Alltså!

Jag har gjort en Facebook-grupp för Språk- och slöjdkaféet och bjudit in folk att vara med. Det kändes som ett enkelt och snabbt sätt att sprida information och hålla kontakt. Alltså – det är rent otroligt men nu är det 35 medlemmar i Facebook-gruppen!! Mer än dubbelt så många än som svarade på mitt första upprop! Det här ska bli så hjärtinnerligen roligt!

Erja Lempinen är fotografen som tagit bilderna till den lättlästa boken om handarbete, och hon har skickat bilden på mina händer som broderar så att biblioteket kan använda den i programbladet och i flygblad. Jag får gärna använda den, så himla snällt! Det är bra med en bild som visar vad som görs, och inte enbart det färdiga resultatet.

Tisdag 22 maj träffas vi som kan för informationsmöte på biblioteket. Det ska bli spännande att träffa alla volontärer som är kvinnor i olika åldrar, även yngre.

Jag blev väldigt sugen på att brodera på nålfiltad ull när jag såg bilden så jag får nog ta upp det igen!

Här några exempel på sånt jag gjorde för två år sedan.


Bästa yogapasset ever!

Jag har varit hemma och försökt vila mig i form idag också. Stickat en del och tittat på Modern family på Netflix – den får mig ofta på gott humör. Jag sov middag utomhus. Det är tredje gången jag sover ute i år och det är inte maj ännu! Det är så otroligt mysigt när jag virar in mig i filten och ligger och blundar. Jag andas långa djupa andetag som på yogan, och till slut somnar jag.

Apropå yoga så var det dags för veckans mediyoga-pass ikväll. Jag hade ett litet men påtagligt ångestpåslag i början av passet, men sen var det som att obehagskänslan försvann. Den rann av mig, så underbart! En av övningarna som jag tidigare tyckt varit ganska jobbig – eller i alla fall ingen favorit – tyckte jag var riktigt vilsam idag! Det var det bästa yogapasset jag varit på!

Det som inte försvann däremot var den ökade känningen av WED/RLS. Tyvärr har det blivit lite sämre, och igår kväll ökade jag på medicindosen lite. Jag tar Gabapentin tre gånger om dagen, och neurologen sa att om jag behöver öka dosen så är det bästa att dubblera vid den tidpunkt på dagen då det är som värst. Om det går bra på förmiddagen men blir sämre på eftermiddagen kan jag stå kvar på en kapsel på morgonen, men ta två kapslar klockan 14 och eventuellt även dubblera kvällsdosen. Jag provar och hoppas på det bästa. Det finns inte med i min planering att jag ska få mer känningar av detta elände! Jag har i det närmaste varit symptomfri sedan jag bytte medicin, och det har varit avgörande för att jag mått så mycket bättre under vintern. Avgörande för att jag ska orka jobba 75 % och snart också 100 %.

Syrenknopp

Min psykiater ringde idag och sa att han pratat med överläkaren som tyckte att jag ska stå kvar på samma medicindos som nu, och så får vi utvärdera vid återbesöket som är inbokat till i mitten av maj. Jag frågade om jag kan ta en extra Oxascand om jag får ångest, men han sa att det vore bra om jag är försiktig med den medicinen eftersom jag haft den i tre år nu. Den ska egentligen bara användas kortare tid sa han. Jag fick den för att kunna sova hela natten eftersom jag tidigare vaknat ofta och haft svårt att somna om. Vi ska prata om alla medicinerna när vi ses.

Jag påbörjade ett armband i vadmal idag men är inte säker på hur det ska bli än.

Då nu återstår att hoppas på det bästa, lite magiskt tänkande kanske skulle göra susen. 

Öka dosen?

Sista veckorna har jag haft en liten förhöjd ångestnivå. Ingen stor skillnad men ändå tillräcklig för att påverka mig negativt på marginalen. Den marginal jag inte har alltså. Det tog ett tag men nu har jag kommit på att jag helt enkelt ska ringa min psykiater och rådfråga honom. Kan jag gå upp i dos antingen i den ångestdämpande och antidepressiva medicinen på morgonen (Fluoxetin) eller den antidepressiva medicinen på kvällen (Mitrazapin)? Jag vet att det finns utrymme att öka dosen åtminstone på kvällsmedicinen. Jag ska ringa i veckan och fråga.

