Hemma i december

Jag tog mig själv på orden och har nu bestämt mig för att vara sjukskriven hela december. Det är inte förrän i morgon som jag ska till min husläkare, men jag vet att han kommer att lyssna till mig. Han vet att jag känner min kropp och dess signaler. Jag kommer att få tid att varva ner och vila i några veckor. Det är ju ändå så mycket den här månaden, och även om julen firas stillsamt så är den en del extra att göra.

Dessutom ska jag och min syster till vår pappa i slutet av denna vecka. Han är hemkommen från sjukhuset men i behov av mycket stöd och hjälp, och vi har ordnat så att biståndshandläggaren och sjuksköterskan från sjukhuset kommer hem till honom när vi är där.

Jag ska försöka att vila mycket under besöket, men jag är inte lika orolig för det nu när jag vet att jag kommer hem och är sjukskriven. Vi bestämde redan när vi bokade biljetterna att vi skulle åka hem på lördag kväll, så att vi skulle få söndagen att vila inför arbetsveckan. Det var min omtänksamma systers idé och givetvis bra för henne själv också.

Jag sitter i fåtöljen och broderar, som jag gjort en tid nu. Jag tar olika tyglappar som jag kombinerar ihop och broderar fast med huvudsakligen förstygn på en bit vitt tygåt olika håll.
Jag har så många fina tyger och en ask där jag sparar alla småbitar. De kommer väl till pass nu! Det är ofta så, jag sparar något som blivit över, och två veckor eller två år senare behöver jag just det.

Den som jag påbörjat idag är med enbart tyger från Frösö handtryck, och jag minns att jag tänkt att de aldrig kommer att komma till användning, att de är för små! Jag har ingen aning om vad de kan användas till, men jag fortsätter så länge det är roligt.

Oförbätterlig

Det är inte så svårt att lära nytt. Det som är svårt är att GÖRA nytt! Jag har svårt att inte jobba snabbt ochstoppa mig från att ”bara göra liiite till.” Det är ju så tråkigt annars. Men jag har helt klart blivit bättre på det i alla fall.

Igår hade vi möte i vår enhet på jobbet klockan 9 – 11.30. Två korta pauser men jag borde gå ifrån en längre stund också. Efter lunch för mig själv hade jag ett kortare mindre möte, och gick sedan hem till min mamma. Där insåg jag hur trött jag var! Jag stannade i några timmar, sov lite, och det kändes helt oöverstigligt att åka hem. Till slut gjorde jag det ändå, rusningstrafiken var över och det underlättade. Jag gick och la mig före kl. 9 och somnade tidigare än vanligt.

Mönstret känns igen: jag spelar frisk och kör på. Det sitter i idag också men som tur är jobbar jag hemma utan möten. I morgon ska jag på två dagars konferens, och ska se till att vila ordentligt.

I helgen hade jag två föresatser: jag skulle höstfixa i trädgården, och påbörja ett nytt broderi. Redan före lunch på lördagen kunde jag pricka av båda på listan!

Jag rotade bland oavslutade alster i verkstan, och hittade en del skoj där. Även en avslutade som jag blev glad av att återse. Just nu har jag fyra små lappar som jag målat på för några år sedan. De fyller jag med stygn som ett experiment. Kanske syr jag ihop dem, eller så får de vara var för sig. Det kanske inte ”blir” någonting, och det måste det inte heller. 

 

Fjärde broderiet

Och så här blev den fjärde och sista bilden.

Den består av bitar av kartong som jag klätt med olika tyger eller fina papper, efter det att jag broderat på dem. På husen har jag broderat fönster och på vägen de vita strecken, men på de andra bitarna är det inte föreställande stygn.

Tygerna är dels sådana jag växt- och skrotfärgat tidigare och som jag hittade i mina gömmor. Dels är det tyger som jag målade med textilfärg till det här tillfället. Ett svart-vitt, ett grått och ett lite ljusare grått.

Jag har också använt vackra papper som jag köpt i Seoul i Sydkorea. Husen är av ett papper som ser ut som spånplatta, biten till höger om vägen är klädd med en sida ur en bok, och trädet av ett handgjort grövre papper.

