Verkstan i förändring

Igår tog min man och jag itu med ett kraftprov: vi flyttade alla LP- och CD-skivor till sovrummet där mannen har sin musikstudio, och flyttade min koffert med tyger och ett skåp till verkstan. Vi bytte alltså plats på dem, så att de hamnade där de hör hemma. Det tog större delen av dagen; framför allt för mannen som har en del skivor och de hyllorna är både höga och tunga. Men det blev bra till slut.

Jag är så glad över skåpet som numera står i verkstan. Det tillhör mina svärföräldrars allra första möblemang sedan flykten från Estland till Sverige 1943. Fraktsedeln finns kvar på baksidan och den är ställd till dem på Antuna gård där de arbetade en tid i början. Hyllorna är klädda med ett papper som jag hade i min skolbänk och på mina skolböcker när jag gick i 2:an – vilken rolig slump!

Kofferten utgår jag ifrån är från min mormor och morfar. Jag hade den som brudkista när jag var i tonåren. Det vill säga att jag köpte och önskade i present sådant jag kunde ha när jag flyttade hemifrån, och la dem i kistan. Idén hade jag fått från en äldre kusin.

Nu fick jag en stor bit vägg på köpet, ovanför kofferten, och jag har en del funderingar på vad jag ska sätta där. Antingen hyllplan, snören att hänga pågående broderier och inspirationsbilder på eller så spikar jag i spikar och hänger upp bilder jag gjort. Just nu lutar det åt det senare. När jag flyttade saker, från en byrålåda i sovrummet till skåpet i verkstan, hittade jag de tovade och broderade bilder jag gjorde förra sommaren. Jag blev så glad att se dem, jag tycker verkligen om dem, och funderar på att ta nya tag med tovningen. Det tar bara sådan tid och kraft. Men de bilderna ska jag nog sätta upp på väggen i verkstan.

Fortsatt ett snäpp bättre

Jag skrev sist att jag är lite piggare, även om jag inte riktigt vågade tro på att det var en egentlig förbättring. Men det har hållit i sig och jag är fortfarande ett snäpp piggare. Det ger hopp om livet!

Jag har till och med rensat bort det som vissnat ned i rabatterna sedan i somras, och legat och vilat i solen. Skönt att vara ute nu när vädret varit så fint. Det verkar hålla i sig de närmaste dagarna så jag får passa på.

På ett sätt är det här en riktigt underbar tid på året, med all förväntan på våren som är i antågande. Jag är urusel på fågelsång men känner i alla fall igen talgoxens cykelpump, och den har jag hört en del nu.

(Hm – jag tittar precis ut genom fönstret och ser att det snöar!)

Jag har stickat klart alla delar till min tröja, och den andra ärmen fick jag repa upp några centimeter eftersom jag stickat för långt. Nu ska jag göra en kraftansträngning och montera tröjan. Jag hoppas innerligt att den passar!

Jag har också broderat lite, och har gjort pulsvärmare med ett av mina favoritmönster och med gamla pärlemorknappar på baksidan. Jag har köpt många såna knappar på Tradera – jag tycker att de är så fina.

Gjort slut

Jag har bestämt mig och igår meddelade jag de andra volontärerna på Språk- och slöjdkaféet att jag inte orkar längre. Det har jag känt de senaste veckorna, men haft svårt att fatta beslutet. Det har känts som att jag överger dem och de gäster vi har. Men det som avgjorde saken var att dottern – för vilken gång i ordningen! – blev arg och ledsen på mig häromkvällen. Hon sa att jag måste fatta att jag inte orkar och att jag prioriterar helt fel. Och hon har rätt.

Några av de andra ska driva kaféet vidare i några veckor i alla fall. Det känns jättebra! Och jag är påtagligt lättad över att det är slut för min del nu. Lite sorgsen men framför allt lättad.

Jag har kommit en bit på väg på min Litskudde, det känns fantastiskt kul! Jag valde blått bottentyg eftersom kuddarna i Jämtland ofta var blå. Kanhända resttyger från karolinernas uniformer runt sekelskiftet 1700?

Det blir stora stiliserade tulpaner i mitten, maffigt röda!

Nya broderiplaner!

Min man lånade hem den vackra boken Yllebroderier: berättande folkkonst från Norden från biblioteket åt mig. Där finns massor av bilder på gamla yllebroderier, främst kuddar, från Skåne men också de andra landskapen som tillhörde Danmark-Norge för några hundra år sedan. Det är i alla fall den rimliga anledningen till att liknande yllebroderier varit vanliga just här. Jämtland är ett av dessa landskap, där jag växte upp. När jag läste om just de jämtska broderierna nämns just min lilla ort flera gånger, Lit – 2 mil norr om Östersund. ”I Lith väfves fint vadmal” noterar den kringresande Fale Burman i sin dagbok från 1798. Det finns också bilder på ett par broderier från just Lit.