Här är den lilla kudden jag gjorde till min mamma i 76-årspresent.

Den minnesgode läsaren känner igen den från ett inlägg för några veckor sedan. Då visste jag inte vad jag skulle göra av broderiet, men det blev alltså en liten kudde. Det gulbruna garnet jag broderade stjälken med var uppenbarligen ett mycket gammalt yllegarn, eftersom det var skört och gick av ofta. Det är följaktligen inte jättesnyggt på baksidan men det säger ju till och med textilslöjdslärare att det inte spelar någon som helst roll. Och vem skulle se det? Jag undrar om det kan tillhöra de gamla växtfärgade garner jag har efter min mormor, men jag är osäker. Det låg i en påse med små garnhärvor som kan ha legat ihop med hennes.

Tovningskurs!

Igår kväll var jag så äntligen på tovningskurs. Catrine som har den fina lilla butiken Fingerborg höll i kursen, och hon inledde med att bjuda på fika och berätta lite om tovning och ull.

Sedan fick vi våra startkit och satte igång. Det vi skulle göra var dynor att ta med ut att sitta på en kall dag. Ull isolerar ju väldigt bra. Det var ett fysiskt tämligen ansträngande arbete i nästan tre timmar och jag tror att vi var ganska nöjda med resultatet allihop.

Kardfloret delas upp i mindre bitar.

Kardfloret läggs ut lite omlott i tunna bitar.

Dags att blöta ner ullen!

En sak jag fått med mig efter de kurser jag gått är en väldig respekt för hantverket. För skickligheten, för materialets kvalitet och inte minst tidsåtgången! Det är nästan omöjligt att prissätta hantverk på ett vettigt sätt. Timpenningen blir löjligt låg, och många är inte alls beredda att betala. En tidigare kurskamrat som säljer egengjorda trasmattor sa att hon hellre ger bort sina mattor till dem som verkligen tycker om dem, än att sälja dem till underpris.

Här är själva dynan nästan klar, och jag har lagt på mönstret som nu ska arbetas in.

Voilà! Min sittdyna är mer eller mindre klar. Jag kan arbeta den lite mer om jag vill. Den är lite småbucklig och ojämn i kanterna, men den kanske får vara så.

Men åter till kurskvällen! Som vanligt var det härligt att tillbringa några timmar med likasinnade. Som går igång på stygn, ull och färger! Jag köpte ett startpaket med grejer att sätta igång med, och en packe kardflor (kardad ull som är redo att tovas).

Flow

Jag har en sån härlig känsla av flow just nu! Jag har suttit mycket i verkstan de senaste dagarna och gjort en hel del saker. Det är så njutningsfullt att komma på nya idéer och jobba med vackra färger och fina material! Jag har gjort ännu fler armband men nu i retrotyger som jag köpt på Tradera. När jag köpte dem visste jag bara ATT jag ville ha dem, men inte till vad. Nu fick jag i alla fall en användning för dem!

(Kanske mina växtfärgade tyger skulle passa att göra armband av … )

Jag köpte blå och lila vadmal på Fingerborg i förra veckan också, en riktig favoritfärgkombination! Av bara farten broderade jag ett armband till:


När jag ändå inte skulle hinna med ett pendeltåg en dag passade jag på att slinka in på Slöjddetaljer och köpa några grejer, bland annat träknappar som jag ska brodera broscher på och gummitråd. Jag hade funderat på att göra mer smycken av gummi, även om planen inte var riktigt klar. Men så satte jag mig att greja och det blev ett halsband som jag är riktigt nöjd med!

Den som spar hen har!

Sonen behövde metervis av tyg till ett byggprojekt i sitt rum, och jag mindes att mamma sagt att hon hade lakansväv, Det visade sig att hon hade 40 meter prima lakansväv från Tuppens väveri i Norrköping! Min mormor hade skrivit prydligt på lappen som satt på: 1962 var det inköpt och kostade 3,91:- metern. Min mormor och morfar hade vid den tiden ett pensionat i Söderhamn, Mårtenssons pensionat, och lakansväven var inköpt till att sy lakan av helt enkelt. Och nu har packen hängt med i 56 år och kom till användning. Idag skulle det kosta 45:- per meter om penningvärdet varit detsamma som 1962, men det gör det inte. Det går att hitta för i stort sett halva det priset. Men bomull är en riktig miljöbov och borde vara dyrare än det är. Nåväl, nu kom ju den gamla bomullsväven till pass så vi slapp köpa ny.

