Kategoriarkiv: Psykisk ohälsa

Lite bättre idag

Postat av
Svara

Ångesten är lättare idag, det är mest nu ikväll som den lägger sitt tunga järnband runt bröstkorgen. Jag var och handlade lite mat idag och fick verkligen pressa mig igenom affären. Varje vara som jag läste på inköpslistan fick jag mumla tyst för mig själv för att kunna fokusera på vad jag skulle ha. Ingenting kändes automatiserat. Jag var yr och bet verkligen ihop för att det skulle funka. Jag pratade med mig själv i tankarna: ”det är snart över, det kommer att gå bra, ta det bara lugnt och håll i kundvagnen så gör det inget att du är yr”. Och det gick bra. Jag fick med mig det jag skulle köpa. Men jag är oerhört glad över att det är sällan jag behöver handla mat! Inte för att det är så här varje gång men det händer.

Jag gick runt en sväng i trädgården och tittade till växtligheten. Höstanemonen har börjat blomma – den som jag trodde skulle blomma först i höst! Men det är många knoppar på den. Och luktärterna har börjat blomma i purpur! Bloggen krånglar tyvärr med bilderna, så de får jag lägga upp en annan dag.

För ett par år sedan köpte jag en planta temynta. Den överraskade med sin växtkraft och sina djupröda blommor. I år är den mer blygsam och försvinner nästan under den sturska dragonen. Men nu blommar den i alla fall. Den här bilden är från 2017, men den ser likadan ut nu!

Lägger patiens för att lugna

Postat av
2

Dottern och jag var på Ikea igår – något jag vanligtvis tycker är trevligt om det inte blir alltför länge. Vi hade bara några få saker på ärendelistan så det blev ett kort besök med flera genvägar genom varuhuset. Delvis berodde det på att jag inte mådde så bra, vilket började strax efter att vi kommit dit. Jag blev yr och trögtänkt, fick tunnelseende och blev långsam i kroppen. Jag bad att få hålla dottern i handen och då kändes det bättre.

När vi kommit hem hade jag tänkt äta lunch men jag gick raka vägen i säng och sov istället – helt slut. När jag vaknade efter ett par timmar hade jag så stark ångest att jag hade svårt att äta. Jag låg i soffan resten av eftermiddagen och kvällen, med ett hårt tryck över bröstet. Jag tänkte på de där järnbanden runt trätunnor – så hårt och obevekligt kändes det. Andningen var grund. Jag kunde knappt äta något men till slut fick jag i mig ett par kokta ägg. Ångesten släppte det värsta greppet senare på kvällen, innan jag skulle sova.

Något jag tycker är hjälpsamt när jag inte mår så bra är att lägga patiens på iPaden. Det är lugnande och tar också tankarna bort från hur jag mår utan att för den skull vara för ansträngande. Jag brukar även lösa korsord, men det är ibland för svårt när jag är så här trögtänkt. Patiens passar mig väldigt bra.

Idag vaknade jag strax innan klockan 4, och kände mig spänd i kroppen. Jag ska ta det lugnt idag, och göra avslappnings- och andningsövningar. Det brukar vara hjälpsamt. I morgon åker jag upp till min systers och svågers stuga i Söderhamns skärgård i ett par dagar. Det ser jag fram emot!

 

I ensamhet

Postat av
Svara

Det var fint att träffa min vän A igår, det var väldigt längesedan sist. Och så skönt att inte behöva träffas på någon stimmig restaurang, utan att vi kunde sitta och prata här i lägenheten!

Idag hade jag tänkt gå till det nyrenoverade Stadsmuseet som ligger på promenadavstånd. Jag gav mig iväg vid 14-tiden men hann inte långt förrän jag drabbades av ganska stark ångest, och vände på klacken. Kanske det förra museibesöket spökade? Jag gick tillbaka igen och provade att lyssna på en intressant podd om historia samtidigt som jag broderade. Men jag var för uppjagad och ångestfylld, så jag satte på en tv-serie som jag följer och den fick mig lugn igen.

Nu längtar jag hem. Till familjen, katterna, trädgården, verkstan och hela huset. Jag åker hem efter frukosten i morgon.

Jag har fortsatt på mitt linnebroderi med bottensöm. Frågan är vad det så att säga ”ska bli”?

 

Egentid

Postat av
Svara

I morse åkte jag till min systers och svågers lägenhet och ska bo här för mig själv i ett par dagar. Igår kväll var jag lite fundersam om jag verkligen skulle åka hit, eftersom jag hade ganska stark ångest. Men det känns bra att vara ensam. Ikväll kommer en god vän förbi på en enkel middag.

