Första halvåret av 2020

Så har ett halvår av 2020 gått, ett halvår som inte liknar något vi varit med om tidigare. För min del började det med att jag var mitt uppe i behandlingen på Stressmottagningen. En behandling som gav mig många redskap för tillfrisknande som jag tror är hållbar över tid. Det gav mig hopp som jag knappt vågat hoppats förr. Jag märker nu att det är lätt att glömma en del redskap när jag inte använder dem hela tiden, men återvänder till mina sammanfattande anteckningar då och då för att påminna mig. En av de saker jag skrev upp efter ett enskilt samtal jag hade med psykologen var att JAG bestämmer när jag ska vara PÅ respektive AV. När jag finns tillgänglig för andra och när jag har behov av att inte vara det. För mig är det en väldigt hjälpsam tanke eftersom jag lätt släpper allt för att finnas till för andra, även om jag inte vill, åtminstone inte just då. Om jag bestämmer mig för att ”ja, det här gör jag gärna” eller ”just nu tänker jag inte göra det här” så är det jag själv som bestämt – jag VÄLJER. Jag ska ”inte bara vara reaktiv utan vara proaktiv, och styra och välja själv” som psykologen sa.

Dotterns jordgubbar har fått flytta på sig i år, och kommer väl inte att hämta sig riktigt förrän nästa år men några små bär blir det i alla fall.

Det andra stora som hänt detta halvår är givetvis coronapandemin. För mig har inte vardagen påverkats så mycket som för en del andra, men jag har jobbat hemma hela tiden förutom två gånger då jag åkt in till jobbet för att ordna med saker där. Det har fungerat väl, men jag saknar verkligen att träffa arbetskamraterna.

Jag saknar också att kunna åka till min pappa i Jämtland som var tänkt under sommaren, men är glad över att min syster och jag åkte till honom precis innan pandemin gjorde det omöjligt. Jag saknar också att kunna krama om min mamma, även om jag i alla fall kunnat träffa henne utomhus.

Min sommarkurs i silversmide blev inställd men det är inte hela världen. Jag ska prova på att dreja hos en god vän som är keramiker istället.

Nu när värmeböljan är över för den här gången och det blivit svalare har jag återupptagit mina morgonpromenader. Det känns bra. Igår plockade jag en bukett rosa och vita blommor: rödklöver, rölleka, älggräs och rallarros. Jag hittade ett gräs jag aldrig sett förut och med hjälp av en app i telefonen (Picture this) såg jag att det heter silverfryle och är en tågväxtart som förekommer tillfälligt i vårt land men inte förökar sig.

Nu närmar sig klockan 7 och jag varit uppe i ett par timmar. Jag ska strax gå ut på morgonpromenad men först frukost!  

Att prioritera sig själv ibland

Jag måste sätta mig ner med anteckningarna från Stressmottagningen. Jag glömmer förhållningssätt och redskap, och måste påminna mig. En sak jag fallit tillbaka i är att jag inte prioriterar rätt i vissa trängda situationer. Eller rättare sagt att jag försöker töja mig själv till att räcka till mer än vad som är mänskligt möjligt, i alla fall för mig. För att inte säga nej till någon så prioriterar jag bort mig själv och hamnar i en situation som jag gjort så många gånger: jag kör på tills allt är klart och är helt helt slut efteråt och hamnar med huvudet under kudden igen.

Det är inte för att vara snäll som jag gör så här, utan för att slippa konflikter. Alltså i avsikt att vara snäll mot mig själv, men det slutar med ett sämre resultat än om jag tagit konflikten från början.

Däremot har jag tänkt på att jag förändrat mitt beteende när det enbart handlar om mig själv. Jag kör inte på för att bli färdig med saker på samma sätt. Jag pausar och bestämmer mig för att det får ta tid, att det inte måste bli klart till en viss tidpunkt. Det är bra!

Jag är fortfarande trött och lite trögtänkt men nu är det inte långt till semester i alla fall. Sex arbetsdagar och sedan fem veckors ledighet! Att njuta i vår trädgård som börjar ta form …

Fina dagar, och hemska

Veckan som gick bjöd på omväxling kan jag säga. Ett par dagar var helt fantastiska och framför allt en var helt hemsk.

