Hemma igen

Vi landade på Arlanda strax efter kl 18 igår kväll, och jag tog en taxi och var hemma en stund senare. Det har sina ljusa sidor att bo nära Arlanda!

Jag var förstås väldigt trött och det kändes helt underbart när jag la mig på min egen säng och försökte slappna av i alla muskler och andas, andas. Dessutom i vetskap om att jag ska vara kompledig idag, utan krav på mig att göra någonting. Jag vaknade vid 4-tiden och gick upp och la mig i soffan i ett par timmar. Vid 6-snåret blev ögonlocken tunga och jag tog katten Semlan under armen och gick och la mig i sängen igen, och vaknade kvart i 10!

Jag njöt av tanken på att vara så pass långt norrut som vi var, vid Storforsen tio mil nordväst om Luleå. Det är Europas största obundna fors med 82 fallmeter, och vi kunde promenera hissnande nära det dånande vattnet. Vädret var det bästa tänkbara och även om vi hade ett intensivt konferensprogram, så fanns möjlighet att njuta av naturen.

Jag skötte mig riktigt bra tycker jag. Hade bett att få ett rum nära konferenslokalern för att enkelt kunna dra mig undan vid behov. Jag fick inte bara det utan också tillgång till rummet redan när vi kom så att jag kunde vila efter resan.

Redan från början prickade jag in vilka programpunkter jag skulle hoppa över, och dessutom gick jag ifrån ibland för att vila kortare stunder. Jag offrade även en del av den sociala samvaron för att orka med, och la mig tidigt på kvällarna. Gissa om det blir högljutt när 84 pratglada personer samlas för att äta tillsammans! Trött i öronen och överfull i hjärnan drog jag mig tillbaka till rummet och somnade tidigt, för att vakna utsövd tidigt nästa morgon, slå upp fönstret och njuta av Storforsens brus!

Om jag orkar idag ska jag nog sy lite. Jag har ropat in en del tyger på Tradera på sistone som jag ska visa upp i ett senare inlägg.

Idag ringde min handläggare på Försäkringskassan och ville ha kontaktuppgifter till min nya läkare på öppenpsykiatrin. Det senaste läkarintyget behöver kompletteras att hon tyckte att det är bättre att han gör det, än min husläkare. Puh.


Träbro bort till forsen

Forsen sedd från konferenssalen.

Piteälven

 

Iväg på jobbresa

I morgon åker jag och mina arbetskamrater till en konferens för att träffa kollegor från hela landet. Konferensen äger rum några mil från Luleå, och det verkar vara oerhört vackert där. De flesta år träffas vi så här för att utbyta erfarenheter, lära av varandra och diskutera strategier. Det är alltid väldigt givande och dessutom roligt och stimulerande att träffa så många trevliga och kloka människor.

Det är nu tredje året i rad som jag jobbar halvtid på denna konferens! Lite sorgligt att tänka på. Det går till så att jag läser igenom schemat för dagarna och väljer vad jag helst behöver vara med på. Resten av tiden är jag på mitt rum och vilar. Det har funkat utmärkt de två andra åren, och jag är glad att jag kan vara med. Däremot är resan i sig tröttande. Tur att jag bor nära Arlanda i alla fall! Och jag har lagt in en ledig dag när jag kommer hem, den kommer jag att behöva.

Jag tycker att jag är snäppet piggare än för några dagar sedan, och det känns förstås bra. I fredags somnade jag inte direkt efter jobbet, och jag har också haft ork och lust att vara i verkstan. Två väskor har jag fått färdiga. Båda redan påbörjade tidigare.

Den första består av bordstabletter som jag köpte för något år sedan, med tanke att använda dem till att göra till exempel en väska. Jag gillar verkligen färgerna, men de återges konstigt på bild. Det är inte blått utan brunt, brungrått och svart! Men handtagen är blå, det är liksom vitsen – att det blir så snyggt med det blå mot det brun-svarta. Och så har jag maskinbroderat slarviga cirklar på den. Det här med maskinbroderi var faktiskt anledningen till att jag skaffade en symaskin! Jag har sett några fina exempel och det här är mitt första försök.

Den andra väskan gjorde jag av två tygstycken som jag växt-och rostfärgat och sedan sytt ihop. Jag har sedan maskinbroderat assymetriska figurer, och fodrat den. Den är mer lila än på bilden.

