Tröttande med semester!

Jag har precis inlett min tredje semestervecka av fem totalt, men idag konstaterade jag att det inte är så dumt med vardag ändå! Det blir så intensivt när alla är hemma, jag är van att vara ensam några timmar om dagen. Det blev ett skönt avbrott i eftermiddag när jag promenerade och fikade med en god vän.

Psykolog Siri sa att jag ska se till att få många stunder av sådant jag vet att jag mår bra av, men det är inte så lätt att prioritera sig själv när man är förälder i en familj. I synnerhet inte när det jag behöver är lugn och ro och ensamhet.

De flesta morgnar har jag för mig själv i alla fall. Jag vaknar vid 4-5-tiden och går upp, lägger mig i soffan och spelar lite på iPaden eller tittar på någon tv-serie. När jag känner att ögonen håller på att falla igen lägger jag mig antingen i soffan utomhus eller inomhus och somnar om.

Jag mår inte riktigt bra. Det pirrar lite extra mycket i benen och jag har haft ganska mycket ångest sista dagarna. Spänningar i kroppen. Tröttheten lägger sin våta filt över dagen. Jag sitter kortare stunder i verkstan och fixar med mina kursalster.

Jag tror att jag ska göra en kudde av detta. Det är ylletyg som färgats med rost och växter, och som jag klippt isär och sytt ihop på nytt med skarvsöm så det blir svarta ränder emellan. Det svarta ylletyget blir då själva kudden.

IMG_3547

Och den här bilden monterade jag idag. Det syns dåligt på bilden men det är shibori-stygn på det svarta linnetyget.

IMG_3548

Tid att vara trött

Jag är så glad att jag tänkte om och la till en femte semestervecka. Först tänkte jag bara ta fyra veckor ledigt eftersom jag ju bara jobbar halvtid och har en hel del tid hemma ändå. Men den tiden är jag ju i regel totalt slut, och det är ju ingen semester!

Nu njuter jag av att ha drygt tre veckor kvar av att göra nästan ingenting. Det finns tid att vara trött, och det är jag. Jag har haft några dagar som inte varit något vidare, med ångest och mycket pirr och obehag i benen. En morgon vaknade jag av en intensiv känsla av WED I högra foten. Det känns så ledsamt nu när det varit ganska lugnt på den fronten ett tag. När jag var på kursen i Eskilstuna hade jag inga känningar av WED alls!

Några kvällar denna vecka har jag inte orkat laga mat. När jag är trött är det skönt att göra maträtter som jag kan göra i stort sett utan att tänka, och utan att ha receptet framför mig. Vissa dagar byter jag till såna rätter när jag är trött. I tisdags var en sådan kväll. Jag skippade de vegetariska hamburgarna och drog till med spagetti och köttfärssås – enkelt, ganska snabbt och hela familjen gillar det. Men det blev för rörigt både i huvudet och i köket. Ett tag var hela familjen där och surrade omkring, men jag fick ut dem och försökte sätta på autopiloten. ”Bara en liten stund till så är det klart och dom kan äta medan jag går och lägger mig.” Det tog tid och blev sent men så erbjöd sig dottern att hjälpa till. I vanliga fall skulle jag avböjt – det blir ytterligare ett stressmoment för mig. Men jag vet att hon kan laga köttfärssås utan att jag säger hur hon ska göra, så jag tog tacksamt emot hjälpen. Att jag inte kom på det tidigare! Men hjärnan är som sagt inte riktigt med de här gångerna.

Igår kväll åt vi varmkorv med bröd stående i köket – det gick det också!

Idag har jag en ny strategi: jag lagar middagen steg för steg under dagen. Jag har gjort smeten till de vegatariska hamburgarna och picklat rödlöken. Nu är det bara vitkålssalladen kvar och så att steka biffarna förstås. Vi ska nog få de där hamburgarna till slut, de som jag skjutit upp två gånger den här veckan!

