Fåglar – mina och andras

Igår var jag på Moderna museet och såg Marie-Louise Ekmans utställning. Ett verk stack ut, både för att det skiljde sig från de andra och för att det kändes. Det heter Flyktfåglar och bestod av fåglar med små fåglar på ryggen, fastlindade med bandage. Jag tänker på alla mödrar som flyr med sina små barn. Så desperat – att riskera både sitt eget och barnens liv!

FullSizeRender

På hemvägen fick jag se den nya pendeltågsstationen på Centralen. Jag hade verkligen sett fram emot att se den, eftersom jag läst att det finns mycket konst där och på den andra nya stationen vid Odenplan. Där jag stod och väntade fanns kakel med björkstammar och fåglar. Verket heter Vardagens sal och konstnären Åsa Lindström. Rogivande och vackert.

IMG_3562

Jag påbörjade vid årsskiftet ett broderi med fåglar som jag tänkt brodera på varje dag under 2017. I samband med att jag stukade handleden när jag åkte utför i mars kom jag av mig, men här är nu två nya fåglar! Jag har doppat mitt pekfinger i färg, tryckt kluttar på ett gammalt örngott i linne, och sedan sytt dem till fåglar.

IMG_3566

FullSizeRender

Tröttande med semester!

Jag har precis inlett min tredje semestervecka av fem totalt, men idag konstaterade jag att det inte är så dumt med vardag ändå! Det blir så intensivt när alla är hemma, jag är van att vara ensam några timmar om dagen. Det blev ett skönt avbrott i eftermiddag när jag promenerade och fikade med en god vän.

Psykolog Siri sa att jag ska se till att få många stunder av sådant jag vet att jag mår bra av, men det är inte så lätt att prioritera sig själv när man är förälder i en familj. I synnerhet inte när det jag behöver är lugn och ro och ensamhet.

De flesta morgnar har jag för mig själv i alla fall. Jag vaknar vid 4-5-tiden och går upp, lägger mig i soffan och spelar lite på iPaden eller tittar på någon tv-serie. När jag känner att ögonen håller på att falla igen lägger jag mig antingen i soffan utomhus eller inomhus och somnar om.

Jag mår inte riktigt bra. Det pirrar lite extra mycket i benen och jag har haft ganska mycket ångest sista dagarna. Spänningar i kroppen. Tröttheten lägger sin våta filt över dagen. Jag sitter kortare stunder i verkstan och fixar med mina kursalster.

Jag tror att jag ska göra en kudde av detta. Det är ylletyg som färgats med rost och växter, och som jag klippt isär och sytt ihop på nytt med skarvsöm så det blir svarta ränder emellan. Det svarta ylletyget blir då själva kudden.

IMG_3547

Och den här bilden monterade jag idag. Det syns dåligt på bilden men det är shibori-stygn på det svarta linnetyget.

IMG_3548

Jobbar vidare med kurs-alstren

Jag har vänt och vridit på en del av de tygstycken jag färgade på kursen för att se vad jag ska göra med dem. Här är en skiss där jag lagt samman delar av olika tyg. Flera av dem var oansenliga eller en bortklippt bit från något annat. De har jag sytt stygn på för att förstärka mönstret. Ett av tygerna var helt hopplöst tråkigt. Ett bomullstyg som jag lagt tillsammans med rostiga saker utomhus under en dag och sprejat ättiksvatten på. Det blev bara några få spridda fula rostfläckar. När jag kom hem kokade jag tyget med lökskal, vilket gjorde att tyget blev gulbeige och rostfläckarna svarta. Om möjligt ännu mer hopplöst! Men jag sydde stygn med svart sytråd och tyckte att det blev så pass bra att det kan funka tillsammans med andra bitar i tygcollaget.

Jag har alltså inte satt ihop det ännu, utan bitarna ligger bara som en skiss ovanpå varandra. Men det blev inte så tokigt tycker jag. Lägg märke till den lilla trekanten av mässingsnät!

