läsa så sök på de orden i sökfältet.

Står och väger

Jag upplever det som att mitt mående står och väger. Ska jag tippa bakåt eller blir det ett steg framåt? Kanske det är ungefär samma som tidigare, men ganska små saker får mig att tippa. Å andra sidan har jag blivit allt bättre på att ta hand om bakåt-tippandet. Jag försöker inte pressa på, utan tar ett steg bakåt och återhämtar mig. Inser att jag gick lite över gränsen och tar det lugnt så länge jag känner att jag behöver. För mig innebär det att jobba hemma någon dag, dra ner ännu mer på det lilla jag gör hemma, avstå roligheter med vänner, laga enklare mat eller be någon annan göra det.

Jag är så hjärtinnerligen trött på att säga att jag är trött! Att jag inte orkar – det är så uttjatat. En nära vän med liknande situation i familjen som jag har, berättade om en extremt påfrestande incident under semestern. ”Jag var helt slut efteråt” sa hon, och jag började skratta. Att bli helt slut är ett så blekt uttryck för vad hon kände och som jag också känt. Helt slut kan man vara efter en lång arbetsdag eller en dag i Täby centrum med en shoppingglad tonåring. Men vokabulären täcker inte allt. Hon vet att jag vet hur det känns. När man inte fattar hur man klarat även denna gång utan att antingen gått fullkomligt bärsärk eller lagt sig ner att dö. Igen och igen och igen.

Utmattad är ett bra ord. Det beskriver den där känslan av nära nog total energilöshet. När det känns övermäktigt att lyfta armarna eller att gå. När jag började göra smycken låg jag i soffan med en kudde under var arm för att orka hålla dem uppe. Jag mådde så bra av att tänka ut hur jag skulle göra och försöka få till dem, och insåg att jag fick energi av det. Korta korta stunder.

I måndags hade vi planeringsdag på jobbet och jag skulle vara med så länge jag orkade. Med inlagda pauser skulle jag orka lite längre än vanligt tänkte jag. Konstigt nog fanns inte en enda fåtölj eller soffa att sträcka ut sig i, så jag letade upp en lugn vrå i matsalen där det fanns en matta och la mig på den att vila. Jag stannade nästan hela dagen och vacklade sedan hemåt. Jag funderade på att ta en taxi, det kändes nästan omöjligt att ta sig hem med tre byten mellan tunnelbana, pendeltåg och buss – men det gick.

Jag hade ett planerat möte dagen efter, annars skulle jag tagit ut komptiden som måndagen genererat direkt men tisdagen förflöt utan problem och så tog jag den lediga dagen igår istället. Jag vaknade tidigt som vanligt men somnade om till kvart över tio! Jag behövde verkligen den sömnen – jätteskönt!

Jag sydde en kudde igår av de ofållade handdukar i linne jag köpte på Växbo lin. Det är olika tyg på fram- och baksida. För att få lite färg sydde jag på ett vackert vävt band jag köpte för något år sedan. Jag hade stora problem med att sätta på bandet, och ägnade en försvarlig tid åt att sprätta och göra om, tills jag kom på att jag skulle tråckla fast bandet innan jag sydde istället för att nåla. Då gick det bra. Så är det när man inte lärt sig – det tar tid men det funkar till slut. Jag försöker tänka att jag inte är bunden av hur man SKA göra, men det är mest en klen tröst.

Backar

I tisdags jobbade jag lite för länge, jag trodde det skulle gå bra men jag hade fel. Jag var oerhört trött på kvällen men kände mig ok på onsdag morgon. Åkte till jobbet och hade möte som gick fint, men när jag satte mig ner att dricka kaffe med mina kollegor efter mötet så orkade jag nästan inte vara med i samtalet.

Jag hade bokat in massage innan jag skulle åka hem. Vi har haft det som en friskvårdsförmån på jobbet, men det tas bort sista augusti så det gäller att passa på. Det var en för mig ny massör och jag bad henne att ta det lite varligt med mig. När mina 25 minuter var slut sa hon att mina muskler i nacke och axlar är så spända att de nära nog är i kramptillstånd. Hon gav mig några stretchövningar att köra varje dag. Jag fick nu en förklaring till varför jag på sistone återigen vaknar med domnade händer och fingrar!

