Alltså!

Jag har gjort en Facebook-grupp för Språk- och slöjdkaféet och bjudit in folk att vara med. Det kändes som ett enkelt och snabbt sätt att sprida information och hålla kontakt. Alltså – det är rent otroligt men nu är det 35 medlemmar i Facebook-gruppen!! Mer än dubbelt så många än som svarade på mitt första upprop! Det här ska bli så hjärtinnerligen roligt!

Erja Lempinen är fotografen som tagit bilderna till den lättlästa boken om handarbete, och hon har skickat bilden på mina händer som broderar så att biblioteket kan använda den i programbladet och i flygblad. Jag får gärna använda den, så himla snällt! Det är bra med en bild som visar vad som görs, och inte enbart det färdiga resultatet.

Tisdag 22 maj träffas vi som kan för informationsmöte på biblioteket. Det ska bli spännande att träffa alla volontärer som är kvinnor i olika åldrar, även yngre.

Jag blev väldigt sugen på att brodera på nålfiltad ull när jag såg bilden så jag får nog ta upp det igen!

Här några exempel på sånt jag gjorde för två år sedan.


Tovningskurs!

Igår kväll var jag så äntligen på tovningskurs. Catrine som har den fina lilla butiken Fingerborg höll i kursen, och hon inledde med att bjuda på fika och berätta lite om tovning och ull.

Sedan fick vi våra startkit och satte igång. Det vi skulle göra var dynor att ta med ut att sitta på en kall dag. Ull isolerar ju väldigt bra. Det var ett fysiskt tämligen ansträngande arbete i nästan tre timmar och jag tror att vi var ganska nöjda med resultatet allihop.

Kardfloret delas upp i mindre bitar.

Kardfloret läggs ut lite omlott i tunna bitar.

Dags att blöta ner ullen!

En sak jag fått med mig efter de kurser jag gått är en väldig respekt för hantverket. För skickligheten, för materialets kvalitet och inte minst tidsåtgången! Det är nästan omöjligt att prissätta hantverk på ett vettigt sätt. Timpenningen blir löjligt låg, och många är inte alls beredda att betala. En tidigare kurskamrat som säljer egengjorda trasmattor sa att hon hellre ger bort sina mattor till dem som verkligen tycker om dem, än att sälja dem till underpris.

Här är själva dynan nästan klar, och jag har lagt på mönstret som nu ska arbetas in.

Voilà! Min sittdyna är mer eller mindre klar. Jag kan arbeta den lite mer om jag vill. Den är lite småbucklig och ojämn i kanterna, men den kanske får vara så.

Men åter till kurskvällen! Som vanligt var det härligt att tillbringa några timmar med likasinnade. Som går igång på stygn, ull och färger! Jag köpte ett startpaket med grejer att sätta igång med, och en packe kardflor (kardad ull som är redo att tovas).

Åh dessa garner i alla underbara färger!

När jag började brodera för drygt två år sedan använde jag filt av polyester. Jag tänkte inte alls på att det inte var ett naturmaterial – jag bara älskade färgerna, lystern och känslan. Jag köpte tjock filt och sydde glasögonfodral i långa banor som jag gjorde applikationer och broderade på. Här är ett exempel:


Så blev jag varse att det finns naturmaterial som både var vackrare och mer miljöriktigt att använda. Såklart jag ville brodera på ylle! Jag hittade först bara återförsäljare på nätet som sålde hela metrar av ylletyg och blev lite modstulen. Det blev väldigt mycket pengar om jag skulle köpa upp ett lager av flera färger. Jag kom av mig lite. Men så kom jag på det här med de gamla beredskapsrockarna i vadmal, beställde såna och klippte isär dem till vackert gröngrått ylletyg som jag framför allt gjorde armband av. Det var så hårt stampad vadmal att det var lite svårt att brodera på jämfört med filt. (Det var nånstans här jag fick tennisarmbåge!)

Mitt ylle-genombrott kom på Syfestivalen där jag hittade en firma som sålde yllefilt i små lappar för ett par tior styck. En sån lycka! Jag köpte en bunt med olika färger och la firmans namn på minnet. Sedermera upptäckte jag butiken Fingerborg på Åsögatan i Stockholm, och den är bra nära himmelriket om det finns något! Där kan jag köpa kläde i vackra färger i antingen mindre lappar, för att kunna göra applikationer, och i större bitar. kän

Jag började på ny kula med att brodera på ylle för ett par veckor sedan, men kände inte riktigt att det nygamla sättet att göra yllebroderi på passade mig. Alla färger och glittret blev lite mycket. Jag är mer för sammanhållna färger och lägre glamfaktor. Så jag gick tillbaka dit jag började och gjorde som jag tycker är roligast att göra och vackrast att titta på: ylleapplikationer på ylletyg med merceriserad bomullstråd. Merceriserad innebär att den är behandlad så den blir blank och får en underbar lyster. Jag kan använda alla möjliga garn till detta (det gör yllebrodöserna också!) men jag tycker att just det garnet blir så fint. Det är sextrådigt och jag väljer oftast att dela det så jag broderar med ett tre trådar tjockt garn, eller också tvåtrådigt. Jag har massor av nyanser som jag samlat på mig som jag kan frossa i! Garn kan man fynda på Stadsmissionen, Myrorna och andra secondhandbutiker.

