Allt mer verkstad

Jag tillbringar allt mer tid i verkstan. Njuter av att kunna byta skrivbord när jag ska göra olika saker. Behöver inte plocka undan efter mig för att kunna göra något nytt. Lyxen är ofattbar — vem har tre arbetsbord?

Jag har, som jag skrivit om flera gånger tidigare, mycket linnetyg i form av handdukar och lakan som min mormor vävt av lin från föräldragården. Det använder jag på olika sätt, och det känns överväldigande att kunna slösa med allt detta! Lakanen är i form av överlakan som man hade förr, innan påslakanen kom och tog över. De har spets och monogram som är uppochner eftersom de skulle vikas över. Häromdagen sydde jag ett påslakan av två sådana överlakan. Bredden stämde bra med mitt innertäcke, men de var alldeles för långa förstås. Jag tror att jag låter de vara så långa, vill helst inte klippa i det.

Här ser du monogrammet för Britta Mårtensson, och att det är två vävda stycken som sytts ihop. Vävstolen var inte tillräckligt bred för att väva lakan.

Jag har också sytt två fodral till mina stickor. Ett större till de långa, och ett mindre till strumpstickor och rundstickor. De är sydda av kökshanddukar i linne eller halvlinne. Man vävde med bomull i varpen och lin i inslaget för att få ett mer slittåligt tyg. Det gick inte att få riktig mönsterpassning, men det beror på charmen i hemvävt!


Om du är intresserad av linne så kan jag rekommendera ett avsnitt av Antikrundan på SVT från i februari i år, där de pratar om linneskåpet.

Jag åkte förbi ett linfält häromveckan och kunde stanna och fotografera. Det är så oerhört sällan jag sett de ljuvliga blommorna växa i miljontal så här!

Ibland sitter jag i verkstan och bara och grejar med mina saker: sorterar, hitta bättre platser för dem och funderar på vad jag ska göra härnäst. Det finns så mycket, det är så fantastiskt!

Lite kul också!

Allt är inte enbart elände i mitt liv – förstås! I torsdags träffade jag en mycket kär vän när vi båda var på väg till jobbet. Jag hade sedan två fina samtal: ett med en som jobbar på samma kontor och som jag precis lärt känna, och ett med en fin arbetskamrat som gör att arbetsglädjen bubblar igen.

Efter det stötte jag ihop med ännu en arbetskamrat vid kaffemaskinen på kontoret. Hon sa att hon tycker att jag liknar Plupp! Åtminstone att jag påminner om ett naturväsen och står stadigt med båda fötterna på jorden! Jag vet inte riktigt vad det innebär men jag förstod på henne att det var något positivt. Hursomhelst så blev jag glad!

Jag åkte hem, urtrött efter dagens alla intryck och möten, men med en varm känsla i bröstet. Dessutom hade jag tagit semester dagen efter för att orka med helgens åtaganden; framför allt göra i ordning i mammas lägenhet inför mäklarens fotografering på måndag. Jag känner mig så smart och välplanerad!

En arbetskamrat från ett annat jobb hörde av sig och frågade om jag vill ställa ut några alster i ett vitrinskåp som hon har i sitt hus. Det blev jag väldigt glad över, och det blir efter sommaren.

Igår kväll påbörjade jag en sak jag länge tänkt göra. Jag vill ha en liten necessär när jag bara ska sova över hos någon och inte behöver min stora. I morse gjorde jag den klar. Jag köpte en stuvbit av vaxduk från Marimekko för ett par år sedan, som fick bli utsidan. Vårt gamla duschdraperi fick bli foder med en liten ficka. En metallring från upphängningen blev en fin detalj! Och så en röd dragkedja som jag köpt på loppis.

Ikväll ska vi till en av mina svägerskor på middag. Det ska bli väldigt trevligt och vi stannar väl så länge jag orkar. Vi har gångavstånd hem!

