Skönt med helg

Igår försköt jag min arbetstid så att jag var hemma under förmiddagen och kom till jobbet först vid 11-tiden. Anledningen var ett externt möte på eftermiddagen, som drog ut på tiden längre än jag hade räknat med. Det tog på krafterna ska jag säga! Att arbetsdagen dels blev lite längre än vanligt och att jag kom hem först på kvällen. Jag brukar ju vara hemma halv ett på dagarna, och har hela eftermiddagen att återhämta mig på.

Vår arbetsgrupp skulle på visning på nyrenoverade Nationalmuseum idag på eftermiddagen, men jag bestämde mig redan på hemvägen igår för att hoppa över den. Jag har verkligen sett fram emot att se museet, men jag visste hur mycket det skulle kosta. Det visade sig vara helt rätt, för jag har varit väldigt trött sedan jag kom hem idag. Jag la mig direkt att sova med en av katterna i knävecket.

Det känns bra med två lediga dagar nu, utan något inbokat. Jag ska arbeta lite i trädgården, spika upp några spaljéer, och förhoppningsvis få tag på en planta vildvin. Jag har ett roligt broderi på gång också så det kan nog bli en del tid i verkstan också.

Arbete och vila

Det blev en riktigt fin helg det här. Vi har arbetat mycket – målat hela uthuset med grundolja och med hälsingeröd färg. Det återstår dörrfoder, vindskivor och en hel del annat, men mycket är klart.Jag har vilat mycket också. Framför allt på torsdagen och fredagen då jag låg mycket och även sov en del på dagen. Mest har jag legat och blundat eller tittat i taket, inte orkat läsa eller lyssna på något. Det är så tyst och rofyllt här. Man hör fåglar sjunga. Bofinken sjunger i skogen, men man hör förstås också sjöfåglar som måsar, strandskator och tärnor. Ett måspar ligger på ägg uppe på skorstenen!

Det har varit precis lagom varmt, och det har hänt en del i naturen medan vi varit här. Liljekonvaljerna har slagit ut, och den gamla fina aspens löv darrar knallgröna. 

Jag har gjort en liten insats i den lilla trädgårdstäppan, och rensat bort en del ogräs. Annars är det mest blåbärsris här, och det är ju verkligen vackert!

Jag har med mig två broderier, men har bara sytt några kortare stunder. Det är inte utan att jag längtar hem till verkstan!

Skört

Häromkvällen hade jag känningar av WED/RLS i vänster smalben på ett ställe som var svårt att stretcha eller spänna. Till slut hittade jag en ställning som mildrade obehaget, och jag såg nog rätt så knasig ut där jag låg i soffan! Idag fick jag plötsligt, från ett steg till ett annat, liksom kramp i vaden. Den enda förklaringen jag kan komma på är just det där hävandet av eländet! Jag linkade hemåt och fick ta hissen vid pendeltågsstationen eftersom det gjorde så ont att gå i trappor. Det är lite mildare nu ikväll. Ja, är det inte det ena så är det det andra!

Jag åkte hem tidigare idag eftersom jag drabbades av akut hjärntrötthet. Det var riktigt hemskt! Det började på fikapausen då det var skrattigt och stimmigt, och jag la mig i vilrummet. Sedan åkte jag hem och jobbade lite hemma på eftermiddagen. Men direkt när jag kom hem gick jag och la mig att sova en god stund. Jag kände mig lite bättre efter att ha sovit men senare på eftermiddagen gick jag och la mig igen, och sov en halvtimme till. Tur att det är helg, och sedan två korta arbetsveckor!

Semlan i favoritposition!

Jag lyssnade på HSP-podden och ett avsnitt om utmattning. De två terapeuterna som har podden pratade om vikten av att vila, och att inte känna skam och skuld för att man blivit utmattad och att man verkligen behöver vila. Kroppen har sagt ifrån att nu är det dags att vila och det ska man lyssna på. De sa detta med emfas och många gånger, men det enda jag tänkte på var att visst, man måste vila men Försäkringskassan kanske säger något annat. Det är inte alls säkert att man får den där tiden att bara koppla av och vila utan tankar på en morgondag. Det vore intressant om det gick att mäta hur mycket skada som rädslan för Försäkringskassans bedömning gör för sjukdomsbilden och för sjukdomens varaktighet!

Backar lite

Jag fick tag på min husläkare igår och bokade in en tid nästa måndag. Som jag skrivit flera gånger tidigare så känns det tryggt att ha honom som känner till min historia och som lyssnar. Sen kanske han inte är bäst på att skriva sjukintyg men man kan ju inte få allt! 🙂

Det blev en konstig dag igår som började med att jag följde dottern till vårdcentralen. Därefter åkte jag till jobbet för att upptäcka att jag glömt mitt tjänstekort hemma. Det är en slags id-kort som jag måste sticka in i datorn för att den ska fungera. Det var bara att ta datorn under armen och åka hem igen. Jag jobbade hemma under eftermiddagen och la mig att sova i en och en halv timme på kvällen. Jag var så trött och funderade över hur jag ska göra nu. Svaret var ganska enkelt: jag får jobba hemifrån i morgon igen och så avstå konferensen på torsdag och fredag som jag skulle gå på. Det är bara att tugga i sig det bittra att jag faktiskt inte orkar mer än det nödvändigaste just nu. Sedan höll jag mig vaken till 21.30 då jag somnade igen.

