Jag minns hur man gjorde!

Det är bara en vecka tills jag äntligen ska åka till Mullsjö folkhögskola för fjärde gången, och jag börjar undra om jag kommer ihåg hur man gör. Det är länge sedan jag arbetade med silversmide, jag tror inte att jag gjort så mycket sedan senaste kursen för två år sedan. Men idag plockade jag fram alla grejer till själva lödningen i tvättstugan, och satte igång vid mitt silversmidesbord i verkstan. Jag gjorde två ringar till dottern som önskat det. Det gick som en dans, jag mindes hur man gör! Nu känner jag mig lugn. Jag har inte bestämt mig riktigt ännu för vad jag vill göra på kursen, men har tänkt att göra något som jag behöver hjälp med. Passa på när jag har proffsig handledning i form av guld- och silversmeden Anna Neudorf!

Jag har också kommit igång med blocktryck hemma, det är så kul! Två stämplar har jag gjort och testat att trycka. Det blev inte så dumt, men jag insåg framför allt efter att ha gjort det blå mönstret, att jag måste mäta ut var mönstret ska vara mer exakt. De olika delarna ska gå ihop hela vägen. Jag ska tänka ut ett sätt att göra det till nästa gång.

Här är det röda mönstret som jag gjorde först.

Stämpeln ser ut så här.

Igår gjorde jag en ny stämpel, och försökte att inte göra om felen med den första.

Det är faktiskt väldigt tillfredsställande att se vilka fel jag gjort, och försöka göra bättre till nästa gång. Det blir en drivkraft.

Här är den stämpeln förresten.

Nu har tre av fem veckor av min semester gått. Det känns som en evighet! Dagarna går här hemma och det är oerhört skönt att bara göra det som faller mig in. Det är så varmt att jag mest är inne. Min man och jag har som ett sommarprojekt att cykla (dit det finns bra cykelväg) till trevliga lunch- eller fikaställen i hemkommunen. Hittills har det bara hänt en gång, men det ska bli fler.

På kurs!

För några veckor sedan råkade jag av en slump se att Elena Semanova Esmail, som jag följer på Instagram, skulle ha kurs i blocktryck på linne i helgen som var. Jag fick sista platsen och är så glad över det! Kursen ägde rum på gångavstånd från pendeltåget i Uppsala, så det var enkelt för mig att ta mig dit.

Kursen var kl 9—16 båda dagarna, och jag var inställd på att kanske inte orka. Första dagen överföll mig tröttheten och hjärndimman kl 14, och jag gick direkt till pendeltåget. Hem för att dråsa i säng. Jag bestämde mig raskt för att enbart stanna till lunch dagen därpå. Jag vill inte ta ut mig helt två dagar i rad, det är det inte värt, även om jag har semester. (Om jag inte haft semester hade jag aldrig anmält mig till en helgkurs!) Dock — ännu ett tecken på hur snabbt jag ändå återhämtar mig numera!

Det var tolv trevliga kvinnor som gick kursen, och vi fick göra stämplar, som hon kallade dem, i ett material som är som vanliga liggunderlag. Vi ritade mönstret själva, och förde över mönstret till materialet. Därefter skar vi ut längs de yttre linjerna och rispade mönster. Inte helt lätt men med stor förbättringspotential — då är det kul!

Här är min första stämpel:

Så var det dags att trycka. Vi hade själva tagit med oss linne- och bomullstyg. På bomullstyget kunde vi provtrycka, och det var intressant att se skillnaden mellan linne och bomull. Det blev bra mycket plattare på bomull, och alltså mer liv i trycket på linnet.

Det var det jag hann första dagen.

Nästa dag gjorde jag det hon hade gått igenom efter lunch första dagen, och som jag inte hann göra då. Vi skulle göra ett mönster inom ramen av en 8×8 cm kvadrat. Mönstret skulle vara uppbyggt på ett särskilt sätt, och gå ut ända till hörnen.