När jag sov middag väcktes jag av att en handläggare på Försäkringskassan ringde. Det var ett trevligt samtal där hon ville få lite mer information om hur jag jobbar och hur jag, läkarna och arbetsgivaren ser på framtiden. Jag berättade om hela min situation: mina sjukdomar och de läkarkontakter jag har, och också om stödet av chef och arbetskamrater samt om anpassningen av arbetsuppgifter. Hon sa det inte rakt ut men det var underförstått att det senaste läkarintyget kommer att godkännas, och det känns förstås bra. Jag loggade in på Försäkringskassans hemsida senast i morse för att se om något hänt i mitt ärende, men då syntes inget. Handläggaren bad mig hälsa min husläkare att han ska skriva om intyget från grunden och inte bara lägga till en del och dra ifrån annat. Det blir för otydligt och jag har verkligen full förståelse för det! Jag ska förbereda mig noga inför nästa läkarbesök så att han skriver ett så bra intyg som möjligt.

Jag har med mig en påse med broderigrejer också. Ett påbörjat som från början var en provlapp där jag testar bottensöm med lintråd på linnetyg. Jag har bara sett bottensöm i yllebroderi, men det går förstås med andra material också. Så här ser det ut ännu så länge. Jag ska fundera på vad jag kan använda det till.

Jag har också med material till en kudde med yllebroderi inspirerat av en heltäckningsmatta jag såg på ett hotell i Varberg där jag var på konferens i vintras.

Jag valde rätt

Postat av
Svara

Jag jobbade hemma igår, som vanligt på onsdagar. Det bästa är att jobba på förmiddagen – då är jag piggast i hjärnan. Resten av dagen var jag trött, tröttare, tröttast och hade ganska stark ångest på kvällen. Jag bestämde mig för att jobba hemma även idag, och det var verkligen rätt. Jag har orkat mer idag än igår och det känns bra. I morgon ska jag åka till jobbet och sedan har jag semester. Då ska hjärnan slippa tänka alltför mycket och bara vila.

Jag har länge velat ha en bättre förvaring för alla mina trådrullar, och tittade efter en sån där hylla med pinnar att sätta dem på. Jag blev direkt avskräckt eftersom den första jag hittade kostade 1000:-! Jag ritade en istället och gav till sonen som en önskan till min födelsedag. Den skulle rymma 40 trådrullar.

Han är så uppfinningsrik och duktig på sånt här, så jag tänkte att det inte skulle vara så svårt för honom. Men han hade svårt att komma på hur han skulle lösa det på bästa sätt så att den också skulle rymmas i verkstan. Till slut frågade han varför jag inte bara köper en, och när jag tittade den här gången så hittade jag en för drygt 300:- och beställde den direkt. Igår kom den och trots att den rymde 60 trådrullar så räckte det inte alls till!

Jag la rullar som jag har flera av i en ask, och så fick svart, vitt, grått och brunt ligga i en annan.

Hur jag samlat på mig så många trådrullar? Jag har fått eller köpt på loppis – knappt en enda är köpt som ny. Det finns så många nyanser och det är ofta liksom EN som är rätt!

Nu ska jag bara få upp hyllan på väggen också.

 

Om att hushålla med orken

Postat av
Svara

Jag hade en så trevlig kväll med min vän M i torsdags! Vii satt i ett hörn av lokalen så att jag bara hade det stimmiga ljudet från ena hållet, och lyckades hålla koncentrationen. Efter ett långt fint samtal hade jag bara tre kvarters promenad hem till min syster och svåger där jag sov över.

Efter en sådan kväll vet jag att jag kommer att få betala för all ork det kostar på med alla intryck, och igår kväll när jag kom hem hade jag inte mycket kvar att ge. Tyvärr sammanföll det i tid med stora behov av mig i familjen, så jag fick varva stunder i soffan med att tvinga mig att utföra tjänsterna som krävdes, eller åtminstone starkt efterfrågades.

Det här är ett dilemma: jag vet oftast inte när jag behöver vara utvilad och rustad för olika insatser, och då är det svårt att hushålla med orken. Och om jag anstränger mig kan jag inte vara helt säker på att få tillräckligt med återhämtning efteråt. Som när jag träffade M på en stimmig bar. Om jag bara vet att jag kan vila dagen därpå så kan jag göra ett överslag och räkna ut om det så att säga är värt den trötthet som obönhörligen kommer efteråt. Det gäller alla roliga saker – de kostar ofta på men är så viktiga för livsglädjen.

Men den där oförutsägbarheten är svår att hantera.

 

Lite piggare idag

Postat av
Svara

Jag har jobbat hemma idag, som jag brukar på onsdagar. Det gör att jag orkar bättre, när jag slipper resan dit och hem. Jag har känt mig piggare idag, och inte lika nere som de senaste dagarna.

Jag ringde min husläkare idag och han sjukskrev mig en månad till. Eftersom vi inte hinner träffas innan hans semester så är det bra att skriva en kortare period. Försäkringskassan vill gärna att patient och sjukskrivande läkare träffas. Vi har bokat in en tid att träffas i slutet av juli och så får vi se hur läget är då. Det känns bra.

