Hemma igen

Vi hann jobba lite sista dagen också, innan det var dags att städa efter oss. Vi hade en liten vernissage för oss själva nu när den stora, då vi kunnat se alster från alla kurser, är stängd. Här är mina saker minus armbandet som jag hade på mig och glömde.

Det är så fantastiskt fint detta med folkhögskolor! Jag undrar om det finns motsvarigheten i andra länder? Det känns fint att vara en del av den rörelsen där tusentals människor fortbildar sig i allt mellan himmel och jord. Drömmen vore att varje år gå tre kurser utspridda över året. Då skulle jag testa lite olika saker, tälja i trä till exempel. Det är mycket prisvärda kurser eftersom de delvis är offentligt finansierade. Jag tror att jag betalade ca 5500 kr för en vecka inklusive boende och helpension. Det enda jag betalade utöver detta är materialet, dvs silvret.

Resan hem gick snabbt och smärtfritt, fyra timmar från dörr till dörr. Så skönt att komma hem och krama man, barn och katter! Nu har jag en dag kvar på semestern, och sedan är det dags att börja jobba på måndag. Det känns också bra.

Femte kursdagen

Kursen börjar lida mot sitt slut och jag tycker att det ska bli skönt att åka hem. Efter morgondopp och god frukost tog jag tag i några smycken som var halvfärdiga, och gjorde klart dem idag.

Här är ett par örhängen som jag gjort lite oregelbundna och med märken efter hammaren. Den mindre ringen har jag oxiderat och låtit vara mattsvart.


Ännu ett par örhängen som är hopplösa att fotografera lite snabbt. De är små och jag har sågat ett snitt i dem och vikt upp en fjärdedel.

 

 

Jag gjorde också ett halsband av rundlar. Den näst längst ner har jag kört med en borr med ett trasigt borrstål på så den blev matt.

Igår gjorde jag de här örhängena som blev helt klara idag. Passar bra till halsbandet ovan!

Jag påbörjade en ring som jag ska göra klar hemma. När jag gick kursen sist hade jag så bråttom att hinna med så många saker som möjligt. Jag visste ju inte om jag skulle kunna skaffa utrustning att smida hemma, även om jag hoppades det. Nu vet jag att jag kan fortsätta att göra silversmycken efter kursen, och då behöver jag inte skynda.

Idag bjöds vi på avslutningsmiddag med tårta, men efter middagen följde jag inte med de andra för att fortsätta jobba. Jag gick till rummet och tog det lugnt istället. I morgon går tåget hemåt, och jag är hemma vid middagstid. Det ska bli skönt.

 

Fjärde kursdagen

Dagen inleddes med ett skönt bad klockan 7 på morgonen. Dimman var inte lika tät och mystifierande som dagen innan. Nu såg jag andra sidan sjön.

Efter allt arbete med det stela halsbandet med agaten känner jag mig inte så sugen på att dra igång ännu ett sådant stort projekt. Jag har gjort några smycken som inte tar lika lång tid istället, bland annat två par örhängen som jag inte lyckats få på någon bra bild ännu, men här är en dålig bild på ett par.

 

 

 

 

Här är ett armband jag gjort. Det är två armringar som jag trasslat ihop lite ojämnt för ett vilt resultat som vår lärare Anna uttryckte det. De rasslar alltså inte mot varandra utan är stelt.

Vi sex kvinnor i olika åldrar tillsammans med vår lärare Anna har blivit en fin grupp tillsammans. Vi har roligt ihop och vi hjälper varandra. Det är alltid dilemmat när en kurs lider mot sitt slut, att gruppen då äntligen blivit sammansvetsad.

Men det känns bra att åka hem på lördag. Kroppen börjar säga ifrån efter flera dagars intensivt arbete, framför allt axlarna. Jag har bokat tid hos massören i nästa vecka! Men hjärntröttheten har jag inte känt av igen, och jag är ganska bra på att lyssna efter hur jag mår och ta pauser.

En underbar med lite märklig sak är att RLS har hållit sig på mattan. Jag har knappt känt av det alls under veckan! Fantastiskt! Det är väl lugnet i att jag bara har mig själv att förhålla mig till som gör skillnaden. Jag slappnar av här.

