Ny vecka

Jag tycker att det är skönt när det är dags för en ny vecka. Visst är det trevligt när hela familjen är hemma men ganska tröttande. Under arbetsveckan har jag mer tid i ensamhet som jag behöver.

De senaste dagarna har jag jobbat lite randigt i verkstan. Det vill säga jag har inte jobbat så långa stunder i taget, men ändå åstadkommit lite nytt.

I morgon ska vi gå stavgång på Stressmottagningen, eller rättare sagt i Kronobergsparken i närheten. Det ska regna på förmiddagen men bli soligt på eftermiddagen då vi ska ut och traska så det blir nog fint. Jag har ett par stavar som jag köpte för en del år sedan. Jag använde dem en del men tyckte att det gjorde ont i underarmen Läs mer

Fundering om orken

Jag har de sista dagarna känt en lust att göra saker, men att orken försvunnit direkt när jag ska sätta igång. Dels sådant jag vill göra och dels sådant som behöver göras här hemma. Vad är nytt med detta? undrar du kanske. Det jag funderat på är om jag börjat känna mig själv bättre, eller rättare sagt känna när jag är för trött? Att jag inte bara ångar på och tar ut mig. I så fall är det någonting bra samtidigt som det är jättetråkigt!

Idag jobbar jag hemifrån, och har en del utrymme både i tid och ork eftersom jag slipper resvägen. Kanske förväntningarna på allt jag skulle kunna göra sätter krokben för mig?

Det här är någon som kan vila!

Igår körde fysioterapeuten på Stressmottagningen hårt med oss! Vi har använt en slags långa rullar som vi legat på när vi gjort avslappningsövningar tidigare. Nu blev det ett styrketräningspass på rullen! Först en timme där vi gick igenom muskler i hela kroppen, och efter en kort paus masserade vi oss själva genom att ligga på rullen på olika sätt och rulla fram och tillbaka. På somliga ställen gjorde det riktigt ont, så det var verkligen effektivt! Sonen har en liknande rulle som jag ska testa här hemma.

På hemvägen kände jag mig lätt och mjuk i kroppen – en riktigt bra känsla.

Fin helg

Min syster och jag har varit hos vår pappa i Jämtland i helgen. Vi umgicks och hjälpte honom med en del saker, tittade på skidtävlingar på tv och led tillsammans av den, i vårt tycke, dåliga musiken framför Mello.

Jag var ganska trött och låg och vilade med öronproppar en hel del. Till slut kom jag på varför. Jag är inte van vid att umgås så mycket under en dag, utan brukar ha mycket mer tid I ensamhet. Ljudet från tv:n under dagen blev också tröttande. Vi gick och handlade några få saker i en liten mataffär, och då märkte jag hur liten marginal jag hade. Jag blev trög i skallen, lite yr och toktrött. Men jag har ju lärt mig nu att inte pressa mig utan går undan och vilar, så det gick bra. En skillnad mot hemma var ju att det inte fanns några förväntningar eller krav på mig!

Jag blev lite förkyld i helgen och har rejält ont i halsen nu. Sonen hade en dunderförkylning förra veckan och det kanske är den som huggit tag i mig nu. Förhoppningsvis blir jag inte sjuk utan bara förkyld.

Den här duken känner jag så starkt ihåg från min barndom. Jag antar att det är min farmor eller faster som broderat den. Visst är den fin!

Det går i vågor

Tillfrisknandet från utmattningssyndrom går i vågor. Det blir lite bättre och så kommer dagar med trötthet, och så pendlar det fram och tillbaka. Men om man tittar på helheten så går kurvan ändå stadigt uppåt. Den är inte rak men entydig i rätt riktning. Så säger de på Stressmottagningen att det fungerar när förutsättningarna är de rätta. Det är den kurvan jag får tänka på när jag har dagar med större mått av trötthet än vanligt. Det är så det ska vara. Lite svårt att förklara för en del personer i min närhet som blir frustrerade av oro.

Igår glömde jag randigheten och tog ingen paus under arbetet. Jag hade en sak som ”måste” bli klart, och jobbade snabbt för att hinna. Det straffade sig direkt. Jag kunde inte tänka till slut. Eftersom jag skulle på Stressmottagningen på eftermiddagen hade jag planerat in att vara i min systers lägenhet efter jobbet. Jag vacklade dit och la mig att sova direkt.

Idag har jag jobbat lite mer randigt, men med en lite väl kort paus. Skärpning!

Ingen mässa den här gången heller

Jag har inte varit på Syfestivalen på Älvsjömässan på länge. Den är två gånger om året, så det är inte så långt mellan gångerna. I morgon är det dags igen, och jag hade tänkt gå dit efter jobbet. Med andra ord ungefär när de öppnar då det inte hunnit bli så många besökare. Men på eftermiddagen och kvällen idag har jag varit tröttare än på länge, och jag har bestämt mig för att skippa mässan även denna gång tyvärr.

Jag hade ingen lista på saker att titta på eller köpa, men det är så inspirerande att gå omkring där och kanske sätta mig vid ett bord och delta i en workshop. Titta på nya handarbetsböcker, köpa på mig material och bli lite star strucked av kändisar i broderi- och stickningsbranchen. Men vad är väl en Syfestival? Kanske alldeles underbar, men en annan gång.

Läser och inspireras

Jag fick en bilaga från tidningen Vi av min mamma och tog med den på resan. Den är så inspirerande och jag blir så himla glad när jag känner lusten till garnet och stygnen och allt! Den lusten har varit ganska svag under hösten, förmodligen en del av depressionen. Ett gott tecken att det börjar dra i broderiarmen!

