Kedjetäcket och WED/RLS

Jag har haft ett rejält skov med WED/RLS de senaste veckorna. Jag har haft svårt att ligga och vila på dagarna eftersom obehaget i benen varit som starkast då jag legat ner, och ryckningarna blir värre också. Ibland har jag suttit i en fåtölj och halvsovit i stället, det har varit lite bättre i alla fall.

Men så föreslog sonen att jag skulle använda kedjetäcket, och jag hade glömt hur effektivt det kan verka på mina rastlösa ben! Men nu ligger det längst ner i sängen och jag sticker ner benen under det vid behov. Eftersom jag inte behöver det på hela kroppen för tillfället, viker jag det tio kilo tunga täcket flera gånger så att trycket på smalbenen och fötterna blir så stort som möjligt. Det lindrar faktiskt.

Igår påbörjade jag äntligen ett nytt yllebroderi, en kudde förstås! Här är skissen till mönstret. Det är blomrankorna från julkudden som får en egen kudde, den här gången på vit botten. Eller vit – jag tänker att klädet har samma färg som vita får, med lite gult och grått inblandat.

Jag var ovanligt trött i kroppen igår. Inte direkt sömnig utan matt och svag. Det frestar på att hela familjen är hemma mest jämt! Jag låg en del och myste med en av katterna. Hon har fattat kärlek till en pläd i vårt nya sovrum, och det är fint att veta att hon nästan alltid ligger där, och välkomnar mina besök. Jag borrar in ansiktet i hennes mage, och hon spinner. Fina Semlan!

 

Träningsvärk

Arbetsterapeuten på Stressmottagningen pratade om träningsvärk, att man kan få ett litet bakslag under de första veckorna när man går upp i arbetstid. Det kom i torsdags eftermiddag. Jag blev väldigt trött och det höll i sig hela kvällen. Igår kände jag av det också, och bestämde mig för att avstå ett möte på eftermiddagen. Jag hade tänkt vara med på en liten del av mötet, men när det närmade sig lämnade jag återbud helt.

Eksemen har helt klart blivit värre, och jag ska ringa till doktorn på måndag. Kanske jag kan få en starkare kortisonkräm eller så kan han skriva in mig på ett vilohem! Skämt åsido så skulle jag behöva lugn och ro, men det kommer jag nog inte att få tyvärr. Det började klia på händerna igår, och på halsen bakom öronen och framåt käken har det spritt ut sig mer. Det är väldigt stressande.

Jag ska komma igång med ett nytt yllebroderi, jag mår så bra av det. Här är min första yllebroderade kudde som jag gjorde för två år sedan.

Jag pratade med en god vän i telefon igår. Hon frågade hur det går med WED/RLS och jag sa att det är ok just nu, vilket innebär att det är länge sedan det var helt galna känningar men att det alltid känns. Det ligger liksom på i bakgrunden och mullrar. Jag behöver ofta stretcha och spänna musklerna för att häva symptomen, i synnerhet på vänster sida. Jag gnuggar höger fot mot tårna på vänster fot så att jag fått förhårdnader på tårna.

När jag sa det till min vän hörde jag hur det lät och hur mycket det stressar mig ovanpå allt det andra. Det är inte konstigt att jag blir utmattad! Eksemen är av allt att döma en stressreaktion som också spär på stressen ännu mer, så att det blir en riktigt jävlig ond cirkel av alltihop.

Julen upplever jag inte så stressande ändå. Vi hjälps åt, och jag kan backa från det mesta. Det är en hel del lediga dagar och kanske tar jag ut någon semesterdag också.

Eksemen

Eksemen som började bakom örat och ner på halsen på höger sida, för att sedan breda ut sig på vänster skuldra och till slut (hoppas jag!) täcker nu hela höger underarm och ganska mycket av vänster. Det kliar infernaliskt på främst höger underarm men nu har jag ju antihistamintabletter (Aerius) som jag tar två gånger om dagen, så det är hanterligt. Jag vill verkligen inte klia sönder dem så att det blir sår, men det är svårt att undvika.

Jag smörjer med kortisonsalva morgon och kväll, och ser att det ursprungliga eksemet bakom örat blivit betydligt bättre. Om inte det andra också blivit bättre i nästa vecka ska jag ringa doktorn och boka tid för fysiskt möte. Jag är verkligen orolig för att utslagen ska sprida sig ännu mer. Jag undrar verkligen vad de beror av, om det är stressrelaterat eller någon överkänslighet.

Jag har broderat ännu en kudde, och det var verkligen roligt att sy den här! Den är inte helt klar ännu, och den kommer att se bättre ut när innerkudden är på plats. Dessutom har jag vänt hörnflärparna åt fel håll i ena hörnet.