Den här tekniken ska jag göra mer av, det känns som jag och var väldigt kul!

Broderikursen går mot sitt slut

Veckan inleddes med en oerhört trött dag. Det är längesedan jag var så slut, men jag jobbade på hemmavid och tog många och långa pauser. Sov mycket. Det hade aldrig gått att åka in till kontoret. Jag hade en kort avstämning med några kollegor, och hörde att min röst var så svag, det var liksom inget tryck i den.

Jag skulle hålla i ett digitalt arrangemang på torsdagen, och började bli nervös för hur jag skulle orka genomföra det. Jag gladde mig åt att jag snabbt plockade fram en av mina strategier. Den går ut på att komma på ett sätt att undvika, skjuta upp eller överlåta allt till någon annan. Syftet är göra dilemmat så litet att jag kan slappna av, och sedan brukar det lösa sig på ett eller annat sätt.

Den här gången insåg jag att arrangemanget faktiskt skulle kunna skjutas på framtiden. Det var ingen anlitad föreläsare som skulle medverka, utan det var jag och en kollega som skulle hålla i ett samtal med ett trettiotal personer. Det är inte optimalt att flytta fram det, men inte så farligt heller. Nåväl, jag blev allt piggare under dagarna som följde, och arrangemanget gick att genomföra utan att jag oroat mig dagarna innan!

Den digitala broderikursen avslutas på tisdag, då vi ska ha skickat in bilder på de fyra uppgifterna och ha en vernissage. Det ska bli så spännande att se de andras bilder när de är färdiga! Vi har visat varandra hur broderierna sett ut så långt vi hunnit med dem under kursens gång, och kursledaren Renée Rudebrant har kommenterat och gett råd.

Uppgifterna har varit att med samma foto som utgångspunkt brodera fyra bilder med olika tekniker. Jag har aldrig broderat någon bild tidigare, och det är inte riktigt sådant broderi jag vill ägna mig åt. Men jag ville gå kursen dels för att jag beundrar Renées broderier så mycket, och dels för att lära mig nya saker som kan vara användbara i andra broderier också. Det har varit mycket givande!

Här är min ursprungsbild, ett foto jag tog i Paris för en del år sedan, förstorade och ramade in. Här är den lite beskuren framförallt upptill, och det vita strecket till vänster härrör från en spegling i ramens glas.

Här är de tre broderierna jag gjort hittills. Den första uppgiften gick ut på att förenkla bilden och använda högst tre sorters stygn. Jag har sytt på en bit handduk som min mormor vävt av hennes barndomsgårds eget lin. Den är märkt OM så den var nog tänkt till hennes bror, Olle som var ogift och inte hade någon fru som vävde åt honom. Jag älskar att använda allt detta vackra linnetyg som hon vävt!

Den andra uppgiften var att göra en mola, som är ett traditionellt sätt att brodera som härrör från kunafolket i Panama. Det är en slags omvänd applikationsteknik, där man plockar fram applikationerna från undersidan. Eftersom min bild är svartvit så blev den inte så färgsprakande som molabroderier brukar vara. Bildgoogla gärna på mola! Om man tittar noga kan man se motorcyklarnas lyktor och även billyktorna i bakgrunden.

Den tredje uppgiften var att göra ett kanthabroderi. Jag har provat på det tidigare när jag gick på sommarkurs på Capellagården 2016. Här kan du se den lilla fågel jag gjorde då! Den här gången skulle vi först skissa bilden på rispapper (inte det man gör vårrullar av!) och lägga under det första lagret av tre, av tunt och glest tyg (ostduk). Därefter fyller man tyget med förstygn i olika färger och eventuellt mönster. Mina nariga nagelband fastnade i det glesa tyget men det gjorde inte så mycket.
Resultatet är väl inte så fantastiskt, men jag är nöjd med husen med fönstren och bron i alla fall.

