Lite hängig

Jag känner mig fortfarande tröttare än vanligt (vad nu det är!) och lite hängig. Har inte riktigt haft ork till någonting, och bara suttit kortare stunder i verkstan. Jag ägnar mig mycket åt att lägga patienser på telefonen, och ett spel där man ska lägga tio i rad. Det är någonting lugnande med det hela, och jag tycker om när det liksom går ihop på ett snyggt sätt. Något för en psykolog att sätta tänderna i!

Någon kanske undrar om hur det ligger till med broderiet nuförtiden? Jodå, jag har ett yllebroderi på gång, även om det går långsamt. Jag fick frågan häromdagen om vilken av de olika tekniker jag håller på med som jag gillar mest. Det är tveklöst broderiet, även om silversmidet känns väldigt roligt också. Men broderiet kommer jag nog att över tid ägna mig mest åt. Där finns en möjlighet till kreativitet som känns mer gränslös än med silvret. Och så är det alla färgerna som jag älskar, och det taktila i textilierna.

Kärleksörten blommar för fullt

Jag åkte för att ta blodprover i morse, men när jag kom dit visade det sig att jag skulle vara fastande, och det hade jag glömt bort. Jag får åka dit i morgon bitti igen.

Idag var det plötslig betydligt kallare ute, och jag njuter av att inte svettas. Jag hade jacka på mig och strumpor i skorna, och det var längesedan.

Jobbar halvtid på konferens – igen

För vilken gång i ordningen är jag på konferens och är sjukskriven på halvtid? Jag har verkligen rutin på det. Den här gången har jag bett om ett rum i anslutning till konferensen så att jag enkelt kan gå undan kortare och längre stunder.

Måltiderna är tuffa. Det är så högljutt omkring mig att hjärnan blir överkokt! Jag äter upp och går sedan och vilar. Kvällsaktiviteterna är bara att glömma. Men jag är glad att det funkar att göra så här. Annars hade jag inte kunnat följa med alls.

Jag skulle egentligen gå på en 50-årsfest på lördag som jag verkligen sett fram emot. Men jag inser att det är helt orealistiskt. Det finns inte på kartan att jag skulle orka med en fest, i synnerhet efter den här konferensen. Så trist.

Det är så vackert här, och vädret kunde inte vara bättre. Vi är på Högbo bruk i närheten av Sandviken i Gästrikland. Hit skulle jag gärna komma tillbaka någon gång.

Vilar

Igår var jag på återbesök hos psykiatern för att följa upp hur jag mår och hur medicinen funkar. Jag sa till henne att de allra svartaste tankarna är mer sällsynta nu än innan jag bytte medicin till Venlafaxin. Det är väldigt skönt. Tankarna om meningslöshet och hopplöshet är alltför tunga. Winston Churchill kallade dem Den svarta hunden.

Däremot har jag haft mycket ångest i sommar men de senaste veckorna har det lättat. Kanske att den här medicinen är snäppet bättre ändå. Jag hoppas att det håller i sig.

Tack och lov så var den galna natten med WED/RLS en engångsföreteelse! Jag var ganska orolig kvällen därpå, men det gick bra att sova.

Tröttheten den här veckan är värre än vanligt, och jag jobbar hemifrån onsdag, torsdag och fredag. Det är ju fantastiskt att jag kan det! Jag hade planer för helgen som jag ställer in – det är vila som gäller.

Vardagen åter

Det är inte enbart tråkigt att semestern och sommarlovet är slut, och att sommaren sjunger på sista versen. Jag tror att i synnerhet barnfamiljer hälsar vardagen välkommen åter, med rutiner och förutsägbarhet. Så även i vår familj. Och jag har ju en semesterhelg kvar att se fram emot!

Lite tråkigt är att jag haft större känningar av WED/RLS på jobbet. Det har varit ganska hanterligt de senaste veckorna så det vore synd om det blir värre.

Idag blev jag nästan överraskande trött när jag kom hem. Jag fick en tydlig signal av kroppen: LIGG NER! Så jag gjorde det. Det var min tur att laga middag men vi fick klara oss med rester för jag orkade inte göra någon mat.

I morgon ska jag jobba hemma. Det känns bra efter en sån här trött dag.

Här är ytterligare några alster i vardande. Silverkulan har jag köpt färdig och jag är väldigt nöjd med att lödskarven inte syns (utan att jag behövde fila bort den).

 

Jag provar mig fram

Jag ska väl erkänna att jag ägnat en del tid åt silversmide de senaste dagarna! Det är väldigt roligt men också frustrerande när jag antingen inte får till en lödning eller – ännu värre – värmer för mycket så att allt smälter. Bara att börja från början igen! Jag har lärt mig mycket under de här dagarna.