Tredje kursdagen

Vid 7-tiden satte jag på mig baddräkten under kläderna och tog badhandduken med mig för att leta upp badbryggan. Det var sannerligen ingen värme i luften, jag hade till och med en kofta på mig. Det var dimma över sjön även den hör morgonen och oerhört vackert.

Det var helt ljuvligt att bada! Ganska varmt i vattnet, 18 grader fick jag hör sedan, och så dimman som gjorde att gränsen mellan vatten och andra sidan sjön smälte ihop. Men när jag tittade upp var himlen blå! Jag hade tänkt att jag skulle bli kall när jag kom upp, och att jag skulle ha tagit med en badrock. Men jag frös inte alls, och gick tillbaka iklädd enbart den blöta baddräkten och handduken runt höfterna!

Min hjärntrötthet från igår kväll var tack och lov borta, och jag kunde jobba på lite längre den här dagen. Jag tog en längre paus i samband med lunchen bara, men sedan jobbade jag på till halv 8 på kvällen.

Halsbandet blev äntligen klart! Så många timmar jag lagt ner på det! Och jag är verkligen nöjd. Det var väldigt svårt att forma det kring halsen så det låg bra. Kroppen går lite upp och ner och jag vill ju att smycket ska ligga tätt mot huden, och att agaten ska ligga helt rätt. Det hade varit betydligt enklare med en rund sten! Till råga på allt fastnade halsbandet i polermaskinen precis på slutet och blev lite deformerat! Grrr!

 


Jag gjorde ett par örhängen och påbörjade en del annat igår också, bland annat ett armband. Skönt att göra lite enklare saker också.

Nu närmar sig klockan 7 och jag ska snart gå ner och bada igen.

Jag gjorde det!

Det har tagit emot att komma igång med silversmidet, men till slut gick det. I onsdags visste jag att jag skulle vara helt ensam hemma i några timmar, och då tänkte jag ta tillfället i akt. Jag vet inte riktigt varför det var så viktigt att vara ensam, men kanske för att beslutsamheten krävde fullt fokus.

Min arbetsplats för själva smidet är i tvättstugan, och även om allt står framme så har jag tagit undan flussmedel och vätskan som silvret ska ligga i. Den senare ska värmas och jag har en avdankad kaffebryggare som jag köpt för ett par tior på loppis till det. Jag behövde också komma underfund med ordningen allt ska göras i. Efter en stund var jag redo, och började med en väldigt enkel övning för att göra ett örhänge som jag tidigare tappat. Det gick hyfsat och framför allt vet jag vad jag gjorde för fel. Jag gav mig också på att laga ett halsband som jag gjort tidigare och som behövde en ny lödning. Det gick också ganska bra, även om själva kedjan smälte ihop lite på kuppen. 
Så nu kan jag börja kursen utan att vara helt ringrostig i alla fall, det känns bra! Och framför allt känns det bra att jag tog itu med det trots motståndet.
Jag har funderat lite på vad jag vill göra på kursen, och har några vaga idéer. Jag har bytt frisyr så att mina öron syns, så några örhängen vore roligt att göra. Jag har också en idé till ett stelt armband och ett halsband. Vi får se.

Här är en del av det jag gjorde på förra kursen, 2019:

På måndag morgon går tåget till Mullsjö i ottan. Baddräkten är också packad ifall vädret tillåter ett dopp i sjön med samma namn som ligger alldeles i närheten.

Snart jubileum

Om drygt en månad kan jag fira att bloggen funnits i fem år! Dessutom kan jag snart fira mitt tusende inlägg! 1000 inlägg – det blir 200 per år, vilket innebär att jag i genomsnitt publicerat ett inlägg oftare än varannan dag. Det trodde jag inte när jag startade bloggen 2016. Det året jag utropade till mitt, då jag skulle bli frisk. Det blev inte riktigt som jag tänkt, men 2016 inledde jag min bana som brodös, smyckestillverkare, sömmerska, tovare, kalligraf, växtfärgare och så småningom silversmed. Både bloggen och det jag gjorde med mina händer har kommit att betyda oerhört mycket för mitt välbefinnande, som en friskhetsfaktor.

Ett första broderi på målad bakgrund, från 2016.