Idag har det regnat mer eller mindre hela dagen. Det går nästan att se hur all växtlighet i trädgården njuter! Den stackars pionen låg nästan på marken av all väta, men har börjat resa sig igen med sina lysande ceriserosa blommor. Även bladen är så vackra på pionerna så när de blommat över finns bladen kvar som en mörkgrön buske.

I morgon kväll ska jag träffa en kär vän som jag inte träffat mer än flyktigt på väldigt länge. Det ser jag verkligen fram emot! Efter jobbet i morgon ska jag gå till min syster och svågers lägenhet och vila under eftermiddagen, innan vi ses. Där ska jag sova över i morgon också, så får jag nära till jobbet på fredag.

Samtal om medicinering

Postat av
2

Idag ringde psykiatern enligt överenskommelse för att höra hur det gått med den nya antidepressiva medicinen som hon bytte till, Venlafaxin. Jag sa att det gått bra med övergången men att jag inte mår så bra. Hon sa att det kan dröja ytterligare några veckor innan effekten av den högre dosen märks av (jag inledde med lägre dos i kombination med min förra medicin, Fluoxetin, för att successivt byta). Jag fick en återbesökstid hos henne i slutet av augusti. Jag hade hoppats på att hon skulle öka dosen, men då får jag avvakta och se i några veckor till.

Midsommarhelgen var tuff och bådar inte så gott för sommarens välbehövliga ledighet tyvärr. Men vi har försökt ha samtal i familjen, och hoppas att det kan bli bättre.

Jag känner mig så trängd i de där lägena! Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vart jag KAN ta vägen. Jag vill bara bort bort bort. Som om att det bara är en tunn hinna som skiljer mig från att vara hel till att totalt brista.

Jag vill bara att det ska vara lugnt omkring mig. Är det för mycket begärt?


 Just nu halvligger jag i utesoffan i vår lilla trädgård. Det är lite drygt 20 grader varmt och molnigt, mycket behagligt. En talgoxen sjunger envetet i närheten, och några koltrastar hörs mer på avstånd.

Jag har utsikt över vår fina pion som precis har slagit ut. Den fanns här redan när vi köpte huset så det blir vår sextonde sommar tillsammans. Vi har till och med flyttat på den för några år sedan, och den fortsätter att blomma. Humlorna tumlar lyckligt omkring i de ceriserosa blommorna! Det känns bra att bjuda humlor och bin på lite blommor. Vi har en hel del lavendel som också precis börjat blomma. Även den populär hos bina.

Nere till höger syns ett av våra vattenhål för humlor och bin!

 

Spänningar och ångest

Postat av
Svara

Det är visst vanligt att människor kommer in akut till sjukhus med befarad hjärtinfarkt, och så visar det sig att det är ångest de känner. Symptomen kan vara liknande, i synnerhet trycket över bröstet. Igår kände jag som ett band som tryckte över bröstet, och en känsla av att det var svårt att andas fast det inte var det egentligen. Jag googlade och hamnade på sidor om kärlkramp och hjärtinfarkt, men det stod också om att det kunde vara utlöst av stress. Jag gick och la mig och till slut släppte det.

Det är inte så konstigt att det kom just igår. Det var en riktigt dålig dag med inslag av det som gjort mig sjuk från början. Inte av den digniteten men min kropp går i försvarsställning så snart hotet dyker upp. Jag blir spänd, i synnerhet i axlar och rygg, och får ont i kroppen.

Jag grät till och med en liten skvätt igår, och det är mycket länge sedan sist. Sedan jag börjat med antidepressiv medicin är det som om att medicinen täckt över gråten så att den inte kommer ut. Men igår brast den täckelsen, och det sipprade ut lite.

Jag känner mig rädd och orolig inför hela långa sommaren. Jag måste kunna känna mig trygg och avslappnad i mitt eget hem!

 

Dålig dag

Postat av
Svara

Jag har jobbat hemma idag och det var skönt. Men jag har inte mått så bra. Höjd ångestnivå och trötthet. Jag var och klippte mig på eftermiddagen och fick nästan panik vid tanken på att prata med min urtrevliga frisör. Jag fick verkligen anstränga mig för att orka med mig själv.

Den enda anledningen jag kan komma på är att jag inte har något broderi på gång! Jag gjorde klart yllebroderiet med bottensöm och sydde ihop till en kudde igår.

Jag behöver nog sätta igång med ett nytt broderi för att må bättre. Kanske att jag borde ha två på gång samtidigt så att de går lite omlott och jag aldrig står utan? Startsträckan är så lång och närmast oöverstiglig ibland.

En arbetsdag kvar och sedan en tredagarshelg. Vi firar midsommar i Vaxholm som vi brukar. Sedan är det två arbetsveckor innan min fem veckor långa semester börjar. Det regnar och är soligt om vartannat, och det växer så det knakar i trädgården!