Trasig brännare

Min gasolbrännare som jag använder när jag löder silver pajade igår. Själva tändningsmekanismen fungerade inte efter det att jag fyllt på med butangas. Efter lite efterforskningar konstaterade jag att den nog har gett upp andan helt enkelt, och att jag får skaffa en ny. Jag har beställningar på två ringar som nästan är klara, så jag var lite otålig och på väg till första bästa affär som säljer såna brännare. Men jag ska ge mig till tåls och beställer en som jag vet är bra istället.

Det är roligt att ha kommit igång med silversmidet så smått igen! Jag har några idéer till smycken som jag ska försöka ge mig på.

Jag har varit rejält förkyld veckan som gick, och fick tyvärr hoppa över Stressmottagningen i måndags. Det är bara tre sessioner kvar med fysioterapin, och sedan är det ett par veckors uppehåll innan en sista träff med gruppen. Det känns lite läskigt! Men vi ska ha individuell avstämning innan vi slutar, och så blir det överlämning till ens läkare på vårdcentralen också, så att den läkaren får höra hur de på Stressmottagningen resonerar om framtiden. Jag ser verkligen fram emot att träffa gruppen i morgon!

Läser och inspireras

Jag fick en bilaga från tidningen Vi av min mamma och tog med den på resan. Den är så inspirerande och jag blir så himla glad när jag känner lusten till garnet och stygnen och allt! Den lusten har varit ganska svag under hösten, förmodligen en del av depressionen. Ett gott tecken att det börjar dra i broderiarmen!

Vi tog en sväng på strandpromenaden nedanför hotellet idag. Det är så underbart med det stora vida havet! Och en dramatiskt kust med svarta stenar, kanske lavastenar?

Jag har bara mycket svaga känningar av RLS/WED nu när jag verkligen kopplar av, och det är förstås skönt. Ett litet orosmoln på min himmel är ändå att vänta på besked från försäkringskassan om de godkänner sjukskrivning på 75 %. Jag loggar in på deras hemsida flera gånger om dagen och kollar om de lagt ut något besked, men ännu så länge ingenting.

 

Grönt ljus!

Jag fick tag på min handläggare på Försäkringskassan idag på eftermiddagen och fick då höra att min sjukskrivning inte varit i fara under den här tiden! De ville bara ha en del klargöranden från mina läkare, och det hade de fått in! Så synd att det inte syntes i mitt ärende  på deras hemsida, där står bara alla påminnelser till läkarna med.

Samtidigt som jag blev väldigt lättad så blir jag också riktigt arg. Hur svårt kan det vara att informera tydligt?? Jag passade på att säga till handläggaren att jag varit på bedömningssamtal på Stressmottagningen så de vet om det.

Efter samtalet började jag nästan gråta och blev matt i kroppen – en sån stress jag levt med den senaste veckan! Helt i onödan!

 

Att det ska vara så svårt att fatta!

Jag blev så glad när Försäkringskassan beslöt att godkänna min sjukskrivning i tre månader, med det tillägget att min husläkare skulle komplettera läkarintyget. Nu kan jag vara lugn under en lite längre tid. Men blev det så? Nej, eftersom Försäkringskassan fortfarande inte fått in någon komplettering så blir jag orolig för min ersättning. Min husläkare har fått påminnelse. Det vet jag eftersom jag får en kopia av all korrespondens. Jag loggar in på Försäkringskassans hemsida ibland för att se om de fått in kompletteringen, men hittills ingenting. För någon vecka sedan fick jag kopia på ett brev till min psykiater där hon anmodas att skicka in komplettering av husläkarens intyg. Min gissning är att min husläkare hänvisat till henne, men jag VET INGENTING! Senast på torsdag ska hon skicka in kompletteringen, annars får jag inga pengar och lär dessutom bli återbetalningsskyldig sedan 1 oktober. FATTA vad det gör med mig! Är det så svårt att förstå?!

Jag har skjutit upp det men nu måste jag försöka få tag på min psykiater och höra om hon kommer att skicka in kompletteringen i tid.

Än finns det färger kvar i naturen!

Och snart är det dags att börja oroa sig för nästa läkarintyg. Idag har jag gått och klurat på hur jag skulle kunna slippa Försäkringskassan. Om jag skulle orka jobba 75 %. Om jag jobbar fyra timmar på förmiddagen och åker hem och vilar för att jobba 2 timmar hemma på kvällen kanske? Jag kanske kan jobba hemma två dagar i veckan? Frågan är om jag inte borde testa det efter nyår. Jag ska prata med min chef först om det ens är möjligt.

Idag såg jag denna Vintergröna blomma vid ett plank hos en granne. En symbol för hopp – vågar jag tänka så?

I morgon ska jag träffa läkaren på Stressmottagningen, så fortsättning följer …

Läkarintygets vidare öde

Jag har fått flera meddelanden från Försäkringskassan. Först om att min husläkare behöver komplettera läkarintyget, och sedan flera meddelanden om att han inte ännu gjort det. Han fick ett sista datum för att skicka in kompletteringen den 31 oktober. Han ringde till mig någonstans mitt i, men jag såg inte att något hände i mitt ärende på Försäkringskassans hemsida. Jag tänkte precis ringa till honom när jag fick ytterligare ett meddelande att min psykiater ombeds lämna kompletterande uppgifter om min arbetsförmåga och om hur snart jag kan få komma till Stressmottagningen som hon remitterat mig till. Jag gissar att min husläkare hänvisat till henne, men jag vet ingenting. Alla de här meddelandena är ställda till mina läkare med kopior till mig. Det är väldigt stressande att få dem, eftersom det jag inte vet om någon gör något och eftersom min sjukpenning är avhängig att Försäkringskassan får in de uppgifter de vill ha!