Gult överallt …

Jag jobbade hemma torsdag och fredag, och det funkade bra. Jag har ofta svårt att koncentrera mig när jag jobbar hemma, men den här gången hade jag så konkreta saker att göra att det funkade bra. Det var väldigt skönt och vilsamt. Jag slapp resorna till och från jobbet också.

Mina pirriga WED-ben har stillat sig något, vilket jag är så tacksam över! Jag har sovit riktigt bra de senaste nätterna.

I helgen har jag tagit det lugnt som jag tänkt, men det blev en sväng till second hand-butiken Skopan. Jag köpte ännu en kastrull till växtfärgningen och hittade flera fina tyger. Jag får en känsla av att det är totalt ute med såna där gardinuppsättningar med olika tyglängder som går att skjuta hit och dit, om ni fattar vad jag menar. Det säljs nämligen enorma mängder av såna längder på Skopan! Och det är bra för det är ofta fina tyger av fin kvalitet. Jag har till exempel hittat fina linnetyger för en billig peng.

Det blev en del färgat i helgen också, förstås! Jag hittade utblommade och nästan vissna lupiner, och tog de blad som fortfarande var gröna. Jag färgade en del med enbart lupinerna och la sedan i skal av rödlök i badet och körde en omgång till.


På den sista har jag lagt några brickor (som man har när man skruvar) på surströmmingslocket som reservage och de syns lite till höger på bilden. De är ju rostfria men just för att få mönster av funkade de ju!

Jag fick tips för en tid sedan att gurkmeja funkar bra att färga med, och att det finns i storpack att köpa billigt på affären som jag tror numera heter Flying Tiger. Den hette Tigr förut i alla fall. Jag provade med att ha en kastrull med enbart gurkmeja, och en med gurkmeja och skal av rödlök. Jag kan säga att det blev mycket färg, och det gula hamnade både här och där – mina naglar fick en rätt äcklig ljusgul färg!

Här är några exempel på hur det blev.

”Bongotrummor” sa min man!


Läs mer

På gång!

Idag jobbar jag hemma och tar ut någon timme komptid sedan förr. Efter fyra dagar på jobbet är jag trött, inte minst av de långa restiderna. Klokt att stanna hemma och jobba, eller hur? Mjukstart efter semestern!

IMG_3842

 

Igår var jag så himla sugen på att komma igång med växtfärgning, men var samtidigt så trött. Jag tog korta små steg: tog fram en låda med tyger och funderade på vilka jag skulle färga. Så la jag mig att vila en stund. Så höll jag på, korta stunder av aktivitet.

Sedan gjorde jag i ordning ett bad med alun att beta tyger med. Betning gör att växtfärgen fäster bättre i tygets fibrer.

Vi som gick växtfärgningskursen har en Facebook-grupp, och där frågade jag om betning eftersom jag såg att mina kursanteckningar var bristfälliga, och på nätet fanns massor av olika uppgifter. Det visade sig att jag mindes helt tvärtom, vilket vår snälla kursledare skrev som svar: det är främst de animaliska fibrerna, ull och silke, som tar till sig betning. Och jag som precis betat bomull och linne! Men ingen skada skedd, kanske det gav något i alla fall.

Allt detta skötte sig i stort sett själv, och på kvällen var jag lite piggare. Då gjorde jag ett färgbad med skal och kärnor av avokado som jag sparat. Men ivrig som jag är kunde jag inte låta bli att testa flera grejer samtidigt! Jag knöt in rostiga smågrejer i gult lökskal här och där – ett tips från kursen som vi inte gjorde där. På ett ställe tog jag skal av röd lök för att se hur skillnaden blev (nedre bilden).

IMG_3840

IMG_3841

Färgen är ganska bra återgiven, det blev gult. Jag har sett på Instagram att det kan bli rosa-lila-grått beroende på material, men kanske var det för att jag blandade i lök i badet som det blev gult? Jag får testa igen. Jag behöver åtminstone en kastrull till. När jag väl sätter igång är det kul att göra flera bad samtidigt.

För att se hur badet skulle bli på ylle tog jag en bit vitt kläde och rullade in en stor rostig spik, satte på några gummisnoddar hårt och slängde i badet.