Jag har jobbat en vecka nu, och det har gått bra. En dag jobbade jag hemma, och det ska jag fortsätta att göra. Jag mår ganska bra även om jag har en del dippar då jag blir både trött och deppig.

På onsdag ska jag träffa min chef för att prata om den rehabiliteringsplan som arbetsgivaren ska upprätta efter en viss tids sjukskrivning. Det blir bra att samtala om hur arbetet kan anpassas så att jag orkar jobba, och få det på pränt. Jag ska läsa på lite inför mötet, så jag vet vad som gäller.

Spänd

Idag hade vi ett uppträde i familjen som fick hela min kropp att reagera. Jag blev spänd från huvudet ner till fötterna och det har inte försvunnit helt ännu. Det var som att kroppen frös till – gick i försvarsställning och i ide på samma gång. Det har påverkat hela min dag, och jag känner att oförutsägbarheten tog udden av livsglädjen. Jag har en oro och beredskap i kroppen, och alldeles nyss hörde jag ett plötsligt ljud och hoppade högt med skenande puls. Så här kan jag inte ha det!

Jag fick besked från Försäkringskassan idag, om att de godkänt läkarintyget. Det känns förstås bra. Det är två veckor sedan de fick in intyget så det har tagit lite tid och oro. Nu är jag sjukskriven på halvtid september ut.

 

Andra dagen – det lossnar

Dagen inleddes med en kort promenad i den närbelägna skogen. Det var betydligt svalare idag vilken var himmelskt! Dessutom regnade det en stor del av dagen och det var så välkommet.

Jag mådde inte alls bra på förmiddagen. Jag hade lite ångest och kände mig trög i både skallen och kroppen. Det var som att jag måste vänta in mina tankar hela tiden. Om någon sa något till mig så måste jag processa det i några sekunder innan jag förstod. Men jag tog det väldigt lugnt, och förklarade för kursledaren varför jag inte var med kvällen innan. Hon tyckte givetvis att det är helt ok att jag gör allt i min takt, men det känns ändå bra att berätta att jag är deltids sjukskriven och kanske inte är med hela tiden. Det är den femte sommarkursen som jag går då jag inte orkat fullt ut. Då jag gått till mitt rum eller ett vilrum emellanåt. Men det går ju det också, även om det skulle kännas kul att sitta uppe sent på kvällen med den andra kursdeltagarna för att hinna så mycket som möjligt.

Igår kväll kände jag mig ganska förvirrad. Jag hade inte förmått ta in all information och alla instruktioner. Det kändes inte så bra när jag märkte att de andra nybörjarna verkade ha hängt med. Men idag lossnade det lite. Jag behöver få veta varför jag ska göra på ett visst sätt eller i en viss ordning. Då är det mycket lättare att förstå och att komma ihåg.

Idag har jag hunnit med en hel del. Den stora ringen med den skålade ”parabolen” är nästan helt klar. Jag har gjort en ring till min tumme, och kämpat som en gnu med skålade örhängen med en silverkula i. Jag har fått göra om flera moment, och det ena örhänget råkade jag löda för länge så det krullade ihop sig till en kula! Suck – bara att börja om från början med att stansa ut en bit, skåla den och löda fast en ny silverkula.

Det syns inte riktigt men det är en guldgula och en silverkula i skålen. I de små skålarna är det en silverkula, de ska bli örhängen.

Så kom nästa svårighet: att löda fast den lilla pinnen som ska stickas in i örsnibben. På det ena örhänget lyckades jag nästan direkt men den andra har jag slitit med och gjort om säkert tio gånger! Jag gav upp klockan 9 i kväll och hoppas kunna få till det i morgon.

Nytt läkarintyg

Idag var jag hos min husläkare för att få ett nytt läkarintyg. Jag hade ju en hälsning från Försäkringskassan om att de vill se ett mer utförligt intyg som läkaren ska ändra från gång till gång, och inte bara lägga till nya saker i det gamla. Det var inte helt lätt att föra fram denna kritik, och jag fick verkligen stålsätta mig och intala mig att det är viktigt för Försäkringskassans bedömning av MITT intyg. Det är jag som drabbas om det inte blir bra. Han lyssnade och skrev ett nytt intyg, men hade lite svårt att förstå kritiken.

Jag hade skrivit ner allt jag kunde tänka på som han kunde ha användning för:
  • WED/RLS: lite sämre på grund av medicinändring, se nedan. Bättre under våren sedan Sifrol återinsatts.
  • Självskattningstester:
 MADRS – S = 20
 KEDS = 26
 HAD ångest = 18, depression = 9
 SMBQ = snitt 5,5
  • Mediciner

Provar sedan några veckor tillbaka ny stämningshöjande: Venlafaxin och tar fortfarande Mirtazapin till kvällen samt Oxascand.