Ett steg mot verkstan

Jag har väntat på en sammanhängande stund att sätta mig i verkstan och hitta på nåt. Kanske ett nytt yllebroderi, eller något i silver. Nu har jag i alla fall tagit ett steg dit: lagat sonens byxor och sytt två kuddfodral av ett svartvitt Ikea-tyg.

Det är de mönstrade kuddarna jag gjort nu. På nedre bilden finns en kudde längst fram till höger som jag sydde häromåret av två handdukar med vävfel, som jag köpt på Växbo lin i Hälsingland. (Om ni har vägarna förbi kan jag varmt rekommendera ett besök där!) I ena sömmen satte jag ett vackert vävt band i vitt och senapsgult.

Jag har semester nu i två dagar, så det är ett bra tillfälle att påbörja något nytt! Kanske passa på när jag vaknar på morgonen, alltid flera timmar innan någon annan kommer upp och stör friden …

Tapeter och tyger

Jag, min man och en god vän till oss, J, åkte iväg på en kortare ntur västerut. Det huvudsakliga målet var Frövifors pappersbruksmuseum i närheten av Arboga och Örebro.

Årets utställning handlade om tapetens historia och var riktigt intressant. Det var främst fokus på riktigt gamla tapeter varav några nyproducerats efter tapetfragment som hittats. Jag hade velat se mer tapeter från de senaste årtiondena, framför allt från 1970-talet. Men roligt att fyra samtida kvinnor som gör tapetmönster lyftes fram. Deras skisser och tapeter fanns i montrar, och var helt ljuvliga! Läs gärna mer om utställningen På tapeten. Där finns också länkar till tapetmakerskorna.

Hanna Werning

 

Hanna Wendelbo

Emma von Brömssen

Magdalena Lundkvist

En tapet från längre tillbaka i tiden som jag blev förtjust i är den här som kanske är från 50-talet.

Sedan åkte tre mil vi till den fina lilla trästaden Nora, där vi åt lunch och traskade omkring i staden. Jag hade kollat upp second handbutiker som jag ville besöka, och vi delade på oss ett tag. Jag gjorde inga större fynd men roligt att gå runt och titta.

En av butikerna hade lite böcker och det dras jag till som en mal till ljuset! Jag köpte två pocketböcker. Dels Kerstin Ekmans Händelser vid vatten som jag precis läst för andra gången och vill ha i bokhyllan, och dels Elisabeth Rynells Till Mervas som jag läste ut igår. Jag älskade hennes bok Hohaj och hade stora förhoppningar på den här. Den första halvan av boken var en besvikelse, den kändes lite platt och med ett högst ordinärt språk. Men den andra halvan gav desto mer, då kände jag igen det vackra språket och upplevelsen från Hohaj – att jag kände den djupt inom mig.

Vi hade bokat boende på Åkerby herrgård ett par mil norr om Nora. Hemsidan lovade bra mycket mer än vad det var, men det var helt ok. Varken boendet eller maten var i själva herrgården, utan i ganska trista längor vid sidan av. Det var en känsla av folkhögskola. Men vi fick ett fint och personligt bemötande av ägaren som bjöd på hemlagad glass till efterrätt!

Nästa dag tog vi en annan väg hem för att se något annat än E18. Vi stannade vid ett gårdskafé och åt en god våffla, och sedan åkte vi till Lata pigan som är en vintagebutik ute på landet utanför Enköping. Det är som en loppis men med enbart riktigt bra saker. Mängder av tyger (en sån lycka att botanisera bland!) men även om det var bra priser för att vara t ex Marimekko så kostade de mycket pengar. Tyvärr fanns knappt några mindre stuvar, men jag hittade en liten bit av en vaxduk från Marimekko som var fin och bara kostade 25:- och ett jättefint tyg som ägaren inte kunnat identifiera och därför inte tog så mycket för. Det var en gardinlängd och kostade 200:-. Kanske det kan bli en kjol så småningom?