IMG_3844 IMG_3845

Yllet tog till sig färgen betydligt bättre utan att jag betat det! På de vita partierna har färgbadet inte tagit sig in på grund av gummisnoddarna. Reservage kallas det, ungefär samma sak som när man sparar ut vitt vid akvarellmålning.

IMG_3843

 

Det såg ut att vara så mycket färg kvar i spadet så jag slängde ner skal av rödlök och gjorde ett nytt bad nu på morgonen. I det la jag en bit spets, en bit bomull som låg i förra badet, och så linnetyget från förra badet som jag nu knutit tråd runt och lagt i en rostig spik. Spännande!

Men det roligaste nu på morgonen var faktiskt att jag ropade in en symaskin på Tradera! Jag måste ha en starkare maskin än den jag har, det har jag ju insett. Jag är så himla glad att jag lyckades. Det är flera som bjudit på den, men jag hade ställt väckarklockan och flera larm på mobilen för att inte missa avslutningen på auktionen. Det var en person till som hängde med in i det sista, men jag fick den! Nu kommer jag att kunna sy i kraftigare tyg, och kunna göra klar min jeansväska.

Jobbat i tre dagar

Nu har jag jobbat tre dagar sedan semestern, och det känns finfint att vara tillbaka. Det är så lugnt, det är mitt i semestern för många fortfarande. Kontoret är svalt och behagligt och det uppskattar jag som är en kamin.

Men jag är väldigt trött. Jag har sovit varje dag när jag kommit hem mitt på dagen. Både igår och idag sov jag i soffan utomhus. Men igår hade jag väldigt svårt att komma till ro eftersom det pirrade så infernaliskt i ena foten. Jag låg och skakade den i luften, samtidigt som jag höll på att somna! Idag gick det lite bättre, jag la mig på den sidan där pirrningarna var värst – det hjälper lite ibland. Men när jag väl somnat så började det regna! Bara att gå inomhus.

Jag samlar fortfarande på växter och skrot, men har bara gjort ett färgbad sedan jag kom hem från kursen. Det är ju en kraftsamling som måste till ändå, och jag har inte riktigt känt att jag mäktat med det. Helst skulle jag vilja vara ensam hemma, och det är inte så lätt att beräkna när det blir.

När jag åker buss till jobbet spanar jag, nästan omedvetet, efter bra bestånd med främst renfana, och i natt drömde jag att jag hittade en samling småskrot som jag la beslag på! Jag inser att jag har drag av min mormor, som hade en lågintensiv enveten metod att genomdriva saker hon ville göra och som gjorde dem grundligt. Dit det bar, dit bar det – med besked! När vi rensade ut i mormor och morfars hus i Jämtlands fjälltrakter, hittade vi sopsäck efter sopsäck med torkad åkerfräken som hon gjorde te av!

Igår när jag hade lite tid över innan bussen skulle gå, gick jag till tygaffären i närheten. Jag väntade mig ingenting egentligen, tyckte inte att den var intressant för mig vid mitt senaste besök. Men nu fanns jättefina stuvar med 30% rabatt så jag gick loss! Främst hittade jag väldigt bra tyger att fodra väskor med, och en rejäl bit vitt linne att färga. Jag ska gå dit en annan dag också, jag hann inte klart! Här är ett av tygerna, det kommer att bli en fantastisk väska!

IMG_3835

Här är det sista tygprovet från Finlayson som jag sytt väska av, fram- och baksida. Nu har jag nya planer …

IMG_3810 IMG_3811

 

Frustration över jobbet

Jag behöver skriva av mig lite om jobbet så kanske jag får frustrationen ur mig. Det är drygt två år sedan jag arbetade heltid senast, och jag har antingen varit sjukskriven helt, halvt eller på trekvart sedan dess.

Just nu jobbar jag 50 % och det är inte mycket man hinner på 20 timmar i veckan. Det är inte förrän nu det slagit mig att alla möten tar ju lika lång tid för mig som för dem som jobbar heltid, men det går åt dubbelt så mycket av min arbetstid – om ni hänger med på hur jag menar. Vissa dagar går utan att jag hinner sitta för mig själv och besvara mejl, efterarbeta möten eller förbereda mig inför det nästa.

