Avslappnad

När sjukgymnasten frågade hur jag mådde idag, insåg jag att jag inte haft ont i axlar, nacke eller huvud på hela helgen och inte idag heller! Härlig känsla, men visst är det lustigt att inte komma på det förrän jag fick frågan? Det var den lugna och sköna helgen utan stress och press som gjorde susen tror jag. Jag fick också min tolfte akupunkturbehandling idag, den har också hjälpt till. Sjukgymnasten sa att jag inte alls blev lika röd i huden av behandlingen, och det berodde på att jag var avslappnad.

IMG_1568Idag undersökte hon min rygg eftersom jag har ont i ländryggen. Jag är rejält svankryggig och på senare tid har jag fått ont ibland när jag står och går. Hon konstaterade att jag belastar en kota i ländryggen särskilt mycket och att vissa muskler behöver tänjas ut. Jag fick några stretchövningar och så ska vi fortsätta med fler övningar på torsdag. Vilken lyx detta är! Jag har frikort så det kostar mig ingenting, vilket fantastiskt land vi lever i! (Även om somliga tror att det håller på att kollapsa!)

Stärkande helg

Jag har varit i Småland hos min kära vän Anna över helgen. Vi har egentligen inte gjort någonting annat än att prata prata prata, och det var helt underbart! Så fint att vara vänner som följts åt genom nästan hela livet! Som vet hur det var när vi var små, när vi var i tonåren, unga vuxna och när vi fick våra barn. Som vet mycket om varandra, men inte allt. Det finns alltid nya saker att prata om.

IMG_1567

Börsen som Anna fick

Jag skulle ha åkt dit i mitten av januari men då fick jag ställa in, jag orkade inte. Även om det var trist då är jag glad att jag var så mycket piggare nu när jag var där. Istället för tröttande blev helgen stärkande, trots tågresa med byte. Dottern var förstås orolig hur jag skulle orka, men det var inte jag. Jag visste ju att jag kunde vila när jag behövde, och med så fina gamla vänner är allt så avslappnat.

Det var också mysigt att komma hem till familjen som blev glada att se mig, och katterna verkade också ha saknat mig. I synnerhet Semlan som höll på att äta upp mig! En skön natts sömn, och jag är sugen på att åka till jobbet!

Vaknar för tidigt

Jag har börjat vakna kl 4 sedan någon vecka tillbaka. Det känns onödigt tidigt måste jag säga. Häromdagen vaknade jag kl 3 men då lyckades jag somna om på soffan efter två vakna timmar. Rätt dag att jobba hemma! Jag hoppas att det bara är tillfälligt, jag behöver sova.

IMG_1563

 

Jag fick sällskap i soffan, katten Semlan tyckte om att jag vaknade och tvättade mig grundligt i ansiktet.

 

 

 

 

 

IMG_1566

 

Och sen fick jag klia henne länge på magen.

 

 

 

 

Sömn är livsviktigt och problem med sömnen är väldigt vanligt vid utmattningssyndrom. Första gången jag fick diagnosen märkte jag inga förändringar på sömnen, men den här gången har jag haft så pass stora sömnsvårigheter att jag behöver ta lugnande medicin på kvällen för att kunna få en hel natts sömn. Tråkigt att vara beroende av medicin, men samtidigt är jag glad att det finns. Om inte sömnen funkar så funkar inte resten av livet. Det är när vi sover som hjärncellerna återhämtar sig och intryck bearbetas.

Idag sov jag när jag kom hem från jobbet och utvecklingssamtal med dotterns mentor. Så himmelskt skönt att kunna sova! Ofta är jag för påverkad av RLS/WED och alldeles pirrig i benen, och då kan jag inte slappna av och somna. På kvällen går det oftast bra, jag tar den största dosen av den medicinen ett par timmar innan läggdags.

I morgon ska jag jobba hemma på förmiddagen och sedan ska jag äntligen åka till min Anna i Småland! Jag hade ju tågbiljetter till en helg i januari, men då fick jag ställa in resan. Jag orkade inte. Till den här helgen beställde jag ombokningsbara biljetter, men allt tyder på att resan blir av. Jag mår i alla fall finfint och ser fram emot en vilsam, rolig och givande helg med min vän som jag känt i 46 år. Vi var 6 år när vi träffades, jag hade nyss flyttat till Lit i Jämtland. Jag minns inte när vi träffades första gången men det sa i alla fall klick direkt, och vi blev bästisar. Min pappa kallade oss för Två Knas!

