Ett steg mot verkstan

Jag har väntat på en sammanhängande stund att sätta mig i verkstan och hitta på nåt. Kanske ett nytt yllebroderi, eller något i silver. Nu har jag i alla fall tagit ett steg dit: lagat sonens byxor och sytt två kuddfodral av ett svartvitt Ikea-tyg.

Det är de mönstrade kuddarna jag gjort nu. På nedre bilden finns en kudde längst fram till höger som jag sydde häromåret av två handdukar med vävfel, som jag köpt på Växbo lin i Hälsingland. (Om ni har vägarna förbi kan jag varmt rekommendera ett besök där!) I ena sömmen satte jag ett vackert vävt band i vitt och senapsgult.

Jag har semester nu i två dagar, så det är ett bra tillfälle att påbörja något nytt! Kanske passa på när jag vaknar på morgonen, alltid flera timmar innan någon annan kommer upp och stör friden …

Lite piggare

Jag är betydligt piggare än för några veckor sedan, det har jag har tänkt på den senaste veckan. Som igår kväll till exempel. Jag fick göra en blixtutryckning och lägga upp ett linne (eller tank top, som det heter numera!) till dottern som skulle på fest. Det var för långt, och ”du ska sy sick-sack” sa hon, eftersom det är i trikå. Jag har aldrig sytt i trikå, och vet att det bästa är att ha en overlock-maskin till det. Jag googlade förstås, som den digitalt kompetenta människa jag är, och hittade tips på hur man undviker att tyget blir vågigt. Men jag kom aldrig så långt. Linnet fastnade i maskinen halvvägs ner där undertråden huserar. Det var som om att symaskinen försökte äta upp det! Jag kämpade mot både symaskinen och klockan, och jag insåg två saker: jag skulle inte hinna och jag skulle ha sönder linnet. Men efter mycket lirkande (och ja, jag pratade med symaskinen!) så lossnade det till slut.

Jag letade raskt efter en tråd i samma färg som linnet, och lagade hålet som vittande om incidenten. Sedan sydde jag ännu raskare upp linnet med upp-och-ner-stygn, men insåg för sent att tråden till skillnad från tyget var helt stumt och oelastiskt. Hon skulle inte få det på sig! Jag klippte upp tråden, drog isär linnet och sydde några stygn utan att fästa tråden. Jag hoppades att det skulle hålla någorlunda och att ingen skulle märka något, och kunde andas ut när dottern äntligen kom iväg.

Efteråt tänkte jag att om detta hänt för en månad sedan så hade jag kanske segnat ner under kedjetäcket av att bara få frågan, med den brådska som det var. Och om jag ändå mot förmodan satt ändå igång med projektet så hade jag fått en black out vid första motgången. Jag hade inte kunnat lösa problemet med den trilskande symaskinen, och inte kunnat slutföra uppgiften. Nu var jag inte ens helt slut efteråt – en framgång!

Dessutom hade jag varit inne på kontoret och jobbat på förmiddagen, och ätit lunch hos min syster och hennes man innan jag åkte hem. Hade det varit strax efter semestern så hade jag fått lov att ligga och vila hos dem, innan jag åkte hem. Men halvvägs hemma igår insåg jag att jag inte behövt det. Så skönt!

För omkring en månad sedan skrev jag om att jag får höra att jag ser pigg ut, när jag träffar människor jag inte sett på ett tag. Då hade jag också varit inne på kontoret och det var där jag fick den kommentaren den gången. Samma sak hände nu, och som jag skrev då så vet jag förstås att det inte är illa ment på något sätt alls. Men jag tror att det hänger ihop med den misstro som finns mot psykiatriska diagnoser, framför allt från Försäkringskassans sida. Om jag ser pigg ut kanske någon tror att jag fejkar, att jag egentligen är frisk. Men jag fejkar inte att vara sjuk – jag fejkar att vara frisk. Det kan jag göra några timmar på jobbet, eller under en middag. Men det håller inte så länge.