Jag har en liten påse med vackra yllegarn som jag tyvärr inte minns varifrån jag fått. Det är gammalt och ganska skört ullgarn och kan mycket väl vara växtfärgat. Kanske det låg tillsammans med garnet från mormor, men jag tror inte det. Hur som helst är det så vackra färger och jag håller på med en bild där jag broderar med det. Men vadmal är hårt att brodera i så garnet slits mycket och går till slut av eftersom det är så gammalt. Det finns ett bra knep att göra tråd starkare men framför allt så att det glider lättare genom tyget, och det är att gnida det mot bivax. Det är bra att göra när man broderar med lintråd, men det här garnet funkar det inte på. Det är för poröst och ulligt. Jag får ta korta garntåtar att brodera med och ta ny ofta. Då behöver jag inte dra en och samma tråd genom vadmalen så många gånger.

Här är broderiet så här långt.

Eksem

Jag upptäckte att jag fått rejält med eksem i knävecken – området är stort som ett tefat: rött och torrt men kliar bara lite. Jag hade födoämnesallergi med eksem som barn, och en hudläkare – som jag fick remiss till för en del år sedan då jag fått ett riktigt aggressivt eksemutbrott över i stort sett hela kroppen – sa att eksem är min kropps sätt att reagera på när det blir för mycket. Den gången var det stress, men nu vet jag inte varför jag fått det. För en vecka sedan fick jag lika stora partier med eksem på insidan av låren, men lyckades få bort det genom ihärdigt smörjande med kortisonsalva som jag har och använder vid behov. Jag gör samma sak nu så jag hoppas att det försvinner snabbt.

Jag har ett litet batteri med olika kortisonpreparat som jag tar till när eksem blossar upp någonstans. En mer försiktig variant till den ömtåliga huden runt ögonen där jag får eksem ibland, två starkare salvor till mer tåliga delar av kroppen samt en vätska till hårbotten när jag får anfall där. Tur att det finns!

Jag har broderat en del på ylle de senaste dagarna. Det är så himla kul och tillfredsställande att se hur det växer fram! Ett så tacksamt material att jobba med, både klädet som är bottentyget och garnerna. Jag repar ofta upp och gör om eftersom jag vill vara riktigt nöjd. Mönstret hittar jag på allt eftersom, det finns ofta ingen helt färdig plan från början. Stygnen gör jag efter eget huvud men de baseras förstås på befintliga stygn så som kråkspark, och så franska knutar förstås – de får alltid vara med! Jag har också sytt på en del pärlor. Så här är den nu: nåldynan jag påbörjade på workshop med Anna Wengdin på Syfestivalen. Bottentyget är ett annat och garnerna också. Men bakstycket i skinn och stoppningen fick jag med mig från workshopen. Och så inspirationen förstås! Jag är jättenöjd!

 

 

Åh dessa garner i alla underbara färger!

När jag började brodera för drygt två år sedan använde jag filt av polyester. Jag tänkte inte alls på att det inte var ett naturmaterial – jag bara älskade färgerna, lystern och känslan. Jag köpte tjock filt och sydde glasögonfodral i långa banor som jag gjorde applikationer och broderade på. Här är ett exempel:


Så blev jag varse att det finns naturmaterial som både var vackrare och mer miljöriktigt att använda. Såklart jag ville brodera på ylle! Jag hittade först bara återförsäljare på nätet som sålde hela metrar av ylletyg och blev lite modstulen. Det blev väldigt mycket pengar om jag skulle köpa upp ett lager av flera färger. Jag kom av mig lite. Men så kom jag på det här med de gamla beredskapsrockarna i vadmal, beställde såna och klippte isär dem till vackert gröngrått ylletyg som jag framför allt gjorde armband av. Det var så hårt stampad vadmal att det var lite svårt att brodera på jämfört med filt. (Det var nånstans här jag fick tennisarmbåge!)

