Att fånga dagen och leva i nuet uppmanas vi från olika håll, det finns till och med tryckt på disktrasor och kökshanddukar (vilket kanske inte riktigt är det sammanhang man förknippar med en fin stund att fånga!).

Vi har en bild på frysen som fångar känslan jag har för detta:

Jag läste en artikel om en familj där sonen drabbats av en dödlig sjukdom och skulle dö inom en snar framtid.

Samtidigt förstår jag ju till viss del vad det handlar om. Att kunna njuta av den stund man har just nu, stanna upp och se sig omkring, inte bara jaga efter någonting som ska komma sen, hitta ett inre lugn och inte gräma sig över det förflutna.

För mig är det oron inför framtiden som är värst, den omedelbart förestående och den på sikt. Det gäller både mig själv – hur/om jag ska bli frisk – och en familjemedlem. Där är det tilliten jag ständigt arbetar på. Att inte ta ut eländet i förskott utan se att det funkar någorlunda nu, och att det förmodligen kommer att ordna sig även framöver. Det kan man ju kalla att leva i nuet.

Det som kan vara väldigt provocerande är de tidningsreportage om människor som lärt sig leva i nuet efter en jobbig tid i livet, och som nu poserar i sitt vackra hem och i sin charmiga trädgård där de funnit lugn. De flesta av oss lever inte så. Kan inte kosta på oss att trappa ner, säga upp oss, starta eget, köpa hus på landet eller börja föreläsa. Många många med utmattningsproblematik är underbetalad personal i den så kallade välfärdssektorn med mycket litet svängrum i livet. Försäkringskassans hotfulla Laget Sverige och nya direktiv om hårdare granskning av läkarintyg innebär också indragen sjukpenning tills nytt läkarintyg presenteras. Många har inte den ekonomiska marginalen att ta till sparade pengar innan FK betalar.

Mitt senaste läkarintyg inkom till FK den 4 november enligt deras hemsida. Nu har det gått tio dagar och jag har ännu inte fått besked om huruvida de godkänner intyget eller inte. Att det går lite tid innan jag får pengarna är inget problem för mig, jag har en man som arbetar och jag har sparade pengar att ta av så länge. Men ovissheten! Ska de kräva in nytt intyg igen? Kommer de att kräva att jag börjar söka annat jobb istället, ”prövas mot hela arbetsmarknaden” som FK säger? Trots att min läkare, överläkare och verksamhetschef på min vårdcentral, skriver att det inte skulle fungera i mitt fall? Ovissheten.