Jag tog mig hem och la mig i sängen med en känsla av att vara in i märgen trött både fysiskt och psykiskt. Det känns visserligen skönt att lägga sig i det läget, men samtidigt djupt otillfredsställande eftersom det finns ingenting som hjälper mot denna utmattning. Jag sov lite av och till, men tvingade mig upp efter ett par timmar. Jag bestämde mig för att inte åka till jobbet dagen därpå (idag) utan försöka jobba hemma eller, om det inte skulle fungera, sjukskriva mig. Ett klokt beslut och jag bestämde idag att jag inte heller ska åka till jobbet i morgon. Jag behöver några dagar med lugn och ro nu.

Det blev en väska av det växtfärgade tyget!

Det blev en väska av det växtfärgade tyget!



De spända musklerna är egentligen ingen överraskning. Jag har den senaste tiden känt att jag är mer spänd rent allmänt. Däremot har jag inte haft samma smärta i nacke och axlar som jag hade i vintras då jag fick hjälp av akupunktur.

Jag får en allt starkare känsla av att jag måste göra något radikalt, men vet inte vad. Nu när skolan börjar och alla semestrar är slut får jag mer egentid på eftermiddagarna, men jag tror inte att det räcker. Men vad göra?

Min pappa fyllde 80 år i tisdags och den här växtfärgade bilden med en siluett av lupinblad fick han av mig.

IMG_3994

På gång!

Idag jobbar jag hemma och tar ut någon timme komptid sedan förr. Efter fyra dagar på jobbet är jag trött, inte minst av de långa restiderna. Klokt att stanna hemma och jobba, eller hur? Mjukstart efter semestern!

IMG_3842

 

Igår var jag så himla sugen på att komma igång med växtfärgning, men var samtidigt så trött. Jag tog korta små steg: tog fram en låda med tyger och funderade på vilka jag skulle färga. Så la jag mig att vila en stund. Så höll jag på, korta stunder av aktivitet.

Sedan gjorde jag i ordning ett bad med alun att beta tyger med. Betning gör att växtfärgen fäster bättre i tygets fibrer.

Vi som gick växtfärgningskursen har en Facebook-grupp, och där frågade jag om betning eftersom jag såg att mina kursanteckningar var bristfälliga, och på nätet fanns massor av olika uppgifter. Det visade sig att jag mindes helt tvärtom, vilket vår snälla kursledare skrev som svar: det är främst de animaliska fibrerna, ull och silke, som tar till sig betning. Och jag som precis betat bomull och linne! Men ingen skada skedd, kanske det gav något i alla fall.

Allt detta skötte sig i stort sett själv, och på kvällen var jag lite piggare. Då gjorde jag ett färgbad med skal och kärnor av avokado som jag sparat. Men ivrig som jag är kunde jag inte låta bli att testa flera grejer samtidigt! Jag knöt in rostiga smågrejer i gult lökskal här och där – ett tips från kursen som vi inte gjorde där. På ett ställe tog jag skal av röd lök för att se hur skillnaden blev (nedre bilden).

IMG_3840

IMG_3841

Färgen är ganska bra återgiven, det blev gult. Jag har sett på Instagram att det kan bli rosa-lila-grått beroende på material, men kanske var det för att jag blandade i lök i badet som det blev gult? Jag får testa igen. Jag behöver åtminstone en kastrull till. När jag väl sätter igång är det kul att göra flera bad samtidigt.

För att se hur badet skulle bli på ylle tog jag en bit vitt kläde och rullade in en stor rostig spik, satte på några gummisnoddar hårt och slängde i badet.

IMG_3844 IMG_3845

Yllet tog till sig färgen betydligt bättre utan att jag betat det! På de vita partierna har färgbadet inte tagit sig in på grund av gummisnoddarna. Reservage kallas det, ungefär samma sak som när man sparar ut vitt vid akvarellmålning.

IMG_3843

 

Det såg ut att vara så mycket färg kvar i spadet så jag slängde ner skal av rödlök och gjorde ett nytt bad nu på morgonen. I det la jag en bit spets, en bit bomull som låg i förra badet, och så linnetyget från förra badet som jag nu knutit tråd runt och lagt i en rostig spik. Spännande!

