Jag är med i en bok!


Karolin som jag känner kontaktade mig i höstas. Hon skulle tillsammans med en fotograf göra en bok om att sticka, virka och brodera på uppdrag av LL-förlaget, som ger ut lättlästa böcker för personer som av en mängd olika anledningar behöver böcker med enkelt språk. De frågade om jag ville vara med i boken – om jag ville!

De kom hem till mig och jag visade broderier jag hållit på med, och Karolin intervjuade mig medan fotografen Erja fotograferade. Jag mådde inte så bra den här tiden så det var en väldig energiboost att ha dem hos mig och prata om mina broderier i två timmar!

Häromdagen kom en avi om stort brev att hämta ut på Ica. Jag kunde inte komma på vad det var, men gissade på någon Tradera-vinst. Men när jag satt i bilen och öppnade paketet utropade jag ”Jaaa!!!” I min ensamhet – det var ju Boken!

Här är de bilder i boken som är från mina alster:

Bokens omslag

Visst är det häftigt? Jag blev så glad när jag såg de här broderierna, i synnerhet de som är nålfiltade först och med svarta stygn på. Jag ska nog ta och göra lite sånt igen!

Bra möte

Idag var det dags för besöket hos psykiatern som jag fått remiss till av min husläkare. Jag fick göra en del tester på hans dator och så pratade vi lite. Han kunde konstatera att jag nog ligger på en bra dos av antidepressiva medicinen – testerna visade att jag låg på rätt sida av strecket för att vara deprimerad så att säga.

Han började också direkt att prata om min vikt, och det är ju något jag tänkt ta tag i nu efter sommaren. Jag har stadigt gått uppåt på viktkurvan de senaste åren, och jag trivs verkligen inte i min kropp. Anledningarna till viktuppgången är flera, bland annat två av mina mediciner och att jag är så stillasittande på grund av orkeslöshet. Jag äter bra och varierat men för mycket. Läkaren sa att han skulle konsultera överläkaren angående vikten och medicinen, det låter bra.

Jag trodde att jag skulle träffa en psykiater en gång för att diskutera medicineringen, men jag kommer att träffa honom flera gånger och även en psykolog för en basutredning. Det känns väldigt bra och omhändertagande – jag mår bra av det!

Han sa också att det även är hans bedömning att jag bör jobba 50 %, och att min husläkare är bra: ”honom ska du hålla hårt i”! De ser väl en och annan av primärvårdens läkare som inte är så bra på det här området. Ett av mina största orosmoment är att Försäkringskassan ska sätta ner foten, och säga att jag måste börja jobba heltid igen. Nu när jag har en bedömning av en psykiater förutom min husläkare och psykolog Siri så har jag lite mer att ta till ifall det skulle behövas. Det känns tryggt och jag ska försöka vila i den tanken.

Under hela besöket pirrade det så mycket i kroppen att jag satt och rörde mig konstant. Jag förklarade vad det var så att han inte skulle tro att jag skakade av nervositet! (Jag kan tillägga att jag sov riktigt bra i natt efter att ha haft lite svårt att somna – skönt!)

Jag var omtumlad efter besöket och började nästan att gråta, vilket jag i stort sett aldrig gör numera. Jag ska bli kallad på återbesök om 4-6 veckor.

IMG_3968

Känner du till gerillaslöjd? Det är kortfattat när en eller flera personer stickar, virkar, broderar osv, och sedan sätter upp det de skapat på offentliga platser. Det kan vara ett träd som kläs in i stickade ”kläder”, en staty som får en mössa eller ett jättelångt stycke tyg sammansatt av mindre delar som klär in en bro. Just det ska jag delta i. I Borås sker en gerillaslöjdsfestival i september och då ska en bro kläs in av just ett sådant textilt verk. Alla som vill kan skicka lappar till arrangörerna som syr ihop dem till ett enda. Jag skickade två lappar nu i sista stund. Det är växtfärgade lappar med en del stygn på. En av mina pippisar fick vara med!