Ikväll har jag provat mig fram med olika färger och börjar bli klar med en lapp. Här kommer ett smakprov:

Jag känner en rent fysisk glädje i dessa garner och ylletyg i alla färger! Den glädjen liksom sitter inne i bröstet och uppfyller hela mig! Alla färgkombinationer – åh det är verkligen fantastiskt! Jag har bomullsgarnerna ordnade grovt efter färg, men jag måste nog skaffa bättre förvaring med finare fördelning – jag är ju ändå bibliotekarie! Jag har skissat på ett uppdrag åt sonen som gillar att snickra ihop grejer. En hylla att ställa på skrivbordet – vi får väl se …

 

Lite mer energi till verkstan

Jag har känt mig så himla sugen på att brodera och annat i verkstan. Men jag måste ha orken också. När jag kommer hem från jobbet måste jag vila rent fysiskt genom att lägga mig ett tag. Ibland sover jag också, men senaste veckan har jag oftast enbart vilat i soffan.

Därför såg jag extra mycket fram emot helgen då jag skulle få mer tid. Jag har hunnit en del igår kväll och idag. Jag har gjort nystan av det underbara lingarnet med hjälp av min gamla garnvinda, och kommit igång så smått med tröjan. Men framför allt har jag testat en idé: att brodera pippisar på fodral i ylletyg. Här är de två jag gjort.

 

Livet tillbaka

Idag var jag hos den psykiater som sjukskrivit mig på sista tiden. Han blev förstås väldigt glad att höra att jag mår så bra och att jag börjat jobba 75 % innan sjukskrivningen gått ut. Vi samtalade en stund, ”jag ser att du ler” sa han, och jag skrattade. ”Skrattar till och med” mös han och jag mindes hur trött och fylld av hopplöshetskänslor jag var sist vi sågs. ”Jag har fått livet tillbaka” sa jag.

Så skrev han ett nytt läkarintyg när jag satt bredvid och kunde ha synpunkter. Jag är sjukskriven på 25 % tills i mitten av maj och därefter tror han att jag kan börja arbeta på heltid! Det känns lite läskigt ska erkännas, men samtidigt kanske det faktiskt är möjligt. Det är en bra tid att gå upp i tid då, när den mest hektiska tiden på jobbet är över för terminen och semester börjar närma sig. Men jag lovar – jag ska verkligen känna att det funkar innan jag gör det. Jag får väl även denna gång inleda med att tillbringa hela dagar på jobbet, även om jag inte jobbar heltid – för att känna hur kropp och knopp reagerar.

Jag håller på med ett nytt yllebroderi, men är lite osäker på glamfaktorn. Det ”ska” vara mycket pärlor och paljetter i den här typen av broderi, men jag känner mig lite tveksam. På den första bilden är det bara lite pärlor. På den andra har jag broderat stjälk och sytt fast guldpärlor på större delen. Detta är alltså inte färdigt ännu men jag visar det ändå. När jag ser versionerna så här bredvid varandra är jag nog tveklöst mer nöjd med den utan alltför mycket glitter.

 

Sömn och stickning

Jag somnade som vanligt vid 21.30 igår kväll och sov väldigt gott i natt. Ändå sov jag middag på jobbet efter lunchen, och även när jag kom hem. Det är nog mer tröttande att gå upp i arbetstid än jag trodde. Det känns i alla fall bra att kroppen verkar reglera det med sömn, och vilken tur att jag kan sova! Visserligen med en del hjälp av mediciner men ändå. Det finns dom som inte kan sova och det kan vara fruktansvärt.

Det har varit fullt spett på helgerna nu i några veckor, med bland annat skidåkning. Den gångna helgen tog jag två långpromenader på 1,5 timme vardera med två nära vänner. Socialt liv, motion och utomhusvistelse i ett – jätteskönt och mysig att långprata. Men det tar på krafterna. Vi var hembjudna till nära vänner på lördagen, och så har jag varit med dottern i stallet. Inte många mellanrum, och jag behöver uppenbarligen såna lite extra just nu.

Helgen som kommer ska jag och min syster till vår pappa i Jämtland, och det ska bli jättemysigt! Vi ska umgås, laga mat och skämma bort honom lite. Då finns utrymme att vila, det känns skönt. Helgerna framöver är inget inbokat ännu och jag ska se till att tänka extra mycket på att det blir lagom med aktiviteter.