IMG_3466Jag har läst att det är brist på pollinerande insekter i år, och har slagits av att vi inte hade så många humledrottningar som förvillade sig in i vårt hus i våras, i jakt på ett bo. Vi brukar hjälpa flera om dagen att hitta ut igen. Vi har i och för sig inte lika många blommor i trädgården nu när vi gjort om, men några finns det ju, men få bin och humlor har sökt sig hit. Desto gladare blev jag idag då ett bi jobbade hårt med vår vita lavendel! Det handlar ju om vår överlevnad. Utan pollinerare blir det ingen skörd och ingen mat.

Idag har jag planterat några frön, alldeles för sent men kanske det blir nåt i alla fall. Morötter, sallad, spenat, blå och vit gurkört och isop. Jag har fått täcka över odlingen eftersom katterna tror att pallkragarna är deras nya utomhustoaletter! Kanske vi fått lite fason på vår lilla trädgård till slut!

Dags att åka hem

Nu sitter jag på tåget mellan Eskilstuna och Västerås, där jag ska byta mot Stockholm. Jag är oerhört trött och hoppas innerligt att tågen ankommer i tid så jag hinner med det pendeltåg som passar min buss hemma.

Jag är trött, men väldigt nöjd med veckans kurs! Det har varit roligt, inspirerande och lärorikt, och gruppen var väldigt bra. Roliga, trevliga, generösa kvinnor med varierande grad av erfarenheter av och kunskaper om textilt hantverk. Så fantastiskt stimulerande att sitta och dricka kaffe tillsammans med personer med så lika intresse som jag. Som känner till ungefär samma metoder, material, textila hantverkare och konstnärer, inköpssställen och marknader. Som delar med sig av kunskaper.

Idag har vi inte färgat alls utan jobbat på med de bitar av tyg och papper vi färgat under veckan. Jag brukar ju måla på tyg och brodera fast olika tyglappar. De här växt- och rostfärgade tygerna liknar mycket de bakgrundsfärger jag målar, så det var givet vad jag skulle göra. Vi fick en stor bit svart ylletyg att ha som bakgrund. Det svarta blev en fin inramning.

IMG_3439 IMG_3438 IMG_3437 IMG_3435

Nu ska jag hem och göra så lite som möjligt i fyra veckor! Sova under bar himmel, mysa med katterna och äta god sommarmat!

Nästa sista kursdagen

Igår var jag lite besviken på att det blev så pass lite färg på mina tyger, och det sista jag gjorde innan jag gick hem var att göra ett paket av ett av tygerna och proppa det fullt av rostiga metallbitar och växter. Jag knöt ihop det hårt och tänkte att nu, NU! ska det väl bli nåt i alla fall! Så här såg det ut i morse när det legat i badet i en timme igår:

IMG_3408

Och så här blev det när jag packat upp det och tyget torkat:

IMG_3422

IMG_3420

Jag är ganska nöjd och kommer nog att brodera lite på det för att förstärka vissa delar, men se till att inte överarbeta det.

De tre bilderna nedan visar detaljer från det ca 5 cm breda band som jag knöt om paketet med. Fin grå färg och snygga effekter av rosten!

IMG_3415

IMG_3416

IMG_3414

De två bilderna här nedanför är bitar av linne. Den ena har tryck av ett lupinblad, och det andra märken efter snöret jag knutit runt.

IMG_3418

IMG_3419

Vi fick också en bit rundvävt tyg och jag provade att göra som kursledaren Elisabet gjort: knyta om med gummisnoddar på några ställen och sedan färga. Jag la min bit i ett färgbad av gula lökskal, och det fick en fin olivgrön nyans, med vitt mönster där gummisnoddarna suttit. Jag tänker använda det som hårband eller ha det runt halsen.

IMG_3407

Vi gick ut att plocka blad med distinkta och vackra former för att prova ännu en ny metod. Bladen la vi i ett rostbad och därefter på tyg, som vi rullade ihop och kokade i vanligt vatten. Jag tog ett sidentyg och blad av hundkex, och resultatet lägger jag upp i morgon.