Jag vaknade klockan 4 nu på morgonen. Jag släppte ut den ena katten och in den andra, och gick ut ett slag i trädgården. Det var en väldigt skön morgon, och det är verkligen härligt att se hur det växer i våra odlingslådor!

Jag har suttit och broderat och lyssnar på Naturmorgon i P1 från i lördags, som mest handlat om fåglar. Det är ett rofyllt program som jag lyssnar på när jag inte orkar annat.

Här är en glimt att mitt nya broderi.

 

Självmedkänsla

Jag har skrivit tidigare om självmedkänsla. Det är en så vacker tanke tycker jag – att känna med sig själv istället för att kritisera. Jag hittade en blogg som heter Bli mera du. Genom att skicka min e-postadress fick jag en kort bok om självmedkänsla både som e-bok och e-ljudbok. Jag lyssnade igenom den häromdagen och tyckte det fanns mycket bra där.

Marie Bengtsson som driver bloggen skriver om självmedkänslans tre komponenter: att vi är snälla mot oss själva, att vi tar in att vi inte är ensamma och att vi möter smärtan men fastnar inte i den. Den första handlar om att vara accepterande istället för dömande. Den andra om att inse att alla har skuldkänslor och att ge de egna rimliga proportioner. Den tredje uppmanar en att inte undvika det som gör ont, när vi möter smärtan ger vi den möjlighet att klinga av. Marie skriver att vi ska vara vår egen bästa vän – det är en fin tanke.

Hon menar att det är fel strategi att debattera och använda logiska argument mot den inre kritikern, eftersom den är listig och vet vad den ska svara. Vi ska inte använda huvudet utan hjärtat, och förstå att uppsåtet hos den dömande är gott.

Vi kan inte leva ett smärtfritt liv, och ju mer motstånd vi bjuder smärtan desto värre blir den. Hon refererar till en ekvation hon läst: lidande = smärta x motstånd. En bra tanke att ha med sig är att bemöta sig själv så som man själv vill bli bemött av vänner: säg att du förstår att det gör ont.

En intressant sak som jag själv tänkt på är dilemmat med den egna ambitionsnivån. Marie skriver att den ju skänker glädje och att man behöver bli vän med även denna del av sig själv. Istället för att bekämpa de höga kraven på sig själv så kan man omfamna dem. Man ska leva MED istället för EMOT.

Hon skriver om tre steg att gå igenom för att nå självmedkänsla: sakta in, mjukna och njuta. Hon ger exempel på övningar att använda dagligdags för att skapa balans och harmoni. Det här tror jag är användbart för mig.

Min nya kudde som var så rolig att komponera och att sy!

Boken som tog ca 45 minuter att lyssna på kostar alltså ingenting och det finns fler av Maries texter att tillgå på hennes hemsida. Hon erbjuder en webbaserad kurs som hon däremot tar betalt för, och gratismaterialet är förstås ett marknadsföringsmaterial för kursen.

Jag tycker att detta är väldigt intressant. Min egen frustration kring min ambitionsnivå handlar om att jag måste göra våld på den jag är. Jag är snabb och typiskt duktig. Det är viktigt för mig att göra ett mycket bra jobb. Det egentligen geniala begreppet good enough – tillräckligt bra – har inte räckt för mig. Ofta ger den ambitiösa sidan mig stor glädje, men ibland fäller jag krokben för mig själv. Jag har genom de senaste åren tvingats att acceptera att det inte alltid blir som jag tänkt och vill.

Igår sov jag middag utomhus. Det är en väldigt skön känsla att somna under bar himmel. Efter att ha jobbat hemifrån i två dagar på grund av trötthet, känner jag mig betydligt piggare och ser fram emot att åka till jobbet idag.

 

 

 

Vilar

Tänk att jag blev så trött av så lite! Jag sov när jag kom hem igår och somnade 20.30 på kvällen. Vaknade vid 5-tiden men somnade efter någon timme om i soffan och sov i två timmar till! Jag har gruvat mig för att behöva åka till psykiatern, men alldeles nyss ringde de från mottagningen och sa att läkaren är sjuk så jag slipper ge mig iväg hemifrån.

Och nu är det dags för strategiskt tänkande! Jag orkar uppenbarligen inte med mycket förutom att jobba just nu. På lördag ska vi fira en 60-åring med en guidad tur med Christoffer O’Regan i Gamla stan. Något som jag verkligen sett fram emot. Men jag har redan bestämt mig för att inte följa med på det. Bara tanken gör mig trött.

Häromdagen hittade jag en nästan färdig bild av tovad ull som jag färdigställde.