Mitt jobb är oerhört viktigt för mig. Jag trivs väldigt bra och ser fram emot att åka till jobbet varje dag. Att få jobba tillsammans med mina fina kollegor, och ha ett ställe där jag känner att jag är den som styr. Där jag känner mig bra och duktig. De flesta dagar tror jag inte att någon märker att jag är sjuk, men ibland blir jag så trött den sista timmen att de ser det på mig. Och efter jobbet är det bara att bita ihop tills jag är hemma och kan krascha i soffan.

Jag vet inte hur nyttigt det är att ta ut sig så varje arbetsdag, men jag vet att jag undviker alternativet – att vara helt sjukskriven – till varje pris. Det är en balansakt att hitta en bra nivå som jag orkar med och som är acceptabel för arbetsgivaren.

IMG_2987

Magnolia utanför jobbet

Men tillbaka till frustrationen. Jag VILL ju så in i baljan mycket! Det finns massor med roliga, intressanta och stimulerande saker att göra i mitt jobb men saker tar tid. Som jag inte har. På plussidan finns mina kollegor förstås, och nu har vi fått förstärkning kring det som jag jobbar med, vilket känns toppenbra. Men jag vill ju kunna köra på för fullt – jobba heltid, orka med jobbresor och vara lite flexibel. Nu har jag avstått en konferens jag gärna velat delta i, och en kommande studieresa till Malmö som jag verkligen sett fram emot innan jag insåg att jag måste avstå. Det är så TRÅKIGT! Jag är OTÅLIG! Jag vill inte ha det så här, JAG VILL BLI FRISK!!

Det går framåt

Det plingar i min mobiltelefon varje fredag kl 16. Det är en påminnelse om att jag ska utvärdera arbetsveckan. Har jag hållit mig till mina uppsatta regler för att orka jobba? Har jag kunnat säga nej, kunnat backa när jag känner att jag inte orkar, sätta gränser för mig själv?

Hittills har jag fått godkänt, jag är riktigt duktig! Förra veckan tog jag ytterligare ett kliv framåt. Jag deltog i ganska långa möten alla dagar utom fredag, och det kändes bra! Jag hade bestämt mig för att avvika från mötena så snart jag kände mig trött, och hade också aviserat detta. Men det gick bra som sagt, och det var en härlig känsla att summera veckan på fredagen!

IMG_1590

Ännu ett citat från Pia Dellsons bok Väggen. Det var en viktigt insikt för mig när jag kom på att jag inte kan förvänta av mig själv att jobba lika effektivt som när jag var frisk. Jag kan inte hinna hälften av det jag skulle gjort om jag arbetat 100 %. I alla fall inte hela tiden. Min hjärna fungerar inte som när jag är frisk. Å andra sidan tänker jag att jag har en ganska hög kapacitet när jag är frisk, så det får vara ok. Men visst känns det urtrist!

Nu längtar jag framför allt efter att min stukade hand ska bli bra så att jag ska kunna brodera igen. Verkstan skriker efter mig! Jag har idéer som jag vill testa, ge mig i kast med mina metallnät igen. Handleden är mycket bättre men den gör fortfarande ont när jag använder den, och den är öm. Jag har svårt att låta bli att använda handen. Jag behöver båda mina händer till det mesta. Tålamod och tillit igen alltså!

En jobbig dag

Idag var jag lätt att putta omkull. När jag åt frukost var det något som gjorde att jag rotade i den där jämrans pappershögen som har en förmåga att alltid ligga på köksbordet oavsett hur många system man uppfinner för att organisera sina Viktiga Papper Som Man Ska Ta Tag I – Snart. Där hittade jag ett brev från kommunen där det stod att någon skulle komma och byta vår vattenmätare idag mellan 7.30 och 11. Panik utbröt i min skalle och tankarna brottades runt. Jag ville verkligen åka och jobba. Jag hade dessutom massage inbokad på förmiddagen på jobbet, och på eftermiddagen skulle jag till sjukgymnasten här hemma. Problemet skulle alltså inte lösas av att jag åkte och jobbade på eftermiddagen istället. Min man skulle ta vår dotter till tandregleringen på förmiddagen, så allt sammanföll i en enda lösning: jag fick jobba hemma och skippa massagen. Medan jag tänkte skyndade jag mig att röja bort saker kring vattenmätare så att den som skulle komma skulle kunna komma fram.