En aning bättre

När jag skrev senast höll jag på att bli tokig av WED/RLS som blivit värre. Redan dagen efter var det aningen bättre och har fortsatt så. Det är fortfarande värre än vanligt men lite mer hanterbart och inte så utmattande. 
För några dagar sedan satt jag i verkstan för första gången på ett tag. Jag har tidigare sytt om en av min mans avlagda linneskjortor till en liten jacka till mig. Klippt av ärmarna då de är trekvartslånga och kantat med en band med pärlor. Jag broderade också en liten blomsterslinga på den och satte på ett par trekantiga knappar som dekoration. Jag har en tid funderat på att sy sashikostygn på den, och det var det jag påbörjade häromdagen. Inget att visa ännu men så småningom blir det en bild här.

Jag har flera idéer som jag tänker mycket på, både silver och broderi, men det kräver ett lugn som jag inte har just nu.

Men läslusten (eller läshungern!) håller i sig! Jag håller på i del två av Karin Smirnoffs romaner om janakippo och är helt tagen – så stark berättelse och så häftigt språk! Den första lånade jag på biblioteket, men del två är det kö på så jag läser den digitalt (via Nextory som jag har gratis ett tag genom Viktväktarna). Del tre är jag näst i tur på på bibblan så den får jag nog snart. Jag föredrar verkligen att läsa pappersbok men nöden har ingen lag, och fördelen med att läsa digitalt är att jag får böckerna direkt.

Jag har påbörjat ett par böcker som jag inte riktig fallit för, och då märker jag att de blir liggande så att jag inte läser alls. Det har jag inte tid och lust med så de böckerna släpper jag helt enkelt! Man måste givetvis inte läsa ut allt man påbörjat – det finns fler böcker än jag hinner läsa ändå!

Om tre dagar åker jag till min systers stuga i Söderhamns skärgård, och SOM jag längtar!

En dag att glömma

Igår var ingen bra dag. Den börjadevisserligen bra. Jag satt i verkstan en god stund och experimenterade med en slags necessär som jag sett en reklamfilm för. Tänkte att jag kunde göra en likadan, och det kunde jag även om den behöver förfinas lite. Den blev inte helt bra första gången och inte heller den andra. Men jag är glad att jag inte hunnit göra mig av med vårt gamla duschdraperi för det passar jättebra som foder i necessären där man ju gärna har ett tyg som går att torka av.

Jag rensade klart i vår lilla trädgård också, och nu är rabatterna redo för perennerna att växa upp igen. Jag hittade en fin planta akleja som frösått sig utanför rabatten, grävde upp den och planterade den bredvid de andra aklejorna.

Allt detta gick bra, men direkt efter lunchen – när jag i stort sett skulle vara ensam hemma i ett par timmar – blev jag helt tokslut i kroppen och orkade ingenting. Ingenting. Det höll i sig hela eftermiddagen men lättade lite till kvällen.

Vad värre var så hade jag superjobbiga krypningar i fötterna, underbenen och låren, och stundtals även högre upp. När det känns i musklerna kan jag ofta lindra med att stretcha, till exempel genom att sitta på foten. Den brukar till slut mer eller mindre domna bort, och det känns bättre. Ibland tröttar jag ut fötterna så att det gör ont, men det är en så väldigt mycket mer behaglig känsla än krypningarna. Det värsta igår var tårna, känslan ligger nära obehaget när någonting kliar. Det går inte att stretcha bort den känslan och det hjälper föga att klia dem heller.

Summa summarum: en dålig kombo av krypningar och matthet i kroppen under större delen av dagen. Men till slut så somnade jag gott i alla fall.

Citrontimjan blommar, det har jag aldrig sett förut

Hoppas

Jag har varit tillsammans med en nära vän i hennes stuga i ett par dagar. Den ligger inte så långt hemifrån så jag tycker inte att den räknas till kategorin stockholmare-ska-stanna-hemma-över-påsken. Vi träffade inte en kotte heller. Eller, jo kottar träffade vi eftersom den ligger i skogen! Men inga människor.

Det var skönt att komma hemifrån ett tag. Jag hade med mig symaskinen och hade förberett tyg att sy och det var skönt att kunna ägna mig åt det i lugn och ro. Det blev ännu en väska av ett jättehäftigt tyg som jag ropat in på Tradera. Här syns båda sidorna:

Den har blixtlås också och ett orange foder. Den passar bra att frakta datorn i till och från jobbet.