IMG_3410

Vi avslutade dagen på ett trevligt sätt. Var och en fick välja ut ett tyg eller papper som vi var nöjda med och som vi visste vad vi skulle använda till. Vi valde också ut något vi var missnöjda med eller åtminstone inte hade en aning om vad vi skulle göra med. Vi presenterade för varandra och tanken var att vi skulle ge varandra idéer och tips.

I morgon är det sista dagen och ska vi inte färga någonting mer, utan arbeta med de tyger och papper vi har färgat under veckan. Det ska bli roligt!

Jag var nog lite tröttare idag än dag två och tre. Jag tog min vanliga paus i vilorummet och åkte hem lite tidigare. En ensam eftermiddag och kväll på hotellet känns bra, och fyra veckors semester kvar när jag kommer hem!

Och jag förstår att intresset för min hotellmatlagning överskuggar allt annat: idag har jag gjort ett nytt försök att få äta fiskgratäng med dillsås, men denna gång med en sort som funkar i mikrovågsugn. Önska mig lycka till, man vet aldrig vad som kan hända …

Tredje dagen på kurs

Idag fanns inget materialpaket på bordet när vi kom, utan vi fortsatte med allt vi redan fått. Men allra först vecklade vi upp paketen med sidentyg som vi la i ångbad igår innan vi gick hem. De flesta av oss blev nog ganska snopna och besvikna för det blev inte mycket avtryck av bladen (från rosenbuske i mitt fall) på tyget.

IMG_3373

Men jag knölade ihop sidenet och la ner det i ett bad med skal av gul lök, och då fick det en fin brun färg med mönster efter alla vecken! Bilden återger inte riktigt lystern i färgen.

IMG_3379

Vi ägnade dagen åt att göra paket med tyg, papper, växter och skrot som vi sedan la i olika växtfärgningsbad. Vi hade björklöv i ett bad där vi inte la ner paket med skrot i, älggräs i ett bad där vi tog med skrot och skal av gul lök i ett tredje. Järnet från skrotet gör att färgen fäster bättre, det betar tyget. Det går även att göra efteråt.

På bilden nedan syns högar av älggräs, björklöv, hasselblad och ormbunkar som vi använde idag. I den lilla påsen finns johannesört vars gula knoppar ger röd färg på tyget.

IMG_3361

Här är några av paketen innan de hamnar i badet. Pinnarna är för stadga och för att hålla ihop paketen, liksom klämmorna, snörena och gummisnoddarna. Knapparna har vi för att skilja paketen åt, alla kursdeltagarna har olika knappar.
IMG_3375

Och så ner i vattenbadet! Här är det björklöv.

IMG_3374

Efter ungefär en timme tog vi upp paketen och la dem på marken utomhus för att svalna, innan vi kunde packa upp dem – ett spännande sanningens ögonblick: blev det nåt? Det gula paketet längst ner till höger är handgjort papper som jag försökte färga. Det blev väl så där, men jag får se i morgon när det torkat. Jag tror nog de kan fungera till att göra gratulationskort av.

IMG_3377

Här är detaljer från ett annat papper som jag fick till lite bättre. Här syns löven från ormbunke och hassel riktigt bra.

IMG_3384

IMG_3385

Vi färgade ullgarn också, men det hänger på tork nu.

Så här ser mina händer ut efter tre dagars färgning!

IMG_3387

Ikväll ska jag inte ge mig på några matlagningsexperiment, utan ska ut och äta tillsammans med en god vän som bor här i Eskilstuna. Det ska bli väldigt trevligt!

Andra kursdagen blev rostig!

Så här såg det ut när vi kom i morse – alla hade fått ett fint paket med vita tyger i olika material: bomull, linne och siden av olika slag.

