Jag hoppar!

Ny hoppar jag från klippan – här kommer den: piaborrman.se

Hav överseende med de fel som säkert finns och att den inte är riktigt klar. Tyvärr ser sidan ganska knasig ut om du kollar i mobilen, bilder och bildtexter hänger inte riktigt ihop. Men jag börjar så här. Jag uppgraderar den möjligen senare, och har möjlighet att göra den snyggare med mer högupplösta bilder och mer mobilvänlig.

Men visst är den snygg!

Nummer 599

Nackdelen med att jobba heltid är att jag inte riktigt hinner med att skriva på bloggen. Flera gånger har jag tänkt skriva men det kräver ändå att kunna samla tankarna. Det har jag inte riktigt orkat. Det är inget speciellt dramatiskt med det, mest ett faktum. Jag har blivit såå bra på att känna av mig själv: min kropp och min hjärna. När jag känner mig lite trött och hjärnan börjar gå på lågvarv och kärvar lite så vilar jag. Om jag är på jobbet sover jag en stund i vilrummet; och om jag är hemma släpper jag det jag har för händer och vilar. Tar en snabb funderare på om jag ska strunta i att göra nåt jag tänkt, och så skala bort och skala bort. Jag är riktigt bra på det, och det är väl därför det funkar.

Detta är mitt 599:e blogginlägg!! Fatta vad mycket jag har skrivit, fotat och lagt ut. Att starta Tid för mig är ett av mina bättre beslut i livet. Här har jag formulerat mig om mig själv, om hur jag mår – framgångar och bakslag – och om min alltmer bejakade kreativa sida. Bejakad av mig själv. Det är inte helt enkelt att bre ut sig och ta plats. Kolla mig! Kolla mig! Jag kan! Men alla glada tillrop från er som läser hjälper till, ja är faktiskt helt avgörande. Konstigt att en ska behöva att andra säger att det man gör är intressant eller vackert!

Jag har inget nytt att visa men tänker desto mer på saker jag ska göra. Jag har några idéer som jag snabbt skissat ner på vad jag haft till hands, så att jag inte ska glömma bort det. Nu har jag lagt en liten anteckningsbok i handväskan. Det var så svårt att skriva på förpackningen till en våtservett jag hittade längst ner i väskan – svårt, men det gick.

Jag har också sommarkursen på Sätergläntan i tankarna. Jag ska ta med fem bilder som jag vill tova och brodera, så det är dags att börja tänka ut vilka jag ska ha med. Några har jag redan bestämt. De har jag sparat för just detta ändamål.

Jag går också och tänker på Språk- och slöjdkaféet, och kollade i helgen vad de hade på Stadsmissionen i Väsby centrum. Där finns alltid en del garn, stickor, virknålar, knappar och tyg. Om det skulle behövas är det jättebra att köpa material där. Just nu hade de uppenbarligen fått till skänks ett helt lager med broderigarn som de inte sålde tokbilligt, men i alla fall till hälften av vad det skulle kosta i en garnaffär. Men jag har mycket material också, ifall någon behöver. Jag har tänkt ta med lite av varje till första gången så får vi se hur det utvecklar sig. Idag sa en av dem som jobbar på Upplands Väsby bibliotek att det är så bra att de som kanske inte kan svenska så särskilt bra får komma och göra något handarbete som de är bra på – att de får känna sig kompetenta! En bra tanke! En av de som var med på träffen för volontärerna för några veckor sedan sa också att hon var nyfiken och sugen på att lära sig något nytt av dem som kommer, och kanske har tekniker för handarbete som vi inte kan. En bra inställning: alla GER och alla FÅR!

Och smultronschersminen har äntligen slagit ut!

Och som om inte detta vore nog av lycka på en och samma dag så firar vi 24-årig bröllopsdag idag,

Inget sjukintyg – hurra!

Idag var jag på återbesök hos min rare psykiater Iwan. Vi konstaterade att jag mår mycket bättre än när jag ringde för några veckor sedan och bad att få öka dosen på den antidepressiva medicinen. Jag sa att jag förstod det pedagogiska i att han avrådde från ökningen, eftersom jag ju kom upp ur den lilla svackan och mådde bättre någon vecka senare. Han myste lite och sa att jag fick se att medicinen hjälper mig, och fångar upp mig innan jag faller för djupt. En mycket hjälpsam tanke att ta med mig tills det är dags för nästa svacka. Dags att plocka fram och damma av min gamle trotjänare Tilliten!