Mitt ylle-genombrott kom på Syfestivalen där jag hittade en firma som sålde yllefilt i små lappar för ett par tior styck. En sån lycka! Jag köpte en bunt med olika färger och la firmans namn på minnet. Sedermera upptäckte jag butiken Fingerborg på Åsögatan i Stockholm, och den är bra nära himmelriket om det finns något! Där kan jag köpa kläde i vackra färger i antingen mindre lappar, för att kunna göra applikationer, och i större bitar. kän

Jag började på ny kula med att brodera på ylle för ett par veckor sedan, men kände inte riktigt att det nygamla sättet att göra yllebroderi på passade mig. Alla färger och glittret blev lite mycket. Jag är mer för sammanhållna färger och lägre glamfaktor. Så jag gick tillbaka dit jag började och gjorde som jag tycker är roligast att göra och vackrast att titta på: ylleapplikationer på ylletyg med merceriserad bomullstråd. Merceriserad innebär att den är behandlad så den blir blank och får en underbar lyster. Jag kan använda alla möjliga garn till detta (det gör yllebrodöserna också!) men jag tycker att just det garnet blir så fint. Det är sextrådigt och jag väljer oftast att dela det så jag broderar med ett tre trådar tjockt garn, eller också tvåtrådigt. Jag har massor av nyanser som jag samlat på mig som jag kan frossa i! Garn kan man fynda på Stadsmissionen, Myrorna och andra secondhandbutiker.

Ikväll har jag provat mig fram med olika färger och börjar bli klar med en lapp. Här kommer ett smakprov:

Jag känner en rent fysisk glädje i dessa garner och ylletyg i alla färger! Den glädjen liksom sitter inne i bröstet och uppfyller hela mig! Alla färgkombinationer – åh det är verkligen fantastiskt! Jag har bomullsgarnerna ordnade grovt efter färg, men jag måste nog skaffa bättre förvaring med finare fördelning – jag är ju ändå bibliotekarie! Jag har skissat på ett uppdrag åt sonen som gillar att snickra ihop grejer. En hylla att ställa på skrivbordet – vi får väl se …

 

Lite mer energi till verkstan

Jag har känt mig så himla sugen på att brodera och annat i verkstan. Men jag måste ha orken också. När jag kommer hem från jobbet måste jag vila rent fysiskt genom att lägga mig ett tag. Ibland sover jag också, men senaste veckan har jag oftast enbart vilat i soffan.

Därför såg jag extra mycket fram emot helgen då jag skulle få mer tid. Jag har hunnit en del igår kväll och idag. Jag har gjort nystan av det underbara lingarnet med hjälp av min gamla garnvinda, och kommit igång så smått med tröjan. Men framför allt har jag testat en idé: att brodera pippisar på fodral i ylletyg. Här är de två jag gjort.

 

Livet tillbaka

Idag var jag hos den psykiater som sjukskrivit mig på sista tiden. Han blev förstås väldigt glad att höra att jag mår så bra och att jag börjat jobba 75 % innan sjukskrivningen gått ut. Vi samtalade en stund, ”jag ser att du ler” sa han, och jag skrattade. ”Skrattar till och med” mös han och jag mindes hur trött och fylld av hopplöshetskänslor jag var sist vi sågs. ”Jag har fått livet tillbaka” sa jag.

Så skrev han ett nytt läkarintyg när jag satt bredvid och kunde ha synpunkter. Jag är sjukskriven på 25 % tills i mitten av maj och därefter tror han att jag kan börja arbeta på heltid! Det känns lite läskigt ska erkännas, men samtidigt kanske det faktiskt är möjligt. Det är en bra tid att gå upp i tid då, när den mest hektiska tiden på jobbet är över för terminen och semester börjar närma sig. Men jag lovar – jag ska verkligen känna att det funkar innan jag gör det. Jag får väl även denna gång inleda med att tillbringa hela dagar på jobbet, även om jag inte jobbar heltid – för att känna hur kropp och knopp reagerar.

Jag håller på med ett nytt yllebroderi, men är lite osäker på glamfaktorn. Det ”ska” vara mycket pärlor och paljetter i den här typen av broderi, men jag känner mig lite tveksam. På den första bilden är det bara lite pärlor. På den andra har jag broderat stjälk och sytt fast guldpärlor på större delen. Detta är alltså inte färdigt ännu men jag visar det ändå. När jag ser versionerna så här bredvid varandra är jag nog tveklöst mer nöjd med den utan alltför mycket glitter.