IMG_3325

Men först tittade vi på hur de papper och ylleremsor vi färgade igår hade blivit när de torkat. Det var blandade resultat, och bäst blev det när man tittade på en del i taget.

Här är en bit papper. Det rutiga mönstret är av en bit galler från en engångsgrill! Den högra delen är en bit lökskal med en järnpinne från en trasig vävsked (från en vävstol). Det vita partiet kommer sig av att där trängde ingen färg in, som en ofrivillig utsparning.

IMG_3344

Här syns bladet tydligt, och järnbitarna i bakgrunden.

IMG_3346

Här är de två remsorna av ylle som jag lindrade in pappret i innan de gick ner i färgbaden. De blev väldigt olika, delvis beroende på att de legat i olika färgbad men också på hur hårt jag lindat och vilka växter och skrot jag lagt närmast dem.

IMG_3352

Här är en detalj från den nedre:

IMG_3354

Resten av förmiddagen ägnade vi åt att färga vitt bomullstyg med skrot. Vi doppade tygbitarna i en lösning av ättika och vatten, och kastade oss sedan över alla rostiga grejer kursledaren hade med sig. Allt från små spikar till stora delar av en gammal grill! Vi lindade tyget runt skrotet, la det ovanpå med en tyngd över eller försökte på andra sätt få tyg och rost att ligga tätt intill så att skrotet skulle färga av sig på tyget. Vi höll till ute på en innergård och det var skönt att få frisk luft – kurslokalen är varm och lite kvav.

Efter lunchen gick de som inte hade blad kvar ut och plockade igen. Jag hade inte kunnat låta bli att plocka på morgonen, på väg till bussen, och hade så jag klarade mig. Nu skulle vi ta ett av sidentygerna och lägga blad på halva tyget, därefter vika över så det blev dubbelt, och så rulla tyget runt en rundstav och knyta fast. Hela härligheten skulle sedan ligga i vattenångan från en jättekastrull med kokande vatten. Resultatet får vi se i morgon! Jag gissar att det blir svaga gulgröna skuggor av bladen och att tyget fortfarande är vitt. Det var ingen färg i vattnet den här gången.

IMG_3350

Efter kursen var jag inte lika trött idag som igår. Jag hade vilat ordentligt två gånger under dagen och fått tillgång till ett fint vilrum. Jag och en kurskamrat hade pratat om att åka till ReTuna som är en återbruksgalleria lite utanför Eskilstuna. Vi hade tur och fick skjuts både dit och tillbaka till stan av en annan kurskamrat. Det var roligt att se. ReTuna ligger strax intill återvinningsanläggningen, och de prylar som anses kunna få ett nytt liv tas om hand. Lagas, målas, fixas och säljs igen. Genialt! Jag hittade några enstaka smågrejer bara. Bland annat två ljuslyktor att hänga på vår uteplats.

Jag hade sett fram emot att äta fiskgratäng och köpte med mig en till hotellet. Men mina matöventyr var inte över: gratängen låg i en aluminiumform och skulle värmas i vanlig ugn! Jag överlade med mig själv: skulle jag orka gå till en mataffär och köpa något annat eller skulle jag testa att värma den i mikron? Jag valde det senare men frågan var hur – jag hade ju ingen tallrik och aluminiumformen kunde jag inte ha i mikron. Smått desperat tänkte jag att jag skulle lägga fiskgratängen direkt på den snurrande glastallriken i mikron, men den tanken övergav jag snabbt. Jag hittade en hög assietter och nu fick det bära eller brista. Åtta minuter senare öppnade jag mikron och fann potatismos som runnit över kanten och även smetat ner plastkåpan man har över maten. Under hela härligheten låg ett iskallt fiskblock. Jag tog helt resolut och kastade fisken, och åt upp det goda potatismoset med dillsåsen – mycket gott men kanske inte riktigt en fullgod middag. Nåväl, ackompanjerad av lite kanelknäcke, små tomater och Dajm får det duga, och jag klarar mig förhoppningsvis ända tills frukosten i morgon.

