I normala gängor igen

Jag jobbar bara en dag på kontoret i stan denna vecka, och det känns väldigt bra. Så underbart skönt att jobba hemma vid skrivbordet i sovrummet igen! I jämförelse med att jobba på kontoret är det som att vara ledig. Nåja, men betydligt vilsammare i alla fall. Jag kom på ännu en skillnad med att jobba hemma, och det är att när arbetstiden är slut så har jag inte en timmes resa med pendeltåg och buss innan jag är hemma och kan vila. Jag kan bara resa mig från stolen, ta ett steg till sängen och lägga mig och blunda. För trött blir jag, även när jag jobbar hemma.

Jag har bokat tid hos min husläkare för förnyat läkarintyg. Nu kan han skriva att jag provat att jobba tre dagar på kontoret, och att det blev för ansträngande. Ett tecken på hur pass sjuk jag fortfarande är.

Älskade höstanemon!

Det blev en liten stund i verkstan igår kväll. Jag skrev ner alla tips jag fått på silversmideskursen, och tittade över vad jag ska göra färdigt av påbörjade saker. Om inte förr så ska jag nog kunna jobba lite med silvret i helgen.

Jobbat en dag

Nackdelen med att gå en sommarkurs den sista semesterveckan är att det inte finns ork att fortsätta med silversmidet hemma nu direkt. Men det är nog bara bra att jag vilar i några dagar. Spänningen och muskelvärken i vänster axel är tillbaka med besked, och jag har bokat tid hos massören i morgon.

Anledningen till spänningen måste vara det intensiva arbetet på kursen, för jag har varit mer avslappnad i övrigt än på mycket länge. Så pass att jag knappt känt av RLS över huvudtaget! Jag tror att det till liten del också kan bero på mina svala morgondopp i Mullsjön. Kroppen kyls ner och hålls i en behaglig temperatur länge. Jag brukar duscha benen kallt ibland för att dämpa RLS, och det har samma effekt.

Så oerhört vilsamt att vara så avslappnad under en hel vecka! Jag försöker rigga för en fortsatt någorlunda vilsam höst.

Första dagen på jobbet var väldigt trevlig. Jag har fått en ny kollega som jag kommer att jobba nära, och vi satt och pratade stor del av dagen. Strax före kl 14 kände jag hur jag höll på att ta slut, och åkte hem. Hade otur med inställda pendeltåg, men det löste sig till det bästa till slut. Jag hade på mig mina supereffektivt öronproppar hela vägen hem. Så trött av alla ljud. Gick och la mig i ett par timmar men kände mig överraskande pigg resten av kvällen. Skönt!

Idag ska jag och mina chef ha möte med handläggaren på Försäkringskassan. Det ska bli intressant men också lite obehagligt. Som jag förstått det vill de prata om hur vi ser på mina framtida möjligheter att gå upp i arbetstid. Min chef och jag (och min läkare) är överens om att under förutsättning att jag jobbar hemma mycket även fortsättningsvis, och har en del anpassade arbetsuppgifter så kan jag NOG jobba 75 %, men inte mer. Inte under överskådlig tid.

Hemma igen

Vi hann jobba lite sista dagen också, innan det var dags att städa efter oss. Vi hade en liten vernissage för oss själva nu när den stora, då vi kunnat se alster från alla kurser, är stängd. Här är mina saker minus armbandet som jag hade på mig och glömde.

Det är så fantastiskt fint detta med folkhögskolor! Jag undrar om det finns motsvarigheten i andra länder? Det känns fint att vara en del av den rörelsen där tusentals människor fortbildar sig i allt mellan himmel och jord. Drömmen vore att varje år gå tre kurser utspridda över året. Då skulle jag testa lite olika saker, tälja i trä till exempel. Det är mycket prisvärda kurser eftersom de delvis är offentligt finansierade. Jag tror att jag betalade ca 5500 kr för en vecka inklusive boende och helpension. Det enda jag betalade utöver detta är materialet, dvs silvret.

Resan hem gick snabbt och smärtfritt, fyra timmar från dörr till dörr. Så skönt att komma hem och krama man, barn och katter! Nu har jag en dag kvar på semestern, och sedan är det dags att börja jobba på måndag. Det känns också bra.

Femte kursdagen

Kursen börjar lida mot sitt slut och jag tycker att det ska bli skönt att åka hem. Efter morgondopp och god frukost tog jag tag i några smycken som var halvfärdiga, och gjorde klart dem idag.

Här är ett par örhängen som jag gjort lite oregelbundna och med märken efter hammaren. Den mindre ringen har jag oxiderat och låtit vara mattsvart.


Ännu ett par örhängen som är hopplösa att fotografera lite snabbt. De är små och jag har sågat ett snitt i dem och vikt upp en fjärdedel.

 

 

Jag gjorde också ett halsband av rundlar. Den näst längst ner har jag kört med en borr med ett trasigt borrstål på så den blev matt.

Igår gjorde jag de här örhängena som blev helt klara idag. Passar bra till halsbandet ovan!