Jag har gjort en present till henne men den kan jag ju inte lägga upp här ännu!

Det får bli en pippi istället.

IMG_1561

 

Denna förbaskade kamp!

Idag är jag så extra trött på denna kamp för att må bra. Jag har nog skrivit det tidigare, det är en känsla som kommer och går. Det är ett heltidsjobb, denna kamp. Det blir som om att arbetet med att bli frisk tröttar i sig självt. Varför kan det inte vara lite enklare att leva? Jag kommer på mig själv att få dåligt samvete när jag inte gör ÄNNU mer: promenerar, yogar, gör avslappningsövningar osv. Jag blir så arg när jag tänker på det!

IMG_1496Idag var jag på min elfte akupunkturbehandling. Sjukgymnasten frågade hur det var med spänningar i axlar och nacke, och med spänningshuvudvärken. Jag sa att det varit lite sämre sista veckan – underligt nog samtidigt som jag känt att jag mått bättre generellt. Jag har inte tänkt på vad det kan bero på, men en förklaring som är rimlig skulle kunna vara att jag är lite spänd på att börja jobba 50 % från och med idag. Att det finns en liten oro för hur det ska gå. I bakgrunden finns alltid oron för vad som händer om det inte skulle gå bra. Om Försäkringskassan skulle ha tålamod med mig. Men det är inget jag går och tänker på, mer att det kanske finns där i bakhuvudet ändå.

Idag började jag alltså jobba 50 %. Det blev en bra arbetsdag, men när jag närmade min ytterdörr på hemvägen tog jag upp busskortet istället för hemnyckeln – kanske lite trött ändå!

Skriva mig till bra tankar

Det gick lite snett idag och nu ska jag försöka att skriva mig till bra och hjälpsamma tankar så jag kan släppa det och må bättre. De senaste 2-3 dagarna har jag verkligen mått betydligt bättre än innan. Det har känts väldigt skönt förstås, som att jag är på gång att må lika bra som tidigare i höstas.

Idag bestämde jag mig för att ta itu med en hög med papper som låg i verkstan och tog plats på skrivbordet. Högen kom från matbordet och jag minns att jag tänkte att jag kan ta hand om den när jag sitter och lyssnar på nån trevlig pod. Vad jag glömde så snart jag la den i verkstan, var att det var en del saker som behövde åtgärdas, inte bara sorteras in i pärmar eller kollas upp en-annan-gång. Jag har dessutom vare sig haft lust eller ork att sitta i verkstan, och de stunder jag gjort det har jag inte klarat av att lyssna samtidigt.

Det jag hittade i högen var bland annat fullmakt till vårt nya försäkringsbolag att säga upp avtalet med vårt gamla, samt anmälan om autogirobetalning till dem. Min sorteringsiver kom helt av sig och jag gick och la mig under en filt. Jag tror att det som tog mest var att detta misstag var ett symptom på hur jag mådde, att hjärnan inte fungerade ordentligt.

IMG_1550Vi ska köpa ny bil och skulle åka till några bilfirmor här i Väsby på eftermiddagen. Bara ta en första titt så vi får en bild av vilken typ av bil vi behöver. Vi hann inte så långt förrän jag kände att jag måste hem, nu. Jag kröp ner i soffan igen och kände mig eländig. Så svårt det var att tänka de hjälpsamma tankarna! Jag förstod ju att det inte var ett bakslag, utan bara en dålig dag. Att jag skulle vara tillbaka på banan i morgon igen. Men ändå. Att det är så lite som tippar mig!