Vi har en väldigt liten trädgård. Huset är L-format och i vinkeln finns en ca 60 kvm stor ruta omgärdad av plank. Hälften av den har varit trädäck, delvis under tak. Resten har varit skruttig gräsmatta med tidvis ganska dåligt skötta rabatter, de senaste åren utbytta mot pallkragar med jordgubbar, potatis och blommor, men vi har aldrig riktigt fått till det. Men de senaste veckorna har även denna del täckts av trätrall förutom två rabatter som jag håller på att planera. Det är här det fantastiska hänt. Sonen har byggt så det stått härliga till, och min man som trodde att ha skulle ägna några kvällar åt bygget, kom hem en dag efter jobbet och allt var klart! Vilken fin överraskning!

Men dagen därpå blev allt upp och ner, och jag fick starka vibbar av gamla tiders kaos i familjen. Jag försökte mig på tankarna från Stressmottagningen: ”just nu har jag en tanke om att …” och ”det här är inte farligt, det är inget hot mot mig, utan det kommer att gå över”. Jag lyckades så där, det gick över och jag var en trasa.

Så vände det igen och igår var hela familjen igång med att bygga en ramp till förrådet, röja på uteplatsen och göra den klar för sommaren respektive städa inomhus. Alla igång samtidigt, sida vid sida. Det kanske inte låter så speciellt men för oss är mer eller mindre unikt. ”Tänk att ha det så här ”normalt” jämt” sa jag till min man. ”Men då hade vi inte förstått att uppskatta det” svarade han och det stämmer nog.

Lördagsmorgonens promenad gick mest i skogen och jag plockade blommor. Liljekonvaljerna har nästan slagit ut, och jag hittade den underbara lilla skogsstjärnan och lilla söta ekorrbäret.

 

Idag fyller min man år och vi ska ha ett litet kalas med min syster, hennes man och en nära vän. Det ska bli fint att ses!

Sista avstämningen

Idag hade jag digitalt möte med psykologen, arbetsterapeuten, fysioterapeuten och psykiatern från Stressmottagningen. De ville höra hur jag mår och hur jag upplevt tiden med dem, och att jag är nöjd har nog ingen läsare av min blogg missat! Jag känner mig verkligen mycket piggare och har fått med mig så väldigt mycket som kommer att vara användbart för mig under lång tid.

Innan mötet gick jag igenom mina anteckningar och insåg att det är ett par saker som jag glömt bort att tänka på, till exempel tanken att ”just nu lägger jag märke till att jag har den här tanken …” Och ”behöver jag reagera på den här förnimmelser – är känslan adekvat?” Jag ska fundera på något sätt att hålla alla viktiga redskap nära mig så att jag inte glömmer bort dem.

Nu växer de sida vid sida!

Det här mötet var det sista avstämningsmötet med Stressmottagningen. Från och med nu och sex månader framåt har jag möjlighet att få tre samtal med någon eller några av dem, och det känns väldigt skönt inför att jag går upp i arbetstid. Jag kanske behöver prata med dem i början av hösten?

Jag fick också fylla i en lång enkät idag – samma som jag fyllde i inför behandlingen. Den går ut på att skatta hur jag mår utefter en mängd parametrar. Det kändes fint att inse att jag mår så mycket bättre nu än i november, både vad gäller trötthet, ångest och nedstämdhet! Det har varit en ynnest och en känsla av renaste lyx att fått gå på behandling hos dem!

Möte på min skogspromenad!

Uppåt!

Jag har känt mig frisk idag – så skönt!! Jag jobbade på förmiddagen och drog igång ett distans-fika med mina arbetskamrater som jag längtar efter.

På eftermiddagen pratade jag med fysioterapeuten från Stressmottagningen som ville höra hur det är med mig och hur det går. Vår grupp skulle egentligen ha träffats idag, men det blir eventuellt senare. Den individuella avstämningen med teamet (psykolog, psykiater, arbetsterapeut och fysioterapeut) blir på onsdag i nästa vecka, men på distans. Det känns bra att det går att träffas på något sätt i alla fall!