PS. I jakt på buss hem till hotellet sprang jag på Myrorna där jag köpte mitt första växtfärgningsverktyg: en tång att plocka upp saker ur de varma vattenbaden med för 10:-.

Ser fram emot ledighet och egentid

Jag mejlade till min läkare eftersom han ställt in telefontiden i måndags. Jag har ännu inte hört något från honom, men han kanske är ledig. Det är ju extra förargligt att det var just detta läkarintyg som HAN skulle skicka in till FK, men glömde att få iväg. I vanliga fall skickar jag in det själv. FK fick det alltså ganska sent, vilket gör att deras bedömning att intyget ska kompletteras kom sent i månaden. Det i sin tur innebör att jag troligen inte kommer att få pengar från FK nu i nästa vecka. Tur att jag inte är beroende av de pengarna just i stunden, men det finns det förstås de som är. Som lever på marginalen hela tiden.

Igår blev det en antydan tilll repris på hur vi hade det förr här hemma, och som är orsaken till att jag är sjuk. En västanfläkt av hur det var då, men ändå en påminnelse för mitt kroppsminne som satte in alla motkrafter. Jag drog omedelbart upp axlarna till öronen och hade värk i hela axel- och nackpartiet.

Jag sov någorlunda även om jag vaknade 4-5 gånger under natten. Oron att det skulle bli en stökig morgon gjorde att jag fick igång en massa negativa tankar om att inte orka, inte stå ut, vart ska jag ta vägen, det här går inte och så vidare. Så även om jag skulle börja jobba senare idag och gå på ett möte inne i stan, klev jag upp tidigt och åkte till min syster innan mötet. Det var ett bra beslut, jag fick lite vila i det mellanrummet.

IMG_3267Jag deltog i mötet så länge jag orkade, och åkte till min syster igen och kraschade på hennes soffa innan jag åkte hem. Jag mådde illa på hemvägen, och fick intala mig själv att jag inte skulle kräkas på pendeltåget. Så här illamående blir jag ibland när jag är stressad och uppjagad. Inget gott tecken.

Nu ikväll känns det lugnare och jag känner mig helt ok. Jag ska jobba i morgon och sedan går jag på semester i drygt 5 veckor! Det känns verkligen skönt! Jag ska inte göra så mycket alls på semestern, mest vara hemma. Jag behöver det, och vill helst inte åka någonstans.

Men första veckan ska jag faktiskt på en kurs på Eskilstuna folkhögskola. Vi ska lära oss att färga papper och tyg med växter och skrot! Vi ska också brodera en del har jag förstått. Det ska bli jätteroligt och spännande. Och nästan det bästa av allt är att jag har eget boende på ett litet hotell, så när det blir för mycket så går jag dit och rår mig själv. Det finns möjlighet att fixa egen mat på hotellet så jag kan äta i lugn och ro. Jag ser fram emot en spännande men också vilsam vecka med mycket egentid! Resultatet av kursen lägger jag ut senare!

 

Samtal från Försäkringskassan

En kvinna från Försäkringskassan, som enbart presenterade sig med förnamn, ringde i förrgår. Jag vet inte om hon är min handläggare, de har bytts så många gånger att jag inte har koll längre. Hon var emellertid trevlig och undrade hur jag tänker mig tidsplanen för återgång i arbete på heltid. ”Sjukförsäkringen är ju en tillfällig (jag minns inte ordet men ungefär så) försäkring och ingenting permanent” sa hon.