IMG_3953IMG_3952

 

Vill sova

Jag är så in i baljan trött, både sömnig och trött i hela systemet. Jag sov länge i natt, men skulle behöva sova middag också. Men de förbaskade benen tillåter ingen sömn – de pirrar och sprattlar. Så nu hänger jag här i soffan med ena änden av kroppen i ständig rörelse och den andra med ögon som knappt går att hålla öppna!

Det var förstås väldigt skönt att åka till stugan i Söderhamns skärgård. Inget och inga som pockar på utan mest ett stillsamt varande. Jag hade så höga förväntningar på resan, men en baksida av att slappna av är att de jobbiga känslorna, tankarna och ångesten får utrymme och kommer ikapp. Jag hade lite svårt att bara vara stilla och njuta, men vi spelade spel en hel del – det är också avkoppling.

Jag har en tid haft en jobbig tanke om att jag aldrig kommer att bli frisk. Även om psykolog Siri säger att det kommer att ta lång tid, och att hon sett liknande fall där personerna blivit friska, så har jag svårt att lita på det. Jag kan känna mig starkare i några dagar, men faller tillbaka igen – ofta till synes utan anledning.

Jag ser roliga saker jag skulle vilja göra, som att resa till exempel. Men de resor jag vill göra kräver en del styrka och kondition, som att gå i fjällen, åka omkring med tåg på de brittiska öarna eller åka till New York. Dessutom kan man inte åka med sjukpenning utomlands utan tillstånd från Försäkringskassan, vilket jag tycker är helt rimligt.

Textila kurser jag vill gå på är oftast en hel helg, och det orkar jag inte. Det är för intensivt även om jag tar semester dagen efter. Idag såg jag en fantastiskt rolig kurs som Slöjd Stockholm har där man lär sig att vara slöjdhandledare och leda kurser i slöjd för barn och vuxna. Det låter otroligt kul, men en omöjlighet för mig under överskådlig tid.

FullSizeRender

Nu ska jag försöka ta mig samman och sy lite på de väskor jag nålade ihop innan jag reste bort.

Fåglar – mina och andras

Igår var jag på Moderna museet och såg Marie-Louise Ekmans utställning. Ett verk stack ut, både för att det skiljde sig från de andra och för att det kändes. Det heter Flyktfåglar och bestod av fåglar med små fåglar på ryggen, fastlindade med bandage. Jag tänker på alla mödrar som flyr med sina små barn. Så desperat – att riskera både sitt eget och barnens liv!

FullSizeRender

På hemvägen fick jag se den nya pendeltågsstationen på Centralen. Jag hade verkligen sett fram emot att se den, eftersom jag läst att det finns mycket konst där och på den andra nya stationen vid Odenplan. Där jag stod och väntade fanns kakel med björkstammar och fåglar. Verket heter Vardagens sal och konstnären Åsa Lindström. Rogivande och vackert.

IMG_3562

Jag påbörjade vid årsskiftet ett broderi med fåglar som jag tänkt brodera på varje dag under 2017. I samband med att jag stukade handleden när jag åkte utför i mars kom jag av mig, men här är nu två nya fåglar! Jag har doppat mitt pekfinger i färg, tryckt kluttar på ett gammalt örngott i linne, och sedan sytt dem till fåglar.

IMG_3566

FullSizeRender

Jobbar vidare med kurs-alstren

Jag har vänt och vridit på en del av de tygstycken jag färgade på kursen för att se vad jag ska göra med dem. Här är en skiss där jag lagt samman delar av olika tyg. Flera av dem var oansenliga eller en bortklippt bit från något annat. De har jag sytt stygn på för att förstärka mönstret. Ett av tygerna var helt hopplöst tråkigt. Ett bomullstyg som jag lagt tillsammans med rostiga saker utomhus under en dag och sprejat ättiksvatten på. Det blev bara några få spridda fula rostfläckar. När jag kom hem kokade jag tyget med lökskal, vilket gjorde att tyget blev gulbeige och rostfläckarna svarta. Om möjligt ännu mer hopplöst! Men jag sydde stygn med svart sytråd och tyckte att det blev så pass bra att det kan funka tillsammans med andra bitar i tygcollaget.