Jag påbörjade en ring som jag ska göra klar hemma. När jag gick kursen sist hade jag så bråttom att hinna med så många saker som möjligt. Jag visste ju inte om jag skulle kunna skaffa utrustning att smida hemma, även om jag hoppades det. Nu vet jag att jag kan fortsätta att göra silversmycken efter kursen, och då behöver jag inte skynda.

Idag bjöds vi på avslutningsmiddag med tårta, men efter middagen följde jag inte med de andra för att fortsätta jobba. Jag gick till rummet och tog det lugnt istället. I morgon går tåget hemåt, och jag är hemma vid middagstid. Det ska bli skönt.

 

Fjärde kursdagen

Dagen inleddes med ett skönt bad klockan 7 på morgonen. Dimman var inte lika tät och mystifierande som dagen innan. Nu såg jag andra sidan sjön.

Efter allt arbete med det stela halsbandet med agaten känner jag mig inte så sugen på att dra igång ännu ett sådant stort projekt. Jag har gjort några smycken som inte tar lika lång tid istället, bland annat två par örhängen som jag inte lyckats få på någon bra bild ännu, men här är en dålig bild på ett par.

 

 

 

 

Här är ett armband jag gjort. Det är två armringar som jag trasslat ihop lite ojämnt för ett vilt resultat som vår lärare Anna uttryckte det. De rasslar alltså inte mot varandra utan är stelt.

Vi sex kvinnor i olika åldrar tillsammans med vår lärare Anna har blivit en fin grupp tillsammans. Vi har roligt ihop och vi hjälper varandra. Det är alltid dilemmat när en kurs lider mot sitt slut, att gruppen då äntligen blivit sammansvetsad.

Men det känns bra att åka hem på lördag. Kroppen börjar säga ifrån efter flera dagars intensivt arbete, framför allt axlarna. Jag har bokat tid hos massören i nästa vecka! Men hjärntröttheten har jag inte känt av igen, och jag är ganska bra på att lyssna efter hur jag mår och ta pauser.

En underbar med lite märklig sak är att RLS har hållit sig på mattan. Jag har knappt känt av det alls under veckan! Fantastiskt! Det är väl lugnet i att jag bara har mig själv att förhålla mig till som gör skillnaden. Jag slappnar av här.

Tredje kursdagen

Vid 7-tiden satte jag på mig baddräkten under kläderna och tog badhandduken med mig för att leta upp badbryggan. Det var sannerligen ingen värme i luften, jag hade till och med en kofta på mig. Det var dimma över sjön även den hör morgonen och oerhört vackert.

Det var helt ljuvligt att bada! Ganska varmt i vattnet, 18 grader fick jag hör sedan, och så dimman som gjorde att gränsen mellan vatten och andra sidan sjön smälte ihop. Men när jag tittade upp var himlen blå! Jag hade tänkt att jag skulle bli kall när jag kom upp, och att jag skulle ha tagit med en badrock. Men jag frös inte alls, och gick tillbaka iklädd enbart den blöta baddräkten och handduken runt höfterna!

Min hjärntrötthet från igår kväll var tack och lov borta, och jag kunde jobba på lite längre den här dagen. Jag tog en längre paus i samband med lunchen bara, men sedan jobbade jag på till halv 8 på kvällen.

Halsbandet blev äntligen klart! Så många timmar jag lagt ner på det! Och jag är verkligen nöjd. Det var väldigt svårt att forma det kring halsen så det låg bra. Kroppen går lite upp och ner och jag vill ju att smycket ska ligga tätt mot huden, och att agaten ska ligga helt rätt. Det hade varit betydligt enklare med en rund sten! Till råga på allt fastnade halsbandet i polermaskinen precis på slutet och blev lite deformerat! Grrr!

 


Jag gjorde ett par örhängen och påbörjade en del annat igår också, bland annat ett armband. Skönt att göra lite enklare saker också.

Nu närmar sig klockan 7 och jag ska snart gå ner och bada igen.

Andra kursdagen

Efter en god natts sömn tog jag en morgonpromenad ner till Mullsjön strax före kl 7. Det tar bara ett par minuter, den ligger helt nära skolan. Dimman låg tät över sjön men allt eftersom kunde jag skönja de vackra omgivningarna.
Jag kände på vattnet och förvånades över hur pass varmt det var. Skulle jag gå upp efter baddräkten? Jag nöjde mig med att promenera den här morgonen, men i morgon bitti har jag tänkt bada.

Jag fortsatte med det halsband med infattad stor agat, som jag påbörjade igår. Det tar väldigt lång tid och är svårt! Jag får massor av hjälp i hur jag ska göra, och ibland om hur jag ska lyckas rätta till sådant som gått fel. Det blev nästan helt klart idag, men jag har lite slipning och putsning kvar att göra i morgon. Igår kväll var jag nära att beställa en likadan agat för att göra ett armband i samma stil, men som tur var gjorde jag inte det, för det lär dröja innan jag vill ge mig på ett sådant projekt igen!

Den så kallade Stenmannen kom igår och sålde stenar. Jag köpte ett par ”droppar” i rökkvarts. Jag förvånade mig själv eftersom jag inte brukar gilla den typen av stenar, åtminstone inte på mig själv. Men jag gjorde ett par örhängen som jag är riktigt nöjd med!