En gul kudde

Jag köpte nyligen en bit lejongul vadmal att göra en kudde av, och blev så pepp av färgen. Mönstret var inte helt klart i mitt huvud innan jag satte igång, men stiliserade blad hade jag i alla fall tänkt. Jag återanvände några mallar av löv jag hade sedan tidigare och klippte till en ny. Det fick bli två nyanser av grå och så vita löv.

Jag provade mig fram till vilka färger som garnet skulle ha, och även vilka stygn jag skulle använda. Efter att ha provat rött och en ganska skarp grön nyans, och förkastat dem blev det till slut lejongult, mörkgrönt, blått, mörkgrått och ljusgrått garn som jag blev nöjd med.

När jag hade sytt fast baksidan av svart linnetyg, och hörntofsarna stoppade jag i en kudde och sydde igen alltihop. Men jag var inte helt nöjd. Den hade blivit för blå. Det blå garnet var för dominant. Jag klippte upp kudden och bytte det blå garnet på två av löven till mörkgrönt – sådär ja, nu blev det bra!

Verkstan i förändring

Igår tog min man och jag itu med ett kraftprov: vi flyttade alla LP- och CD-skivor till sovrummet där mannen har sin musikstudio, och flyttade min koffert med tyger och ett skåp till verkstan. Vi bytte alltså plats på dem, så att de hamnade där de hör hemma. Det tog större delen av dagen; framför allt för mannen som har en del skivor och de hyllorna är både höga och tunga. Men det blev bra till slut.

Jag är så glad över skåpet som numera står i verkstan. Det tillhör mina svärföräldrars allra första möblemang sedan flykten från Estland till Sverige 1943. Fraktsedeln finns kvar på baksidan och den är ställd till dem på Antuna gård där de arbetade en tid i början. Hyllorna är klädda med ett papper som jag hade i min skolbänk och på mina skolböcker när jag gick i 2:an – vilken rolig slump!

Kofferten utgår jag ifrån är från min mormor och morfar. Jag hade den som brudkista när jag var i tonåren. Det vill säga att jag köpte och önskade i present sådant jag kunde ha när jag flyttade hemifrån, och la dem i kistan. Idén hade jag fått från en äldre kusin.

Nu fick jag en stor bit vägg på köpet, ovanför kofferten, och jag har en del funderingar på vad jag ska sätta där. Antingen hyllplan, snören att hänga pågående broderier och inspirationsbilder på eller så spikar jag i spikar och hänger upp bilder jag gjort. Just nu lutar det åt det senare. När jag flyttade saker, från en byrålåda i sovrummet till skåpet i verkstan, hittade jag de tovade och broderade bilder jag gjorde förra sommaren. Jag blev så glad att se dem, jag tycker verkligen om dem, och funderar på att ta nya tag med tovningen. Det tar bara sådan tid och kraft. Men de bilderna ska jag nog sätta upp på väggen i verkstan.

Fortsatt ett snäpp bättre

Jag skrev sist att jag är lite piggare, även om jag inte riktigt vågade tro på att det var en egentlig förbättring. Men det har hållit i sig och jag är fortfarande ett snäpp piggare. Det ger hopp om livet!

Jag har till och med rensat bort det som vissnat ned i rabatterna sedan i somras, och legat och vilat i solen. Skönt att vara ute nu när vädret varit så fint. Det verkar hålla i sig de närmaste dagarna så jag får passa på.

På ett sätt är det här en riktigt underbar tid på året, med all förväntan på våren som är i antågande. Jag är urusel på fågelsång men känner i alla fall igen talgoxens cykelpump, och den har jag hört en del nu.

(Hm – jag tittar precis ut genom fönstret och ser att det snöar!)

Jag har stickat klart alla delar till min tröja, och den andra ärmen fick jag repa upp några centimeter eftersom jag stickat för långt. Nu ska jag göra en kraftansträngning och montera tröjan. Jag hoppas innerligt att den passar!

Jag har också broderat lite, och har gjort pulsvärmare med ett av mina favoritmönster och med gamla pärlemorknappar på baksidan. Jag har köpt många såna knappar på Tradera – jag tycker att de är så fina.

Gjort slut

Jag har bestämt mig och igår meddelade jag de andra volontärerna på Språk- och slöjdkaféet att jag inte orkar längre. Det har jag känt de senaste veckorna, men haft svårt att fatta beslutet. Det har känts som att jag överger dem och de gäster vi har. Men det som avgjorde saken var att dottern – för vilken gång i ordningen! – blev arg och ledsen på mig häromkvällen. Hon sa att jag måste fatta att jag inte orkar och att jag prioriterar helt fel. Och hon har rätt.

Några av de andra ska driva kaféet vidare i några veckor i alla fall. Det känns jättebra! Och jag är påtagligt lättad över att det är slut för min del nu. Lite sorgsen men framför allt lättad.