En sak jag känt ett sug och ett behov av är konstupplevelser! Jag har nog aldrig känt det så tydligt förut. För stunden får jag begränsa mig till virtuella konstvandringar, men så småningom kan det nog bli ett och annat museibesök.

Som bekant köpte jag garn till att sticka en tröja i vackert grönt lingarn med detaljer i svart och grått. Nu har jag provstickat för att se om min masktäthet stämmer med mönstrets och det gör det. Den ska stickas på rundstickor och jag har inte just den storleken. Hittade en hemsida att beställa från som jag inte kollat förut. Där fanns också en fiffig grej att hänga runt halsen med lampor i båda ändarna, så att jag kan belysa handarbetet jag har i händerna. Den tror jag kan bli användbar till både stickning och broderi så jag beställde även den.

Jag hoppas att det kommer att funka bra att sticka. Jag har haft en del känselbortfall i framför allt tårna de senaste veckorna, och när jag provstickade hände samma sak i händerna. Jag får väl kolla upp det om det blir långvarigt. Mina nerver alltså!

Nu jobbar jag alltså på att:

  • ransonera mig
  • bejaka mitt behov av vila och sömn
  • inspireras av konst

Jag har tillförsikt, jag tror att det kommer att funka bra. Men jag måste vara disciplinerad. (Att jag beställde rundstickor på nätet, istället för att söka upp en butik i stan, är ett sätt att spara mig. Bra tänkt Pia!) När jag la mig att sova idag efter jobbet sa jag högt till mig själv: ”det är helt ok att vara trött, det går bra.”

Jag har fått en idé om hur jag kan använda mina pippisar. Det är många som frågat efter dem, och kanske jag ska prova att brodera dem på ett slags fodral i vadmal?

På bilderna syns mitt fina förråd av vadmal och kläde, och broderigarn i ylle.

Cirklar igen

Idag tänkte jag på goda respektive onda cirklar igen. Att de goda så lätt förmeras av att vara ackumulerade – att de kommer lättare när det redan kommit några. Det är liksom redan snurr på spiralen uppåt, och så går det av bara farten. Precis samma sak kan hända med onda cirklar förstås. Det är förstås inget fysiskt fenomen med fysikaliska lagar utan psykologi.

Det jag kom att tänka på idag var hur svårt det kan vara att skifta mellan en ond tankespiral till en god, medan det motsatta inte är lika svårt. Även om det är en viss motståndskraft som skyddar i själva den goda spiralen, är det inte alltid så mycket som krävs för att allt ska tippa neråt. Men att ändra ett dåligt utgångsläge till en uppåtgående spiral kan vara oerhört svårt. Det är nära på som att jag inte vill, att ansträngningen frestar på för mycket. Är inte det underligt?

Jag har fortsatt lite på den nåldyna jag påbörjade på Syfestivalen i workshopen med Anna Wengdin. Jag var inte nöjd med färgerna och tog bort de lila bitar kläde som jag sytt fast ovanpå det röda. Sedan broderade jag fast gula bitar med svart tråd, och så gula stygn vid det. Jag känner mig fortfarande inte helt nöjd, och ska nog börja från början med ett tyg tyg. Jag har tidigare köpt mindre bitar av kläde så jag har drygt tjugo färger att välja bland. Tråd att sy av kan jag ta av alla varianter jag har – det måste inte vara yllegarn. Och då har jag åtskilligt fler nyanser att välja bland!

 

Så här ser det ut just nu men i morgon börjar jag nog på ny kula. Den här kan ju ligga till sig lite!

 

 

Jag måste tipsa om en podd också: Ullpodden som handlar om allt möjligt kring ull. Det kommer ett avsnitt i månaden och i detta förstås fick vi oss en programförklaring. Om varför de startat podden och vad de tänker prata om. Som en grund ligger tanken att vi borde ta rätt på mer av den ull vi har i Sverige, och förädla den. Det ska bli kul att följa Ullpodden!

Dagen idag

”Dagen idag är en märkvärdig sak, tänk, evighet fram och evighet bak.”

Det är Alf Henrikssons ord som kan kännas rent av provocerande när man inte mår bra och undrar hur man ska orka leva. Men när det vänder, när det vänt för mig nu vill jag bara rabbla allt ur alla tänkeböcker, visdomsantologier och ordspråkssamlingar som jag kan hitta!

Idag fick jag lov att sova i vilrummet på jobbet eftersom jag av okänd anledning låg vaken mellan kl 4 och 5 i morse. Jag skulle egentligen lyssna på en föreläsning på förmiddagen, men det var helt omöjligt. Jag låg på plus den här veckan tidsmässigt så det var bara bra att jag sov bort en del tid!