En dag att glömma

Igår var ingen bra dag. Den börjadevisserligen bra. Jag satt i verkstan en god stund och experimenterade med en slags necessär som jag sett en reklamfilm för. Tänkte att jag kunde göra en likadan, och det kunde jag även om den behöver förfinas lite. Den blev inte helt bra första gången och inte heller den andra. Men jag är glad att jag inte hunnit göra mig av med vårt gamla duschdraperi för det passar jättebra som foder i necessären där man ju gärna har ett tyg som går att torka av.

Jag rensade klart i vår lilla trädgård också, och nu är rabatterna redo för perennerna att växa upp igen. Jag hittade en fin planta akleja som frösått sig utanför rabatten, grävde upp den och planterade den bredvid de andra aklejorna.

Allt detta gick bra, men direkt efter lunchen – när jag i stort sett skulle vara ensam hemma i ett par timmar – blev jag helt tokslut i kroppen och orkade ingenting. Ingenting. Det höll i sig hela eftermiddagen men lättade lite till kvällen.

Vad värre var så hade jag superjobbiga krypningar i fötterna, underbenen och låren, och stundtals även högre upp. När det känns i musklerna kan jag ofta lindra med att stretcha, till exempel genom att sitta på foten. Den brukar till slut mer eller mindre domna bort, och det känns bättre. Ibland tröttar jag ut fötterna så att det gör ont, men det är en så väldigt mycket mer behaglig känsla än krypningarna. Det värsta igår var tårna, känslan ligger nära obehaget när någonting kliar. Det går inte att stretcha bort den känslan och det hjälper föga att klia dem heller.

Summa summarum: en dålig kombo av krypningar och matthet i kroppen under större delen av dagen. Men till slut så somnade jag gott i alla fall.

Citrontimjan blommar, det har jag aldrig sett förut

Lite sjuk

Jag fick rejält ont i halsen igår, så pass att jag undvek att prata eftersom det gjorde som ondast då. Halsen kändes bättre till kvällen, men det var inte utan att jag kände mig lite vaksam på andra symptom. Kanske det bara är en vanlig förkylning, men för säkerhets skull håller jag mig på avstånd från resten av familjen. Jag sov på soffan i vardagsrummet i natt.

Idag på eftermiddagen kände jag mig lite sämre. Jag hostade, hade lätt huvudvärk och kände mig lite varm (men har ingen feber) så jag har vilat i fåtöljen idag. Det är lite svårt att veta om jag är trött på grund av förkylning eller om det är den gamla vanliga utmattningen!

Egentligen vore det bra om det är covid19 som jag har eftersom jag då blir immun, och det ska ju enligt Folkhälsomyndigheten vara bra om vi blir sjuka lite tills mans så småningom, för flockimmuniteten. Det är bara att hoppas att jag inte blir sämre än så här. Jag får se när jag vaknar i morgon om jag orkar jobba.

Ingen ork till verkstan alltså men jag har ropat in några tyger på Tradera i alla fall, och fantiserar en del! Visst är det vackert!

 

Hoppas

Jag har varit tillsammans med en nära vän i hennes stuga i ett par dagar. Den ligger inte så långt hemifrån så jag tycker inte att den räknas till kategorin stockholmare-ska-stanna-hemma-över-påsken. Vi träffade inte en kotte heller. Eller, jo kottar träffade vi eftersom den ligger i skogen! Men inga människor.

Det var skönt att komma hemifrån ett tag. Jag hade med mig symaskinen och hade förberett tyg att sy och det var skönt att kunna ägna mig åt det i lugn och ro. Det blev ännu en väska av ett jättehäftigt tyg som jag ropat in på Tradera. Här syns båda sidorna:

Den har blixtlås också och ett orange foder. Den passar bra att frakta datorn i till och från jobbet.

Jag har tidigare sett tussilago från bilfönstret men nu såg jag dem på nära håll för första gången denna vår.

