Vilar

Igår var jag på återbesök hos psykiatern för att följa upp hur jag mår och hur medicinen funkar. Jag sa till henne att de allra svartaste tankarna är mer sällsynta nu än innan jag bytte medicin till Venlafaxin. Det är väldigt skönt. Tankarna om meningslöshet och hopplöshet är alltför tunga. Winston Churchill kallade dem Den svarta hunden.

Däremot har jag haft mycket ångest i sommar men de senaste veckorna har det lättat. Kanske att den här medicinen är snäppet bättre ändå. Jag hoppas att det håller i sig.

Tack och lov så var den galna natten med WED/RLS en engångsföreteelse! Jag var ganska orolig kvällen därpå, men det gick bra att sova.

Tröttheten den här veckan är värre än vanligt, och jag jobbar hemifrån onsdag, torsdag och fredag. Det är ju fantastiskt att jag kan det! Jag hade planer för helgen som jag ställer in – det är vila som gäller.

En vidrig natt!

På kvällarna tar jag medicin i två omgångar. Vid 19-snåret tar jag en kapsel Gabapentin och en tablett Sifrol mot WED/RLS. Klockan 20.30 tar jag tre tabletter Mirtazapin och en Oxascand mot depression och oro. De ligger alla i samma fack i min dosett. Igår kväll när jag skulle ta de sista tabletterna såg jag att Sifrol låg kvar i dosetten. Jag blev osäker på om jag tagit den tillsammans med Gabapentin när jag skulle – att det alltså av misstag hade legat två tabletter i dosetten – eller om jag glömt att ta den. Eftersom jag inte vill riskera att ta för mycket medicin bestämde jag mig för att jag redan hade tagit tabletten och lät bli att ta den. Något jag fick ångra bittert.

Jag blev alltmer rastlös i benen ju längre kvällen led, och försökte stretcha och spänna musklerna för att häva eländet. Ryckningarna kom allt tätare, och jag tänkte att jag måste ha glömt tabletten ändå så jag tog den sent på kvällen. Jag gick och la mig men kunde omöjligt ligga stilla. Jag slumrade till emellanåt tack vare de andra medicinerna, men vaknade hela tiden av ryckningar och starka obehagskänslor i benen. Jag kunde inte vara stilla, och till slut gick jag upp. Jag höll på att bli tokig! Jag gick omkring lite och kände att det lugnande ner sig lite. Efter ett tag la jag mig i soffan och kunde somna. På morgonkvisten vaknade jag, och gick och la mig i sängen igen. Tur att jag ska jobba hemma och kan sova ut tills jag vaknar av mig själv!

Det var länge sedan jag hade så stark känning av WED/RLS. Jag blev verkligen påmind om vilket helvete det är! Och tacksam över medicinen.

Ännu en silverring

Varmt!

Jag har aldrig varit frusen av mig och nu i min aktningsvärda ålder mitt i klimakteriet så är jag en glödande kamin! Alltså denna värme som alla är så glada åt – måtte den ta slut snart! Om man fryser kan man sätta på sig ylleunderställ och pälsmössa, men man kan ju inte mer än att klä av sig när man svettas! Tack och lov har vi ett förhållandevis svalt hus och på jobbet är det riktigt skönt (det vill säga: många klagar på att det är för kallt!).

Jag är nästan ständigt blöt i nacken, på överläppen och hakan. Dessutom så där klädsamt rödflammig i ansiktet! Jag har fått en slags eksem eller blemmor av värmen runt munnen och näsan. Jag tror i alla fall att de beror på värmen – de är som allra vackrast lysande röda när jag är som varmast. Jag har fläktar som jag flyttar runt i huset, och svalkar mig med en blöt trasa.

Jag har också varit väldigt trött de senaste dagarna. Idag sov jag på eftermiddagen. I morgon ska jag jobba hemma och det känns nästan nödvändigt.

Min maskinpark har nu kompletterats med en trumlare som polerar silvret. Jag invigde den igår med strålande (!) resultat. Här är några örhängen jag gjort. Själva rundlarna stansade jag ut på silversmideskursen eftersom jag visste att jag inte skulle skaffa en sådan utrusning i förstone. De första har jag sågat mönster på, och i de nedersta har jag borrat lite random hål med min Dremel.

På minisemester

Jag är med min syster, mamma och mammas man i min systers stuga i Söderhamns skärgård. En minisemester i sommarens slut.

Igår kväll satt vi på bryggan och såg solen gå ner bakom trädtopparna.

I onsdags träffade jag min chef för att prata om rehabiliteringsplanen som ska upprättas tillsammans med HR-avdelningen. Jag sa att jag gärna gör administrativa uppgifter åt de andra på enheten, eftersom det känns lättare för mig. På Försäkringskassans hemsida står om arbetsgivarens ansvar vid sjukskrivning, och en del i detta är att hitta arbetsuppgifter som kan underlätta för återgång i arbete. Dessutom underlättar det för mina kollegor om jag hjälper till med deras administration, så det är inga påhittade arbetsuppgifter. Nu ska min chef boka in ett möte med HR. Det här känns bra och överkomligt!

 

Vardagen åter

Det är inte enbart tråkigt att semestern och sommarlovet är slut, och att sommaren sjunger på sista versen. Jag tror att i synnerhet barnfamiljer hälsar vardagen välkommen åter, med rutiner och förutsägbarhet. Så även i vår familj. Och jag har ju en semesterhelg kvar att se fram emot!