Så här ser stämpeln ut:

Det enda jag hann därefter var att prova att trycka. Grejen med den här stämpeln är att man trycker den fyra gånger och vrider den 90 grader varje gång. De olika delarna i mönstret går ihop med varandra, och om jag fortsatt så hade det synts tydligare att även bladen i hörnen och de små trianglarna gått ihop och bildat ett nytt mönster.

Hörde jag någon som frågade om jag tänker fortsätta med detta hemma? Har påven en lustig mössa? Det är klart att jag ska! Det är superkul, jag har mycket att lära och materialet är billigt. Förutom färgen så blir det på Biltema, Byggmax och Clas Ohlson ni kommer att se mig framöver!

Om lärande

”Upprepning är lärandets moder” finns som uttryck i lite olika varianter. Det beror kanske lite på vad som upprepas och hur. Om jag gör fel upprepade gånger så har jag bara lärt mig att göra fel. Men många saker kan man ha glädje av att ha gjort enbart för att lära sig och utvecklas.

När jag började min trevande gång inom smyckestillverkning och broderi så kunde jag väldigt lite. Jag skaffade en del material, lärde mig en teknik som var kul och så körde jag. Jag gjorde enorma mängder halsband, ringar, armband, broscher, mobilfodral, burkar, gratulationskort och glasögonfodral. Materialen var metalltråd av olika tjocklek och färg, träkulor som jag målade, pärlor av enklare och finare slag, snoddar av läder och gummi, konstfiberfilt, garn av alla möjliga kvaliteter, linoleum, papper, ull, plexiglas, pvc-plast som jag värmde och formade, färdiggjorda smyckesdelar och olika tyger.

Här är några exempel från de första månaderna:

Glasögonfodral

Nålfiltat lock till en ask

Ring av gummi och plexi

Halsband med metalltråd och pärlor

Halsband av plexiglas

Örhängen av gummi och metallnät

Väska med applikationer och broderi

Ask med applikation och broderi

Halsband av pvc-plast

Inuti min första marschma, gjord i filt

Gratulationskort med linoleumtryck

Det var läkande för mig i mitt utmattningssyndrom och depression – det var så himla kul! Jag hittade en kreativ sida hos mig som jag inte känt av på mycket länge. När jag ser tillbaka på det jag gjorde det första året så är det kanske inte så mycket som jag tycker är så mycket att ha nu. Men det är fint att tänka på det som del i min lärandeprocess. Jag lärde mig tekniker och så småningom också om vilka material jag ville arbeta i. Jag hade inte tänkt på att filten jag tyckte så mycket om att broderi i inte var gjord av ull. Numera använder jag enbart ullfilt, vadmal eller kläde som på ett sätt är mindre följsamt och trögare att brodera i än konstfiberfilten, men så mycket vackrare, mer hållbart och miljövänligt.

Det innebär inte att jag gjort mig av med material som jag inte använt på länge. Det finns kvar och då och då poppar det upp en idé som inbegriper plast, plexi, trä och annat som jag har i mina gömmor! Det går inte en dag utan att jag fantiserar om min framtida verkstad där jag ska kunna ha allting mer överskådligt. Jag har ordnat och sorterat allting i min verkstad efter bästa förmåga på den lilla yta som finns, men jag riskerar att inte hitta saker och att helt enkelt glömma bort att jag har dem.

Jag har förstås inte enbart lärt mig på egen hand. Kurserna har blivit många: kalligrafi, flera kurser i broderi, fotografi, fotoredigering, tovning, växt- och rostfärgning, silversmide och keramik. Dessutom finns outtömliga resurser på nätet förstås. Vi skulle kunna skriva om det där citatet till ”Youtube är all kunskaps moder”!

Nästa lördag ska jag faktiskt på ännu en kurs. Det är Slöjd Stockholm som arrangerar en kurs i att göra Zhen Xian Bao, en kinesisk slags nål-tråd-bok i papper. Apropå många material!

 

Skidor

Jag är med dottern på vår årliga skidhelg i Romme. Vi har haft en jättefin första skiddag och ligger nu mosiga, trötta och nöjda i vår hotellsäng och väntar på Melodifestivalen. Vi har som vanligt köpt sushi och ätit på rummet. En fin tradition och jag är så glad att min sextonåring fortfarande vill åka med sin mamma!