Jag har anmält mig till samma silverkurs som förra sommaren, men frågan är om det kommer att bli någon kurs under dessa coronatider. Jag fick ett mejl häromdagen från folkhögskolan där de skrev att de kommer att fatta beslut om sommarkurserna i maj. Jag hoppas innerligt att den blir av, men inser också att mitt problem är futtigt jämfört med alla som riskerar sin hälsa, sina jobb och sin ekonomi.

Syr

Jag har sytt en del på min nya symaskin. Några småväskor med blixtlås har det blivit – jag har så många vackra tyger! – och idag blev jag klar med en väska som jag sytt efter en beskrivning som jag hittat. Tyget är helt underbart, eller hur?

Jag är himla nöjd med de röda detaljerna inuti, stygnen som avdelar facken och den hårda bottenplattan.

Jag valde rätt

Jag jobbade hemma igår, som vanligt på onsdagar. Det bästa är att jobba på förmiddagen – då är jag piggast i hjärnan. Resten av dagen var jag trött, tröttare, tröttast och hade ganska stark ångest på kvällen. Jag bestämde mig för att jobba hemma även idag, och det var verkligen rätt. Jag har orkat mer idag än igår och det känns bra. I morgon ska jag åka till jobbet och sedan har jag semester. Då ska hjärnan slippa tänka alltför mycket och bara vila.

Jag har länge velat ha en bättre förvaring för alla mina trådrullar, och tittade efter en sån där hylla med pinnar att sätta dem på. Jag blev direkt avskräckt eftersom den första jag hittade kostade 1000:-! Jag ritade en istället och gav till sonen som en önskan till min födelsedag. Den skulle rymma 40 trådrullar.

Han är så uppfinningsrik och duktig på sånt här, så jag tänkte att det inte skulle vara så svårt för honom. Men han hade svårt att komma på hur han skulle lösa det på bästa sätt så att den också skulle rymmas i verkstan. Till slut frågade han varför jag inte bara köper en, och när jag tittade den här gången så hittade jag en för drygt 300:- och beställde den direkt. Igår kom den och trots att den rymde 60 trådrullar så räckte det inte alls till!

Jag la rullar som jag har flera av i en ask, och så fick svart, vitt, grått och brunt ligga i en annan.

Hur jag samlat på mig så många trådrullar? Jag har fått eller köpt på loppis – knappt en enda är köpt som ny. Det finns så många nyanser och det är ofta liksom EN som är rätt!

Nu ska jag bara få upp hyllan på väggen också.

 

Trött men med symaskin

Den här helgen har jag varit mer än lovligt trött. Både utmattad i kroppen och en ovanligt påtaglig hjärntrötthet. Jag har sovit mycket på dagarna, och det är ju en välsignelse att jag kan sova.

Min man åkte och hämtade min symaskin som blivit klar hos reparatören igår. Det var egentligen inget fel på den, men den behövde en rejäl omgång service. Det är en sån himla skillnad att sy på den här jämfört med min reservmaskin! Jag försökte sy ett armband i ett tunt Libertytyg på reserven, men det var för tunt. Nu har jag sytt det på min fina gröna Husqvarna zigzag och det gick finfint! Visst är det ett snyggt tyg?

I förra inlägget skrev jag om en kudde för ögonen med lavendel och ris i. Den blev riktigt bra och nu har jag gjort flera.

Jag har tittat på tv-programmet Lerins lärlingar och det är en lisa för en deprimerad själ! Snacka om feelgood-tv! Jag blir alldeles varm inombords av dessa underbara människor och hur de utvecklas tillsammans. Den där oförställdheten och klokheten! Tänk om alla människor med psykisk ohälsa och funktionsnedsättning kunde få den här chansen att utveckla det de har inom sig. För det är ju något de redan har som får chansen att blomma ut. Det är den fina personalen och gruppdeltagarna som tillsammans med Lars Lerin och gästlärarna skapar allt detta. Jag är mitt uppe i andra säsongen när de åker till Rio, och jag hoppas att det blir fler program. Annars får jag göra som med andra program som jag mår bra av – se om alltihop igen!