Jag tyckte att det var bra att få tillfälle att prata med henne, och har ändå tänkt att jag skulle föreslå ett möte om de skulle börja ifrågasätta min sjukskrivning. Jag fick möjlighet att förklara bättre än läkarintyget uttrycker det. Att jag inget hellre vill än att bli frisk och kunna jobba heltid. Att jag har mitt drömjobb och är frustrerad över att inte orka mer än jag gör. Att det är jobbet jag prioriterar genom att se till att vila och återhämta mig, och välja bort saker som drar energi – att jobbet kommer först. Att jag ändå är på gränsen till vad jag orkar, och att jobba mer än 50 % är uteslutet just nu. Att jag på eget initiativ och egen bekostnad haft samtal med en psykolog som är specialist på området, som säger att hennes erfarenhet är att det tar tid.

Remissen till öppenpsykiatrin tog hon också upp, och jag kunde berätta att jag fått en tid där som jag inte kunde ta utan att jag ska få en ny kallelse.

Hon frågade också om orsaken till utmattningen som beskrivs i intyget, och menade att det är ett socialt problem som inte Försäkringskassan ger ersättning för. Det tyckte jag var en märklig anmärkning, eftersom jag har diagnosen utmattningssyndrom som gör att jag inte kan arbeta. Dessutom flera andra diagnoser (hypertoni, hypotyreos, WED) som inte heller hjälper till direkt! Skulle hon säga samma sak till en som blivit sjuk av sitt arbete? Jag försöker ändå tolka det till hennes fördel – hon menar kanske vad vi gör åt situationen och det berättade jag för henne. Faktum kvarstår: åratal av en extrem situation utan återhämtning har gjort mig sjuk. Det går inte över i ett nafs.

Jag passade på att fråga om sjukskrivningens längd, och sa att det skulle vara skönt med lite längre sjukskrivningsperiod än 2-3 månader. Hon svarade att FK vill ha ganska tätt mellan uppföljningarna, och det kan jag i och för sig förstå.

IMG_3237
Nu försöker jag att inte oroa mig för framtiden. Om FK skulle krångla framöver får jag väl be om ett möte med dem, min läkare, min chef och min psykolog.

Fem arbetsdagar kvar innan jag har fem veckors semester. Det känns bra!

Att balansera på gränsen

Jag har mått så mycket bättre de senaste veckorna att jag knappt tror att det är sant. Och även om jag är medveten om att inga mirakel sker och att det inte är sannolikt att vara för evigt, så njuter jag av det. Jag försöker också tänka på att inte fresta på mina gränser, utan att ändå ta det lugnt och inte rusa iväg och ta igen allt jag inte orkat tidigare.

Nu har jag fått syn på gränsen. Två dagar i rad har jag bokstavligen nästan ramlat omkull när jag klivit av bussen hemma. Yr och oerhört trött. I måndags var jag och mina arbetskamrater på vårutflykt till Millesgården. Jag fattade ett klokt beslut och anslöt till lunchen för att orka vara med. Efter en god lunch, en fantastisk visning av själva Millesgården och en ganska lång resa dit och hem var jag helt slut. Jag la mig att sova en stund hemma, och som tur var skulle jag inte laga middag.

Igår hade vi intervjuer för en tjänst som projektledare och det blev för mycket för mig också. Jag vilade i halvtid, ännu ett klokt beslut, men bestämde mig där och då för att arbeta hemma som idag. Jag måste backa en bit från gränsen.

Mosaikgolv i Carl och Olga Milles matsal

Mosaikgolv i Carl och Olga Milles matsal

Igår kväll när jag låg och vilade tänkte jag på det där med gränsen. Jag insåg att jag balanserar nära eller rent av PÅ den hela tiden. Inte minst är det tydligt med WED. Jag håller sjukdomen i schack just nu, och har bara mindre obehagskänslor i benen. Men jag vet att den lurar där, att den kan intensifieras utan förvarning och ställa till mycket elände för mig. Medvetenheten om det är en källa till oro, och en försvårande faktor för mitt mående.

Att jag balanserar nära gränsen för utmattningen blir också tydligt vid de tillfällen då det kan räcka med att dottern uttrycker sin frustration och stress över skolarbetet, för att jag ska sänkas. Känslan av energilöshet i kroppen förstärks och hjärnan blir omedelbart överbelastad. Jag vill bara bort, nästan paniskt. Så lite behövs vid dessa tillfällen, gränsen passeras på ett ögonblick.