Jag sa till honom att jag tror att anledningen till att jag fick ökad ångest och hopplöshetskänslor var att jag dels är lite orolig inför att börja jobba heltid – ska jag orka, hur ska det gå, tänk om det går åt pipsvängen? – och dels kände mig osäker på den nya chefen som skulle börja i maj. Jag kände honom inte och visste inte hur det skulle funka för mig med stöd i återgång till arbete. Inte för att jag hade någon anledning att vara orolig, utan just det: att jag inte kände honom.

Men vi kommer finfint överens och jag vågar tro på att jag kommer att fixa det här!

Idag var första gången på mer än tre år, sedan mars 2015, som jag varit hos doktorn och gått därifrån utan läkarintyg i näven! En märkvärdig dag, en dag att lägga märke till, en bemärkelsedag helt enkelt.

Jag firade med att ligga i vår utesoffa i en hel timme. Jag tittade på himlen och lyssnade på fåglar och flygplan medan den varma dagen övergick i svalka.

Nu är klockan snart nio på kvällen, och jag har suttit ute och stickat en bit på min gröna tröja. Bakstycket är klart, nu har jag gjort kanten på framstycket och börjat på det gröna.

Den spännande fortsättningen och så pensionatet på beställning

Jag ber om ursäkt om min cliff hanger från igår påverkade vissas nattsömn, men nu kan det avslöjas: jag ska starta Språk- & Slöjdkafé! En mötesplats där nya och gamla Väsbybor kan handarbeta och samspråka tillsammans. Biblioteket är helt med på tåget och ställer lokal till förfogande, bjuder på fika och ordnar marknadsföring. Jag startar i september så blir det en testomgång med tio tisdagkvällar. Under förutsättning att jag lyckas ragga fler volontärer. Jag kan inte ta på mig att köra allting själv. Dessutom är ju tanken att det ska vara ett tillfälle att öva på att samtala på svenska, och då behöver vi ju vara några med svenska som modersmål. Så om du bor i Upplands Väsby med omnejd och kan se vad som är bak och fram på en virknål så är du varmt välkommen att höra av dig! Du behöver inte ta på dig att göra så mycket, men det är roligt om vi är flera!

Det här har jag tänkt göra länge, jag har bara väntat på att jag ska känna att jag orkar. För ett par år sedan kunde man anmäla intresse för att bli ihop-parad med en nyanländ person för att träna svenska men framför allt få nya bekantskaper. Jag ville så gärna men det var helt fel tid för mig då.

 

För några veckor sedan var det en läsare av bloggen som hörde av sig och undrade om jag hade någon bild på min mormor och morfars pensionat i Söderhamn. Nu har min moster skickat den enda bild hon har, och här står min morfar vintern 1955-56 utanför Mårtensons pensionat! Det är inte mycket av själva huset man ser, det är bara en litet bit till vänster. Men skylten är ju väldigt stilig! Till höger är annexet där de också hade en del gäster boende. Mina föräldrar gifte sig i Söderhamns kyrka 1962 och hade bröllopsmiddagen här, så jag har några korta snuttar film på huset med den stora trappan.

Jag har också små reklamkort från pensionatet. Visst är det underbart! Propra rum med goda bäddar. Rinnande vatten. Rekommenderas!

Huset revs 1968 och jag har ett svagt minne av att jag slog i en framtand i ett tvättställ där. Tanden ”dog” och blev lite brungrön. Jag minns desto starkare när jag låg och skulle sova en kväll i vår lägenhet i Västertorp. Jag var 6 år och ville för allt i världen att jag skulle tappa den fula framtanden, och så kände jag plötsligt att den var lös! Jag sprang upp och berättade för mina föräldrar – en lyckans kväll!

 

 

Hemma och vilar

Som jag skrev förut har jag en förhöjd ångestnivå sedan ett par veckor tillbaka. Jag märker av en ökad känslighet för intryck också, och åt lunchen i ett litet rum för mig själv. Det är god stämning på arbetsplatsen och mycket prat vid lunchborden. Det blir ganska högljutt för ett känsligt öra.