Vi tog en sväng på strandpromenaden nedanför hotellet idag. Det är så underbart med det stora vida havet! Och en dramatiskt kust med svarta stenar, kanske lavastenar?

Jag har bara mycket svaga känningar av RLS/WED nu när jag verkligen kopplar av, och det är förstås skönt. Ett litet orosmoln på min himmel är ändå att vänta på besked från försäkringskassan om de godkänner sjukskrivning på 75 %. Jag loggar in på deras hemsida flera gånger om dagen och kollar om de lagt ut något besked, men ännu så länge ingenting.

 

Softar i solstol

Jag är på Gran Canarias sydkust på en veckas viloläger tillsammans med min goda vän T. Det är tredje året i rad som vi åker söderut strax efter jul- och nyårshelgerna. Det är ca 20 grader varmt och soligt med ett och annat välbehövligt moln. Vi gör i stort sett ingenting och det är liksom det som är meningen. Det är lågsäsong och inte så farligt mycket folk här heller.

Vi förundras över att så många sitter och äter inomhus i den bjärt upplysta och larmiga matsalen, när det går att sitta utomhus där det är mycket tystare och mysigare. Jag får nästan panik där inne av alla ljud. Det slamrar från diskplockningen och folk pratar högt i ett rum helt utan ljuddämpande material. Tur att vi slipper sitta där!

Ikväll har vi bokat bord i hotellets restaurang med inhemsk kanarisk mat. Det ska bli spännande!

 

Inför 2020

Nytt år och nytt decennium. Jag har fått en dagbok i julklapp som jag tänker använda för reflektion om min behandling på Stressmottagningen.

Jag trodde att det skulle finnas en del sidor för anteckningar förutom dagboksbladen men det var bara ett par sidor för adresser. Jag har sammanfattat det jag hittills lärt mig och som jag ska använda som redskap för att långsamt bli frisk, och det har jag skrivit in längst bak i dagboken. Tanken är att jag ständigt ska stämma av hur det går, och om det är något jag behöver förändra.

Jag har skrivit om att förändringen och förbättringen ska gå med myrsteg och att jag inte ska pressa mig. Att skapa randiga dagar och planera in vilan i förskott. Att inte göra slut på energin så snart jag får den, och att dela upp uppgifter i mindre delar med vila emellan. Att utföra lite mer en dålig dag och hålla tillbaka en bra dag. Att njuta av naturliga pauser som till exempel toalettbesök, köer och rödljus vid övergångsställen. Att inte tränga undan jobbiga tankar utan betrakta dem och reflektera över om huruvida de är hjälpsamma eller inte – om de är något jag ska agera på eller släppa. Att byta ut MÅSTE mot VILL och VÄLJER ATT. Att få distans och perspektiv genom att tänka ”Just nu lägger jag märke till att jag har den här tanken/känslan …”

Jag har också lagt till att jag ska försöka göra saker långsamt, och att jag ska promenera.

Om en vecka sitter jag på ett plan på väg till Gran Canaria – det känns både overkligt och alldeles underbart!

Ont i kroppen

Det är inte helt lätt att få till randiga dagar i juletid. Det har inte varit riktigt den där julefriden här hemma som behövts för det, och då försöker jag kompensera för det så att allt ska bli så bra som möjligt. Det lyckades så där. Två dagar före dopparedan kände jag av den välkända värken i axlar och armar som innebär att jag spänt mig. Den sitter fortfarande i och jag hoppas kunna slappna av nu efter att julafton är över.

Jag fick en fin dagbokskalender i julklapp av dottern som jag önskat mig. Jag har tänkt använda den för reflektioner över hur det går med alla de redskap för tillfrisknande jag får från behandlingen på Stressmottagningen.

Nu har jag tagit en promenad tre dagar i sträck, och det är något jag tänkt försöka fortsätta med. Oavsett ork så kan jag ta en liten promenad, även om det bara är runt husen där jag bor. Dottern som är intresserad av hälsa har koll på att motion har god effekt på hjärnan, inte minst för deprimerade. Och då måste jag lyssna på det förstås.

God fortsättning på julen kära vänner! ❤️

På pricken!

På Stressmottagningen såg jag ett citat:

”I’m not faking beeing ill. I’m faking beeing well!”

Alltså: jag låtsas inte vara sjuk, jag låtsas vara frisk. Det är ett sånt bra uttryck, som jag känner igen mig i. Framför allt på jobbet. Jag motar bort känslan av att jag inte orkar, sätter på en mask av kompetens och jobbar på, Det går till en viss gräns och då åker jag hem och faller ihop. Det är ju just detta beteende som de på Stressmottagningen säger är kontraproduktivt, och som gör att jag inte blir frisk. Det håller inte att göra slut på all energi gång på gång. Jag måste hushålla mer, och anpassa beteendet efter de dagarna då jag orkar som minst.

Jag har tidigare tänkt att jag måste koncentrera min ork till jobbet, för det är det som jag måste göra för att få en inkomst. Allt annat får komma i andra hand. Men det har inneburit att jag satt hälsan i andra hand, eller kanske ännu länge ner på prioriteringsordningen! Det är detta som blir min stora utmaning nu: att samla på mig energi som jag inte gör av med direkt.

Jag ska använda en dagbokskalender för daglig reflektion och planering så att dagarna blir lagom randiga, det vill säga att aktiviteter varvas med vila. Jag har också lovat min oroliga dotter att promenera dagligen, även om det bara blir en kort stund. Föresatser inför det nya decenniet! Blir det ”det glada 20-talet” månne?