Jag har kommit en bit på väg på min Litskudde, det känns fantastiskt kul! Jag valde blått bottentyg eftersom kuddarna i Jämtland ofta var blå. Kanhända resttyger från karolinernas uniformer runt sekelskiftet 1700?

Det blir stora stiliserade tulpaner i mitten, maffigt röda!

Nya broderiplaner!

Min man lånade hem den vackra boken Yllebroderier: berättande folkkonst från Norden från biblioteket åt mig. Där finns massor av bilder på gamla yllebroderier, främst kuddar, från Skåne men också de andra landskapen som tillhörde Danmark-Norge för några hundra år sedan. Det är i alla fall den rimliga anledningen till att liknande yllebroderier varit vanliga just här. Jämtland är ett av dessa landskap, där jag växte upp. När jag läste om just de jämtska broderierna nämns just min lilla ort flera gånger, Lit – 2 mil norr om Östersund. ”I Lith väfves fint vadmal” noterar den kringresande Fale Burman i sin dagbok från 1798. Det finns också bilder på ett par broderier från just Lit.

Och nu har jag tänkt brodera något med inspiration från dessa mönster! Det är hörnbroderierna på den ena som jag fäst mig vid, och så en stor och lite fantasifull tulpan från en annan. De hade nog inte sett någon riktig tulpan eftersom bladen ser ut som rosenblad! Fortsättning följer …

Broderade klart idag

Jag hade tänkt vila mycket idag och det blev nog så ändå, även om jag började misströsta om att få sätta mig i verkstan för att slutföra gårdagens kursuppgift. Framför allt så sov jag mycket. Jag klev upp ganska tidigt, men somnade om på soffan och sov till långt fram på förmiddagen.

Yllebroderiet från igår blev klart till slut i alla fall.

Färgåtergivningen är inte den bästa tyvärr, men jag är nöjd med resultatet. Det var roligt att prova några stygn jag inte sytt med tidigare: bottensöm, flätsöm och dubbel oliksidig plattsöm. Jag får se om jag ska göra något med det. Möjligen en väska eller som en del av någonting större, till exempel en kudde. Elisabet berättade på kursen om hur smart man kan sammanfoga olika bitar till en helhet med hjälp av dekorativ skarvsöm.

Jag har också tittat i en fin bok om gamla yllebroderier idag. Det är så imponerande att man under 17- och 1800-talen la ner så mycket arbete på detta som enbart är utsmyckning! Jag är bra sugen på att påbörja ett större projekt, men då måste jag komponera lite grovt på papper innan.

I morgon ska jag jobba och har en alldeles för fullmatad dag för att jag ska orka. Jag har funderat hit och dit i helgen och strategin är att hoppa över ett längre möte på förmiddagen, och att vila i vilrummet.

På kurs!

Ja, jag kände mig i form för en dags kurs i yllebroderi i morse, så jag åkte de 13 milen till Båvens spinnhus i Sparreholm i Sörmland. Det var Elisabet Jansson som var kursledare och vi var nog uppåt 16-17 deltagare. Kvinnor 50+ och 60+ – såklart! Det är alltid så inspirerande att sitta tillsammans med likasinnade och handarbeta var och en för sig men ändå tillsammans. Elisabet visade gamla yllebroderier och berättade om motiv och stygnval – väldigt intressant! Så var det dags att jobba. Vi fick varsin materialsats bestående av en bit svart kläde och yllegarn som Elisabet färgat. Hon hade gjort ett mönster på tyget som vi kunde förhålla oss till.

Hon hade med sig massor av färger på garn så det var fritt att byta om man ville, och det ville jag. Så jobbade vi på med korta avbrott för medhavd lunchmacka och fikastund. Vi fick förslag på olika stygn att använda. Jag gav mig på att brodera bottensöm vilket jag aldrig gjort förut. Ganska pilligt, jag tror kanske inte att det blir så mycket bottensöm för mig men vem vet. Väldigt roligt att ha testat, och som en annan kursdeltagare sa så vill man ju prova sådant man inte gjort förut när man är på kurs.

Vi bjöds på bröd med hemgjord ost, och hon som gjort osten hade även med ägg från egna höns som vi fick köpa. De var så vackra: blå, bruna och vita i lite olika storlekar. Jag köpte tio stycken, och vi åt upp hälften till kvällsmat.

Jag åkte hemåt när det var en timme kvar av kursen. Jag kände mig nöjd med dagen, men också trött och jag hade ju två timmars bilkörning framför mig också.

På vägen hem gjorde jag som jag ofta gör: jag fantiserade om en egen stuga på olika vackra ställen. När jag ser en skylt med något lustigt eller vackert namn brukar jag smaka på hur det skulle låta: ”i helgen åker vi till Vappa” eller ”ska ni hänga med till Björnkällan på lördag?”. Dessa två exempel kommer från dagens ortsnamnsskyltar – jag tror att det blir Vappa, strax söder om Enköping. Lagom avstånd hem.