Nu ska jag försöka komma på bra tankar: det där med försäkringen – det värsta som kan hända är att vi får betala dubbelt någon månad eller två, det överlever vi. Och framför allt: att detta överhuvudtaget hände hängde ihop med att jag, faktiskt, var i en tillfällig svacka. Jag är på bättringsvägen nu! Jag mår mycket bättre än veckorna kring jul, som var ett svart hål så här i efterhand. Nu känns mycket väldigt positivt. Min man sa igår kväll, när vi var på väg hem från en väldigt trevlig kväll med goda vänner, att jag ju orkade sitta med och prata hela kvällen!

Det känns bra

Jag åkte aldrig på Sy- och hantverksfestivalen igår. Jag prioriterade om och åker kanske dit på söndag om andan faller på. Jag har inte samma trängandes behov av införskaffande av material som jag hade i höstas, då jag räknade dagarna tills jag skulle få frossa bland alla fina ulltussar i underbara nyanser. Tur att mässan är två gånger om året!

Jag uträttade några ärenden i Väsby centrum istället, och kunde som vanligt inte låta bli att ta en sväng på Stadsmissionen. Hyllan med garner brukar jag fynda på ibland, men det här slog alla rekord! Säkert 50-70 nystan med tunt växtfärgat ullgarn i vackra färger! Det satt små lappar på de flesta med uppgift om vilken växt som använts: en, hundkex, krapp osv. Helt underbart! Jag köpte 18 nystan för 10:-/styck – fynd! Färgerna på bilden blev lite för bjärta, de är mer dämpade.

IMG_1549

Ett tecken på att jag mår bättre är att jag börjat fixa hemma. Jag njuter av att rensa ut och slänga, rensa och lägga i förrådet, stuva om så allt ryms bättre. Det är en stor tillfredsställelse! Jag var på en konferens en gång när var och en skulle presentera sig med en sak som man tycker om att göra. Jag var nästan sist i raden och hade tid att tänka efter. Precis innan det blev min tur kom jag på det: ”Jag tycker om att slänga saker!” sa jag. ”Kan du komma hem till mig?” ropade någon!

Det är en väldigt skön känsla att tro att det kommer att gå bra att jobba halvtid från och med måndag! Jag ska jobba smart: hushålla med mig själv och vara realistisk. Se till att ta pauser.

Strax ska jag iväg och träffa goda vänner, det ska bli jättekul! Jag längtar verkligen efter samvaro med andra. Att skratta tillsammans, prata om viktiga saker och tramsa. Jag kanske får vila en stund i halvtid, men det går ju alldeles utmärkt det också!

Att inte alltid gå i mål

IMG_1528Det här lilla stycket ur Pia Dellsons bok Väggen blir bättre för varje gång jag läser det. Det är väldigt tänkvärt att som prestationsinriktad person öva på, kanske tvinga sig, att inte alltid nå målet. Det kan vara i det lilla, och det är väl i vardagen det kommer oftast till pass. Som när jag rent bokstavligen ger mig ut på en promenad men känner att jag inte orkar så långt som jag tänkt. Se det som en vinst att jag gick så pass långt som jag gick, och inte som ett misslyckande att det inte blev som tänkt.

Idag när jobbade hade jag en lista på saker som var viktigast att beta av. På den korta stund jag jobbar för tillfället hinner jag inte mycket, och allt på listan kunde heller inte strykas innan jag gick hem. Jag gick inte i mål. Men jag satt och påminde mig själv flera gånger om att jag jobbar på i vanlig takt och hinner det jag hinner. En fördel med att vara sjukskriven på deltid är att jag inte får jobba över och trötta ut mig. Ska jag jobba 10 timmar i veckan så får jag hålla mig till det.

Det är sista dagen jag jobbar 25 % – från och med måndag ska jag jobba 50 %. Det var en riktigt bra arbetsdag idag. Jag mådde jättebra och kände mig pigg. Vanligtvis blir jag trött, yr och trög i hjärnan i slutet av arbetsdagen, men inte idag. Det var heller inga möten, vilket förklarar mycket. Jag hade bokat in massage, det var längesedan – välgörande! Inte minst känslan att jag kostar på mig själv, jag gör något gott för mig själv, tar hand om mig.

imageI helgen är det dags för Sy- och hantverksfestivalen på Stockholmsmässan igen. Jag hoppas orka dit en sväng och fylla på främst förrådet av vadmal. Det dräller inte av återförsäljare av mindre bitar vadmal i olika färger så jag ska passa på.