Men det roligaste nu på morgonen var faktiskt att jag ropade in en symaskin på Tradera! Jag måste ha en starkare maskin än den jag har, det har jag ju insett. Jag är så himla glad att jag lyckades. Det är flera som bjudit på den, men jag hade ställt väckarklockan och flera larm på mobilen för att inte missa avslutningen på auktionen. Det var en person till som hängde med in i det sista, men jag fick den! Nu kommer jag att kunna sy i kraftigare tyg, och kunna göra klar min jeansväska.

Jobbat i tre dagar

Nu har jag jobbat tre dagar sedan semestern, och det känns finfint att vara tillbaka. Det är så lugnt, det är mitt i semestern för många fortfarande. Kontoret är svalt och behagligt och det uppskattar jag som är en kamin.

Men jag är väldigt trött. Jag har sovit varje dag när jag kommit hem mitt på dagen. Både igår och idag sov jag i soffan utomhus. Men igår hade jag väldigt svårt att komma till ro eftersom det pirrade så infernaliskt i ena foten. Jag låg och skakade den i luften, samtidigt som jag höll på att somna! Idag gick det lite bättre, jag la mig på den sidan där pirrningarna var värst – det hjälper lite ibland. Men när jag väl somnat så började det regna! Bara att gå inomhus.

Jag samlar fortfarande på växter och skrot, men har bara gjort ett färgbad sedan jag kom hem från kursen. Det är ju en kraftsamling som måste till ändå, och jag har inte riktigt känt att jag mäktat med det. Helst skulle jag vilja vara ensam hemma, och det är inte så lätt att beräkna när det blir.

När jag åker buss till jobbet spanar jag, nästan omedvetet, efter bra bestånd med främst renfana, och i natt drömde jag att jag hittade en samling småskrot som jag la beslag på! Jag inser att jag har drag av min mormor, som hade en lågintensiv enveten metod att genomdriva saker hon ville göra och som gjorde dem grundligt. Dit det bar, dit bar det – med besked! När vi rensade ut i mormor och morfars hus i Jämtlands fjälltrakter, hittade vi sopsäck efter sopsäck med torkad åkerfräken som hon gjorde te av!

Igår när jag hade lite tid över innan bussen skulle gå, gick jag till tygaffären i närheten. Jag väntade mig ingenting egentligen, tyckte inte att den var intressant för mig vid mitt senaste besök. Men nu fanns jättefina stuvar med 30% rabatt så jag gick loss! Främst hittade jag väldigt bra tyger att fodra väskor med, och en rejäl bit vitt linne att färga. Jag ska gå dit en annan dag också, jag hann inte klart! Här är ett av tygerna, det kommer att bli en fantastisk väska!

IMG_3835

Här är det sista tygprovet från Finlayson som jag sytt väska av, fram- och baksida. Nu har jag nya planer …

IMG_3810 IMG_3811

 

Sova sova sova

Förra året fick jag ställa in mitt födelsedagskalas i sista stund eftersom jag var för trött och insåg att jag inte skulle orka. I år hade jag hela tiden i bakhuvudet att det faktiskt går alldeles utmärkt att göra så igen om det skulle kännas övermäktigt. Det är en viktig strategi – att se till att det finns utvägar. Känslan av att vara inmålad i ett hörn gör ofta att jag mår sämre. Och är det just en känsla och ingen realitet – en omtanke om andra, att jag ställer till det för andra genom att ändra planer. Men det går nästan alltid alldeles utmärkt, och den som eventuellt drabbas är jag själv. Och jag vinner så mycket mer på att lyssna på min kropp!

Födelsedagskalas innebär att ganska många kommer, även om det bara är de närmaste. Min man har fyra syskon, och trots att deras vuxna barn och barnbarnen inte kommer så blir vi många. Igår var vi 16 personer som åt lunch. Jag har mångårig vana av att fixa lunch till så många, men det är klart att det tar på krafterna. Själva kalaset är trevligt och det är roligt att träffa alla, men jag blev toktrött precis lagom till kaffet. Jag smet iväg och la mig i akt och mening att vila en stund i tystnad, men somnade! Min man kom och tittade till mig så jag vaknade, och det var tur. Annars vet jag inte hur länge jag skulle ha sovit! När gästerna gått la jag mig i vår utomhussoffa där jag sov av och till, medan min man röjde upp efter kalaset. Ändå somnade jag tidigt på kvällen.