I morgon ska min husläkare ringa till mig angående fortsatt sjukskrivning. Från och med 23 april ska jag gå upp till halvtid. Det känns verkligen hållbart – en väldigt skön känsla!

Idag rensade jag lite fjolårsvisset i rabatterna där det redan börjat växa. Årets fjärde humledrottning studsade mot fönstret på jakt efter ett bra bo. Vi brukar får hjälpa ut några stycken varje år som förirrar sig in i vårt hus. Ett fint vårtecken!

Här börjar kärleksört, ackleja och stjärnflocka sticka upp.

Här kommer fransk dragon och citronmeliss.

Och äntligen kommer vitsipporna! Det här lilla gänget växer i vår trädgård och de är sååå välkomna!

Om stavgång

Jag fick en fråga om det är något särskilt man ska tänka på när man går med stavar, och tänkte att jag skriver ett inlägg om det. Som jag skrev förut så fick jag ont i armarna när jag gick med stavar för några år sedan, men då hade jag nog fel teknik.

Stavarna ska vara så långa att du har armen i lite mer än 90 graders vinkel, och händerna ska sitta fast i öglan längst upp. Sätt i staven i jämnhöjd med din främre fots häl, och släpp staven med handen lite när armen förs bakåt. Staven följer med genom att den sitter fast i din hand. Hållningen är förstås också viktig, så att man inte går framåtböjd vilket man ser en del som gör. Gå i en sådan takt att du njuter av promenaden.

Det bästa för att öka på konditionen är intervallträning, med kortare stunder i hög hastighet och längre stunder i rask promenadtakt.

Idag blev det en tur utan stavar i skogen. Det är så skönt att gå omkring över stock och sten, över rötter och lövhögar. Och det är bra för kroppen med det där ojämna underlaget.

Jag måste ju titta till mina blåsippor också, nu när det blivit varmare. Och mycket riktigt så hade de tagit fart!

Tur ändå

Vilken tur att jag hann med nästan hela behandlingen på Stressmottagningen innan coronaviruset gjorde det svårare att träffas! Igår hade jag möte i Teams (typ som Skype) med min psykolog på Stressmottagningen. Det var det tredje samtalet som jag har med henne på egen hand. Vi konstaterade att jag använt en del strategier och verktyg som jag fått hos dem. Bland annat att bestämma när jag är På och när jag är Av. När jag är På, vilket jag helst ska bestämma själv, är jag redo att ge av mig själv till andra. När jag är Av så gör jag det inte. För en som varit På konstant under många år så var det något av en uppenbarelse att få denna tanke! Det är så mycket enklare och roligare att finnas tillgänglig för andra om jag inte är det hela tiden, och att det är jag som bestämmer när jag är det.

Efter det samtalet hade jag ett möte i Teams med mina kollegor. Vi var åtta personer i mötet och det gick riktigt bra. Vi har precis börjat använda Teams och nu får vi verkligen testa det i skarpt läge när vi alla jobbar hemifrån!

På eftermiddagen gick jag en promenad i skogen. Det är så härligt att vi har en liten skog alldeles där vi bor som är tillgänglig att gå omkring i, och som är tillräckligt stor för att jag ska kunna vara mitt i den utan att se vad som finns utanför men ändå inte gå vilse.

Sent på eftermiddagen hade jag ett tredje Teamsmöte, den här gången med fysioterapeuten på Stressmottagningen. Hon undrade om jag har några frågor eller funderingar, och vi pratade om allt jag fått med mig från de gånger vi träffat henne. För min del är det hälsoandning, Asahi, På och Av, och att göra saker närvarande med mer långsamma mjuka rörelser som betytt mest. Och så stavgången som jag inte börjat med ännu, men som jag ser fram emot. ”Du fick ju verkligen till det, det syntes att det passar dig” sa hon.