Den fjärde och sista uppgiften ska jag hålla på med i helgen. Den tror jag kommer att passa mig mycket mer, och det ska bli roligt! Resultatet följer …

 

 

Ökad dos

Jag ringde vårdcentralen i fredags och sa att jag ville öka min dos antidepressiv medicin. Sjuksköterskan jag pratade med fick genast en varm och omtänksam röst och sa att jag kunde få ett videosamtal med min husläkare samma dag! Kanske var det just för att det handlade om depression som det gick snabbt, men det var hursomhelst skönt. Läkaren skrev ut en högre dos av samma medicin som jag har nu, Venlafaxin. Det tar ett tag innan det ger verkan sa han, och under tiden kan man få ökad ångest tyvärr. Men han sa att jag kan ta en extra Oxascand om det blir för tungt.

Jag återhämtade mig från konferensen fredag till måndag, och jobbade helt stillsamt på tisdagen. La in kortare arbetspass än vanligt och längre pauser. Det gick bra. Det finns alltid en oro att jag knäckt mig och är på väg in i en hel sjukskrivning igen. Då är det helt fantastiskt att kunna få jobba hemifrån! Det underlättar enormt. Jag skulle visserligen kunna åka in till jobbet och jobba stillsamt med många pauser, men då har jag den tröttande resan, och vilrummet är inte alltid ledigt.

Ikväll ska vi träffas i broderikursen och prata om den första uppgiften. Jag har inte orkat göra så mycket, men en del skisser har jag åtminstone åstadkommit och jag ska brodera den också. Meningen är att hitta några linjer som vi vill få med, inte att teckna av exakt. Det ska bli väldigt intressant att se vad de andra gjort! På tisdag får vi en ny uppgift utifrån samma bild.

Ursprungsbilden

Broderikursen startar

Igår kväll startade broderikursen på distans med Renée Rudebrandt. Vi träffades i Zoom och fick kursens upplägg förklarat för oss. Vi ska utgå från en och samma bild i fyra kursmoment då vi får nya uppgifter varje gång. Vi ska välja en bild, egen eller hennes förslag, och sedan skissa den med olika tekniker, som blyerts, kol, collage, kritor. Därefter ska vi brodera bilden. Jag tänkte på akvarellmålning när hon beskrev det. Att tänka på det vita som sparas ut. Om olika lager av djup i bilden som skildras med olika sorters tråd.

Jag hinner inte påbörja något förrän jag kommer hem från den konferens i Norrköping som jag ska åka på idag. Jag kommer hem på torsdag kväll. Kanske jag blir sugen på att börja skissa i mina vilopauser på hotellet! Men först ska jag välja bild. Jag tror jag ska ta en av mina egna bilder. Kanske en som jag tog i Paris för en del år sedan? Den har jag förstorat och ramat in. Eller en som jag tog i Visby och som också hänger på väggen? Fast jag hade egentligen tänkt mig en naturbild. Jag för se.

Jag har känt mig låg på sistone, mer än vanligt. Jag har tänkt kontakta min husläkare om det, för att öka på den antidepressiva medicinen eller lägga till någon annan. Så här orkar jag inte må i längden. Det är förlamande, och trots att jag har tid så kan jag inte uppbåda kraften till det kreativa arbetet i verkstan som jag längtar efter, utan städar köket och rensar en garderob i stället. Eller så sitter jag bara. Går in i ännu en bok.

Det är så skönt att jag hittat ljudböcker som avkoppling! Egentligen borde det vara krävande med all den koncentration som krävs. Men kanske är det för att jag är en så van läsare och framför allt podradio-lyssnare som det känns vilsamt. Och det lustiga är att just i och med att någon annan läser så hör jag varje ord på ett annat sätt än när jag läser själv – jag läser fort och missar säkert en del av den anledningen. Själva litteraturupplevelsen får jag mig till livs, till trots mot den diskussion om ljudböcker som lättsamt och utan tuggmotstånd. Jag är så extra glad åt det eftersom jag inte orkar läsa så mycket själv.

Klockan är 5.53 och det är dags att sova en stund till i soffan!

Ser fram emot helgen

Det är lite väl intensivt nu, men helgen framför mig är helt utan åtaganden. På söndag ska jag eventuellt promenera med en vän, men det känns bara bra att tänka på.

