Glömde – en dröm

Jag glömde att skriva om en dröm i förra inlägget. Då när jag kände mig så stressad och ångestfylld drömde jag en natt att jag uppsökte en läkare. Jag hade väldigt svårt att se – det var som att jag inte kunde öppna ögonen ordentligt. Jag fick kämpa för att se så pass att jag kunde ta mig fram. Hos läkaren berättade jag om min situation. Minns inte detaljerna längre, de var tydligare när jag precis vaknat, som det brukar vara med drömmar. Men jag minns att det handlade om bakgrunden till min utmattning och att jag var på väg in i väggen igen. Främst minns jag min förtvivlan och att jag inte såg ordentligt, Det förefaller som en tämligen övertydlig innebörd. Att jag är orolig för att bli sjuk igen och att jag har svårt att se det, att inse att det är fara å färde.

Jag kollade i olika drömlexikon på nätet men hittade väldigt lite om att se dåligt. Men om att bli blind fanns lite, bland annat att mitt undermedvetna inte gillar det jag gjort eller planerar att göra. Att jag innerst inne inte vill göra det jag håller på med. Det skulle i så fall kunna handla om att flera saker, och det som är mest förestående är mitt nya uppdrag på jobbet. Men jag kan också tänka mig att det handlar om saker i familjen. Att jag viker mig istället för att konfrontera, för att undgå bråk som jag inte orkar med även om jag vet att det inte håller i längden. Intressant hur som helst, och ger en del att tänka på.

Keramikkurs!

Jag har väntat länge på att Helena Hodell ska annonsera om keramikkurserna för vårterminen, och häromdagen kom äntligen mejlet. Jag skyndade att svara att jag vill gå i februari eller mars, och det var tur att jag var snabb för platserna tog i princip slut direkt! Jag fick i alla fall en plats i mars, och det ska bli så himla kul! Även den här gången är det en helg plus två måndagkvällar. Jag har ansökt om semester i anslutning till helgen så att jag ska orka.

Idag har jag suttit i flera timmar i verkstan och broderat, det var länge sedan det var så intensivt senast. Härligt faktiskt!

Här ser ni en del av arbetsprocessen. På första bilden är applikationerna fastnålade på bottentyget. Först skissade jag upp stjälkarna med en blyertspenna, och broderade dem sedan. Sedan testade jag löv och blommor på lite olika sätt innan jag nålade fast dem, för att sedan sy fast dem med sytråd i samma färg som applikationen. Stygnen ska knappt synas. Jag har oftast broderat fast applikationerna på bottentyget, men då är det svårare att få dem exakt där jag vill. Därför syr jag fast dem innan broderiet.

På den andra bilden har jag sytt fast allt och nu börjar jag kunna se hur kudden kommer att se ut.

På tredje bilden ser ni en detalj av en blomma som jag precis börjat brodera på. Fortsättning följer!

Det blir kurs trots allt!

Det blev ju ingen sommarkurs i silversmide på grund av rådande coronapandemin, men nu har jag anmält mig till en kortare kurs i drejning! Det är en gammal arbetskamrat som är keramiker och som brukar ha kurser. Jag har aldrig provat på att dreja vad jag kan minnas, och jag tror att det är svårt. Men jättekul att testa! Och jag kommer inte att skaffa utrustning och börja dreja hemma, som jag har brukat göra efter sommarkurserna. Det är alldeles för stor och kostbar utrustning, och tur är väl det kanske … Men annars är det väldigt roligt att komma hem från kurser och fortsätta med det jag lärt mig: broderi, tovning, fotografering, växt- och skrotfärgning och silversmide. Mina barn minns med bävan den sommaren jag kokade växtbad på spisen – de uppskattade inte alls lukten! Det roliga är ju att det finns kvar. Närhelst jag får lust kan jag tova eller växtfärga. Jag har utrustning och material, och har anteckningarna kvar.

När jag var helt liten gjorde min mamma den här lilla flickan i lera till mig. Jag har haft den framme i alla år, den står på mitt nattygsbord. Jag tycker att den är så fin, även om den tappat armen en gång och lagats väldigt klantigt.

Skön helg

Det blev en riktigt skön och avslappnad helg i min väns stuga. Vi satt ute i höstsolen och drack bubbelvin, promenerade till havet, löste korsord och sov en hel del.


Det är någon visst med att vara omgiven av skog. Rofyllt. De enda ljuden kom från trädkronorna. Det blåste en del och förutom alla barrträd fanns många aspar som darrade i kapp. Jag hittade också en del blommor som blommade en andra gång denna sommar.