Jag har tidigare sett tussilago från bilfönstret men nu såg jag dem på nära håll för första gången denna vår.

Jag har anmält mig till samma silverkurs som förra sommaren, men frågan är om det kommer att bli någon kurs under dessa coronatider. Jag fick ett mejl häromdagen från folkhögskolan där de skrev att de kommer att fatta beslut om sommarkurserna i maj. Jag hoppas innerligt att den blir av, men inser också att mitt problem är futtigt jämfört med alla som riskerar sin hälsa, sina jobb och sin ekonomi.

Syr

Jag har sytt en del på min nya symaskin. Några småväskor med blixtlås har det blivit – jag har så många vackra tyger! – och idag blev jag klar med en väska som jag sytt efter en beskrivning som jag hittat. Tyget är helt underbart, eller hur?

Jag är himla nöjd med de röda detaljerna inuti, stygnen som avdelar facken och den hårda bottenplattan.

Trött men med symaskin

Den här helgen har jag varit mer än lovligt trött. Både utmattad i kroppen och en ovanligt påtaglig hjärntrötthet. Jag har sovit mycket på dagarna, och det är ju en välsignelse att jag kan sova.

Min man åkte och hämtade min symaskin som blivit klar hos reparatören igår. Det var egentligen inget fel på den, men den behövde en rejäl omgång service. Det är en sån himla skillnad att sy på den här jämfört med min reservmaskin! Jag försökte sy ett armband i ett tunt Libertytyg på reserven, men det var för tunt. Nu har jag sytt det på min fina gröna Husqvarna zigzag och det gick finfint! Visst är det ett snyggt tyg?

I förra inlägget skrev jag om en kudde för ögonen med lavendel och ris i. Den blev riktigt bra och nu har jag gjort flera.

Jag har tittat på tv-programmet Lerins lärlingar och det är en lisa för en deprimerad själ! Snacka om feelgood-tv! Jag blir alldeles varm inombords av dessa underbara människor och hur de utvecklas tillsammans. Den där oförställdheten och klokheten! Tänk om alla människor med psykisk ohälsa och funktionsnedsättning kunde få den här chansen att utveckla det de har inom sig. För det är ju något de redan har som får chansen att blomma ut. Det är den fina personalen och gruppdeltagarna som tillsammans med Lars Lerin och gästlärarna skapar allt detta. Jag är mitt uppe i andra säsongen när de åker till Rio, och jag hoppas att det blir fler program. Annars får jag göra som med andra program som jag mår bra av – se om alltihop igen!

 

 

 

Efter arbetsveckan

Jag sov hos min syster igår. På väg hem till henne efter jobbet gick jag till butiken Fingerborg för att fylla på förrådet av vadmal. Jag fick lämna återbud till en kurs där när jag blev sjuk i vintras, och hade löfte om att få 10 % på ett köp. Nu kunde jag äntligen använda det! Det blev två större bitar och många små. De stora kommer nog att bli kuddar och de små använder jag till applikationer på kuddar och annat. Jag köpte några dockor broderigarn i ylle också. Det är lätt att det drar iväg – jag vill ju ha allt! Och det är så roligt att träffa Catrine i butiken. Jag gick en kurs i tovning hos henne en kväll förra vintern och berättade då att jag skulle gå kurs för Yvonne Habbe på Sätergläntan. Nu kom hon ihåg det och vi hängav oss åt tankar på hur underbart det är där!

Sedan gick jag alltså hem till min syster, och jäkelen så trött jag var när jag kom dit! Jag slängde mig i hennes säng och somnade.

Det var skönt att ha nära till jobbet i morse för en gångs skull, en promenad på fem minuter. Efter att ha jobbat halva dagen åkte jag hemåt, och det var dags att lägga sig igen. Ibland när jag är så där genomtrött och lägger mig att vila, så är det som att jag inte kan slappna av. Som om att kroppen fortfarande tror att den är i stressläge. Jag kan inte riktigt beskriva det men det är både frustrerande och obehagligt.