Jag tänker på min vän som jag tror jag berättat om tidigare. Hon fick en träspatel att ha i fickan, för att påminna sig dagligen om att se till att hålla sig närmare mitten av spateln så att hon hade reserver att ta av ifall kanten närmar sig. Står man vid kanten/gränsen och får en puff i ryggen finns ingenting att ta till och man faller.

Se till mina behov

Igår var jag hos psykolog Siri för tredje och sista samtalet för den här gången.  Det var några veckor sedan sist, och det var bra eftersom det hänt mycket med mig sedan då. Den gången arbetade jag igenom ett oerhört svår händelse i mitt liv tillsammans med henne. Jag kunde gråta och sätta ord på det. Jag VET att det som hände för tre år sedan var ett nödvändigt steg, men KÄNSLAN av skuld har ändå varit svår att hantera. Kanske hjälpte samtalet med Siri till att förändra även känslan, åtminstone en aning åt rätt håll. Gott så.

Om jag backar ytterligare ett steg till samtalet innan det, så var det en känsla av hopplöshet som gjorde att jag kontaktat psykolog Siri igen. Jag var på väg ner i en negativ spiral av känslor av att jag aldrig kommer att bli frisk, att jag aldrig kommer att vara symptomfri från WED och att jag inte orkar ha det så här. Hur ska jag kunna leva med detta? Vi tog upp en del trådar vi pratade om i vintras, och jag fick som alltid ut mycket av samtalet – insikter och saker som föll på plats.

IMG_3110Nu var det med en helt annan känsla jag kom till det sista samtalet. Jag har känt mig pigg och försiktigt positiv i ett par veckor nu! Jag tror att det började strax innan jag följde med min syster med man till deras sommarparadis över Kristi Himmelsfärdshelgen. Den helgen av total avslappning och kravlöshet var viktig! Jag har tänkt på att försöka hålla kvar känslan men också av långsamheten från den helgen.

Jag berättade för psykolog Siri att jag till och med lagt ut ett par förfrågningar om att långtidshyra en liten stuga på kort avstånd hemifrån. Hon sa att hon tycker att det är en strålande idé om jag tror att det skulle vara bra för mig. Hon menade att det är det som är nyckelordet här: det som är bra för MIG, att utgå från MINA behov.

I vintras pratade vi lite i liknande termer, att jag skulle satsa på att göra saker jag mår bra av. Då tänkte jag på massage och olika behandlingar, men jag inser nu att det inte är de små insatserna som gör det. Jag behöver hitta ett sätt att se till mina behov HELA TIDEN! Att finna ro, avslappning, roligheter och långsamhet i vardagen. Då finns också större chans att orka med bakslag i måendet. För det kommer såna också, det vet jag ju även om jag försöker njuta av hur jag mår just nu utan att tänka så mycket på det.

Jag fick ett 13-veckorsprogram av Siri med dagliga övningar. Några exempel: använd ingen klocka idag, när du går tillsammans med någon så gå långsammare än hen, ta en långsam promenad och var uppmärksam på allt omkring dig, lyssna på musik i minst 30 min och gör ingenting annat samtidigt, ät långsamt – vad smakar maten?

De här övningarna passar väldigt bra för mig just nu när jag försöker vara lite långsam! Hon sa att oftast hittar man någon eller några övningar som passar en själv bäst, och då är det de man använder.

Min rastlösa WED-kropp är lugnare också. Jag vet inte om det beror på att testet med Citrulline och rödbetspulver fallit väl ut, eller om det enbart beror på att jag mår bättre psykiskt. De är ju avhängiga varandra, så det är svårt att veta vad som är vad ibland. Men huvudsaken är ju att det känns riktigt hyfsat, med mina mått mätt!