Nu vet jag i alla fall när jag kan anmäla mig Mullsjö folkhögskolas silverkurs – den 3 december kl 8.00 kan man anmäla sig och jag ska se till att hänga på låset! Jag har några funderingar på smycken som jag vill göra och som jag behöver handledning till.

 

Stark oro i kroppen

Idag har jag haft ganska stark ångest mer eller mindre hela dagen. Dessutom har känningarna av WED/RLS varit värre de senaste dagarna, i synnerhet i fötterna. Jag har spänt musklerna i fötterna och smalbenen så mycket att jag nog får träningsvärk i morgon! Summa summarum en stark oro i kroppen med andra ord. Fy fasen.

Nu har jag semester i två dagar och reser med dottern till min pappa i Jämtland igen. Jag har med mig filmer från min barndom, vårt bröllop och från när barnen är små. Det ska bli roligt att titta på tillsammans!

Puttas lätt omkull


Jag var så trött i söndagskväll att jag knappt kunde röra mig. Det var med en ansträngning som jag ens orkade prata, och jag insåg att jag måste vara hemma någon dag i alla fall. Måndagen kändes lite bättre och på tisdagen åkte jag till jobbet för ett kort möte, och tog sedan med mig datorn hem. Idag har jag jobbat hemma och det har funkat bra.

Så fort det blir det minsta lilla motstånd så blir jag som fylld med bly. Kroppen orkar knappt bära sig själv, och tankarna blir en klibbig gröt. Mina värsta triggers är på tå och uppfattar varje oförsiktigt stängd dörr eller höjt röstläge som fara.

Jag har ingen ork för vardagliga sysslor, och att ha saker inbokade känns som ytterligare en blytyngd. Idag skulle jag laga tidig middag eftersom barnen skulle iväg på aktiviteter, jag ska hämta dottern lite senare ikväll och jag ska på yoga. På grund av tidigare nämnda trigger gick jag och la mig med en kudde över huvudet och somnade. Min man var snäll och lät mig sova. Han gjorde middagen och jag vaknade inte förrän de redan satt och åt. Jag får se om jag orkar med yogan ikväll, men jag ska verkligen försöka komma iväg.

Jag har inte hört något från min husläkare angående kompletteringen av läkarintyget. Det har gått två veckor nu så jag hoppas att jag hör något snart. I morgon ska jag till psykiatern och får höra vad hon tänker om medicinering och mående.

Jag förstår inte

Hur ska det gå för mig? Jag förstår inte. Jag är så himla trött. Orkar jobba någorlunda men sen finns ingen energi, annat än mycket korta stunder. Idag har jag jobbat hemma, och efter ett par timmars vila på eftermiddagen kände jag en liten gnista lust att fortsätta med ett silverarmband som jag påbörjade i förra veckan. Jag höll på i tio minuter och sedan blev det soffan igen.

Det är till och med så att jag ångrar att jag betalat yoga för hela terminen. Jag vill inte ha någonting mer än nödvändigt inbokat, men jag vet ju att jag mår bra av yogan så jag ska gå dit. Förra veckan sa jag till yogaläraren att jag hade ångest och kanske måste gå hem mitt under passet, men jag blev så avslappnad så att det inte blev nödvändigt.

Något jag har inbokat är helgen då jag ska åka till min vän T:s stuga på landet. Det ska bli riktigt skönt att göra ingenting, att ingen vill ha någonting av mig. Bara vara, sova och vila.

Kärlek

Min syster och jag besökte alltså vår pappa i helgen. Vi hjälpte honom med en del saker och hann umgås ordentligt. Det kändes fint. Det är alltid lite speciellt att komma upp till Jämtland där vi växte upp. Trots att det är 36 år sedan jag flyttade därifrån så var det under de formbara skolåren jag bodde där, och det har satt sina spår i mig.

Hösten var längre kommen där förstås, så vackert med gula björkar. Här är utsikten från pappas balkong. En fin vy över Storsjön.

Under hemvägen slogs jag av att jag har så mycket kärlek i mitt liv. Från mina föräldrar och min syster från min ursprungsfamilj; min man och mina barn i min nuvarande familj; andra släktingar, nära vänner och många jag känner mer ytligt men som visar en kärleksfull omtanke om mig. Det är inte självklart men något jag är djupt tacksam över. Mina känslor är ju dämpade av de antidepressiva medicinerna, men igår blev jag lite tagen faktiskt. Det var längesedan.

Jag var hos min husläkare idag som sjukskrev mig året ut på 50 %. Han är lite bekymrad över mig, och det är jag också. Han tittade på mina underliga röda prickar runt munnen också och skrev ut kortisonsalva. Jag hoppas verkligen att det hjälper.

Skön helg

Det blev en riktigt skön och avslappnad helg i min väns stuga. Vi satt ute i höstsolen och drack bubbelvin, promenerade till havet, löste korsord och sov en hel del.


Det är någon visst med att vara omgiven av skog. Rofyllt. De enda ljuden kom från trädkronorna. Det blåste en del och förutom alla barrträd fanns många aspar som darrade i kapp. Jag hittade också en del blommor som blommade en andra gång denna sommar.

Tyvärr blev det kalabalik när jag kom hem, och den här veckan ser ut att bli arbetsam på hemmafronten. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig fångad i en omöjlig situation. Anledningen till att jag arbetar halvtid är att jag är sjuk och behöver vila resten av dagen, men det kan jag inte nu. Jag kan ju inte heller lägga över allt på min man – han ska ju också orka.

På sista tiden har jag varit tröttare än tiden innan, och ibland är jag orolig att jag ska bli sjuk på heltid igen.