Utflykt

Vi är mest hemma den här semestern, vilket är skönt och välbehövligt. Idag gjorde emellertid min man och jag en utflykt på två man hand till Vaxholm. Vi bodde där i fyra år under andra halvan av 1990-talet, då jag jobbade på biblioteket där. Det är en charmig stad och ett fint utflyktsmål.

Vi tog Waxholm I:an dit med förvånansvärt lite passagerare ombord. Det var tidigt, redan 8.45 gick båten från Strömkajen, så det kanske inte var så underligt. Efter en dryg timme kom vi till Vaxholm och strosade omkring där, åt en god lunch – strömming med potatismos förstås! – och fikade på Hembygdsgårdens mysiga kafé.

Vid ett-tiden var vi nöjda och jag ville åka hem, tröttheten kom smygande. Vi tog bussen hemåt, och jag somnade. Väl hemma igen gick jag och la mig i soffan utomhus och somnade igen. SÅ SÅ trött! En inte så märkvärdig utflykt men mer tröttande än jag trodde att den skulle bli. Själva resan tog flera timmar, och det tar på krafterna också.

Min man sa att det dröjer nog innan jag orkar med en resa till New York! Det är en resa vi pratat om att vi vill göra någon gång, men det känns avlägset. Det är en av de tråkiga konsekvenserna med så lång sjukdomstid – att inte orka med roligheter.

IMG_3600Obehaget, pirrningarna och ryckningarna i benen är fortsatt sämre. Jag inser att jag nästan aldrig slappnar av ordentligt. Dels spänner jag benmusklerna och rör på framför allt fötterna nästan hela tiden. Men det är också en känsla av att jag kan bli sämre, och att jag är på min vakt och håller utkik efter tecken på det.

Det senare är något jag nyss kommit på att jag gör. Det gäller främst WED. Om det blir sämre vet jag inte vad jag ska göra. Till exempel om jag får sådan värk som många med WED har. Jag är med i en grupp på Facebook om WED och där fick jag tips häromdagen om nya prover att ta. Att även om jag tar B12 och Folsyra varje dag och att provsvaren visar på tillräckligt höga värden, så kan kroppen vara dålig på att ta upp det. Jag ska prata med min doktor om det när vi ses i augusti. Varje gång jag hör något sånt här, om något prov jag borde ta eller kosttillskott får jag ett litet hopp om att det kan bli bättre. Det är viktigt för mig med hopp, även om jag ser ganska realistiskt på det och inte blir alltför besviken om det inte fungerar. Det här med Citrulline och rödbetspulver tycker jag hjälper även om det är på marginalen.

Det är oerhört tröttande att inte slappna av, nästan alls. Det finns en del saker som ofta får mig lugnare, t ex att titta på film och tv-serier. Jag har också ett spel på iPaden, Merged, som är lugnande. Men det är väldigt svårt när jag måste spänna musklerna mest jämt. Att göra avslappningsövningar och yoga är lättare sagt än gjort!

Jag har ämtligen fått kallelse till Öppen-psyk i augusti för att få träffa en psykiater. Det känns bra. Kanske finns andra mediciner att prova, eller annan hjälp att få.

Jag har sytt fler väskor de senaste dagarna också, det är roligt att se att jag kan sy på maskin!

Av tyg som blev över från sovrumsgardinen:

IMG_3594

Av ett draperi som barnen haft för att göra en koja under loftsängen:

IMG_1920

Ytterligare en rest från en gardin. På den här lilla väskan har jag till och med sytt på ett blixtlås – mitt livs första!

IMG_3592

Jag blir galen!

Jag har tidigare skrivit om hur kosttillskotten Citrulline och rödbetspulver hjälpt mot obehagskänslorna och pirrningarna i kroppen, WED. Jag tror fortfarande att det är verksamt, men besvären har blivit mycket större de senaste dagarna. Nu på morgonen är det helt hysteriskt! Jag vaknade tidigt och tänkte sova en stund till  några timmar senare, men det är fullkomligt omöjligt. Benen sprattlar och det är så obehagliga sensationer i benen att jag känner mig närmast panikslagen! Igår kväll var det samma sak, men då tog jag kvällsdosen av pulvren och det lugnade ner sig så pass att jag kunde stå ut. Men nu har jag tagit morgondosen redan och det har inte hjälpt. Jag ät väldigt sömnig men kan inte slappna av i kroppen så pass att jag kan somna.

Jag borde egentligen ha enorma muskler i smalbenen med tanke på hur jag rör på dem och spänner musklerna i dem konstant. Det är det enda som åtminstone lindrar en smula.