Efter jobbet åkte jag till frisören för att klippa mig när jag egentligen bara ville hem till kedjetäcket. Som vanligt bad jag henne stänga av radion så det blev tyst och lugnt. Det är ju ändå rätt vilsamt att bli ompysslad, i synnerhet att få håret tvättat.

På kvällen bestämde jag mig för att vara hemma i en eller två dagar för att vila. I morse vaknade jag klockan 5 men somnade om flera gånger och klev inte upp förrän vid halv 8. Oerhört skönt! Idag har jag broderat lite och stickat på min gröna tröja, samtidigt som jag tittat på dokumentären om Avicii. Det blev till slut ganska plågsamt att se hur dåligt han mådde och jag tittade på Mästarnas mästare istället.

Jag ringde till psykiatrin och bad att min läkare skulle ringa upp under dagen, eftersom jag vill öka medicindosen. Han ringde för en stund sedan och ska återkomma i morgon då han pratat med överläkaren. Han undrade om jag är orolig för återgången till heltidsjobb, och det ligger väl närmast till hands.

Dessa tvära kast mellan lycka och hopplöshetskänslor är verkligen tröttande!

 

Sömn och stickning

Jag somnade som vanligt vid 21.30 igår kväll och sov väldigt gott i natt. Ändå sov jag middag på jobbet efter lunchen, och även när jag kom hem. Det är nog mer tröttande att gå upp i arbetstid än jag trodde. Det känns i alla fall bra att kroppen verkar reglera det med sömn, och vilken tur att jag kan sova! Visserligen med en del hjälp av mediciner men ändå. Det finns dom som inte kan sova och det kan vara fruktansvärt.

Det har varit fullt spett på helgerna nu i några veckor, med bland annat skidåkning. Den gångna helgen tog jag två långpromenader på 1,5 timme vardera med två nära vänner. Socialt liv, motion och utomhusvistelse i ett – jätteskönt och mysig att långprata. Men det tar på krafterna. Vi var hembjudna till nära vänner på lördagen, och så har jag varit med dottern i stallet. Inte många mellanrum, och jag behöver uppenbarligen såna lite extra just nu.

Helgen som kommer ska jag och min syster till vår pappa i Jämtland, och det ska bli jättemysigt! Vi ska umgås, laga mat och skämma bort honom lite. Då finns utrymme att vila, det känns skönt. Helgerna framöver är inget inbokat ännu och jag ska se till att tänka extra mycket på att det blir lagom med aktiviteter.

En sak jag känt ett sug och ett behov av är konstupplevelser! Jag har nog aldrig känt det så tydligt förut. För stunden får jag begränsa mig till virtuella konstvandringar, men så småningom kan det nog bli ett och annat museibesök.

Som bekant köpte jag garn till att sticka en tröja i vackert grönt lingarn med detaljer i svart och grått. Nu har jag provstickat för att se om min masktäthet stämmer med mönstrets och det gör det. Den ska stickas på rundstickor och jag har inte just den storleken. Hittade en hemsida att beställa från som jag inte kollat förut. Där fanns också en fiffig grej att hänga runt halsen med lampor i båda ändarna, så att jag kan belysa handarbetet jag har i händerna. Den tror jag kan bli användbar till både stickning och broderi så jag beställde även den.

Jag hoppas att det kommer att funka bra att sticka. Jag har haft en del känselbortfall i framför allt tårna de senaste veckorna, och när jag provstickade hände samma sak i händerna. Jag får väl kolla upp det om det blir långvarigt. Mina nerver alltså!

Nu jobbar jag alltså på att:

  • ransonera mig
  • bejaka mitt behov av vila och sömn
  • inspireras av konst

Jag har tillförsikt, jag tror att det kommer att funka bra. Men jag måste vara disciplinerad. (Att jag beställde rundstickor på nätet, istället för att söka upp en butik i stan, är ett sätt att spara mig. Bra tänkt Pia!) När jag la mig att sova idag efter jobbet sa jag högt till mig själv: ”det är helt ok att vara trött, det går bra.”

Jag har fått en idé om hur jag kan använda mina pippisar. Det är många som frågat efter dem, och kanske jag ska prova att brodera dem på ett slags fodral i vadmal?

På bilderna syns mitt fina förråd av vadmal och kläde, och broderigarn i ylle.