Det är så det ser ut alltsom oftast – att jag försöker hålla näsan ovanför vattenytan och bara ta mig igenom tillvaron. Det som får lida just nu är handarbetet. Sedan jag sydde klart julkudden har jag inte gjort något kreativt. Det har varken funnits tid eller ork eller lust. Men jag vet att det kommer tillbaka. I nästa vecka har jag semester torsdag-fredag och tillsammans med trettondagshelgen blir det drygt fem dagar ledighet på raken. Då hoppas jag ha kraften att komma igång med något nytt.

Ett halsband från 2016

 

Om lärande

”Upprepning är lärandets moder” finns som uttryck i lite olika varianter. Det beror kanske lite på vad som upprepas och hur. Om jag gör fel upprepade gånger så har jag bara lärt mig att göra fel. Men många saker kan man ha glädje av att ha gjort enbart för att lära sig och utvecklas.

När jag började min trevande gång inom smyckestillverkning och broderi så kunde jag väldigt lite. Jag skaffade en del material, lärde mig en teknik som var kul och så körde jag. Jag gjorde enorma mängder halsband, ringar, armband, broscher, mobilfodral, burkar, gratulationskort och glasögonfodral. Materialen var metalltråd av olika tjocklek och färg, träkulor som jag målade, pärlor av enklare och finare slag, snoddar av läder och gummi, konstfiberfilt, garn av alla möjliga kvaliteter, linoleum, papper, ull, plexiglas, pvc-plast som jag värmde och formade, färdiggjorda smyckesdelar och olika tyger.

Här är några exempel från de första månaderna:

Glasögonfodral

Nålfiltat lock till en ask

Ring av gummi och plexi

Halsband med metalltråd och pärlor

Halsband av plexiglas

Örhängen av gummi och metallnät

Väska med applikationer och broderi

Ask med applikation och broderi

Halsband av pvc-plast

Inuti min första marschma, gjord i filt

Gratulationskort med linoleumtryck

Det var läkande för mig i mitt utmattningssyndrom och depression – det var så himla kul! Jag hittade en kreativ sida hos mig som jag inte känt av på mycket länge. När jag ser tillbaka på det jag gjorde det första året så är det kanske inte så mycket som jag tycker är så mycket att ha nu. Men det är fint att tänka på det som del i min lärandeprocess. Jag lärde mig tekniker och så småningom också om vilka material jag ville arbeta i. Jag hade inte tänkt på att filten jag tyckte så mycket om att broderi i inte var gjord av ull. Numera använder jag enbart ullfilt, vadmal eller kläde som på ett sätt är mindre följsamt och trögare att brodera i än konstfiberfilten, men så mycket vackrare, mer hållbart och miljövänligt.

Det innebär inte att jag gjort mig av med material som jag inte använt på länge. Det finns kvar och då och då poppar det upp en idé som inbegriper plast, plexi, trä och annat som jag har i mina gömmor! Det går inte en dag utan att jag fantiserar om min framtida verkstad där jag ska kunna ha allting mer överskådligt. Jag har ordnat och sorterat allting i min verkstad efter bästa förmåga på den lilla yta som finns, men jag riskerar att inte hitta saker och att helt enkelt glömma bort att jag har dem.

Jag har förstås inte enbart lärt mig på egen hand. Kurserna har blivit många: kalligrafi, flera kurser i broderi, fotografi, fotoredigering, tovning, växt- och rostfärgning, silversmide och keramik. Dessutom finns outtömliga resurser på nätet förstås. Vi skulle kunna skriva om det där citatet till ”Youtube är all kunskaps moder”!

Nästa lördag ska jag faktiskt på ännu en kurs. Det är Slöjd Stockholm som arrangerar en kurs i att göra Zhen Xian Bao, en kinesisk slags nål-tråd-bok i papper. Apropå många material!

 

Äntligen silversmide!

Jag tänker på saker jag vill göra med mina händer långa stunder varje dag, men det har känts svårt att komma igång, och det har mest blivit tankar. En sak jag tänkt på länge är en silverring till höger långfinger. Jag vet att den skulle vara i samma tjocka silvertråd som den jag gjorde mina nya förlovnings- och vigselringar förra sommaren, och som jag verkligen älskar.