Jag känner mig orolig för framtiden och hur jag ska stå ut. Det påverkar mitt hälsotillstånd i övrigt – det enda påverkar det andra i en djävulsk cirkelrörelse.

Mitt i den här texten lyckades jag äntligen somna, i utomhussoffan! Så himmelskt skönt – jag sov nog nästan i två timmar!

IMG_3567

Frän det ena till det andra: jag har aldrig varit bästa vän med symaskinen även om jag kan sy upp en gardin och andra enklare saker. (Det slår mig nu att jag ju faktiskt sytt lapptäcken på maskin för 25 år sedan!) Jag äger en symaskin i alla fall  och fick ett infall och plockade fram den häromdagen. Jag visste inte hur den skulle träs, men chansade och det gick bra. Kollade först på youtube förstås, men filmer om min gamla maskin fanns inte där.

Däremot hittade jag där en instruktionsfilm om hur man syr en tygkasse, och satte igång. Vips hade jag gjort en väska av ett av de tygerna jag ropade in på Tradera! Mäkta stolt och glad över den samarbetsvilliga symaskinen, . Jag ägnade en del tid åt att få mönstret snyggt på båda sidor så jag visar båda:

IMG_3574 IMG_3576

 

Och nu på morgonen när jag hade svårt att vara stilla, så blev det en väska till! Jag tittade i min tygsamling och hittade några fina tyger av kraftigare bomull som passar att göra väskor av. Den här fick lite längre handtag, man lär sig!

IMG_3578

Fåglar – mina och andras

Igår var jag på Moderna museet och såg Marie-Louise Ekmans utställning. Ett verk stack ut, både för att det skiljde sig från de andra och för att det kändes. Det heter Flyktfåglar och bestod av fåglar med små fåglar på ryggen, fastlindade med bandage. Jag tänker på alla mödrar som flyr med sina små barn. Så desperat – att riskera både sitt eget och barnens liv!

FullSizeRender

På hemvägen fick jag se den nya pendeltågsstationen på Centralen. Jag hade verkligen sett fram emot att se den, eftersom jag läst att det finns mycket konst där och på den andra nya stationen vid Odenplan. Där jag stod och väntade fanns kakel med björkstammar och fåglar. Verket heter Vardagens sal och konstnären Åsa Lindström. Rogivande och vackert.

IMG_3562

Jag påbörjade vid årsskiftet ett broderi med fåglar som jag tänkt brodera på varje dag under 2017. I samband med att jag stukade handleden när jag åkte utför i mars kom jag av mig, men här är nu två nya fåglar! Jag har doppat mitt pekfinger i färg, tryckt kluttar på ett gammalt örngott i linne, och sedan sytt dem till fåglar.

IMG_3566

FullSizeRender

Fina tyger

Jag är väldigt förtjust i vackra tyger, och kollar ibland på Tradera om det finns något måste-ha-tyg där. På Tradera kan man hitta gamla tyger som inte finns någon annanstans.

Jag kan bara sy gardiner och kuddar på symaskin, så det blir inga kläder av tygerna. Men de är så vackra och jag ska nog få användning för dem! En del passar bra att sätta upp på väggen. För många år sedan var jag på  utställning på Steninge slott med Kaffe Fassett, och föll pladask för ett tyg av honom. Jag köpte en meter utan att veta vad jag skulle ha det till, det var ett måste. Sedan många år sitter det bakom glas och ram i vårt sovrum, och räckte även till delar av ett flaggspel.

IMG_3558

Här är en väska i ett underbart tyg som jag köpte på Tradera (väskor kan jag ju också sy av en del av tygerna förstås!):

IMG_3549

Och här ett tyg som Anna Salander gjorde för Ikea 2007, det skulle passa bra både till väska och att sätta på väggen:

IMG_3552

Och det här superfina 50-talstyget! Det är tunt så någon väska blir det inte, men det får ligga till sig. Jag njuter så av att bara titta på det! Jag drömmer om en större verkstad än den kvadratmeter jag har idag, och då ser jag för mig hur jag har tyger på väggarna. (Min tanke är att göra om ett av barnens rum till mitt när någon av dem flyttar. Men det dröjer väl några år så tills dess dagdrömmer jag. Och låter det hemskt så är jag väl hemsk!)

IMG_3551

Den här stuvbiten hittade jag på den fina tygaffären nära torget i Borås. Det är ett helt underbart tyg tycker jag, som kanske kommer upp på väggen snart. På bilden har det fått vågiga ränder som jag skyller på kameran, bakgrunden är helt vit.

IMG_3560

Tröttande med semester!

