Inspiration

Jag följde med en vän på loppis igår och fyndade bland annat en liten bit textil för 5 kronor. Den satte igång min inspiration så det var väl placerade pengar! Idag har jag suttit i verkstan för första gången på nästan en månad och då hade det också gått lång tid sedan gången innan det. Men idag var det alltså dags för inspirationen att infinna sig!

Då, i mitten av maj, nålfiltade jag den största bild jag gett mig på att göra. Idag har jag broderat en del på den, franska knutar och hoppande egna stygn. Här är två detaljbilder.IMG_3228

IMG_3229

IMG_3226

 

 

Jag testade mig fram till ett broderat halsband, som inte är klart. Kanske det blir en brosch istället eller ingenting. Vi får se.

Till vänster på bilden är små bitar av tyget som inspirerade mig.

 

 

Jag gjorde också några halsband med olika kulor. Det enda som behövs är att trä dem på en lädersnodd, men själva grejen här är ju att komponera – att få kulorna i rätt storlek, färg men framför allt i rätt ordning. Guldfärgade träpärlor från ett halsband från Stadsmissionen, ofärgade träpärlor som jag köpt, en vackert blå träpärla från ett gammalt halsband och svarta träpärlor som också kommer från olika loppishalsband som jag återanvänt. Den prickiga pärlan har jag målat vit med blå prickar. Jag tycker mycket om de här tre halsbanden!

IMG_3230

På väg mot det nya

Jag har tänkt mycket på det här med att jag står med ena benet i det gamla och det andra i nuet. (Det borde kanske alla tänka på?) Ju mer jag tänker på det desto sannare känns det, och desto mer känns det som en viktig nyckel. Jag tror att jag måste disciplinera mig att tänka de hjälpsamma tankarna om hur mycket bättre det trots allt är nu. Allt är relativt, som bekant, men en hel del av det som inte fungerar så bra nu är inte helt hopplöst, och somt är till och med mer eller mindre ok. Jag är inte längre där jag försöker att ändra på yttre omständigheter. Det som jag ägnat oceaner av tid, möda och tårar. Jag är där jag försöker ändra mitt sätt att tänka och bli frisk. Fokus är flyttat. Kanske låter det självklart med tanke på att jag skrivit om detta på bloggen i ett år nu, men det behöver formuleras. Formuleras och arbetas med.

Jag kan bli ledsen när jag tänker på hur det varit och vilken skada det gjort, vissa tankar och minnen är nästan outhärdliga. Det viktiga är att inte stanna i de tankarna, utan se hur allt arbete faktiskt lönat sig i viss mån. Priset var högt men det hade inte gått att göra på annat sätt. Det är en tanke att vila i. Vi gjorde så gott vi kunde.

Det har varit lite upp och ner de senaste dagarna, men jag känner mig lugn. Det är helt naturligt att det svajar lite när man kommer tillbaka från en sjukskrivning. Det blir bättre och bättre som mormor skulle ha sagt!

Igår gjorde jag det här halssmycke som jag blev väldigt nöjd med. Det är krympplast, silver och en agatpärla.

IMG_1508

Då är det dags!

Jag känner mig nästan övertaggad idag! Igår var jag hos doktorn och fick nytt läkarintyg så jag börjar med 25 % på jobbet de första 2,5 veckorna. Därefter handlade jag mat (något som ofta är jobbigt när jag mår dåligt, jag upplever det som att belysningen gör att jag känner som ett tryck i huvudet och jag blir seg i huvudet och trött i kroppen), åt lunch och promenerade sedan till sjukgymnasten och fick akupunktur. Promenad hem igen och kunde sedan luta mig tillbaka med en kaffekopp i handen och konstatera att det gått finfint! Jag var inte helt utpumpad, utan det kändes helt ok. Underbart!

Idag har jag tagit en långpromenad på över en timme med min fina syster per telefon görandes detsamma inne i stan. Bra sätt att peppa igång oss att promenera!

I morgon börjar jag jobba och det känns bara bra! Jag är så nöjd med mig själv att jag sa till om att få börja på 25 %, då känns det överkomligt. Lite dystert var det att se att det är exákt ett år sedan jag började jobba förra gången, med samma tankar om att jag lärt mig mycket och har nya redskap. Men det får jag skaka av mig. Förutsättningarna är annorlunda ändå. Det är mindre osäkerhet om familjens närmaste framtid och det är viktigt. Med hjälp av bloggen har jag formulerat många hjälpsamma saker för mig själv, om mig själv. Mycket ser annorlunda ut än för ett år sedan helt enkelt.

Igår gjorde jag ett smycke för första gången på ganska länge. Jag blev väldigt nöjd med det. Jag har böjt plast över ett värmeljus och därefter stuckit en så kallad hattpinne i silver igenom plasten och satt en röd jadepärla i ena änden.  Eftersom det är genomskinligt är det svårt att fotografera så det syns ordentligt.