Jag vet inte om du som läser hängde med i alla turer och det är inte det viktiga. Poängen är hur det påverkade mig. Jag blev helt slut: trött i kropp och knopp – jag fick gå och lägga mig och sova. Jag var trött hela dagen. Gjorde ansatser att jobba emellanåt, men fick gå och lägga mig igen. Hade ett långt telefonsamtal med min syster när vattenmätarbytarmannen hade gått och jag kunde till slut varva ner lite. På kvällen kunde jag jobba till slut.

Egentligen är det värsta med den här typen av reaktioner inte hur jag mår just då, utan att de överhuvudtaget kommer. Att jag var så lätt att putta omkull. Men jag försöker intala mig att det var en enstaka händelse. Något som säkert kommer att uppstå igen. Men det är inget bakslag, utan mer som en parentes. Tänker jag.

Nu när klockan närmar sig läggdags halvligger jag i soffan med jättehög tinnitus tjutande i öronen.

IMG_1511

Denna förbaskade kamp!

Idag är jag så extra trött på denna kamp för att må bra. Jag har nog skrivit det tidigare, det är en känsla som kommer och går. Det är ett heltidsjobb, denna kamp. Det blir som om att arbetet med att bli frisk tröttar i sig självt. Varför kan det inte vara lite enklare att leva? Jag kommer på mig själv att få dåligt samvete när jag inte gör ÄNNU mer: promenerar, yogar, gör avslappningsövningar osv. Jag blir så arg när jag tänker på det!

IMG_1496Idag var jag på min elfte akupunkturbehandling. Sjukgymnasten frågade hur det var med spänningar i axlar och nacke, och med spänningshuvudvärken. Jag sa att det varit lite sämre sista veckan – underligt nog samtidigt som jag känt att jag mått bättre generellt. Jag har inte tänkt på vad det kan bero på, men en förklaring som är rimlig skulle kunna vara att jag är lite spänd på att börja jobba 50 % från och med idag. Att det finns en liten oro för hur det ska gå. I bakgrunden finns alltid oron för vad som händer om det inte skulle gå bra. Om Försäkringskassan skulle ha tålamod med mig. Men det är inget jag går och tänker på, mer att det kanske finns där i bakhuvudet ändå.

Idag började jag alltså jobba 50 %. Det blev en bra arbetsdag, men när jag närmade min ytterdörr på hemvägen tog jag upp busskortet istället för hemnyckeln – kanske lite trött ändå!

Att inte alltid gå i mål

IMG_1528Det här lilla stycket ur Pia Dellsons bok Väggen blir bättre för varje gång jag läser det. Det är väldigt tänkvärt att som prestationsinriktad person öva på, kanske tvinga sig, att inte alltid nå målet. Det kan vara i det lilla, och det är väl i vardagen det kommer oftast till pass. Som när jag rent bokstavligen ger mig ut på en promenad men känner att jag inte orkar så långt som jag tänkt. Se det som en vinst att jag gick så pass långt som jag gick, och inte som ett misslyckande att det inte blev som tänkt.

Idag när jobbade hade jag en lista på saker som var viktigast att beta av. På den korta stund jag jobbar för tillfället hinner jag inte mycket, och allt på listan kunde heller inte strykas innan jag gick hem. Jag gick inte i mål. Men jag satt och påminde mig själv flera gånger om att jag jobbar på i vanlig takt och hinner det jag hinner. En fördel med att vara sjukskriven på deltid är att jag inte får jobba över och trötta ut mig. Ska jag jobba 10 timmar i veckan så får jag hålla mig till det.

Det är sista dagen jag jobbar 25 % – från och med måndag ska jag jobba 50 %. Det var en riktigt bra arbetsdag idag. Jag mådde jättebra och kände mig pigg. Vanligtvis blir jag trött, yr och trög i hjärnan i slutet av arbetsdagen, men inte idag. Det var heller inga möten, vilket förklarar mycket. Jag hade bokat in massage, det var längesedan – välgörande! Inte minst känslan att jag kostar på mig själv, jag gör något gott för mig själv, tar hand om mig.

imageI helgen är det dags för Sy- och hantverksfestivalen på Stockholmsmässan igen. Jag hoppas orka dit en sväng och fylla på främst förrådet av vadmal. Det dräller inte av återförsäljare av mindre bitar vadmal i olika färger så jag ska passa på.