 

Med leriga skor

Jag var helt opepp på att gå stavgång igår men åkte förstås till Stressmottagningen ändå. Vi var bara tre från vår grupp, de andra var sjuka. Vi inledde som vanligt med avslappning och hälsoandning på rullen. Därefter fick vi en genomgång om stavgång, och så gav vi oss ut med våra stavar till den vackra och närbelägna Kronobergsparken. Där fick vi prova teknik och olika övningar med stavarna. Att gå i promenadtakt, att gå i rask takt och att gå oerhört låååångsamt. Det sistnämnda var svårast och det var nog en del som berättade vid middagen om den osannolika synen av fyra kvinnor som med höga knän gick i slowmotion över gräsmattan!

Det bästa av allt: jag fick lära mig hur jag ska göra för att inte få ont i armarna. Man har stavarna fast kring händerna och när man för staven bakåt så ska man släppa på greppet. Det var riktigt roligt och opeppen övergick i superpepp! Min skor var rejält leriga efter övningarna. Nu ska jag plocka fram mina gåstavar och börja använda dem!

Högljudda pippifåglar

Det är konstiga tider nu, det känns lite overkligt med allt som händer kring coronaviruset. Vi på min arbetsplats ska jobba hemma i möjligaste mån, och som tur var tog jag med datorn hem igår. Dottern som går i gymnasiet ska studera hemma, min mans arbetsplats – bibliotek – fick stänga tidigare idag på grund av personalbrist när flera är sjuka, och mina föräldrar får på varsitt håll hålla sig hemma så mycket som möjligt. Jag åkte och handlade lite idag och såg en man utanför affären som bar sina toapappersrullar som den sista droppe vatten, men i affären var det helt tomt på den hyllan.

Jag har erbjudit mig att handla åt grannar som är gamla och i riskgrupp. Får se om någon nappar. Det är det vi måste göra nu. Hålla ihop solidariskt och inte tjuvhålla på bunkrade förnödenheter eller misstro myndigheterna och sprida illa underbyggda rykten. Var källkritisk till allt som sägs!

Nästan tomt i tunnelbanan igår

Ny vecka

Jag tycker att det är skönt när det är dags för en ny vecka. Visst är det trevligt när hela familjen är hemma men ganska tröttande. Under arbetsveckan har jag mer tid i ensamhet som jag behöver.

De senaste dagarna har jag jobbat lite randigt i verkstan. Det vill säga jag har inte jobbat så långa stunder i taget, men ändå åstadkommit lite nytt.

I morgon ska vi gå stavgång på Stressmottagningen, eller rättare sagt i Kronobergsparken i närheten. Det ska regna på förmiddagen men bli soligt på eftermiddagen då vi ska ut och traska så det blir nog fint. Jag har ett par stavar som jag köpte för en del år sedan. Jag använde dem en del men tyckte att det gjorde ont i underarmen Läs mer

Trasig brännare

Min gasolbrännare som jag använder när jag löder silver pajade igår. Själva tändningsmekanismen fungerade inte efter det att jag fyllt på med butangas. Efter lite efterforskningar konstaterade jag att den nog har gett upp andan helt enkelt, och att jag får skaffa en ny. Jag har beställningar på två ringar som nästan är klara, så jag var lite otålig och på väg till första bästa affär som säljer såna brännare. Men jag ska ge mig till tåls och beställer en som jag vet är bra istället.

Det är roligt att ha kommit igång med silversmidet så smått igen! Jag har några idéer till smycken som jag ska försöka ge mig på.

Jag har varit rejält förkyld veckan som gick, och fick tyvärr hoppa över Stressmottagningen i måndags. Det är bara tre sessioner kvar med fysioterapin, och sedan är det ett par veckors uppehåll innan en sista träff med gruppen. Det känns lite läskigt! Men vi ska ha individuell avstämning innan vi slutar, och så blir det överlämning till ens läkare på vårdcentralen också, så att den läkaren får höra hur de på Stressmottagningen resonerar om framtiden. Jag ser verkligen fram emot att träffa gruppen i morgon!