Samtal med neurologen på DS i början av juli. Drog ner Gabapentin till 1 kapsel 3 ggr per dag, fortsätter med Sifrol till kvällen.

  • Sömnen
Sämre sedan ett par veckor tillbaka. Svårare att somna, vaknar på natten, viss svårighet att somna om. Sover middag på dagen liksom tidigare.
  • Läkarkontakter
Psykiatrin telefonkontakt under sommaren och återbesök i augusti.
Neurologen DS telefonkontakt under sommaren för ändring av medicindos. Ny kontakt efter sommaren.
  • Hur det påverkar mig
Jag är trött både mentalt och fysiskt. Svårt att koncentrera mig om jag inte har helt lugnt omkring mig. Simultankapaciteten påtagligt sämre än vanligt. Håglöshet, känsla av hopplöshet, trög och splittrad i tanken, försämrat arbetsminne, känner mig spänd i kroppen och slappnar sällan av. Har haft betydligt mer ångest den sista månaden.
  • Hur det gör att jag inte kan jobba heltid
Jag orkar göra enklare uppgifter i några timmar men efter ca 3,5 timme är det som att jag tar slut. På morgonen är jag som piggast och brukar passa på att göra sådant som kräver lite mer tankemöda. Jag känner tydligt när det inte funkar längre, och byter då till enklare arbetsuppgifter. Ibland behöver jag lägga mig i vilrummet ett tag, och somnar ofta där.
Fikarummet på jobbet upplever jag ofta som för stimmigt och ser till att sitta i ett hörn för minimalt med intryck. Vissa dagar går jag någonstans där det är tyst och fikar.
Jag jobbar fem dagar i veckan, ca 3,5 h på fm och en halvtimme hemma på em. En dag i veckan arbetar jag helt hemifrån.
  • Motionerar med promenader, ofta i skogen. Ägnar mig åt handarbete och trädgårdsarbete i liten skala som ger energi.
Jag föreslog att han skulle sjukskriva mig på halvtid under två månader, och det gjorde han. Förhoppningsvis kan jag jobba 75 % från oktober. Så nu är det bara att vänta och se vad Försäkringskassan beslutar.

Förbereder inför läkarbesök

På torsdag ska jag till min husläkare för att få fortsatt sjukskrivning. Som jag skrev häromveckan har jag en hälsning från Försäkringskassan till honom om att skriva mer utförliga intyg, och inte bara kopiera det gamla.

Jag håller på att förbereda mig inför samtalet med doktorn så att han får med allt som kan behövas. Jag har gjort de fyra testerna KEDS, HAD, MADRS-S och SMBQ vilka alla indikerar måttlig depression, hög ”burnout” och ångeststörning. Jag har också skrivit ner hur jag mår och på vilket sätt jag har svårt att arbeta mer än halvtid. Även de andra läkarkontakter jag har samt de mediciner jag tar för att försöka komma tillrätta med min hälsa.

Jag skulle önska att bli sjukskriven på halvtid i två månader till och sedan trappa upp till att arbeta 75 %. Jag får väl se vad doktorn tror om det.

De senaste dagarna har inte varit så bra. Jag har varit trött och orolig, och igår blev jag väldigt yr så jag låg mest hela eftermiddagen och kvällen. Kanske en oro inför läkarbesöket och även inför kursen i nästa vecka. Jag känner inte samma glada förväntan inför den som jag gjort tidigare, och det hänger väl ihop med en mer allmän känsla av håglöshet.

Här kommer de utlovade bilderna på luktärter och höstanemon.

Sitter på tåget …

… som nyss lämnade Söderhamn – på väg hemåt. Jag har haft två fina dagar i sakta mak. Jag har varit trött, vilat mycket och sovit en del. Jag mår så bra av att bara vara här med allt välkänt: den stora roten utanför dasset, stenarna i form av en döskalle på stigen upp från bryggan, den enorma gamla aspen, ljudet när man går in i köket, den branta stegen upp till övervåningen och så mycket som minner om mormor och morfar. Och så den vackra vyn över Bottenhavet förstås – den är svårslagen och den tröttnar jag aldrig på. Ibland syns Hällgrundets fyr långt ut i havsbandet och ibland är den som osynlig. De två stora grunden därute ser ibland ut att sväva i luften och ibland som två stora båtar långt ut. Dimman kan ligga tung och mystisk, och dölja skogen på andra sidan fjärden. Men framför allt är det den långa obrutna horisontlinjen som fascinerar.

Jag hade med ett pågående yllebroderi och satt en stund med det, men blev inte nöjd med garnet jag hade med mig så jag repade upp allt.

Ångesten jag hade på kvällarna under senaste veckan har inte dykt upp dessa dagar – skönt. Nu har två veckor av min semester gått och jag har fortfarande kvar tre. Det känns bra att komma hem igen!