Och nu har jag tänkt brodera något med inspiration från dessa mönster! Det är hörnbroderierna på den ena som jag fäst mig vid, och så en stor och lite fantasifull tulpan från en annan. De hade nog inte sett någon riktig tulpan eftersom bladen ser ut som rosenblad! Fortsättning följer …

Broderade klart idag

Jag hade tänkt vila mycket idag och det blev nog så ändå, även om jag började misströsta om att få sätta mig i verkstan för att slutföra gårdagens kursuppgift. Framför allt så sov jag mycket. Jag klev upp ganska tidigt, men somnade om på soffan och sov till långt fram på förmiddagen.

Yllebroderiet från igår blev klart till slut i alla fall.

Färgåtergivningen är inte den bästa tyvärr, men jag är nöjd med resultatet. Det var roligt att prova några stygn jag inte sytt med tidigare: bottensöm, flätsöm och dubbel oliksidig plattsöm. Jag får se om jag ska göra något med det. Möjligen en väska eller som en del av någonting större, till exempel en kudde. Elisabet berättade på kursen om hur smart man kan sammanfoga olika bitar till en helhet med hjälp av dekorativ skarvsöm.

Jag har också tittat i en fin bok om gamla yllebroderier idag. Det är så imponerande att man under 17- och 1800-talen la ner så mycket arbete på detta som enbart är utsmyckning! Jag är bra sugen på att påbörja ett större projekt, men då måste jag komponera lite grovt på papper innan.

I morgon ska jag jobba och har en alldeles för fullmatad dag för att jag ska orka. Jag har funderat hit och dit i helgen och strategin är att hoppa över ett längre möte på förmiddagen, och att vila i vilrummet.

På kurs!

Ja, jag kände mig i form för en dags kurs i yllebroderi i morse, så jag åkte de 13 milen till Båvens spinnhus i Sparreholm i Sörmland. Det var Elisabet Jansson som var kursledare och vi var nog uppåt 16-17 deltagare. Kvinnor 50+ och 60+ – såklart! Det är alltid så inspirerande att sitta tillsammans med likasinnade och handarbeta var och en för sig men ändå tillsammans. Elisabet visade gamla yllebroderier och berättade om motiv och stygnval – väldigt intressant! Så var det dags att jobba. Vi fick varsin materialsats bestående av en bit svart kläde och yllegarn som Elisabet färgat. Hon hade gjort ett mönster på tyget som vi kunde förhålla oss till.

Hon hade med sig massor av färger på garn så det var fritt att byta om man ville, och det ville jag. Så jobbade vi på med korta avbrott för medhavd lunchmacka och fikastund. Vi fick förslag på olika stygn att använda. Jag gav mig på att brodera bottensöm vilket jag aldrig gjort förut. Ganska pilligt, jag tror kanske inte att det blir så mycket bottensöm för mig men vem vet. Väldigt roligt att ha testat, och som en annan kursdeltagare sa så vill man ju prova sådant man inte gjort förut när man är på kurs.

Vi bjöds på bröd med hemgjord ost, och hon som gjort osten hade även med ägg från egna höns som vi fick köpa. De var så vackra: blå, bruna och vita i lite olika storlekar. Jag köpte tio stycken, och vi åt upp hälften till kvällsmat.

Jag åkte hemåt när det var en timme kvar av kursen. Jag kände mig nöjd med dagen, men också trött och jag hade ju två timmars bilkörning framför mig också.

På vägen hem gjorde jag som jag ofta gör: jag fantiserade om en egen stuga på olika vackra ställen. När jag ser en skylt med något lustigt eller vackert namn brukar jag smaka på hur det skulle låta: ”i helgen åker vi till Vappa” eller ”ska ni hänga med till Björnkällan på lördag?”. Dessa två exempel kommer från dagens ortsnamnsskyltar – jag tror att det blir Vappa, strax söder om Enköping. Lagom avstånd hem.

 

 

Skarvsöm och läggsöm

Jag har länge tänkt göra en liten väska i ylle. En sån där som jag kan ha när jag bara ska ha med mig lypsyl och medicin typ, och inte vill släpa på hela handväskan. Nu har jag sytt en med svart foder med liten ficka. Mönstret är inspirerat av omslaget till en bok, och är sytt med läggsöm. Det innebär att jag lagt svart yllegarn på bottentyget och sytt fast det med stygn i vitt.