Jag har alltså inte satt ihop det ännu, utan bitarna ligger bara som en skiss ovanpå varandra. Men det blev inte så tokigt tycker jag. Lägg märke till den lilla trekanten av mässingsnät!

FullSizeRender

Här en detaljbild:

FullSizeRender

På kursen gjorde jag den här bilden men var inte helt nöjd – jag visste att jag skulle jobba vidare med den hemma. Nu har jag bytt den svarta tråden mot grått lingarn, och sytt fast ett fantastiskt lite guldskimrande tyg av okänt material. Botten är ett från början vitt ylletyg som färgades på kursen, och de påsydda banden är bomullsremsor som jag knöt om ett av färgningspaketen med.

FullSizeRender

Dags att åka hem

Nu sitter jag på tåget mellan Eskilstuna och Västerås, där jag ska byta mot Stockholm. Jag är oerhört trött och hoppas innerligt att tågen ankommer i tid så jag hinner med det pendeltåg som passar min buss hemma.

Jag är trött, men väldigt nöjd med veckans kurs! Det har varit roligt, inspirerande och lärorikt, och gruppen var väldigt bra. Roliga, trevliga, generösa kvinnor med varierande grad av erfarenheter av och kunskaper om textilt hantverk. Så fantastiskt stimulerande att sitta och dricka kaffe tillsammans med personer med så lika intresse som jag. Som känner till ungefär samma metoder, material, textila hantverkare och konstnärer, inköpssställen och marknader. Som delar med sig av kunskaper.

Idag har vi inte färgat alls utan jobbat på med de bitar av tyg och papper vi färgat under veckan. Jag brukar ju måla på tyg och brodera fast olika tyglappar. De här växt- och rostfärgade tygerna liknar mycket de bakgrundsfärger jag målar, så det var givet vad jag skulle göra. Vi fick en stor bit svart ylletyg att ha som bakgrund. Det svarta blev en fin inramning.

IMG_3439 IMG_3438 IMG_3437 IMG_3435

Nu ska jag hem och göra så lite som möjligt i fyra veckor! Sova under bar himmel, mysa med katterna och äta god sommarmat!

Inspiration

Jag följde med en vän på loppis igår och fyndade bland annat en liten bit textil för 5 kronor. Den satte igång min inspiration så det var väl placerade pengar! Idag har jag suttit i verkstan för första gången på nästan en månad och då hade det också gått lång tid sedan gången innan det. Men idag var det alltså dags för inspirationen att infinna sig!

Då, i mitten av maj, nålfiltade jag den största bild jag gett mig på att göra. Idag har jag broderat en del på den, franska knutar och hoppande egna stygn. Här är två detaljbilder.IMG_3228

IMG_3229

IMG_3226

 

 

Jag testade mig fram till ett broderat halsband, som inte är klart. Kanske det blir en brosch istället eller ingenting. Vi får se.

Till vänster på bilden är små bitar av tyget som inspirerade mig.

 

 

Jag gjorde också några halsband med olika kulor. Det enda som behövs är att trä dem på en lädersnodd, men själva grejen här är ju att komponera – att få kulorna i rätt storlek, färg men framför allt i rätt ordning. Guldfärgade träpärlor från ett halsband från Stadsmissionen, ofärgade träpärlor som jag köpt, en vackert blå träpärla från ett gammalt halsband och svarta träpärlor som också kommer från olika loppishalsband som jag återanvänt. Den prickiga pärlan har jag målat vit med blå prickar. Jag tycker mycket om de här tre halsbanden!