FullSizeRender

Här en detaljbild:

FullSizeRender

På kursen gjorde jag den här bilden men var inte helt nöjd – jag visste att jag skulle jobba vidare med den hemma. Nu har jag bytt den svarta tråden mot grått lingarn, och sytt fast ett fantastiskt lite guldskimrande tyg av okänt material. Botten är ett från början vitt ylletyg som färgades på kursen, och de påsydda banden är bomullsremsor som jag knöt om ett av färgningspaketen med.

FullSizeRender

Dags att åka hem

Nu sitter jag på tåget mellan Eskilstuna och Västerås, där jag ska byta mot Stockholm. Jag är oerhört trött och hoppas innerligt att tågen ankommer i tid så jag hinner med det pendeltåg som passar min buss hemma.

Jag är trött, men väldigt nöjd med veckans kurs! Det har varit roligt, inspirerande och lärorikt, och gruppen var väldigt bra. Roliga, trevliga, generösa kvinnor med varierande grad av erfarenheter av och kunskaper om textilt hantverk. Så fantastiskt stimulerande att sitta och dricka kaffe tillsammans med personer med så lika intresse som jag. Som känner till ungefär samma metoder, material, textila hantverkare och konstnärer, inköpssställen och marknader. Som delar med sig av kunskaper.

Idag har vi inte färgat alls utan jobbat på med de bitar av tyg och papper vi färgat under veckan. Jag brukar ju måla på tyg och brodera fast olika tyglappar. De här växt- och rostfärgade tygerna liknar mycket de bakgrundsfärger jag målar, så det var givet vad jag skulle göra. Vi fick en stor bit svart ylletyg att ha som bakgrund. Det svarta blev en fin inramning.

IMG_3439 IMG_3438 IMG_3437 IMG_3435

Nu ska jag hem och göra så lite som möjligt i fyra veckor! Sova under bar himmel, mysa med katterna och äta god sommarmat!

Inspiration

Jag följde med en vän på loppis igår och fyndade bland annat en liten bit textil för 5 kronor. Den satte igång min inspiration så det var väl placerade pengar! Idag har jag suttit i verkstan för första gången på nästan en månad och då hade det också gått lång tid sedan gången innan det. Men idag var det alltså dags för inspirationen att infinna sig!

Då, i mitten av maj, nålfiltade jag den största bild jag gett mig på att göra. Idag har jag broderat en del på den, franska knutar och hoppande egna stygn. Här är två detaljbilder.IMG_3228

IMG_3229

IMG_3226

 

 

Jag testade mig fram till ett broderat halsband, som inte är klart. Kanske det blir en brosch istället eller ingenting. Vi får se.

Till vänster på bilden är små bitar av tyget som inspirerade mig.

 

 

Jag gjorde också några halsband med olika kulor. Det enda som behövs är att trä dem på en lädersnodd, men själva grejen här är ju att komponera – att få kulorna i rätt storlek, färg men framför allt i rätt ordning. Guldfärgade träpärlor från ett halsband från Stadsmissionen, ofärgade träpärlor som jag köpt, en vackert blå träpärla från ett gammalt halsband och svarta träpärlor som också kommer från olika loppishalsband som jag återanvänt. Den prickiga pärlan har jag målat vit med blå prickar. Jag tycker mycket om de här tre halsbanden!

IMG_3230

Åter i verkstan

Under ganska lång tid nu har jag inte inte haft vare sig ork eller riktig lust till att sitta i verkstan. Jag har visserligen tänkt på broderi och annat, men har inte kommit längre än så. Idag fick jag ett ryck och påbörjade en större bild med nålfiltad ull och, så småningom, broderier på. Så stor bild har jag inte gjort i den tekniken tidigare, och det ska bli roligt att låta den ta tid! Så här ser den ut just nu.

IMG_3054

Jag tog också fram en bild jag gjorde i början av året, och färdigställde den. Jag är väldigt förtjust i den och nu har den fått en ram också.

IMG_3052

Frågan är bara om den ska hänga på andra ledden? Då blir det mer av ett landskap. Nej, jag tror på den första varianten.

