Jag har som sagt ropat in en del garn på Tradera, och i morse hämtade jag ut ett paket med det här vackra lingarnet som jag betalade 120:- för inklusive frakt! Det är 1,6 kg garn så det kommer att räcka länge.
Jag fick frågan häromdagen om vad det är med lin som jag tycker om. Lin har en alldeles speciell lyster, det är ibland lite stelt och inte helt slätt i strukturen. Det lever sitt eget liv. Dessutom har jag en ju en anknytning via min mormor som en del av min historia.
Här är två bilder jag broderade innan jag fick ont i armen. Det är en ren njutning att prova mig fram med färger och strukturer, testa nya kombinationer och se hur det blir. Saknas något i bilden? Hitta vad det kan vara, lägga till och så är den klar!
Näver, gasbinda och lintråd på tovad ull.
Gammal spets och slitet lintyg från mormors örngott, gasbinda och lintråd på tovad ull. Jag är väldigt förtjust i den här senapsgula lintråden mot det lätt gulnande lintyget.
Idag kom Karolin och Erja hem till mig. De arbetar med en bok på lätt svenska som ska handla om textilt handarbete: stickning, virkning och broderi. I tre timmar pratade vi om MIG och mitt broderande! Vilken boost för egot! Erja är fotograf och arrangerade bilder med mina broderier och de verktyg jag använder. Jag berättade om hur läkande mitt handarbete fungerar för mig. Hur bra jag mår av det, och hur avstressande det är. Just det att jag gör vad jag själv vill – följer min egen lust att testa material, former och färger. Att få höra att andra tycker att det är fint betyder också mycket, det ska erkännas. Det är mycket möjligt att den uppskattningen har del i att jag fortsätter göra en del saker.
Här är två av de dockor lingarn jag fick i brevlådan idag, köpt på Tradera för liten peng.
Jag fick tips om en artikel av Tomas Sjödin där han skriver om tillit. Att lita på att det ljusnar när tillvaron ter sig mörk, även om det tar en stund ibland. Han citerar Tomas Tranströmer: ”Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret”. Kanske är det Gud som avses hos Tomas och Tomas, men det kan också vara tilliten till att det ordnar sig. Att det alltid gjort det förut, att det är en erfarenhet man har och är trygg med. Eller som Tomas Sjödin skriver, det kan vara en annan människas erfarenhet som är ledstången. Det är väl därför vi gärna läser om andras erfarenheter av till exempel utmattningssyndrom. Vi kan lära av varandra, inte minst om att det KAN bli bra även om det ser mörkt ut.
Men om erfarenheten är att det ibland inte alls går så bra då? Ska man våga lita på den blinda ledstången då? Den som inte hittat i mörkret alla gånger? Och NÄR ska man summera om det gått på plus, om det gått bra? Och vad är detta det? Är det hela livet som ska ha gått bra? Eller kan det delas upp i olika delar av livet?
Det blir rörigt det här för mig. Kanske för att jag är trött och less – tålamodet är det inte mycket med. Jag vill må bra. Jag vill att de mest basala sakerna i mitt och mina näras liv ska fall på plats. Är det för mycket begärt? Tyvärr är dessa två beroende av varandra. Om saker fungerar mår jag bättre, och saker kan måhända fungera bättre om jag mår bra och orkar ta tag i det. Men det har jag gjort alldeles för mycket. Jag har inte mer att ge.
I natt drömde jag en hel massa saker som bleknat bort ur minnet, men jag minns att jag sitter i en slags fordon på ett slags nöjespark. Jag vet att det kommer att vara lite för läskigt för mig men att jag kan blunda så att jag slipper se. Jag VET det, jag vet att det är en erfarenhet jag har. Troligen har jag åkt med detta fordon förut, och vet att det räckte med att blunda. Och att det är vänner eller åtminstone vänliga människor som satt mig här. Jag har tillit till att det ska gå bra. Intressant! Jag har skrivit om några drömmar som betytt mycket för mig i tidigare inlägg.
Tomas Sjödin igen: ”Öva oss i det som är tillvarons läskigaste och vackraste palindrom: Tillit. Likadant om man läser det framlänges som baklänges.”
Ännu ett fodral i ull med broderi på.