För tre veckor sedan kom jag hem från silversmideskursen på lördagskvällen, helgen därpå var vi på min svägerskas 75-årskalas och i helgen som var besökte min man, dotter och jag pappa i Jämtland. Vi åkte tidigt fredagsmorgon och kom hem på söndagskvällen. Även om det är trevligt så blir det väldigt intensivt. Jag skulle behöva en dags vila efter en sådan helg. Eftersom det inte funkar för mig att göra göra göra och sedan vila, så får jag se till att få stunder för mig själv där de uppenbaras. Små mellanrum så att dagarna ändå blir randiga även om mönstret blir mer präglat av breda ränder jämte smala, istället för de ränder jag väljer själv efter hur jag mår. Men tanken om aktivitet — vila — aktivitet — vila är med mig hela tiden.

En annan anledning till att livet är extra intensivt nu är välfyllda jobbveckor nu i höststarten. På måndag åker jag till Borås där jag ska föreläsa på Bibliotekshögskolan. Det ska bli väldigt roligt och jag känner mig hedrad som blivit inbjuden, men det är klart att det blir en ansträngning. Ett par veckor senare ska hela arbetsgruppen på konferens i Norrköping, men då har jag min vanliga konferensstrategi. Jag väljer ut vilka programpunkter jag måste stryka, och går till hotellrummet och vilar. Däremellan letar jag upp stilla platser där jag kan få kortare pauser.

Jag har tackat nej till en inbjudan att föreläsa på en konferens i Göteborg, och till en middag på en fin restaurang som avslutning på ett uppdrag som sakkunnig på Kulturrådet. Båda sakerna hade jag gärna varit med på, men jag inser mina begränsningar.

Jag går och tänker på silversmide väldigt mycket nu. Tänker på tekniska lösningar och idéer jag har. Det känns väldigt roligt även om jag inte kommer att orka så mycket som jag vill. Det blir vad det blir och jag mår bra, även av det som bara är i tankarna.

Jag fick plats på den broderikurs på distans som jag sökte till i somras! Det är Renée Rudebrandt som håller i kursen, en vars broderier jag är väldigt förtjust i. Det ska bli väldigt spännande! Det är i stillsam takt, med träffar i Zoom och en facebookgrupp.
Kursstart om några veckor.

Kanske lust-orken kommer tillbaka?

Jag har väntat så länge på att lust-orken för broderi, silversmide, och allt annat roligt jag gör med mina händer, ska komma tillbaka. Det är länge sedan jag hade den, annat än i små skvättar som slutat tvärt. Jag skriver lust-orken för det är en slags kombination av de två. Det är svårt att beskriva hur det känns, men när jag gått in i verkstan har jag känt en fysisk olust och en matthet i kroppen som jag funderat över. Hänger det ihop med prestation? Men jag har ju gjort många saker i verkstan som då verkligen inte är något att visa upp, experimenterande och testande som jag hållit på med bara för att det är roligt att se om det kan bli något av koppartrådarna inuti en sladd eller några små bitar tyg i kombination med en gummitråd. Vad det är så är det bara att vänta ut har jag tänkt.

Nu har pionen slagit ut!

Själva lusten att skapa ligger som en liten slumrande figur inuti mig, det känner jag. Det känns betryggande. Jag tänker att den kan blomma upp någongång, när orken också finns där. När motståndet tynat. Och jag tänker på framför allt broderi mest varje dag.

Nu är det bara en månad tills sommarkursen i silversmide börjar, och det känns riktigt roligt. Förra sommaren var det samma sak: ork-lusten fanns inte där, men jag trodde på att kursen skulle locka fram den om så bara för en vecka. Och så blev det. I några dagar efter kursen gjorde jag färdigt några påbörjade alster, men sedan var jag tillbaka i oorken och olusten igen.

