Tung dag

Det blev en tung dag efter gårdagens Sorg. Jag tror att det var flera mindre saker som tillsammans fick mig i gungning. En sak var två frågor jag fick igår. Först ”Har du provat jobba mer än 50 %?” En helt naturlig fråga utan illvillig baktanke, men som inrymmer en förväntan på tillfrisknande. Hur lång tid kan det ta egentligen? Borde du inte utmana dig lite, hur vet du hur många timmar du orkar jobba om du inte provar? Förväntan från omgivningen, Försäkringskassan och allra mest från mig själv. Men jag lever nästan konstant på gränsen för vad jag orkar både fysiskt och psykiskt, och det är slitsamt!

Den andra frågan handlade om den förestående verksamhetsövergången från kommun till landsting som vi gör vid årsskiftet. ”Kommer det att fungera även där att jag anpassar mina arbetsuppgifter efter hur det fungerar för mig?” Jag tror ju det, men en liten gnagande tanke väcktes ändå.

Nu håller jag på att somna så jag avslutar här, och lägger upp bilder på väska jag gjorde till mamma för något år sedan.

Vårsidan

Höstsidan

Närbild av höstsidan

Närbild av vårsidan

Sorg

Idag överfölls jag av Den Stora Sorgen. Jag satt i ett möte och hörde en kollega säga ett ord som fällde mig. Helt oskyldigt och inte på minsta sätt riktat mot mig förstås. Jag blev överrumplad och kom av mig en stund. Känslan klingade av, den varade inte länge som tur är för den är tung och fylld av ångest och hopplöshet.

Jag har skrivit förut om just den där känslan av att bli överfallen och nästan golvad av mina egna känslor. En bok jag läst om högkänslighet heter just Drunkna inte i dina känslor, och det är en bra beskrivning. Att överväldigas.

 

Det här näsduksfodralet är en av de första sakerna jag broderade …

… liksom det här …

… och det här …

 

… och de här askarna.

Herregud vad med grejer jag har gjort!

Kedjetäcket

Nu har jag hunnit prova kedjetäcket i några nätter, och jag tror verkligen att det är något för mig. Det är inte så tungt som det låter med 10 kg. Vikten är spritt över hela täcket. Det är sydda kanaler med kedjor i. Lite krångligt har det varit med handen, så jag tror att det blir ännu bättre när jag tagit bort gipset. Jag har också använt täcket när jag vilat på dagen och tror att det hjälper mig att slappna av och bli lugn.

Som jag skrivit förut så blev jag tydligt piggare för några veckor sedan, i början av oktober.  Det håller i sig, även om det går lite upp och ner. Däremot väntar jag med mitt experiment att jobba lite mer – att i hemlighet prova att gå upp i tid. Det är en intensiv tid på jobbet nu. Väldigt roligt men också krävande. Sjukskrivningen går snart ut  men jag har inget hört från doktorn. Jag får väl kontakta honom själv. Den här gången ska jag försöka att inte stressa upp mig för mycket om det blir krångel med Försäkringskassan, utan tänka att det löser sig.

Här är en tehuva jag gjort, ännu en fågel! 

Broderipepp

Jag hittade fler bilder på broderade små väskor. De två första har blommor av organzatyg som jag klippt och bränt i kanterna över ett ljus så att de liksom krullade upp sig.

Jag blir så glad  av att se det här vackra glada färgerna! Det här ska jag ta upp igen!

Här är två stora tändsticksaskar jag broderat på.

Jag kunde inte låta bli att brodera lite på en filt hos min syster och svåger …

 Ytterligare ett par glasögonfodral. Ett av mina favoritmotiv är fåglar.

Handen i gips!


Så himla onödigt! Jag har halkat på en isfläck och brutit handen, eller rättare sagt ett ben i min hand. Den högra förstås – är det inte typiskt! Och jag som precis anmält mig till en liten kurs i yllebroderi. Den var så lagom för mig, två och en halv timme på en lördag. Men det får bli en annan gång. Just nu försöker jag lära mig att klara mig med bara vänster hand. Något handarbete blir det inte.

Men det hade kunnat vara värre också. Jag hade kunnat slå i huvudet, eller slagit sönder handen värre. Nu blir det gips i tre veckor och sedan sjukgymnastik för att komma igång med handen igen.  Och så ett stort vackert blåmärke på ryggen.

Jag fortsätter att visa gamla alster. Här en del saker jag gjorde i filt för nästan två år sedan. Jag älskar fina färgkombinationer och det får jag utlopp för  här. Det blev många glasögon fodral och en del bokmärken 

Pepp i vintage vadmal

Jag har köpt oanvända beredskapsrockar i vadmal och klippt isär. Jag tycker att det är en vacker färg och skönt material som inte sticks. Det blev olika armband som är väldigt sköna att bära, lite som handledsvärmare. På några har jag broderat fast gamla spetsar. På andra har jag sytt pärlor och silvertrådar – lite glammig vadmal! En del har jag bara klippt i fina former utan dekoration. Samtliga har gamla pärlemorknappar. 

Dessa armband har i stort sett inte kostat någonting att göra. Det mesta är återvunnet material eller loppisfynd. Det gör det ännu bättre!



Pulsvärmare av gammal spets och vadmal.




Nålfiltad pepp

Jag har nålfiltat en hel del och broderat på. På Syfestivalen för något år sedan köpte jag massor av små buntar med ull i olika färger. Ullen är som en palett med färger som jag kan ”måla” med, nästan som akvarell, och förstärka vissa delar med stygn. Fantastiskt roligt! Här är några exempel.

Kardad ull att nålfilta med i många fina färger!

Min vän Annika har ramat in tre av bilderna jag gjort.

Broscher

Den här bilden ställde jag ut på Klappsalongen på Väsby konsthall förra julen.

  • Den här bilden ställdes också ut på Klappsalongen …

    … liksom den här, där jag även använt björknäver.

    Ägg av ull till påskriset!