Väskan har jag sytt ihop med skarvsöm så det blivit en svart rand i sömmen. Det enda som saknas är ett axelband och efter lite funderande tror jag att det blir bäst med ett svart tvinnat snöre. Jag ska leta efter ett sådant på Syfestivalen.

Nöjd med mig själv

Jag mår betydligt bättre nu, det var helt rätt att stanna hemma i några dagar. Jag har verkligen kunnat vila hjärnan och återhämtat mig. Dessutom har jag sagt ifrån vidare inblandning i den historia som troligen var den största boven i dramat. Jag känner mig nöjd med mig själv!

En av de poddar jag lyssnar på ibland är HSP-podden om högkänslighet. Igår lyssnade jag på ett samtal med Doris Dahlin, som skrivit flera böcker om högkänslighet tillsammans med Maggan Hägglund. Jag har nämnt de böckerna här tidigare. I samtalet kom hon just in på de här tillfällena då man måste backa. Hon föreslog att man sammanfattar varje vecka som går på det sätt som passar en själv. Kombinerar känslans kraft med tankens mer logiska. En del skriver, en del kanske bara gör det inom sig: Hur blev den här veckan? Och det är ju precis det jag gör varje fredag klockan 4 då min mobiltelefon plingar till! Jag tar mig alltid en stund då jag tänker igenom veckan som gått, och det har jag skrivit om flera gånger här i bloggen.

Minustecknet i tillvaron just nu är WED/RLS – det har varit ganska mycket de senaste dagarna, inte minst idag.

På plussidan finns å andra sidan flera saker! Jag har broderat färdigt en stor kudde.

Visst blev den fin! Det är 70×40 cm och ligger nu i kökssoffan. Men jag har sagt till dottern att även jag tycker att det räcker med två broderade kuddar i samma soffa … Det gröna garnet är det jag färgade på kursen i växt- och skrotfärgning. Därför skiftar det en del i färg, men det är bara fint tycker jag. Jag är riktigt nöjd med kompositionen som jag hade ganska vaga planer för innan jag började.

Dessutom är det dags för Syftestivalen igen! På fredag tar jag några timmar ledigt på eftermiddagen och åker dit. Och på lördag är det kurs i yllebroderi i Sparreholm! Men jag lovar: jag ska vara väldigt vaksam den här veckan så att det inte blir för mycket. Om det behövs så hoppar jag över Syfestivalen. Som tur är så äger den rum två gånger om året, så det är inte hela världen.

Backar hem

Igår åkte jag hem från jobbet efter lunch. Jag försökte först vila en stund i vilrummet, men kände snart att det inte skulle räcka. Jag kände mig tung i benen och tom i huvudet. Det var dessutom en ganska stimmig ljudmiljö i lunchrummet vilket hjälpte till att stjälpa hela lasset. I den stund jag klev ut ur dörren bestämde jag mig för att vara hemma resten av veckan. Jag känner igen det här, och det är bara att backa hem som hjälper.

Vad det var som utlöste detta bakslag i utmattningen vet jag inte helt säkert, men förmodligen en kombination av flera saker. Framför allt en situation som uppkom i onsdags och som var en påminnelse om hur det var förut – det som jag blev sjuk av. Även om det är annorlunda nu så minns min kropp hur det var då, och reagerar likadant. Jag har också haft lite extra mycket känningar av WED/RLS de senaste dagarna. Och även om det inte hade hjälpt om jag ätit lunch för mig själv, i tysthet, så bidrog stimmet. Den där berömda droppen som fick bägaren av ork att rinna över. Jag har inga marginaler att ta av, det blev tydligt nu.

Det var ju Språk- och slöjdkafé igår kväll, och jag hade sagt att jag skulle komma. Det kändes inte bra att lämna återbud, i synnerhet som att jag inte deltog förra onsdagen med hänvisning till att jag inte orkade. Jag försökte hitta på någon liten lögn om att jag hastigt blivit förkyld – det kändes jobbigt att återigen säga att jag var för trött. Men så skärpte jag mig och sa som det var. Det var förstås ingen som blev sur över det (vad det verkade).

På torsdag har jag återbesök hos psykiatern och det känns väldigt bra. Jag ska be om att inte bli utskriven från psykiatrin utan kunna ha en sporadisk kontakt. Det känns tryggt.

Idag halvlåg jag i soffan hela förmiddagen, men på eftermiddagen har jag orkar brodera på min kudde i verkstan och lyssnat på några avsnitt av P3 Historia om Jeanne d’Arc och drottning Kristina.