Det är mycket nu

Just nu halvligger jag i soffan och tillåter mig att göra just ingenting. Det har varit en hektisk vecka med konserter både på måndag och onsdag (jag som aldrig brukar gå på nåt!) och dessutom har vår ena katt blivit sjuk. Hon har varit hos veterinären två gånger under veckan men det är oklart vad hon lider av, och om hon kommer att klara sig. Jag tror att oron för katten tagit mest på mig, för även om mitt generella mående fortfarande är bättre än på länge så är jag lite trött idag.

I morse åkte jag till Älvsjö på Sy- och hantverksfestivalen. Väldigt roligt och inspirerande att gå omkring där! Mycket vackra garner och tyger att titta på, och jag njuter verkligen av det.

Jag pratade med en textildesigner som hade ett av de mest fantastiska tygerna jag sett i sin monter. Det var ett stort linnetyg som hon tryckt på – huvudsakligen i cerise, svart och vitt. Jag frågade om jag fick ta en bild, och hon ville veta vad jag skulle göra av den. ”Bara ha den för mig själv för att den gör mig lycklig” lovade jag, så jag kan inte lägga ut bilden här. Men Nina Norre har en hemsida med bland annat vackra textiltryck, kolla gärna: http://www.norreform.se

Jag hade ingen lång lista på vad jag skulle leta efter, men jag köpte bland annat en stor bit oblekt ylletyg som jag ska växtfärga, vackra vävda band i gåsöga (jag håller alltid utkik efter vävda band!) och lite ullfilt som jag tänkt göra en ny maschma av. Dessutom tog jag en prenumeration på den fantastiskt fina tidskriften Hemslöjd till mycket bra mässpris.

Som tur är är det en relativt liten mässlokal så det går bra att få en överblick utan att stanna i flera timmar. Orken tröt efter en dryg timme av alla intryck, människor och ljud. Skönt att åka hemåt!

Konserten jag var på i onsdag var ett program med Barbro Hörbergs musik. Det var oerhört bra och berörande, sånt blir jag också lite trött av även om det ger massor också. Barbro Hörberg fanns med mycket i min systers och min barndom, inte minst hennes skivor för barn. Hon hade ett alldeles speciellt tilltal och var inlyssnande och inkännande i sina texter. Hon såg andra människor, inte minst barn. Lyssna till exempel på Gamla älskade barn om den gamle försupne mannen på parkbänken, som ju också varit ett barn en gång:

Vilken dag upphör ett barn med att vara barn?
Vilken dag slutar barnens vän att vara vän?
Vilken dag mister en människa barnets rätt till trygghet och tröst och förlåt?
Vilken dag betraktas man plötsligt som vuxen och stor och får själv ta hand om sin gråt?

 

Fina tyger

Jag är väldigt förtjust i vackra tyger, och kollar ibland på Tradera om det finns något måste-ha-tyg där. På Tradera kan man hitta gamla tyger som inte finns någon annanstans.

Jag kan bara sy gardiner och kuddar på symaskin, så det blir inga kläder av tygerna. Men de är så vackra och jag ska nog få användning för dem! En del passar bra att sätta upp på väggen. För många år sedan var jag på  utställning på Steninge slott med Kaffe Fassett, och föll pladask för ett tyg av honom. Jag köpte en meter utan att veta vad jag skulle ha det till, det var ett måste. Sedan många år sitter det bakom glas och ram i vårt sovrum, och räckte även till delar av ett flaggspel.

IMG_3558

Här är en väska i ett underbart tyg som jag köpte på Tradera (väskor kan jag ju också sy av en del av tygerna förstås!):

IMG_3549

Och här ett tyg som Anna Salander gjorde för Ikea 2007, det skulle passa bra både till väska och att sätta på väggen:

IMG_3552

Och det här superfina 50-talstyget! Det är tunt så någon väska blir det inte, men det får ligga till sig. Jag njuter så av att bara titta på det! Jag drömmer om en större verkstad än den kvadratmeter jag har idag, och då ser jag för mig hur jag har tyger på väggarna. (Min tanke är att göra om ett av barnens rum till mitt när någon av dem flyttar. Men det dröjer väl några år så tills dess dagdrömmer jag. Och låter det hemskt så är jag väl hemsk!)

IMG_3551

Den här stuvbiten hittade jag på den fina tygaffären nära torget i Borås. Det är ett helt underbart tyg tycker jag, som kanske kommer upp på väggen snart. På bilden har det fått vågiga ränder som jag skyller på kameran, bakgrunden är helt vit.