Efter arbetsveckan

Jag sov hos min syster igår. På väg hem till henne efter jobbet gick jag till butiken Fingerborg för att fylla på förrådet av vadmal. Jag fick lämna återbud till en kurs där när jag blev sjuk i vintras, och hade löfte om att få 10 % på ett köp. Nu kunde jag äntligen använda det! Det blev två större bitar och många små. De stora kommer nog att bli kuddar och de små använder jag till applikationer på kuddar och annat. Jag köpte några dockor broderigarn i ylle också. Det är lätt att det drar iväg – jag vill ju ha allt! Och det är så roligt att träffa Catrine i butiken. Jag gick en kurs i tovning hos henne en kväll förra vintern och berättade då att jag skulle gå kurs för Yvonne Habbe på Sätergläntan. Nu kom hon ihåg det och vi hängav oss åt tankar på hur underbart det är där!

Sedan gick jag alltså hem till min syster, och jäkelen så trött jag var när jag kom dit! Jag slängde mig i hennes säng och somnade.

Det var skönt att ha nära till jobbet i morse för en gångs skull, en promenad på fem minuter. Efter att ha jobbat halva dagen åkte jag hemåt, och det var dags att lägga sig igen. Ibland när jag är så där genomtrött och lägger mig att vila, så är det som att jag inte kan slappna av. Som om att kroppen fortfarande tror att den är i stressläge. Jag kan inte riktigt beskriva det men det är både frustrerande och obehagligt.

Utanför mitt jobb

Jag påbörjade en liten kudde som jag ska fylla med ris och lavendelblommor. Den är tänkt att ha över ögonen när jag vilar. Vi hade såna på yogan och det var väldigt behagligt.

Nu är klockan snart nio på kvällen och jag är fortfarande oerhört trött. Så trött att det inte känns som att helgen kommer att räcka till.

 

Nya sovvanor

Jag skrev om hur jag somnar väldigt tidigt på kvällen, sedan jag börjat ta medicinen en timme tidigare. Det varade bara i ett par dagar, och nu har jag lyckats hålla mig vaken till senare på kvällen. Det är bra! Jag fortsätter dock att vakna tidigt, men det är väldigt skönt att gå upp i ottan och sedan – efter några timmar – somna en stund i soffan. Jag följer min egen rytm.

Det har blivit alltmer tid i verkstan, och här är de senaste dagarnas broderade börsar.


Bra samtal men sämre igen

Igår hade jag tid för återbesök hos neurologen på Danderyds sjukhus. Den här gången var jag där i väldigt god tid, och var lugnare än förra gången. Då tyckte jag inte att samtalet blev så bra som samtal betraktat, även om han lugnade min oro för att jag inte skulle få mer lindring för WED/RLS. Han ökade också dosen av Gabapentin till 3 x 3 tabletter om dagen.

Den här gången hade vi ett riktigt bra samtal, och han lyssnade till punkt. Jag pratade mer än jag skulle gjort om atmosfären i rummet varit densamma som sist. Han sa återigen att det inte finns någon bot men att vi kan prova olika mediciner och kombinationer av mediciner för att lindra symptomen. Jag berättade att jag möjligen hade lindrigare symptom alldeles i början av doshöjningen, men att jag inte känt någon större skillnad.

Vi kom in på min psykiska hälsa och jag kände att vi talade samma språk, att vi förstod varandra! Han trodde också mycket på att stress förvärrar besvären (är inte det en typisk läkareufemism, ”besvär” – helvete kallar jag det!) och han sa att det är få patienter som har förståelse för sambanden och helheten som jag har.

Han föreslog att testa att dra ner lite på Gabapentin, men lägga till en tablett av Sifrol, min gamla medicin, för att se om det kunde lindra mer, Jag berättade om min psykiater, och sa att jag håller på att prova ökning av dosen antidepressiv medicin just nu, och frågade om det inte vore bra att se vad det kan ge för förbättring av WED/RLS innan vi testar ny medicinering av det? Det tyckte han också var en bra idé. Annars är det svårt att veta vad som gett den förhoppningsvisa förbättringen. Han återkom flera gånger till att jag ju redan har så många mediciner, och det är förstås viktigt att inte ta mer än nödvändigt.

Jag ska nu alltså fortsätta med Gabapentin som jag gjort de senaste månaderna, och avvakta samtalet med min psykiater om den antidepressiva medicinen. Jag har för övrigt inte direkt märkt någon skillnad efter doshöjningen av Mirtazapin heller, men han ska ringa om någon vecka så får vi se vad han säger.

Vi pratade om motion också, och jag ska återkomma till det i ett annat inlägg. Jag försökte nå min husläkare i morse för att fråga om han kan sjukskriva mig, men han har semester denna vecka så jag får se om jag kan få tag på honom på måndag. Jag är i alla fall hemma resten av veckan. Idag har jag legat i soffan hela dagen, förutom när jag sov i ett par timmar under kedjetäcket. Jag gick in i verkstan en gång men hade ingen ork.