Jag har ägnat mycket tid i liftkön åt att designa slalomskidor. Många skidor är ganska tråkiga och fantasilöst färgsatta och mönstrade. Här finns massor att göra! Det är i alla fall helt klart vad det är skidtillverkarna vill förmedla. Ord som Pro, Team, Speed och olika bokstavskombinationer ihop med X på skidorna signalerar tuffhet och snabbhet. Jag funderade på om det skulle kunna finnas  skidor med en annan typ av ord, till exempel Soft, Cute och Heart? Med hjärtan och fjärilar på? Jag har i alla fall massor med idéer till snygga skidor så det är bara att ringa Salomon, Head, Blizzard, Atomic och Rossignol!

”Vi fick rävtyget!” utbrast dottern när vi öppnade dörren till hotellrummet. Det var tyget Surt sa räven av Kerstin Boulogner hon menade, och våra gardiner var i det tyget – så härligt!

Jag är ganska säker på att jag skrev om det här tyget när jag var här sist, men det är värt en upprepning! Jag tycker bara att det är så synd att dessa tryckta tyger blir så urtvättade. Jag har flera tryckta kökshanddukar från Almedahls och Frösö handtryck och de är alla ganska blekta vid det här laget.

Och om någon undrar så kan jag meddela att broderiet är med på resan, jag är så himla sugen på det hela tiden!

Nytt medicinexperiment

Nu har jag tagit antihistamin i ett par dagar för att se om det möjligen kan hjälpa mot känslan av att det kliar inuti vänster hand och fot. Ännu så länge märker jag ingen skillnad, utan har nära nog kliat hål på huden mellan fingrarna. Jag försöker att mer gnida än riva, och använder naglarna till att köra ner i huden så det gör ont. Det är bättre än klådan. Jag hoppas att min husläkare får ett snabbt svar från neurologen eller att jag blir kallad dit snart. Förra gången fick jag snabbt en tid.

I morgon har jag tagit ut en semesterdag för att hinna med förberedelser till julmarknaden nästa helg. Det känns helt lugnt men jag vill ha tid att i lugn och ro fundera och planera.

Igår kväll träffades vi som ska ha julmarknaden över en kopp kaffe. Vi fick höra vad alla andra ska sälja (som tur är verkar ingen ha smycken!) och vad vi ska tänka på. Jag har inget tak till mitt bord men de skulle se om vi kanske kan samsas under de partytält som finns. Om det snöar eller regnar blir det svårt utan tak! Önskedrömmen vore förstås en vacker dag med någon enstaka minusgrad och ett tunt snötäcke för julstämningen.

Här är ett julkort jag gjort med ett hjärta i ull med en broderad stjärna på.

Jag har gjort en del tryck med den nya vita färgen på svarta anteckningsböcker. Jag har gått loss lite med gitarrsträngarna också. De kanske jag lägger upp i morgon!

Tryck

Nu ikväll mår jag ganska bra. I synnerhet i jämförelse med tidigare idag då jag hade en lågintensiv ångest i flera timmar. Tunga tankar som krävde en del självövervinnelse. RLS/WED har varit lite mänskligare idag i alla fall.

Men jag fick lite sug efter verkstan till slut, och den där känslan av att VILJA göra något är oerhört viktig. Att inte tycka att allt är mer eller mindre likgiltigt. Depressionens mörka mörka sida, som kräver och kväver. Ibland drar skapandet i verkstan upp mig, men en del dagar räcker ingenting.

Idag har jag i alla fall testat ett nytt linoleumtryck som jag påbörjade i somras, och gjorde klar tidigare i veckan. Jag blev riktigt nöjd med min fisk!

Jag har flera svarta anteckningsböcker som jag tänkt trycka på, och då behöver jag vit färg. Efter idogt letande hittade jag till slut en slatt, och det räckte till ett tryck.

Jag fick lite mer energi på kvällen och rotade runt bland sånt jag gjort för att välja ut vad jag ska ha med på julmarknaden. Jag har inga illusioner om att sälja så mycket men vill försöka få till ett snyggt bord med lagom mycket saker.