Jag är så glad att jag inte har några direkta sömnproblem längre. Jag tar lugnande och ångestdämpande medicin på kvällen. vilket gör att jag oftast sover hela natten. Innan jag fick den medicinen (Oxascand) vaknade jag på nätterna och kunde inte somna om.

Detta om detta.

IMG_3769När jag gick kursen i växtfärgning fick vi testa att färga i en glasburk. Burken har stått i ett fönster i nästan 4 veckor, och jag öppnade den häromdagen. Det luktade pyton men gick snabbt att skölja av växterna. Tyget blev blekt gult med lite skiftningar. IMG_3771

Inte så upphetsande kanske men kul att testa olika sätt att färga.

 

 

Jag måste visa ett Marimekko-tyg jag ropade in på Tradera häromdagen! En rejäl bit tyg att fantisera om – kanske en väska? 🙂

IMG_3772

Här är de senaste väskorna:

IMG_3782

En före detta gardin, IKEA-tyg. Fodrad med gammalt påslakan.

IMG_3803

Köksgardin från början av 90-talet, tyget troligen från IKEA.


Jag köpte fyra tygprover från Finlayson på Tradera. Samma mönster men olika färgställningar – väldigt läckra! De var lagom stora att göra mindre väskor av. De är fodrade med svart bomullstyg. Här är de tre första, med fram- och baksida.

FullSizeRender FullSizeRender IMG_3808 IMG_3809
IMG_3783 IMG_3784

Nu är den svarta sytråden slut!

På måndag börjar jag jobba igen efter den längsta semester jag någonsin haft tror jag – 5 veckor. Det var en väldigt bra idé att ta så lång ledighet i ett sträck, det ska jag komma ihåg till nästa år.

 

 

 

 

 

Vill sova

Jag är så in i baljan trött, både sömnig och trött i hela systemet. Jag sov länge i natt, men skulle behöva sova middag också. Men de förbaskade benen tillåter ingen sömn – de pirrar och sprattlar. Så nu hänger jag här i soffan med ena änden av kroppen i ständig rörelse och den andra med ögon som knappt går att hålla öppna!

Det var förstås väldigt skönt att åka till stugan i Söderhamns skärgård. Inget och inga som pockar på utan mest ett stillsamt varande. Jag hade så höga förväntningar på resan, men en baksida av att slappna av är att de jobbiga känslorna, tankarna och ångesten får utrymme och kommer ikapp. Jag hade lite svårt att bara vara stilla och njuta, men vi spelade spel en hel del – det är också avkoppling.

Jag har en tid haft en jobbig tanke om att jag aldrig kommer att bli frisk. Även om psykolog Siri säger att det kommer att ta lång tid, och att hon sett liknande fall där personerna blivit friska, så har jag svårt att lita på det. Jag kan känna mig starkare i några dagar, men faller tillbaka igen – ofta till synes utan anledning.

Jag ser roliga saker jag skulle vilja göra, som att resa till exempel. Men de resor jag vill göra kräver en del styrka och kondition, som att gå i fjällen, åka omkring med tåg på de brittiska öarna eller åka till New York. Dessutom kan man inte åka med sjukpenning utomlands utan tillstånd från Försäkringskassan, vilket jag tycker är helt rimligt.

Textila kurser jag vill gå på är oftast en hel helg, och det orkar jag inte. Det är för intensivt även om jag tar semester dagen efter. Idag såg jag en fantastiskt rolig kurs som Slöjd Stockholm har där man lär sig att vara slöjdhandledare och leda kurser i slöjd för barn och vuxna. Det låter otroligt kul, men en omöjlighet för mig under överskådlig tid.

FullSizeRender

Nu ska jag försöka ta mig samman och sy lite på de väskor jag nålade ihop innan jag reste bort.