Jag har precis inlett min tredje semestervecka av fem totalt, men idag konstaterade jag att det inte är så dumt med vardag ändå! Det blir så intensivt när alla är hemma, jag är van att vara ensam några timmar om dagen. Det blev ett skönt avbrott i eftermiddag när jag promenerade och fikade med en god vän.

Psykolog Siri sa att jag ska se till att få många stunder av sådant jag vet att jag mår bra av, men det är inte så lätt att prioritera sig själv när man är förälder i en familj. I synnerhet inte när det jag behöver är lugn och ro och ensamhet.

De flesta morgnar har jag för mig själv i alla fall. Jag vaknar vid 4-5-tiden och går upp, lägger mig i soffan och spelar lite på iPaden eller tittar på någon tv-serie. När jag känner att ögonen håller på att falla igen lägger jag mig antingen i soffan utomhus eller inomhus och somnar om.

Jag mår inte riktigt bra. Det pirrar lite extra mycket i benen och jag har haft ganska mycket ångest sista dagarna. Spänningar i kroppen. Tröttheten lägger sin våta filt över dagen. Jag sitter kortare stunder i verkstan och fixar med mina kursalster.

Jag tror att jag ska göra en kudde av detta. Det är ylletyg som färgats med rost och växter, och som jag klippt isär och sytt ihop på nytt med skarvsöm så det blir svarta ränder emellan. Det svarta ylletyget blir då själva kudden.

IMG_3547

Och den här bilden monterade jag idag. Det syns dåligt på bilden men det är shibori-stygn på det svarta linnetyget.

IMG_3548

Jobbar vidare med kurs-alstren

Jag har vänt och vridit på en del av de tygstycken jag färgade på kursen för att se vad jag ska göra med dem. Här är en skiss där jag lagt samman delar av olika tyg. Flera av dem var oansenliga eller en bortklippt bit från något annat. De har jag sytt stygn på för att förstärka mönstret. Ett av tygerna var helt hopplöst tråkigt. Ett bomullstyg som jag lagt tillsammans med rostiga saker utomhus under en dag och sprejat ättiksvatten på. Det blev bara några få spridda fula rostfläckar. När jag kom hem kokade jag tyget med lökskal, vilket gjorde att tyget blev gulbeige och rostfläckarna svarta. Om möjligt ännu mer hopplöst! Men jag sydde stygn med svart sytråd och tyckte att det blev så pass bra att det kan funka tillsammans med andra bitar i tygcollaget.

Jag har alltså inte satt ihop det ännu, utan bitarna ligger bara som en skiss ovanpå varandra. Men det blev inte så tokigt tycker jag. Lägg märke till den lilla trekanten av mässingsnät!

FullSizeRender

Här en detaljbild:

FullSizeRender

På kursen gjorde jag den här bilden men var inte helt nöjd – jag visste att jag skulle jobba vidare med den hemma. Nu har jag bytt den svarta tråden mot grått lingarn, och sytt fast ett fantastiskt lite guldskimrande tyg av okänt material. Botten är ett från början vitt ylletyg som färgades på kursen, och de påsydda banden är bomullsremsor som jag knöt om ett av färgningspaketen med.

FullSizeRender

Tid att vara trött

Jag är så glad att jag tänkte om och la till en femte semestervecka. Först tänkte jag bara ta fyra veckor ledigt eftersom jag ju bara jobbar halvtid och har en hel del tid hemma ändå. Men den tiden är jag ju i regel totalt slut, och det är ju ingen semester!

Nu njuter jag av att ha drygt tre veckor kvar av att göra nästan ingenting. Det finns tid att vara trött, och det är jag. Jag har haft några dagar som inte varit något vidare, med ångest och mycket pirr och obehag i benen. En morgon vaknade jag av en intensiv känsla av WED I högra foten. Det känns så ledsamt nu när det varit ganska lugnt på den fronten ett tag. När jag var på kursen i Eskilstuna hade jag inga känningar av WED alls!

Några kvällar denna vecka har jag inte orkat laga mat. När jag är trött är det skönt att göra maträtter som jag kan göra i stort sett utan att tänka, och utan att ha receptet framför mig. Vissa dagar byter jag till såna rätter när jag är trött. I tisdags var en sådan kväll. Jag skippade de vegetariska hamburgarna och drog till med spagetti och köttfärssås – enkelt, ganska snabbt och hela familjen gillar det. Men det blev för rörigt både i huvudet och i köket. Ett tag var hela familjen där och surrade omkring, men jag fick ut dem och försökte sätta på autopiloten. ”Bara en liten stund till så är det klart och dom kan äta medan jag går och lägger mig.” Det tog tid och blev sent men så erbjöd sig dottern att hjälpa till. I vanliga fall skulle jag avböjt – det blir ytterligare ett stressmoment för mig. Men jag vet att hon kan laga köttfärssås utan att jag säger hur hon ska göra, så jag tog tacksamt emot hjälpen. Att jag inte kom på det tidigare! Men hjärnan är som sagt inte riktigt med de här gångerna.

