Årets kurser: 1. Keramik

Så blev det dags för första kursen — keramik hos Helena Hodell och Petra Lund i deras gemensamma lokal i Edsvik i Sollentuna. Så underbar lokal, stor och vacker i fantastisk omgivning. Jag var lite orolig att vi skulle vara för många i gruppen, så att jag inte skulle orka. Men det gick bra att vi var tolv kursdeltagare. Alla jobbade på med sitt, och även om det var en del prat så gick det bra. Jag hade dessutom öronproppar med mig, och använde dem en del. Jag stannade inte hela dagarna heller, utan kortade av dagarna så att jag skulle orka.


Det här är fjärde gången jag går keramikkurs för Helena, även om det varit långt mellan gångerna. Jag blir väl aningen bättre för varje gång, men det här är inte min bästa gren. Det spelar mindre roll för det är roligt och det är oerhört skönt för händerna att dreja. Att känna leran — behöver den mer vatten, mer bearbetning eller är det dags att lägga den åt sidan att torka innan jag ger mig på den igen?

Den här gången provade jag också att kavla, vilket jag inte gjort tidigare. Det blev ett fat som jag hoppas en del på. Jag fick också ihop sex drejade skålar/muggar som väl får duga. Tyvärr hann jag inte göra klart det sista som jag tänkt, det som kallas beskickning. Det är då man svarvar bort överflödig lera och formar det man gjort. Nästa gång ska jag ägna mer tid åt det. I slutet av sommaren kan vi hämta de färdiga alstren, jag återkommer då.

Slappar och tänker

De två första veckorna på min semester blev ganska intensiva då jag var på resande fot. Nu känns det väldigt skönt att inte ha så mycket inplanerat utan hinna slappa ordentligt.

Rätt som jag slappar så tänker jag lite också. Till exempel på min kommande utställning på Blackebergs bibliotek, det är inte långt kvar nu! Bara fem veckor tills jag ska hänga den, och söndag 2 september kl 13 är det vernissage! Jag ska ta med de två filtade bilderna jag gjorde på kursen som liksom hänger ihop, men jag har inte bestämt mig ännu om de ska sitta tillsammans eller om jag ska montera dem var för sig. Kanske jag hinner göra något nytt i den här tekniken också.

Jag har också tänkt en del på betydelsen av händerna. När jag jobbar med handarbete av olika slag så är det ju händerna som utför arbetet som hjärnan tänker ut. Men mycket av det kommer till i händerna, eller åtminstone i kroppen snarare än i hjärnan. Att arbeta med våt ull är så sinnligt – det både doftar gott, ser vackert ut och känns underbart under händerna! Det finns också en långsamhet i arbetet som är vilsam.

Det finns forskning som visar att vi minns bättre det vi skrivit för hand än det vi skrivit på tangentbord. Det är inte alls överraskande tycker jag, och även om jag känner mig lockad av att ha alla dokument i datorn på jobbet så antecknar jag det mesta för hand ändå. Jag har ibland tänkt att enbart använda till exempel min iPad för anteckningar men nu ska jag hålla fast vid anteckningar på papper. Jag tror till och med att jag ska återvända till papperskalender. Jag har sparat alla mina papperskalendrar eftersom de är en slags dagbok. Sedan några år tillbaka har jag kalendern i datorn och telefonen, men allt det försvann vid en verksamhetsövergång! Jag har en så fin filofax-pärm så kanske det blir en sån kalender igen!

Lustigt nog, men inte så förvånande egentligen, har den ett mönster som jag återkommit till i broderierna!

Nej, nu ska jag ta och vila mig i form för att laga middag. Den består bland annat av den första skörden egen potatis – upptagen med HÄNDERNA förstås!