Jag hade också tänkt använda lite guld som jag har för att göra en kula som skulle sitta på ringen. Nu visade det sig att den kedja jag hade inte alls var av guld så det blev bara resterna av en liten läkring som fick bli en liten liten kula, men den blev alldeles lagom visade det sig. Jag lödde också fast en liten silverkula.

Det var väldigt svårt att fotografera den på ett rättvisande sätt, men den lite mindre kulan till höger är den av guld. Fotot är också avslöjande mot själva lödningarna som inte syns lika väl i verkligheten.

Jag är i alla fall väldigt nöjd med både ringen och själva det faktum att jag gjorde den! Här hade jag mycket god hjälp av den ringbockningstång jag köpte för en tid sedan. Att böja en fyra mm tjock silvertråd är annars en lång process av att ömsom glödga tråden och ömsom böja den en bit till.

Jag broderade vidare på mitt yllebroderi på kvällen, det kändes så bra. Och bra att ha ett påbörjat arbete. Det är själva igångsättandet som är så arbetsamt annars.

Igår började jag skriva ner vad som gjort att jag är där jag är idag. Alla försvårande omständigheter och händelser som gör att jag har så svårt att bli frisk. Inte för att älta utan för att få en heltäckande bild och förstå. Bli förlåtande mot mig själv, känna lite självmedkänsla. Det tog på krafterna att skriva ska jag säga, och höjde min ångestnivå. Det slog mig att detta kan jag använda som exponeringsövning, som vi pratat om på Stressmottagningen. Jag ska fortsätta skriva om det, och så kanske ångesten börjar klinga av.

Frustration och inspiration

Jag har köpt några stenar som jag tänkt infatta och göra smycken av. Det bästa är att kunna se stenarna och välja var och en av dem, men i dessa tider kändes det bättre att beställa. Jag blev besviken på färgen på några av dem, men det gick bra att byta till stenar som jag ville ha dem. Jag har bara gjort en infattning på kursen i somras, och har gruvat mig lite för det. Det är svårt och jag måste vara noggrann. I helgen gjorde jag en ansats att göra ett armband med en grön sten som heter aventurin. Jag fick inte till det direkt, så nu ska jag prova på annat sätt.

Jag går och hoppas på att sommarkursen på Mullsjö folkhögskola kommer att gå att genomföra. Skolan väntar på Folkhälsomyndighetens rekommendationer som ska komma i dagarna. Hoppas hoppas. Om den inte blir av ska jag kolla om det finns någon kortare kurs i Stockholmsområdet.

Snart slår liljekonvaljerna ut!

Jag har viktväktat i två veckor nu, och det har gått bra tycker jag men det tyckte inte vågen. Det jag gick ner förra veckan hade jag gått upp nu så att jag summa summarum bara gått ner ett hekto! Depp depp, men så skrev jag om det i det community som finns i viktväktarappen, och fick massor av peppande svar! Över 40 personer skrev att det har jag också varit med om, vecka 2 är värst, se till att äta för alla dina poäng – du kanske ätit för lite, heja heja! och så vidare i en blandning av peppande och goda råd. Jag blev alldeles rörd – så fina människor! Så nu är det nya tag som gäller. Jag ska skruva lite på hur jag äter och se till att inte ge upp.

Det dunsade rejält i brevlådan idag och där låg tidningen Hemslöjd! Underbart snygg tidning med massor av inspiration, så nu ler livet igen!

Ny vecka

Jag tycker att det är skönt när det är dags för en ny vecka. Visst är det trevligt när hela familjen är hemma men ganska tröttande. Under arbetsveckan har jag mer tid i ensamhet som jag behöver.

De senaste dagarna har jag jobbat lite randigt i verkstan. Det vill säga jag har inte jobbat så långa stunder i taget, men ändå åstadkommit lite nytt.

I morgon ska vi gå stavgång på Stressmottagningen, eller rättare sagt i Kronobergsparken i närheten. Det ska regna på förmiddagen men bli soligt på eftermiddagen då vi ska ut och traska så det blir nog fint. Jag har ett par stavar som jag köpte för en del år sedan. Jag använde dem en del men tyckte att det gjorde ont i underarmen Läs mer