Igår kväll åt vi varmkorv med bröd stående i köket – det gick det också!

Idag har jag en ny strategi: jag lagar middagen steg för steg under dagen. Jag har gjort smeten till de vegatariska hamburgarna och picklat rödlöken. Nu är det bara vitkålssalladen kvar och så att steka biffarna förstås. Vi ska nog få de där hamburgarna till slut, de som jag skjutit upp två gånger den här veckan!

IMG_3466Jag har läst att det är brist på pollinerande insekter i år, och har slagits av att vi inte hade så många humledrottningar som förvillade sig in i vårt hus i våras, i jakt på ett bo. Vi brukar hjälpa flera om dagen att hitta ut igen. Vi har i och för sig inte lika många blommor i trädgården nu när vi gjort om, men några finns det ju, men få bin och humlor har sökt sig hit. Desto gladare blev jag idag då ett bi jobbade hårt med vår vita lavendel! Det handlar ju om vår överlevnad. Utan pollinerare blir det ingen skörd och ingen mat.

Idag har jag planterat några frön, alldeles för sent men kanske det blir nåt i alla fall. Morötter, sallad, spenat, blå och vit gurkört och isop. Jag har fått täcka över odlingen eftersom katterna tror att pallkragarna är deras nya utomhustoaletter! Kanske vi fått lite fason på vår lilla trädgård till slut!

Lite besviken

Jag har känt mig så stark på sistone, åtminstone jämfört med i vintras. När det går ett par dagar då energilösheten inte drar ner mig, och jag inte får den där känslan av att hjärnan är överfylld av intryck som gör att den inte fungerar – då får jag mot bättre vetande ändå ett litet hopp om att jag är på väg någonstans på den där Bättringsvägen. Och när jag sedan, som nu ikväll, känner att energin rinner ur kroppen och hjärnan inte kan klara av mer än en sak i taget, då kommer det en liten tagg av besvikelse. Jag borde veta bättre, och kunna glädjas åt de goda stunderna. De stunder då jag kan lyssna på radio eller åtminstone musik när jag lagar mat. Då jag kan laga flera rätter, och inte som idag, skjuta på den goda sparrissalladen jag tänkt bjuda på till maten och istället ha den till morgondagens middag. Och då jag inte behöver titta på receptet flera gånger per ingrediens eftersom mitt arbetsminne fungerar.

IMG_3331Mitt läkarintyg har i alla fall nått Försäkringskassan ser jag nu ikväll när jag loggar in på webbsidan, det var skönt. Hoppas att de godkänner det också… Jag fick inte mycket sjukersättning nu, bara fram till sista maj. Men jag har bestämt mig för att inte oroa mig för det.

Kanske jag redan skrivit det men det tål att upprepas att jag märker en tydlig förbättring i WED sedan jag började med Citrulline och rödbetspulver. Det är underbart! Jag har till och med glömt att ta medicinen (Sifrol) mitt på dagen, och det gör jag sällan eftersom kroppen ger sig till känna. Ett par gånger har det hänt att jag inte kommit på det förrän det är dags att ta eftermiddagsdosen! Nu har jag beställt hem ett litet lager, så det ska räcka ett tag. Detta elände med WED påverkar utmattningen väldigt mycket så det är en mångdubbel vinst.

Utrustar mig för färgning

Igår åkte jag till Skopan och fyndade en kastrull till växtfärgning, tre glasburkar att samla torkade växter i för att kunna färga i vinter, två gångjärn att ha till shibori samt några rostiga pryttlar. På vägen därifrån hittade jag ytterligare några rostiga grejer på marken, bland annat en finfin rostig bit armeringsjärn. Vår kursledare Elisabet Jansson sa att hon ofta hittar metallpinnar från fordonen som sopar gatorna. Det är själva soparna som tappar spröt. Jag har aldrig sett såna, men igår hittade jag tre stycken! Det är som att plocka svamp – till en början hittar man inte en enda svamp, men när man väl fått syn på en så ser man att de är överallt!

IMG_3454

När vi handlade mat igår så länsade jag lådan med gul lök på lökskal. Jag fick ihop en liten påse som jag lite generat visade upp för kassapersonalen som bara log!

IMG_3455