Tyvärr blev det kalabalik när jag kom hem, och den här veckan ser ut att bli arbetsam på hemmafronten. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig fångad i en omöjlig situation. Anledningen till att jag arbetar halvtid är att jag är sjuk och behöver vila resten av dagen, men det kan jag inte nu. Jag kan ju inte heller lägga över allt på min man – han ska ju också orka.

På sista tiden har jag varit tröttare än tiden innan, och ibland är jag orolig att jag ska bli sjuk på heltid igen.

På minisemester

Jag är med min syster, mamma och mammas man i min systers stuga i Söderhamns skärgård. En minisemester i sommarens slut.

Igår kväll satt vi på bryggan och såg solen gå ner bakom trädtopparna.

I onsdags träffade jag min chef för att prata om rehabiliteringsplanen som ska upprättas tillsammans med HR-avdelningen. Jag sa att jag gärna gör administrativa uppgifter åt de andra på enheten, eftersom det känns lättare för mig. På Försäkringskassans hemsida står om arbetsgivarens ansvar vid sjukskrivning, och en del i detta är att hitta arbetsuppgifter som kan underlätta för återgång i arbete. Dessutom underlättar det för mina kollegor om jag hjälper till med deras administration, så det är inga påhittade arbetsuppgifter. Nu ska min chef boka in ett möte med HR. Det här känns bra och överkomligt!

 

Femtiofem år

Idag fyller jag år, 55 år. Jag tycker mycket om att fylla år och det brukar vara fint väder den här dagen. Jag kan inte säga att jag har något problem med att bli äldre. Det finns så många fördelar som jag njuter av. Även om jag fortfarande är alldeles för upptagen med att tänka på vad andra tycker och tänker om mig, så är det betydligt mindre än när jag var yngre. Den ängsligheten är mindre hindrande nu.

Men det har ju sina nackdelar också förstås, något jag framför allt inser när jag ser bilder på mig själv. Jag känner inte igen mig och vill tro att det är ett dåligt foto, men det är bara att inse att jag ser äldre ut och att utseendet falnat.

Det är galet varmt dessa dagar och jag har svårt att tåla värmen, inte minst nu under klimakteriet. Vi har en luftvärmepump i huset som går att använda som luftkonditionering, och den satte vi igång igår – skönt! Och värmeböljan ska visst ta slut om några dagar, och det känns extra skönt med tanke på min kurs i nästa vecka. Jag kan tänka mig att det kommer att alstras en del värme vid silversmide! Jag ska nog ta med mig en fläkt för säkerhets skull, så att jag kan sova.

Idag blev jag bjuden på underbara scones till frukost av sonen, och jag fick en fantastisk bild av dottern som hon målat. Det kändes fint!

 

Förlängd sjukskrivning i nedförsbacke

Jag träffade min husläkare idag och han förlängde min sjukskrivning på 50 % i några veckor till, men han hoppas fortfarande att psykiatern ska sjukskriva mig istället. Han menar att det är bättre gentemot Försäkringskassan.

Den senaste veckan har varit en lång nedförsbacke och jag jobbar hemma de här 2,5 dagarna som är arbetsdagar denna vecka. Jag är så in i vassen trött! Det räcker med små saker så blir jag helt slut. Och mitt minne har nog aldrig varit så dåligt, det är verkligen jobbigt och lite skrämmande. Jag glömmer saker från en stund till den nästa, men jag har också noterat att jag glömt saker som hänt eller som jag gjort lite längre tillbaka. Det är inte som det brukar, jag brukar berömma mig för att ha ett bra minne. Och visst, åldern kan spela in också, men jag har inte fyllt 55 år ännu!

Jag känner tyvärr av spänningarna i nacke och axlar också. För några år sedan var jag så spänd att jag gick på akupunktur hos en fysioterapeut. Jag var också på massage och massören sa att jag hade ”värsta sortens stressrygg”. Jag spände mig så att händerna domnade ibland. Dit vill jag inte tillbaka!

Men det värsta är ändå depressionen och känslan av hopplöshet. Jag hoppas verkligen få hjälp av psykiatern på onsdag, att vi kan prova en ny medicin för de jag har hjälper inte tillräckligt.

Nytt projekt

Det blev en riktigt fin julafton i lugn och ro. Till och med min rastlösa kropp var ovanligt stilla. Det har gått lite upp och ner de sista dagarna men huvudsakligen är det ok.