IMG_3230

Åter i verkstan

Under ganska lång tid nu har jag inte inte haft vare sig ork eller riktig lust till att sitta i verkstan. Jag har visserligen tänkt på broderi och annat, men har inte kommit längre än så. Idag fick jag ett ryck och påbörjade en större bild med nålfiltad ull och, så småningom, broderier på. Så stor bild har jag inte gjort i den tekniken tidigare, och det ska bli roligt att låta den ta tid! Så här ser den ut just nu.

IMG_3054

Jag tog också fram en bild jag gjorde i början av året, och färdigställde den. Jag är väldigt förtjust i den och nu har den fått en ram också.

IMG_3052

Frågan är bara om den ska hänga på andra ledden? Då blir det mer av ett landskap. Nej, jag tror på den första varianten.

IMG_3053

Jag har målat på mormors gamla vävda lintyg, och därefter lagt på tunna tyger av chiffong och organza, gasbinda och koreanskt grovfibrigt papper som jag broderat på med sytråd.

Det var förra vintern jag började brodera och allt det andra jag gör i min verkstad: smycken, linoleumtryck, kalligrafi och annat. Då var jag sjukskriven på heltid i tre månader och skapandet fick mig att må bättre. Jag är så oerhört tacksam över att jag kom på att sätta igång! Att våga, att tro att jag kunde!

(Om du vill se mer vad jag gjort kan du söka på smycken, broderi, nålfiltning osv i sökfönstret.)

Trött helg

Den här helgen har jag inte behövt göra någonting, varken roliga saker eller annat. Ändå är jag så oerhört trött. Jag tål ljud ännu sämre än vanligt, och får dåligt samvete för att inte orka ta om hand. Idag har hela familjen varit igång med olika saker som låter – samtidigt och på samma ställe. Jag flydde in i sovrummet, och efter att ha blivit uppsökt där flera gånger med typiska frågor-till-mamma (vár finns …? har vi … ?) sa jag ifrån att jag måste få vara ifred.

Kanske jag är extra trött på helgerna för att alla är hemma då? Jag behöver några timmar för mig själv varje dag. Det får jag på eftermiddagarna under arbetsveckorna. Jag tror också att det är trötthet efter en vecka på jobbet som tar ut sin rätt på helgen.

Jag har suttit i verkstan en liten stund i alla fall. Jag lagade ett paraply och en tygkasse, samt fick ihop en pippi. Det var flera veckor sedan sist!

IMG_1617

Läkarbesöket

Min husläkare sätter sig tillbakalutad i stolen och lyssnar. Det finns ingen stress eller ”snart kommer nästa patient” över vårt möte. Jag pratar, han lyssnar och inflikar frågor. Antecknar ibland. Jag har haft samma läkare  många år nu. Han känner till min situation och han kommer ihåg. Vi känns som ett team som tillsammans försöker lösa en uppgift – att jag ska bli frisk. Han tvivlar inte ett ögonblick på det jag säger, utan accepterar direkt när jag säger att jag inte orkar jobba en minut mer än 50 % just nu. Han är orolig för min hälsa och för att Försäkringskassan ska krångla.

Igår sa jag till honom att Försäkringskassan sagt att de vill ha en plan för återgående till heltidsarbete. Vi pratade lite fram och tillbaka, båda med vetskapen om att det blir en långsiktig plan. Jag tar Sertralin som är ett SSRI-preparat mot depression, ångest och PTSD. Doktorn sa att det går ju att prova någon annan medicin och se om det skulle ge någon förbättring. Ett dilemma är att vissa mediciner kan påverka blodtrycket och RLS/WED. Jag har extra mycket kryp och ryckningar i benen just nu, och blotta tanken på att det ska bli värre ger nästan panikkänsla.

img_1314Till slut föreslog han att skicka remiss till öppenpsykiatrin så att jag får en bedömning av en psykiater. Det tycker jag känns jättebra. Jag har ju en lång historia av psykisk ohälsa och ångest, och det skulle kännas bra att få en specialists bedömning.

Nu hoppas vi på att Försäkringskassan ser det som en början av en plan – jag gör det.