IMG_3053

Jag har målat på mormors gamla vävda lintyg, och därefter lagt på tunna tyger av chiffong och organza, gasbinda och koreanskt grovfibrigt papper som jag broderat på med sytråd.

Det var förra vintern jag började brodera och allt det andra jag gör i min verkstad: smycken, linoleumtryck, kalligrafi och annat. Då var jag sjukskriven på heltid i tre månader och skapandet fick mig att må bättre. Jag är så oerhört tacksam över att jag kom på att sätta igång! Att våga, att tro att jag kunde!

(Om du vill se mer vad jag gjort kan du söka på smycken, broderi, nålfiltning osv i sökfönstret.)

Avstämning igen

Jag har skrivit tidigare om att jag har en påminnelse i min telefon som plingar kl 16 varje fredag. Det är en signal om att jag ska stämma av hur veckan gått.  Hur mår jag och hur har jag mått under veckan? Har jag följt mina regler om att backa vid behov och kunna säga nej både till mig själv och andra? Är det något jag behöver ändra?

Två fredagar på kort tid har jag fått lov att stanna hemma eftersom kroppen skrikit NEJ! Båda gångerna har jag under veckan varit på olika arrangemang utanför kontoret, och även om jag de flesta gånger enbart skulle lyssna på föreläsningar så är det tröttande. Mängder av intryck, människor att interagera med och koncentrationen att lyssna. Jag pratade med min chef och vi var överens om att dra ner på dessa aktiviteter. Prioritera bort de arrangemang jag minst behöver gå på alltså. Det är ju så himla svårt! Det handlar om mitt älskade arbete och just detta med att delta i föreläsningar eller möten gör ju att jag får viktig inspiration och kunskap.

Jag är så hjärtinnerligen trött på att tänka att jag måste ta det lugnt nu så att jag blir frisk, och därefter kunna göra allt jag inte orkar nu. När blir det?? Kommer den tiden inom överskådlig tid??

Jag tycker ändå att jag är ganska bra på att backa och säga nej, men jag behöver ofta hjälp med det. Jag känner en oändligt tacksamhet mot människor i min närhet som stillsamt ifrågasätter mig. Ska du verkligen göra det där? Är det du som ska göra det där?

Senast var det när min syster och jag planerade en liten födelsedagsmiddag för vår mamma som fyllde 75 år i onsdags. Middagen skulle äga rum hemma hos oss idag och vi skulle förstås hjälpas åt. Min syster tog på sig det mesta, och sa om och om igen att jag skulle kunna vila hela lördagen om det skulle behövas. Nu blev jag sjuk igår kväll (jag har till och med feber som jag inte haft på många år!) så vi skjuter middagen framåt i tiden. Men tack vare hennes försäkringar om att hon hade koll och kunde fixa allt själv, kunde jag slappna av.

img_1317Jag skrev tidigare att jag har svårt att ta vara på det positiva som psykolog Siri rådde mig till. Att se det som fungerar nu snarare än det som var kaos tidigare. Jag skrev också att jag skulle skriva ner de positiva sakerna och läsa listan regelbundet – kanske det kan vara en hjälp. Listan blev lång och inbegriper både viktiga personer i min närhet, familj och vänner, jobbet, verkstan och min nyupptäckta kreativitet, yogan och katterna.

Det svåra som jag ältar just nu är just det faktum att det står stilla, jag blir inte bättre och känner mig inte ens stabil. Minsta lilla så faller jag. Men det är väl en sådan tanke jag ska försöka släppa till förmån för tanken att jag faktiskt jobbar 50 %.

Trött helg

Den här helgen har jag inte behövt göra någonting, varken roliga saker eller annat. Ändå är jag så oerhört trött. Jag tål ljud ännu sämre än vanligt, och får dåligt samvete för att inte orka ta om hand. Idag har hela familjen varit igång med olika saker som låter – samtidigt och på samma ställe. Jag flydde in i sovrummet, och efter att ha blivit uppsökt där flera gånger med typiska frågor-till-mamma (vár finns …? har vi … ?) sa jag ifrån att jag måste få vara ifred.