Jag har gjort så himla många mycket saker med olika material och tekniker, mycket bara för att jag kunde och ville testa. Inte konstigt att jag fick tennisarmbåge! Här är rosor av filt som flöt upp idag:

 

Jag hoppar!

Ny hoppar jag från klippan – här kommer den: piaborrman.se

Hav överseende med de fel som säkert finns och att den inte är riktigt klar. Tyvärr ser sidan ganska knasig ut om du kollar i mobilen, bilder och bildtexter hänger inte riktigt ihop. Men jag börjar så här. Jag uppgraderar den möjligen senare, och har möjlighet att göra den snyggare med mer högupplösta bilder och mer mobilvänlig.

Men visst är den snygg!

Mera självpepp – linoleumtryck

Jag fortsätter helt frankt att  påminna mig om saker jag gjort. Här är några av mina linoleumtryck. Gratulationskort, anteckningsböcker, vinpåsar, tygkasse och längst ner ett tryck på tyg.

Det är väldigt kul att göra egna mallar till tryck, rolla med linoleumfärg och testa hur det blir. Kanske arbeta lite mer på mallen tills jag blir nöjd. Jag har köpt så vackra kort på konstnärsbutiken Matton som jag använder att trycka och skriva kalligrafi på.

En väska jag sytt av kraftigt oblekt linnetyg, och tryckt linoleumtryck på. En svägerska ska få den i present.


Samhörighet


Jag ska försöka beskriva känslan jag hade i helgen, och som fortfarande finns i mig. Det är en känsla av samhörighet, av att självklart vara en del av någonting, höra till. Det jag känner detta inför är mötet med mina släktingar på min pappas sida som jag träffade i samband med min kusins bröllop i lördags. Släktingar som jag inte träffar så ofta. Men vi hade så himla roligt tillsammans och det kändes inte som om att vi träffas sällan. Det fanns en självklarhet och jag fylldes verkligen bokstavligen av energi!

Nästa morgon hade jag bestämt träff med min pappas kusin som jag aldrig träffat. Vi har fått kontakt via min blogg som hon hittade genom en av mina kusiner – är det inte fantastiskt! Vi åt frukost tillsammans på mitt hotell och fann varandra direkt – ännu en lycka! Nu har jag planer på en rundresa i Jämtland nästa somnar, om jag orkar förstås. Men tanken fyller mig med glädje och energi, och man kan väl få drömma?

Gratulationskortet till brudparet, ett nytt lineoleumtryckmönster jag gjort.

Återhämtning

Jag ägnar helgen åt återhämtning, mer än vanligt. Veckans eskapader har satt sina spår. Jag känner mig också missmodig och lite orolig över Försäkringskassans samtal, och det brev som kom igår med önskan om komplettering av läkarintyget. Som jag skrev häromdagen vill FK att min nya läkare ska skriva den kompletteringen, och jag ska träffa honom på onsdag så det passar i och för sig bra. Jag försöker intala mig att det bara är ett dåligt skrivet intyg Som är anledningen till att FK vill ha komplettering, men kommer inte ifrån tanken att FK drar åt snaran nu. De vill ha en prognos för återgång i heltidsarbete i intyget. Det vill jag också. Det vore fantastiskt att se ett slut på detta elände och återfå krafterna!

”Vad är det som gör att patienten inte klarar de sista fyra timmarna på arbetet?” är en annan fråga som FK ställer. Jag kan berätta att efter 3,5 timmes arbete, då jag åker hem de allra flesta dagar, är jag så trött att det känns som att jag gett allt. Att det inte finns mer att pressa fram ur mig. Huvudet känns överfullt av intryck och jag måste bort. När jag vilat hemma i ett par timmar arbetar jag en halvtimme till – svarar på e-post och en del annat.

Nu ska jag sova middag. Här ett tyg jag är väldigt nöjd med. Det är tryck av vårt vildvin på linne. Skal och kärnor av avokado samt lite rödlöksskal i vattnet. Den första bilden är hela tyget, och sedan kommer detaljbilder.