IMG_3560

Dags att åka hem

Nu sitter jag på tåget mellan Eskilstuna och Västerås, där jag ska byta mot Stockholm. Jag är oerhört trött och hoppas innerligt att tågen ankommer i tid så jag hinner med det pendeltåg som passar min buss hemma.

Jag är trött, men väldigt nöjd med veckans kurs! Det har varit roligt, inspirerande och lärorikt, och gruppen var väldigt bra. Roliga, trevliga, generösa kvinnor med varierande grad av erfarenheter av och kunskaper om textilt hantverk. Så fantastiskt stimulerande att sitta och dricka kaffe tillsammans med personer med så lika intresse som jag. Som känner till ungefär samma metoder, material, textila hantverkare och konstnärer, inköpssställen och marknader. Som delar med sig av kunskaper.

Idag har vi inte färgat alls utan jobbat på med de bitar av tyg och papper vi färgat under veckan. Jag brukar ju måla på tyg och brodera fast olika tyglappar. De här växt- och rostfärgade tygerna liknar mycket de bakgrundsfärger jag målar, så det var givet vad jag skulle göra. Vi fick en stor bit svart ylletyg att ha som bakgrund. Det svarta blev en fin inramning.

IMG_3439 IMG_3438 IMG_3437 IMG_3435

Nu ska jag hem och göra så lite som möjligt i fyra veckor! Sova under bar himmel, mysa med katterna och äta god sommarmat!

Nästa sista kursdagen

Igår var jag lite besviken på att det blev så pass lite färg på mina tyger, och det sista jag gjorde innan jag gick hem var att göra ett paket av ett av tygerna och proppa det fullt av rostiga metallbitar och växter. Jag knöt ihop det hårt och tänkte att nu, NU! ska det väl bli nåt i alla fall! Så här såg det ut i morse när det legat i badet i en timme igår:

IMG_3408

Och så här blev det när jag packat upp det och tyget torkat:

IMG_3422

IMG_3420

Jag är ganska nöjd och kommer nog att brodera lite på det för att förstärka vissa delar, men se till att inte överarbeta det.

De tre bilderna nedan visar detaljer från det ca 5 cm breda band som jag knöt om paketet med. Fin grå färg och snygga effekter av rosten!

IMG_3415

IMG_3416

IMG_3414

De två bilderna här nedanför är bitar av linne. Den ena har tryck av ett lupinblad, och det andra märken efter snöret jag knutit runt.

IMG_3418

IMG_3419

Vi fick också en bit rundvävt tyg och jag provade att göra som kursledaren Elisabet gjort: knyta om med gummisnoddar på några ställen och sedan färga. Jag la min bit i ett färgbad av gula lökskal, och det fick en fin olivgrön nyans, med vitt mönster där gummisnoddarna suttit. Jag tänker använda det som hårband eller ha det runt halsen.

IMG_3407

Vi gick ut att plocka blad med distinkta och vackra former för att prova ännu en ny metod. Bladen la vi i ett rostbad och därefter på tyg, som vi rullade ihop och kokade i vanligt vatten. Jag tog ett sidentyg och blad av hundkex, och resultatet lägger jag upp i morgon.

IMG_3410

Vi avslutade dagen på ett trevligt sätt. Var och en fick välja ut ett tyg eller papper som vi var nöjda med och som vi visste vad vi skulle använda till. Vi valde också ut något vi var missnöjda med eller åtminstone inte hade en aning om vad vi skulle göra med. Vi presenterade för varandra och tanken var att vi skulle ge varandra idéer och tips.

I morgon är det sista dagen och ska vi inte färga någonting mer, utan arbeta med de tyger och papper vi har färgat under veckan. Det ska bli roligt!

Jag var nog lite tröttare idag än dag två och tre. Jag tog min vanliga paus i vilorummet och åkte hem lite tidigare. En ensam eftermiddag och kväll på hotellet känns bra, och fyra veckors semester kvar när jag kommer hem!

Och jag förstår att intresset för min hotellmatlagning överskuggar allt annat: idag har jag gjort ett nytt försök att få äta fiskgratäng med dillsås, men denna gång med en sort som funkar i mikrovågsugn. Önska mig lycka till, man vet aldrig vad som kan hända …