Titta så snyggt min vän Annika låtit rama in tre av de bilder jag gjort! Så fina de blev tillsammans i ramen!
Jag har lite svårt att komma på hur jag ska montera och/eller rama in de bilder jag ska ställa ut på Klappsalongen på Väsby konsthall. Den ena består av åtta små bilder som hänger ihop så det blir ett motiv. Den är i grått, svart och lite rött. Jag tror det blir en slags platta som jag ska klä med svart lintyg. Bilderna ska jag sätta fast på tjock papp så de står ut lite från underlaget.
Den andra bilden är de tre grå bilder jag lagt upp här tidigare med björknäver, spets, snöre och broderi. De kanske får en liknande montering. Det börjar dra ihop sig nu, det är inlämning om fyra veckor. Man får lämna in tre bilder var, och jag ska nog få till en tredje också.
Jagvhar en påminnelse i telefonen som plingar till kl 16 varje fredag. Där står Avstämning och tanken är att jag då ska utvärdera veckan. Hur gick det? Har jag kunnat jobba på i lagom lunk och inte försökt göra ett heltidsjobb på halvtid? Har jag sagt nej till mig själv och andra som velat att jag ska göra mer än jag orkar? Det handlar egentligen om jobbet men nu inser jag att jag måste tänka in hela veckan i avstämningen. Har jag sett till att återhämta mig? Jag tror jag måste ta tag i det. Numera är jag i stort sett aldrig ensam hemma, och det har jag behov av. Om jag nu inte kan vara det måste jag se till att det är SOM OM ATT jag vore ensam hemma. Be om att få ostörd tid.
Här är ännu ett tovat fodral jag broderat. Jag älskar den här färgkombinationen!
Jag har hittat ett nytt sätt att brodera på nålfiltad ull. Den blå blomman har jag snott motivet till, och den röda är mitt eget försök att komponera med samma teknik. Jag är väldigt nöjd och ska göra flera varianter. Om jag hinner och orkar i morgon ska jag köpa mer av den grå tovade ullen, jag ska ändå in till stan på konferens på förmiddagen.
Väsby konsthall har bjudit in till klappsalong, en utställning där verken också kan köpas som julklappar. Jag hörde mig för och jag ska ställa ut broderade bilder där! Så kul! Inte så mycket för att sälja, det vet man ju inget om, men att få ställa ut!
Jag har en del tankar om vad jag ska göra, troligen flera små bilder tillsammans. Det känns väldigt peppande!
Här är två nya bilder broderade på tovad ull som jag köpt färdig. På den ena bilden är det björknäver! Kul men svårt att sy i, det gick lätt sönder.
Efter nästan två timmars väntan på vårdcentralen fick jag träffa en doktor som lyssnade noggrant på hjärta och lungor, varpå jag fick gå till två sjuksköterskor som hjälptes åt att ta puls, blodtryck och snabbsänka. Tillbaks in till doktorn som kunde meddela att allt såg bra ut. Han skrev ut hostmedicin och konstaterande att jag har tid hos min ordinarie husläkare i slutet av månaden, som kan följa upp.
Det var ju det jag trodde, att det var en långdragen virusinfektion, luftrörskatarr. Skönt, men de lyckades skrämma mig lite på Vårdguiden så ett uns osäkerhet fanns i alla fall!
Jag har provat att brodera på vadmalen jag köpte häromdagen. Här har jag gjort en applikation på en tovad avlång börs med dragkedja. Den är 20 cm lång och fodrad.
För någon vecka sedan hittade jag en ny butik när jag hantverks-surfade på nätet. Det fanns en bild på vadmal i många vackra färger och jag kände en ilning i kroppen – hit måste jag! Och idag råkade jag vara i stan, och tog mig till Åsögatan 132 där den lilla rara butiken Fingerborg finns. Vadmal kostar en hel del och ofta behöver man köpa åtminstone en halvmeter, vilket blir kostsamt om man vill ha många färger. På Fingerborg kan man köpa små bitar, de minsta är 15×20 cm och det är alldeles lagom stort om man broderar med applikationer. Det blev 10 färger idag och det kostade 200:-. Dessutom är det återanvänd ull!
Konstigt återgivna färger …