IMG_1497

Många tankar som trängs

Idag var jag hos massören på jobbet igen. I en timme bearbetande hon armar, rygg, nacke och axlar med sina starka händer, och min hjärna med sina tankar om min fysiska och psykiska hälsa. Avslutningsvis masserade hon mitt ansikte, det var riktigt skönt.

Jag måste sortera i de tankar och känslor jag fick. På samma sätt som förra gången sa hon saker om mig som om hon visste. Kanske var det därför som det hon sa gick rätt in. Jag började nästan gråta vilket är mycket sällsynt numera när jag tar antidepressiv medicin. Hon pratade om att jag inte bara behöver samtalsterapi utan att kroppen behöver göra sig av med alla spänningar som jag byggt upp under alla år. Hon föreslog flera saker att prova, som att träffa en homeopat som kan titta in i mitt iris och därefter bedöma behandling. Eller hypnos och akupunktur. Hon förstod om jag inte var riktigt mottaglig för det alternativa men att det kunde vara värt att prova.

Nu när jag skriver detta kommer jag på att anledningen till att jag nästan grät var när hon pratade om att jag måste ta hand om mig själv. Att hon kände en sorg i mig. Utan att jag berättat speciellt mycket. Jag tänkte på hur jag utropade detta år till mitt år. Hur det var tid för mig, men att det inte blev så. Att jag får kämpa på med tilliten, tålamodet och modet. Tron och hoppet att min tid kommer. Att jag kommer att bli frisk. Men att det är skitsvårt.

Här är en brosch jag broderade igår. Vitt linnetyg med vit lintråd.

img_1310

Rut & Randi

Min goda vän Malin inspirerar mig mycket! Hon gör smycken och accessoarer i framför allt ull och silver, men har använt andra material också. Cykelslang och aluminiumtråd till exempel, och så fiskfjäll och fiskskinn! En del av fiskmaterialet har jag förmedlat. Mina barn drog upp en varsin gädda häromåret och det resulterade bland annat i örhängen! Fjällen blev som stora vackra paljetter.

Kolla in hennes blogg och webbshop! http://ruthochrandi.se

Här en bild på några av de smycken jag har som hon gjort. Gäddfjällsörhänget som jag tyvärr bara har ett kvar av, det andra har jag tappat någonstans. Det runda med pinnarna på tvären var en ögonblicklig förälskelse och det jag jag använt massor. Halsbandet med röda pärlan gjorde hon på hemligt uppdrag från min man!

image

 

Mera silver

Jag har beställt mer av den fina silvertråden som är fyrkantig, den som jag gjorde en ring av för ett par veckor sedan. Jag beställde tre olika dimensioner för att prova att göra olika saker. Även om silver inte kostar en förmögenhet så är det ett betydligt dyrare material än andra metalltrådar, så jag vill inte böja för mycket hit och dit när jag testar. Det är svårt att räta ut tråden så det blir snyggt. Därför övade jag lite på en aluminiumtråd för att hitta formen.

Här är ett par örhängen och ett halssmycke.

image

image

Provar nytt i silver

Jag fick tips om inköpsställe på nätet för silver, Sargenta. Bra priser och stort utbud. Där hittade jag en fyrkantig silvertråd som jag bara MÅSTE köpa en bit av! Jag visste inte vad jag skulle göra med den riktigt, men så tänkte jag att det värsta som kan hända är att jag inte lyckas göra nåt snyggt av det, och får återanvända silvret på något sätt.

Jag böjde tråden försiktigt men till slut måste jag använda tång, och trots att jag hade en bit filt som skydd blev det en del märken i silvret. Men till slut blev jag riktigt nöjd ska jag säga! Jag filade ändarna lite så de inte skulle vara vassa och så var den klar!

För att inte kunna silversmide var det inte så pjåkigt första försök. Men jag vill lära mig hur jag gör ringen rund.

image

Ännu inget beslut

Jag loggade alldeles nyss in på Försäkringskassans webbplats och kollade mina ärenden, men det står än så länge bara att de mottagit det nya läkarintyget. Inget om huruvida det godkänts eller avslagits. Håll era tummar lite till!

Jag är i det förhoppningsvis sista stadiet av en förkylning som började med väldigt ont i halsen för en vecka sedan, och nu består i en envis hosta och en mycket intressant röst. Hesheten är bättre än igår men hostan är ganska jobbig, i synnerhet på nätterna. Jag har till och med fått träningsvärk i hostmusklerna. De sitter på sidan och mitten av bröstkorgen kan jag meddela.

Jag har sovit dåligt på nätterna på grund av hostan så det är inte konstigt att jag är lite trött på dagarna. Dessutom tröttar själva infektionen. Jag var på yoga idag och kände mig helt utpumpad efteråt. Det var skönt när jag kom på att jag ju faktiskt varit sjuk, en helt naturlig förklaring till extra trötthet.