Så hände något igår kväll. Jag följer Renée Rudebrandt som broderar helt fantastiskt. Jag har tänkt att jag någon gång skulle vilja gå en av hennes kurser i Stockholms skärgård. Jag läste hennes nyhetsbrev igår kväll och där såg jag att hon har en distanskurs i höst, där man broderar i olika tekniker efter ett fotografi. Det lät så kul och lagom utmanande och jag anmälde mig! Det är digitala träffar en kväll i veckan under en begränsad period, till det facila priset av 1595kr. Jag hoppas att jag får en plats, det känns så överkomligt att ro i land, så möjligt att genomföra och så lustfyllt!

I förra veckan på en sommarutflykt med jobbet, kom jag att sitta mitt emot en slöjdare vid lunchen. Så länge sedan jag pratade med någon som också har den där lusten och suget efter materialen och skapandet! Han höll mest på med trä, men var väl insatt i broderi eftersom hans fru broderar. Bara att få den frågan ”vilken slags broderi är det du håller på med?” De flesta jag pratar med verkar koppla ihop broderi med korsstygnstavlor de fått i doppresent av en äldre släkting, men det är ju en hel värld av stygn, garn, färger och tekniker. Det är en hel rörelse av motstånd, av uppkäftiga budskap och gerillaaktivism, samtidigt som det är mer stillsamt bundet broderi. Du hör – nog börjar lusten att vakna på allvar nu!

Återupptagit broderi så smått

Jag har inte orkat brodera eller göra något annat i min verkstad på länge. I februari gjorde jag klar den här kudden och sedan tog det liksom stopp av oklar anledning.

Min nya kudde i yllebroderi

Jag fick ny energi av sommarkursen i silversmide i somras, men den tog slut strax efter att jag kommit hem. Jag förstår inte riktigt vad det är som gör att jag inte orkar med just det kreativa och skapande. Sånt har jag ju hållit på med när jag varit sjukskriven på heltid utan problem. Det är en annan slags ork som saknas, och kanske är det inte ork som är det rätta ordet.

Däremot tänker jag på det varje dag. På att jag vill brodera och allt jag vill göra i silver. Och allt finns ju kvar när det som saknas kommer tillbaka. Det är bara det att jag vet att jag mår så bra av att jobba i verkstan! Alltså brukade må så bra.

Men häromdagen när jag var ensam hemma tog jag sats och tog fram det jag påbörjade i vintras. Jag kom så långt att jag valde färger till en ny kudde i yllebroderi, och hade klippt till applikationer innan det tog stopp den gången. Nu bestämde jag mig för att prova att sätta igång det, bara en stund. Jag la applikationerna till blommor över det svarta ylletyget som ska bli bottentyg. Nålade fast dem, och sydde sedan fast dem hjälpligt med stora slarviga stygn i sytråd. Det är lättare att brodera fast dem om de sitter fast redan, och smidigare om de sitter fast med stygn än med nålar.

Så nu är jag alltså i gång så smått! Jag broderade fast själva blommorna och har påbörjat stjälkarna som ska slingra sig mellan dem. Kanske broderar jag fast blad som applikationer senare, och det kommer nog också att bli en annan färg på något sätt. Kanske mindre blommor emellan eller bara någon form. Jag får se. Det är roligt att se det växa fram, utan att jag bestämt på förhand!
Men det är inte så att jag broderar hela tiden, så där maniskt som det kan bli när jag är i farten. Det får bli i lagom takt, så får jag se hur det slutar. Jag gör det enbart för min egen skull och jag har inte bråttom.

Spänningar

Senaste dagarna har jag varit så spänd i nacken och i musklerna strax under själva skallbenet. Jag var på massage i förra veckan och vi konstaterade båda att jag hade en del spända knutor. Jag försöker massera mig själv där enligt massörens instruktioner, men det går så där. Jag är så öm också.

I förra veckan fick jag också fick veta att jag kommit med på sommarkursen i silversmide! Det var ett roligt besked! Det är första veckan i augusti och på samma ställe som jag varit två gånger tidigare, Mullsjö folkhögskola i Västergötland.

Jag har också tänkt väldigt mycket på att jag vill göra tovade och broderade bilder som jag gick kurs i på Sätergläntan 2018. Det är en ganska stor grej att dra igång men jag ska nog göra det ändå. Det var så roligt och blir vackert. Här är några av de bilder jag gjorde då, några på kursen och några hemma.