Så var det dags för dagens stora händelse: Sy- och hantverksfestivalen på Älvsjömässan! Jag såg till att vara där i god tid innan den workshop jag allra helst ville delta i skulle äga rum: yllebroderi med Anna Wengdin. Om ni undrar vem det är så finns fantastiska bilder på hennes broderier att googla fram! Jag tänkte att det skulle vara fullbokat redan, men det fanns en plats åt mig!! Så där satt vi, åtta kvinnor i våra bästa år, med varsin materialsats till en nåldyna. Anna Wengdin berättade lite kort om sig själv, om hur hon fastnat för det traditionella yllebroderiet och gjort det till sitt eget. Sedan fick vi komma igång med våra nåldynor och hann sy i en hel timme. Det är ändå mycket kvar innan den är klar! Jag trodde att det skulle vara mer av en dropin-workshop, att var och en skulle få prova på en stund, men det här var ju så mycket bättre. Vilken tur jag hade!


Det här var precis vad jag behövde nu för att komma igång med yllebroderi! Jag har precis köpt en bok som Anna W varit med och gjort, och material har jag redan. Jag köpte en del yllebroderigarn idag också. Så pepp!

Jag köpte också lingarn och mönster till en helt fantastisk tröja – jag blev alltså sugen på att sticka för första gången på väldigt länge. En stickning är enklare att ha när jag tittar på tv också. Jag försöker hitta en bild på mönstret men det finns inte på Karin Öbergs hemsida, så det får bli en lite sämre bild från mönsterarket. Hennes fantastiska garn i lin och i ull/lin-blandning finns i alla fall att se där. Den tröja jag tänkt sticka är grön med rutmönster i svart och grått längst ner både på ärmarna och själva tröjan. 

Några vävda band kunde jag inte låta bli att köpa, det är sällan jag ser fina band så jag passade på.

Jag stannade inte alls länge på mässan, och gick inte runt till alla montrar. Jag begav mig hemåt med en överväldigande känsla av välmående!

 

 

 

En dag med många känslor

Jag har nyss kommit hem från veterinären där vår fina katt Marina fick somna in efter en tids sjukdom, som det brukar heta. Hon har sedan en tid medicinerats morgon och kväll mot epilepsi, men de senaste veckorna har sjukdomen eskalerat. Flera anfall om dagen till slut, och trots höjning av medicindosen blev hon inte bättre. Det var så uppenbart att hon led, och att detta var det enda rätta.

De hade gjort så fint i rummet hos veterinären, med tända ljuslyktor. Hon fick en lugnande spruta och sedan själva avlivningsdosen. Jag blev lite överrumplad av min gråt, och stannade kvar en stund i rummet. Jag pratade med henne: om att hon hittades, kom till katthemmet, att vi förälskade oss i henne på katthemmets hemsida och åkte ända till Norrtälje i halv snöstorm för att hämta henne, att hon varit en mysig knäkatt, en pratig katt som svarat när vi mjauat, matglad och snäll. Sedan sa jag hejdå och åkte hem med tom kattbur. Sorgligt, men ett vuxet beslut som måste fattas.

Den andra starka känslan idag var av motsatt art. Jag hittade MIN KURS: Textila bilder – filt och fibrer med Yvonne Habbe som jag beundrar för hennes vackra bilder! Det angränsar det jag brukar göra när jag broderar på nålfiltad bakgrund. Så otroligt roligt att få gå kurs för henne, och på Sätergläntan i Insjön!

Nu tänker du att har hon inte redan anmält sig till en kurs, den i yllebroderi på Eskilstuna folkhögskola? Ja, jo, det är sant. Jag vill ju gå båda, men man kan inte få allt här i världen har jag hört. Anmälan till den kursen är inte bindande förrän jag tackar ja till platsen när jag får ett definitivt besked om att kursen blir av. Och fram tills dess har jag kanske bearbetat min omgivning så pass att jag kan gå båda … Nej, vad säger jag!! Det blir nog bra med en kurs. Och yllebroderi har jag tänkt göra ändå, och kanske gå en kurs en annan gång.

Det är lite tröttande med såna känslo-berg-och-dal-banor. Livet.

 

 

Äntligen är kudden klar

Nu har äntligen min syster fått sin 50-årspresent: en kudde i svart kläde med en bred remsa ylletyg som jag växt- och skrotfärgade på kursen i somras. Jag tänkte direkt att det skulle bli en kudde, men insåg nästan lika snabbt att den i vårt hem skulle bli alldeles full i katthår. Det fick bli en present alltså, och väl på plats i systerns och svågerns soffa är den ju klockren, eller hur?

Jag har sytt ihop bitarna med skarvsöm som jag lärde mig på kursen, och är riktigt nöjd.