Inte ens verkstan har lockat de sista dagarna, men det kommer tillbaka! Jag går och tänker på saker jag vill göra. Jag har köpt en bit silver som jag skulle vilja göra en ring av, men vet inte riktigt hur jag vill att den ska se ut och därför inte heller hur jag ska göra. Jag kan ju inte silversmide men har en luddig idé om hur jag ska böja till den ändå.

image

På konferens

Jag har världens bästa jobb. Jag arbetar på Regionbibliotek Stockholm med utveckling av främst barnbiblioteksverksamhet i Stockholms län. Varje län har ett region/länsbibliotek och de flesta år träffas alla som arbetar regionalt med biblioteksutveckling på en konferens. Enormt stimulerande och inspirerande konferenser med stort utbyte av tankar och idéer med kollegor från hela landet! Just nu är jag på årets konferens som äger rum i Göteborg.

Det är inte helt lätt att vara på konferens på halvtid och vara sjukskriven på halvtid, men det går. Jag har prioriterat i programmet och strukit hälften. Tiden för vila är jag på mitt rum, ligger mest i sängen och blundar i tystnaden. Jag är så glad att jag kan vara här i alla fall!

Jag har träffat på en kollega från Östergötlands länsbibliotek som också har smyckestillverkning som hobby, men hon har hållit på i många år och gör mycket mer avancerade saker än jag kan. Kolla in hennes blogg! https://silveravkira.wordpress.com

image image

Inte ruta ett precis men …

Jag skriver en del anteckningar om vad som händer, incidenter, reflektioner och om hur jag mår. Det har blivit några anteckningsböcker nu och de flöt upp när jag städade i verkstan idag. Jag tänkte först läsa i dem, men kände ett motstånd. Det kommer inte att vara så upplyftande och jag behöver inte det just nu. Men jag läste en lång entusiastisk anteckning jag gjorde 22 december i fjol. Den var så full av hopp och förtröstan, ja tillit. Allt var inte på topp, men jag såg tecken på att det kunde bli bättre. Att det skulle kunna bli i alla fall good enough, tillräckligt bra, för att det skulle funka – livet.

(Dags för en liten utvikning: jag är stor vän av distinkta begrepp för saker, termer som beskriver en sak eller företeelse och ingenting annat. Det förenklar kommunikation, och synliggör. Good enough är ett mycket bra exempel. Det är psykologen Donald Winnicot som myntat begreppet och första gången jag kom i kontakt med det var när jag hade små barn och kände att jag inte räckte till. Jag kunde inte vara den där föräldern jag föreställt mig att jag skulle bli – känns det igen? Det var en sån lättnad att tänka att jag kunde vara en good enough mamma, tillräckligt bra! Jag duger, mina barn har det bra. Det är inte ens säkert att de skulle ha det så mycket bättre om jag mäktat med mer av det jag ville. Visst kan man säga det på svenska, men just att det är på engelska gör att det blir ett begrepp i det här fallet tycker jag. Det kanske är samma vurm jag har för fodral, askar och förpackningar som är anpassade efter saken som ska härbärgeras, tillverkade enkom för en viss sak. Till exempel de lådor som blåsinstrument ligger i, formade efter flöjten med olikformade fördjupningar för de olika delarna. En gång såg jag en ask med formen av en hög hatt, en sån där svart hatt som fina herrar hade en gång i världen. En fantastisk hattask! Nu kanske det är dags att avsluta utvikningen!)

I anteckningen från i julas skrev jag för första gången att jag utropade 2016 till mitt år. Det kom av sig, men jag är i alla fall oerhört glad för att jag börjat brodera och allt det andra. Jag har tjatat många gånger om hur mycket det betytt och betyder för mig. Jag kom på häromdagen att om någon sagt för ett år sedan att jag skulle ha gjort alla de här sakerna, så skulle jag inte tro det. Med det i åtanke kanske jag kommer att ha börjat skulptera i trästockar med motorsåg eller måla i olja till nästa sommar!

Det blev lite svamligt det här. Min läkare skrev i senaste läkarintyget att jag är tillbaka på ruta ett. Det kanske är lite överdrivet men visst har vi i en bemärkelse fått ta många kliv bakåt. Allt känns ovisst just nu. Vissa stunder hoppfulla, andra fulla av tvivel. Tillit tillit tillit.

Här kommer några bilder på de senaste alstren.

image

Vadmal, gammal spets och lingarn med fin gammal knapp.

imageJag har gjort armband av vadmal förut, här är några nya. Det är vadmal från en gammal men oanvänd vapenrock från Beredskapsboden. Mjuk, skön, varm, tät och sticks inte alls. Jag tycker mycket om den mörkgrå färgen med dragning åt grönt.

 

image

Armband virkat av finsilver