Jag tänkte på den dagen då jag satt i elva timmar och broderade, på hur avslappnad och till freds jag var. Jag bestämde mig för att sätta igång ett nytt projekt, och det blev en kudde med yllebroderi. Idag har jag suttit i flera timmar och broderat på den, samtidigt som jag lyssnat på flera avsnitt av en podd som heter Bildningspodden och görs av Humanisktiska fakulteten vid Stockholms universitet. Den är helt i min smak! Varje avsnitt är ca en timme långt och en eller två forskare avhandlar ett ämne, till exempel den industriella revolutionen, Rousseau, encyklopedins historia, rösträttens historia, franska revolutionen och Weimarrepubliken. Perfekt att lyssna på när jag broderar!

Här är en smygtitt av arbetet så här långt. Jag har fått användning för det ullgarn som jag färgade på kursen om växt- och skrotfärgning. Det har en fin mörkt grön nyans som skiftar lite i ljusare toner,

Det går åt rätt håll just nu

Jag har goda nyheter: jag har inte samma galna känningar av WED/RLS nu som i början av veckan. Det är väldigt bra, även om det är långt ifrån på en uthärdlig nivå över tid. Alltså, det är ok för det mesta och vidrigt ibland, men nedbrytande psykiskt att ha detta HELA TIDEN!

Det är i alla fall ett par dagar sedan jag hade ryckningar i benet sist, och händerna och fingrarna har känts ganska bra.

Idag när jag kom hem hade jag fått kallelse till neurologen på Danderyds sjukhus till den 14 december! Inte samma läkare som sist, men jag minns att hon sa något om att hon skulle byta arbetsplats. Men det känns väldigt bra och hoppfullt att remissen besvarades så snabbt.

Det där med åt vilket håll det går är oerhört viktigt, oerhört viktigt. Det handlar om att ha hopp eller inte. Att tro att det kan bli bättre eller inte.

På söndag är det dags för julmarknaden på Gamla Apoteket i Upplands Väsby! Det ska bli jättekul och jag är väldigt taggad! De senaste dagarna har jag broderat en hel del. Jag njuter verkligen av alla färger och nyanser på vadmal och garn. 

Jag skissar mönstren innan jag väljer färger och sätter igång.

Nu har jag knådat och stampat tårna hårt mot golvet en god stund och de börjar kännas lite avdomnade, men klådan är fortfarande inte under kontroll. Eller vadå kontroll?! Det är ju det som är problemet – jag har ingenting alls att säga till om här. Det är nog också en faktor: att jag ibland känner det som om att den här jävliga sjukdomen skenar iväg med mig utan att jag har någon som helst möjlighet att påverka det. Jag vet att känslan av kontroll är en viktig  faktor när det gäller arbetsrelaterad stress. Att de som inte känner att de kan påverka och ha kontroll över sin arbetssituation är de som känner störst stress. Inte så överraskande när man tänker efter.

För något år sedan skrev jag att om jag fick ändra bara en sak så är det tveklöst att slippa WED/RLS! Och med tanke på hur mycket bättre jag mådde när jag bytte medicin för ett år sedan, och under en tid slapp känningar i stort sett alls så stämmer det nog. Jag hoppas innerligt att läkaren hittar något att göra åt det här så att jag inte blir sjukskriven igen.

Röjt i verkstan

Jag gick hem från jobbet efter bara någon timme i tisdags – den förkylning som jag hade haft i några dagar däckade mig. Jag trodde att jag klarat mig med att enbart bli lite förkyld, men icke. Soffläge med tv-serie, läsning och baljor av te fick det bli de två första dagarna.

Idag har jag varit lite piggare, och har röjt upp i verkstan. Det blev några vilopauser mellan varven, men det blev klart – så himla skönt! Mina berg av tyger har nu fått ny plats i en byrå i sovrummet, och några tidskriftssamlare fick ny plats. Sådärja – nu finns plats för skapande!

Jag har gjort lite saker på måfå till julmarknaden, men ska se till att det inte blir för plottrigt på bordet. De har en tävling om det finaste marknadsbordet och det triggar mig lite!

Min man bytte gitarrsträngar för en tid sedan, och jag räddade de gamla innan de gick till återvinningen. Här är två halsband jag gjort av den mässingfärgade E-strängen! På det undre satte jag en mässingskula, men på det övre är det enbart strängen med ringen i änden.

Jag fick lite feeling och broderade två nyckelringar ikväll. Lite svårt med färgåtergivningen tyvärr.