Utanför mitt jobb

Jag påbörjade en liten kudde som jag ska fylla med ris och lavendelblommor. Den är tänkt att ha över ögonen när jag vilar. Vi hade såna på yogan och det var väldigt behagligt.

Nu är klockan snart nio på kvällen och jag är fortfarande oerhört trött. Så trött att det inte känns som att helgen kommer att räcka till.

 

Vilsam dag

Jag har haft en vilsam dag utan program. Som de flesta dagar vaknade jag tidigt och jag älskar verkligen mina ensamma morgnar! Jag gör en stor kopp kaffe och sätter mig i verkstan, eller lägger mig i soffan med iPaden.

De senaste dagarna har jag sytt en del på min skrutt-symaskin. Jag har gjort lavendelpåsar som doftar himmelskt, och armband. Jag har så många spillbitar och stuvar av vackra tyger och det är så härligt att använda dem! Många har jag ropat in på Tradera och en hel del har jag köpt som lapptäckstyger, det vill säga bitar av fina tyger som är tänkta att användas till lapptäckssömnad. Det finns tusentals sådana tyger på Syfestivalen och jag har köpt många fina bitar till en rimlig peng. Jag har ett försvarligt lager sytråd i olika färger varav de flesta är köpta second hand. Nu fick jag användning för dem och min knapplåda!

Det här är två tyger jag hittat på Tradera. Det vänstra är ett gammalt förkläde! De ser lite sneda ut men är fina på handleden.


På den sista bilden har jag använt spillbitar från Frösö handtryck som min syster köpt till mig. Bitarna är så små och jag har inte kommit på vad jag ska använda dem till, förrän nu.

Jag har också skrivit ett mejl till min husläkare idag, om kompletteringen av läkarintyget. Min omtänksamma vän M har tipsat om en jurist som är specialist på området (överklagan till Försäkringskassan vid utmattningssyndrom, depression och andra psykiska diagnoser). Hon skriver på sin hemsida http://marie-louise-aijkens.se om vad som är viktigt att tänka på när man skriver intyg. Bland annat nämner hon flera av de tester som används för att bedöma psykisk ohälsa, eftersom det inte går att testa med vanlig provtagning. Dessa tester finns på internet och en av dem, MADR-S, har jag gjort hos psykiatern flera gånger tidigare. Testerna hon nämner är SMBQ, KEDS, HAD, MADR-S, och jag satte mig helt enkelt och gjorde dem idag och skickade resultaten till husläkaren. Jag vet inte om han kan använda sig av det, men det var värt att prova. Testresultaten visar att jag lider av utmattningssyndrom, ångest och mild depression. Det visste jag ju redan.

Tankar som trängs

Påskhelgen har fortsatt bra – jag är riktigt pigg. Men det är många tankar som trängs. Funderingar på hur det ska gå att jobba varvas med dagdrömmar om ett enklare liv och oro inför framtiden.

Idag promenerade jag med min goda vän E och vi hade som vanligt ett bra samtal. Vi har liknande anledning till varför vi båda drabbats av utmattningssyndrom och depression, och förstår varandra bra. Känslan av att jag inte har full kontroll över mitt liv förstår hon. Det vill säga att det finns osäkra och oförutsägbara faktorer som spelar alltför stor roll. Det är här mitt stora dilemma ligger, och jag tror inte att jag kommer att bli helt frisk så länge det ser ut så här. Det är frustrerande och sorgligt.

Idag såg jag vitsippor för första gången i år – alltid lika förunderligt underbart!

Jag har gett mig i kast med att sy på symaskin igen. Det är bara en som fungerar och den är inte så bra egentligen. Jag har också två Husqvarna zigzag som inte funkar. Den ena tror jag att motorn gått sönder på (utan att kunna nåt om motorer) men den andra tror jag kan funka om den får service och rengöring. Jag ska ta tag i att lämna in den nu. Jag är väldigt sugen på att sy. Efter många svordomar och en avbruten nål fick jag till slut ihop en liten necessär på min skruttmaskin.