Kanske jag är extra trött på helgerna för att alla är hemma då? Jag behöver några timmar för mig själv varje dag. Det får jag på eftermiddagarna under arbetsveckorna. Jag tror också att det är trötthet efter en vecka på jobbet som tar ut sin rätt på helgen.

Jag har suttit i verkstan en liten stund i alla fall. Jag lagade ett paraply och en tygkasse, samt fick ihop en pippi. Det var flera veckor sedan sist!

IMG_1617

Stärkande helg

Jag har varit i Småland hos min kära vän Anna över helgen. Vi har egentligen inte gjort någonting annat än att prata prata prata, och det var helt underbart! Så fint att vara vänner som följts åt genom nästan hela livet! Som vet hur det var när vi var små, när vi var i tonåren, unga vuxna och när vi fick våra barn. Som vet mycket om varandra, men inte allt. Det finns alltid nya saker att prata om.

IMG_1567

Börsen som Anna fick

Jag skulle ha åkt dit i mitten av januari men då fick jag ställa in, jag orkade inte. Även om det var trist då är jag glad att jag var så mycket piggare nu när jag var där. Istället för tröttande blev helgen stärkande, trots tågresa med byte. Dottern var förstås orolig hur jag skulle orka, men det var inte jag. Jag visste ju att jag kunde vila när jag behövde, och med så fina gamla vänner är allt så avslappnat.

Det var också mysigt att komma hem till familjen som blev glada att se mig, och katterna verkade också ha saknat mig. I synnerhet Semlan som höll på att äta upp mig! En skön natts sömn, och jag är sugen på att åka till jobbet!

Vaknar för tidigt

Jag har börjat vakna kl 4 sedan någon vecka tillbaka. Det känns onödigt tidigt måste jag säga. Häromdagen vaknade jag kl 3 men då lyckades jag somna om på soffan efter två vakna timmar. Rätt dag att jobba hemma! Jag hoppas att det bara är tillfälligt, jag behöver sova.

IMG_1563

 

Jag fick sällskap i soffan, katten Semlan tyckte om att jag vaknade och tvättade mig grundligt i ansiktet.

 

 

 

 

 

IMG_1566

 

Och sen fick jag klia henne länge på magen.

 

 

 

 

Sömn är livsviktigt och problem med sömnen är väldigt vanligt vid utmattningssyndrom. Första gången jag fick diagnosen märkte jag inga förändringar på sömnen, men den här gången har jag haft så pass stora sömnsvårigheter att jag behöver ta lugnande medicin på kvällen för att kunna få en hel natts sömn. Tråkigt att vara beroende av medicin, men samtidigt är jag glad att det finns. Om inte sömnen funkar så funkar inte resten av livet. Det är när vi sover som hjärncellerna återhämtar sig och intryck bearbetas.

Idag sov jag när jag kom hem från jobbet och utvecklingssamtal med dotterns mentor. Så himmelskt skönt att kunna sova! Ofta är jag för påverkad av RLS/WED och alldeles pirrig i benen, och då kan jag inte slappna av och somna. På kvällen går det oftast bra, jag tar den största dosen av den medicinen ett par timmar innan läggdags.

I morgon ska jag jobba hemma på förmiddagen och sedan ska jag äntligen åka till min Anna i Småland! Jag hade ju tågbiljetter till en helg i januari, men då fick jag ställa in resan. Jag orkade inte. Till den här helgen beställde jag ombokningsbara biljetter, men allt tyder på att resan blir av. Jag mår i alla fall finfint och ser fram emot en vilsam, rolig och givande helg med min vän som jag känt i 46 år. Vi var 6 år när vi träffades, jag hade nyss flyttat till Lit i Jämtland. Jag minns inte när vi träffades första gången men det sa i alla fall klick direkt, och vi blev bästisar. Min pappa kallade oss för Två Knas!

Jag har gjort en present till henne men den kan jag ju inte lägga upp här ännu!

Det får bli en pippi istället.

IMG_1561