Lite tråkigt är att jag haft större känningar av WED/RLS på jobbet. Det har varit ganska hanterligt de senaste veckorna så det vore synd om det blir värre.

Idag blev jag nästan överraskande trött när jag kom hem. Jag fick en tydlig signal av kroppen: LIGG NER! Så jag gjorde det. Det var min tur att laga middag men vi fick klara oss med rester för jag orkade inte göra någon mat.

I morgon ska jag jobba hemma. Det känns bra efter en sån här trött dag.

Här är ytterligare några alster i vardande. Silverkulan har jag köpt färdig och jag är väldigt nöjd med att lödskarven inte syns (utan att jag behövde fila bort den).

 

Ringar

Jag har gjort flera ringar de senaste dagarna. Här är några resultat.

De är inte helt klara ännu, de ska putsas då snart min nya maskin kommer – en trumlare!

Just nu längtar jag till fredag då jag och min syster ska åka med mamma och hennes man upp till systers stuga i Söderhamns skärgård över helgen – så härligt! Där ska jag inte just göra någonting. Titta på horisonten över havet. Sova. Tanka lugn och ro.

Jag provar mig fram

Jag ska väl erkänna att jag ägnat en del tid åt silversmide de senaste dagarna! Det är väldigt roligt men också frustrerande när jag antingen inte får till en lödning eller – ännu värre – värmer för mycket så att allt smälter. Bara att börja från början igen! Jag har lärt mig mycket under de här dagarna.

Jag har jobbat en vecka nu, och det har gått bra. En dag jobbade jag hemma, och det ska jag fortsätta att göra. Jag mår ganska bra även om jag har en del dippar då jag blir både trött och deppig.

På onsdag ska jag träffa min chef för att prata om den rehabiliteringsplan som arbetsgivaren ska upprätta efter en viss tids sjukskrivning. Det blir bra att samtala om hur arbetet kan anpassas så att jag orkar jobba, och få det på pränt. Jag ska läsa på lite inför mötet, så jag vet vad som gäller.

Äntligen!

Igår kom äntligen den hett efterlängtade leveransen från Sargenta med grejer för silversmide! Jag packade mest bara upp allt igår men idag har jag hunnit med mycket. Jag jobbade hemma vilket sparar mig två timmars resa – och ork förstås.

Jag har inrättat en lödstation i tvättstugan och resten gör jag i verkstan. Det funkar jättebra och jag har lyckats med flera knepiga lödningar. Jag håller på med flera saker samtidigt så att jag kan samla ihop saker till vissa moment. Den här ringen är nästan klar, och jag är nöjd. Modellen funkar hyfsat, men den ska slipas och putsas mer. Det var lite knepigt att beräkna den delen som är runt fingret och den är kanske lite för stor. 

En turdag

Idag gick allt min väg! Jag åkte till jobbet och träffade mina fina kollegor. Därefter promenerade jag till Silververket på Nytorget där jag hämtade ut min beställning och köpte ett par andra saker när jag ändå var där. Jag ville till exempel köpa silverkedja men tyckte att det var svårt att se på hemsidan hur de såg ut. Nu kunde jag välja från deras stora sortiment.

När jag en kort stund senare gick ut på gatan igen visade det sig att det hade kommit en regnskur precis när jag var inne i butiken, men nu var det uppehåll igen! Jag gick runt hörnet i jakt på en buss som skulle ta mig närmare Mariatorget, och ramlade på en hållplats med en buss som skulle mot Södra station. Jag vände mig om och då kom bussen!

Jag åkte hem till min mamma och hennes man och åt lunch där, och vi konstaterade att regnet öste ner utanför fönstret. Men när jag skulle gå till pendeltåget hade det slutat regna igen!

Här är ett halsband jag gjorde på kursen och som jag gav min mamma.

Jag kanske låter lite larvig men när många små saker går ens väg så känns det bra! En sån där dag då man skulle köpa en lott kanske … Och det allra bästa med dagen var att jag kände mig ganska pigg. Den känslan hade jag med mig hela dagen – det räcker långt!

Här är lite av dagens inköp.

Den stora träklubban är inget tillhygge utan en armbandsregel. Nu hoppas jag att leveransen från Sargenta kommer snart så att jag kan sätta igång!

 

Lugn dag med mer ork

Jag har mått betydligt bättre idag. Även om jag sett till att vila mycket så har jag kunnat vara igång lite också – kört ett par tvättmaskiner och röjt lite i verkstan. Det är obeskrivligt skönt att det förhoppningsvis bara var en kortvarig svacka i form av en störtdykning.

I morgon ska jag jobba efter fem veckors semester. Jag funderade först på om jag bara skulle ta fyra veckor, men är glad att jag tog fem. Det känns som evigheter sedan jag jobbade, och det ska bli rolig att träffa arbetskamraterna igen!

Jag trodde att jag de silversmidesgrejer jag beställde från Sargenta förra helgen skulle komma under veckan som var, men det gjorde de inte. Jag börjar bli väldigt otålig! Om jag orkar ska jag gå till Silververket efter jobbet i morgon där jag beställt några saker också.

Jag tror att jag ska hålla till med lödningen i tvättstugan där det är lite mer oömma material – diskbänk och så kakel på väggen. Där finns närhet till vatten också. Resten kan jag göra i verkstan.

Ja, som ni hör så har jag inte tid att vara trött, men jag lovar – jag prioriterar hälsan, jag kommer att lyssna på kroppen och vara tålmodig.