 

Mitt textila arv

Jag har skrivit flera gånger om min mormor och om lin från hennes barnsdomshem på gården Permats i byn Änga i Järvsö. Jag har också skrivit om att jag använder utslitna linlakan efter henne, för att brodera på. Det är en fantastisk känsla som betyder mycket för mig. Jag var väldigt intresserad av släkthistoria som barn. Det finns en tjock bok med alla Järvsösläkter bakåt i tiden, så långt man vet. Den hade vi hemma och jag kunde ägna timmar åt att sitta och slå i den fram och tillbaka. Läsa namn, gårdsnamn och årtal. Mormor berättade sagor som baserade sig på hennes barndom (förstod jag senare). Jag blev också väldigt glad åt saker som härrörde från förr. Jag har ett pennskrin som först min mormor fick 1923, sedan min moster 1946 och sedan jag 1978, med stålpenna och andra gamla skrivdon. Jag kämpade med att lära mig att skriva med bläck, och gammal skrivstil skulle det vara – inte den nya tråkiga vi lärde oss i skolan!

Idag har jag röjt i ett överskåp och hittade min mormorsmor Karins bröllopsnattlinne och min mormorsfar Mårtens bröllopsnattsärk från 1905. Det var länge sedan jag tog fram och tittade på dem. De är fantastiskt vackra! I synnerhet hans särk. Den är i lin och med mycket arbetade broderier. Hennes nattlinne är i bomull. Den använde jag som lucialinne i gymnasiet!

IMG_1538IMG_1544 IMG_1537 IMG_1543 IMG_1542 IMG_1541 IMG_1540

Om de tröttande roligheterna

IMG_1531Det här citatet från Pia Dellsons bok Väggen är mitt i prick. De gånger jag kommit till jobbet för att hälsa på i slutet av en sjukskrivning till exempel. Jag har längtat både efter kollegorna och efter själva jobbet. När jag kommer dit känner jag en stark värme från alla. De uttrycker glädje över att träffa mig och att jag är på väg tillbaka. Det känns fint.

Men besöket tröttar väldigt. Dels är jag inte van att sitta och prata med så många, och jag hänger inte med i pratet riktigt. Men jag tror också att det handlar om att jag känner mig orolig för att orka börja jobba igen. Hur 17 ska det gå?? Jag vacklar hemåt och kryper in i mitt hål igen. Men just nu är jag inte här, även om jag är trött när jag åker hem efter mina korta arbetsdagar. Jag har bestämt mig för att hysa tillit till att det går vägen!

Nu prioriterar jag att orka jobba framför allt annat. Jag avstår många saker och ber om hjälp för att samla krafterna till jobbet, det är viktigast just nu. Min man tog ledigt för att följa med dottern till tandregleringen idag så att jag slapp. Att ha sånt, egentligen bagatellartat, inbokat en dag drar massor av energi. Jag har också skjutit upp att åka med dottern för att köpa ridkläder och en del andra ärenden, och hennes julklapp – en dag med mamma i Täby centrum – den lär dröja! Däremot har vi bokat in en skidhelg i Romme, dottern och jag. Det se jag mycket fram emot!

Men trots att det blir ett lite torftigt socialt liv så känns det bra att ha en strategi och känna att jag prioriterar rätt.

Pratar med mig själv

Idag tog jag en sväng i Fylgiaskogen igen. Det är så enkelt att gå även utanför stigarna när snön täcker marken. Kommunen har glesat ut skogen så man ser skogen för alla träd, och det blir framkomligt. Idag följde jag ett spår av en hund och en människa som gått lite härs och tvärs.

Bäst jag gick där började jag prata högt för mig själv. Det blev som en variant av att skriva – jag måste formulera mig och jag hörde om det lät knasigt. Det är svårare att höra om ens tankar är ute och cyklar. Tankar kan hamna i cirklar och vara svåra att ta sig ur, de äter sig in i en. Därför kan jag rekommendera att prata högt och skriva!

Det finns ju ett och annat jag av olika anledningar inte vill skriva om på bloggen. De sakerna kan jag prata med mig själv om!

IMG_1527