Samlar ihop

Jag har börjat kopiera bloggen till ett worddokument. Inte allt men de inlägg som handlar om hur jag mår: om utmattningssyndrom, ångest, RLS/WED, depression och ångest. Anledningen är lite diffus för mig, men jag skulle vilja se om det skulle kunna resultera i en mer sammanhängande text, åtminstone för mig själv. Det är oerhört mycket text har jag insett – det är snart 1000 inlägg under 4,5 år! – så det lär ta tid att läsa igenom allt. Det får ta den tid det tar.

Jag har läst igenom det jag skrev de första månaderna och det var intressant. Mycket som jag glömt förstås, men blir påmind om. Mycket som hänt med mitt mående, men sorgligt mycket är sig likt.

Idag träffade jag en fin vän. Vi satt på en varsin sten i skogen, och pratade medan vi drack kaffe och åt mackor. Hon har liksom jag en historia av psykisk ohälsa och skulle varit sjukskriven för utmattningssyndrom, om det inte vore för att Försäkringskassan nekat henne sjukpenning. Hon jobbar 25 % ändå, det är vad hon orkar, och inkomsten blir därefter. Hur har jag haft sådan tur med FK?

 

Bloggen fyller 3 år!

Oj oj oj, jag vet inte var jag ska börja! Idag fyller bloggen 3 år!! 694 inlägg har jag skrivit – sexhundranittiofyra! Det är ju inte klokt! Det hade jag verkligen ingen aning om när jag började. Inte att jag skulle skriva så ofta. Inte att det skulle betyda så mycket för mitt tillfrisknande. Och inte att så många skulle vilja läsa det jag skriver.

Apropå det där sista: min syster är webbanalytiker och kopplade tidigt Google analytic till bloggen, och igår presenterade hon sin ananlys för mig. Håll i er nu: under 2018 hade bloggen över 13 000 besök!!!

Även om jag skriver för mig själv så betyder det massor att ni läser, gillar och kommenterar – det går inte att komma ifrån. Det är en liknande känsla som jag beskrev om mina läkarkontakter: att jag känner mig omhuldad av människor som vill mig väl. Det är viktigt. Tack!

Min syster kom också på att jag numera (GDPR) måste ha en så kallad ”cookie consent”, alltså en fråga om läsaren av bloggen tillåter spårningen med analysverktyget. Snart kommer det alltså att bli en sådan fråga som ni får klicka ja på (hoppas jag) men jag vill verkligen påpeka att det enda jag samlar in är statistik över antal besök, längden på besöken och liknande. Det samlas inte in någon som helst data om er personligen.

För övrigt är det mest yllebroderi i huvudet nu. Jag tänker på mönster och färger mest jämt, och skissar på papperslappar jag har till hands. De senaste dagarna har jag sytt på den här lilla klädeslappen:

Den är bara omkring 20×20 cm och jag har inte tänkt att den ska användas till något särskilt.

Nästa projekt är redan igång. Det ska bli en avlång kudde 70×40 cm, och ännu så länge har jag bara sytt några blomstjälkar medan jag tittade på Melodifestivalen. Fortsättning följer. Jag har beställt yllebroderigarn av min tidigare och blivande kursledare Elisabet Jansson Textila inslag. Det ser jag fram emot att sy med!

 

 

Femte bilden – skrivande

004

Det började i höstas. En utmaning på Facebook: lägg ut fem bilder som är minst 15 år gamla. Jag gick igång direkt, hittade fina bilder och skrev allt längre inlägg om dem. Det blev betydligt fler än fem bilder, jag tror jag skrev i en hel månad – ivrigt påhejad av dem som läste! Många skrev till mig att jag borde skriva en bok, och även om de inte menade det bokstavligen så blev jag peppad. Jag skriver ganska bra faktiskt!

Detta hände när jag nyss blivit sjukskriven på heltid igen. Jag låg i soffan mer eller mindre hela dagarna, orkade inte annat. Men jag fick mycket energi av att leta bilder, minnas och skriva. Och även om jag inte tänkte mig skriva en bok så fanns en tanke om att skriva mer om mitt liv, bara för mig själv. Jag märkte att jag mådde väldigt bra av det.

Så föddes idén till en blogg. Den begränsning bloggen har är att jag inte skriver vad som helst, jag lämnar enbart ut mig själv. Men den stora fördelen, att få formulera mig själv mer disciplinerat överväger. Det jag inte räknat med var hur reflekterande själva skrivandet är. Att jag genom att få anstränga mig att formulera mig i skrift för andras ögon kommer till insikter i samma stund jag sitter där och skriver blogginläggen!

Jag har lånat några böcker om att skriva självbiografiskt, och funderar på att skriva mer enbart för mina egna ögon.

När jag skulle ta en bild som skulle representera skrivandet gjorde jag först några tråkiga försök att fotografera datorn med bloggen på skärmen. Jag provade olika mer eller mindre ”konstnärliga” vinklar. Till slut gav jag upp och fick ingivelsen att ta till gammal hederlig papperspyssel! Jag tog av pärmarna till min anteckningsbok och rev bokstäver som jag nålade fast på anslagstavlan i mitt rum. Så hängde jag upp en penna som ett utropstecken och provade olika slutartider. Jag ville inte bara ta en bild rätt upp och ner. Jag tänkte att den skulle bli lite drömsk, och tog allt längre slutartider så att min hands darrningar skulle göra det lite suddigt. Bilden ovan är inte så suddig, men lite fina skuggor i alla fall.