Efter middagen idag hade jag först tänkt gå och vila på rummet, och sedan ansluta till de andra och fortsätta jobba. (Själva kursen med ledare var slut för dagen men vi har tillgång till lokalen.) Men när jag kom till mitt rum kunde jag hur trött jag var. Hjärnan orkade ingenting den första timmen. Jag bara låg och blundade. Det blir väldigt många intryck under dagen, många ljud och djup koncentration. Nu är klockan halv 8, och jag är en aning mindre trött. Ett telefonsamtal med min kära man piggade upp också. Men jag är inte alls stressad över missad tid att smida. Det är flera dagar kvar!

 

 

jdjjd

Första kursdagen

Jag är äntligen här nu, på Mullsjö folkhögskola och sommarkurs i silversmide för Anna Neudorf! Tågresan gick hur smidigt som helst och jag var framme i god tid för att hinna installera mig i mitt rum. Jag fick faktiskt samma rum som för två år sedan, så lustigt!

Kursen började kl 11, och vi är bara sex deltagare varav jag känner en sedan förra kursen. Ingen är nybörjare, men jag känner mig som det! Det är tydligt hur mycket jag glömt, men minnet friskas upp hela tiden, och Anna är en mycket tålmodig och hjälpsam lärare. Jag ska följa hennes råd att inte gå in för att producera, utan koncentrera mig på att lära mig svåra moment. Producera kan jag göra hemma!

En av de saker jag tänkt på att jag vill lära mig är att fatta in stenar. Jag gjorde det på förra kursen, men det gick inget vidare när jag testade hemma. Nu lär jag mig det en gång till.


Lätt som en plätt, eller hur! Ni anar inte …

Jag blev väldigt trött en timme innan middagen, och gick till mitt rum och vilade. För några dagar sedan undrade jag hur jag skulle orka, men bara jag lyssnar på trötthetstecknen så kommer det att gå bra. Jag har också ombokningsbar tågbiljett om jag vill åka hem tidigare.

Jag gjorde det!

Det har tagit emot att komma igång med silversmidet, men till slut gick det. I onsdags visste jag att jag skulle vara helt ensam hemma i några timmar, och då tänkte jag ta tillfället i akt. Jag vet inte riktigt varför det var så viktigt att vara ensam, men kanske för att beslutsamheten krävde fullt fokus.

Min arbetsplats för själva smidet är i tvättstugan, och även om allt står framme så har jag tagit undan flussmedel och vätskan som silvret ska ligga i. Den senare ska värmas och jag har en avdankad kaffebryggare som jag köpt för ett par tior på loppis till det. Jag behövde också komma underfund med ordningen allt ska göras i. Efter en stund var jag redo, och började med en väldigt enkel övning för att göra ett örhänge som jag tidigare tappat. Det gick hyfsat och framför allt vet jag vad jag gjorde för fel. Jag gav mig också på att laga ett halsband som jag gjort tidigare och som behövde en ny lödning. Det gick också ganska bra, även om själva kedjan smälte ihop lite på kuppen. 
Så nu kan jag börja kursen utan att vara helt ringrostig i alla fall, det känns bra! Och framför allt känns det bra att jag tog itu med det trots motståndet.
Jag har funderat lite på vad jag vill göra på kursen, och har några vaga idéer. Jag har bytt frisyr så att mina öron syns, så några örhängen vore roligt att göra. Jag har också en idé till ett stelt armband och ett halsband. Vi får se.

Här är en del av det jag gjorde på förra kursen, 2019:

På måndag morgon går tåget till Mullsjö i ottan. Baddräkten är också packad ifall vädret tillåter ett dopp i sjön med samma namn som ligger alldeles i närheten.

Äntligen dags för paradiset!

Idag åker min mamma och jag till min systers och svågers underbara ställe i Söderhamns skärgård! Ni som följt bloggen vet att det är ett ställe jag älskar att vara på, och jag hoppas få lite ro i kropp och själ där i helgen.

 

De sista dagarna har jag haft mer ångest än vanligt och den där nedbrytande känslan av diffus oro blandad med hopplöshet. Jag hade tänkt läsa mycket under semestern och få ork till verkstan, men det har inte funnits energi och koncentration till något av dem. I sig är det ingen fara med det, det är ju inget jag ska prestera. Men jag hade sett fram emot det. Nu blir det mest korsord och patiens på dagarna, och så lyssnar jag på poddar. Det är fascinerande att se hur dagsformen avgör om jag klarar DN:s svårast korsord eller inte! Hjärnans kapacitet varierar med nivå av ångest och depression.

Nu är det bara en vecka tills jag åker till Mullsjö folkhögskola på silversmideskurs. Jag hade hoppats komma igång med att smida här hemma så att jag inte behöver ägna värdefull kurstid åt att putsa av rosten på mina färdigheter först. Det är ett bra tag sedan jag ägnade mig åt silvret. Men det får bli vad det blir. Bra blir det i vilket fall som helst. Att komma bort hemifrån alldeles på egen hand, och bara tänka på mig.